Jag trodde jag skulle finna dig där.

Jag letar på alla sjukhus efter din sönderslagna kropp,men där finns du inte.
Jag letar på alla krogar  där du brukar att sitta  men du är inte där heller.
Jag ringer din mamma, hon låter  lika kall,som du alltid brukar göra.
 När du inte vill  ha någonting av mig.
Jag ringer din bror han tycker att jag borde sluta att bry mig.(Och att lämna dig ifred).
Jag ringer din syster hon säger att det är sånt man får ta.
(Som om hon skulle själv klara av att ta någonting).
Du kommer tillbaka som alltid i gryningen.
Som en tilltufsad varghund.
Din päls är blöt dina tassar såriga.
Dina vargögon glänser febriga i guld.
Jag ställer fram en skål med mjölk till dig,på farstubron.
För att jag vill inte känna doften av din kropp.
Du somnar sedan mätt och belåten,på köksgolvet.
Jag hör att du drömmer.
Dina ben rör sig som om de springer.
Du skällgnyr som om att du gråter.
Jag lägger mig runt dig,håller om dig.
Du ler i drömmarna då,som om du minns mig.(Som om du minns kärlek).
Jag får blod på mina händer efter en stund.
Jag hittar som ett jack i huden under all päls.
Du vaknar skakar av dig mina händer irriterat.
Reser dig vingligt upp.Och går ut på toaletten.
Jag undrar vad du gjort fram till gryningen.
Men du svarar  bara.
Bry dig inte.