Är du lycklig nu ?

Jag frågade dig är du lycklig nu?
I ett av alla de där oändliga telefon-samtalen.
(De där samtalen som var en del av ditt egodrama).

Skulle det visa sig med allt facit i handen i all bearbetning efter dig.
I just det där telefon-samtalet liksom,
stoltserade du,med ditt"gå vidare" prat.(Du lät stark och fri).
(Fri att jaga vidare på din missbrukare-väg).Skulle det visa sig med facit i handen.
Och i all bearbetningsarbete efter dig och ditt ego-drama med just mig som objekt.

Jag undrade faktiskt om du var lycklig.
Så där som man undrar då man verkligen bryr sig om någon.
Du svarade lycklig är man väl aldrig.

Men jag tror att du var lycklig just då och där i ditt ego-drama.
Lyckan i att ha skadat allt som var och är kärlek solidaritet vänskap passion,
tillit intimitet och en relation.
Lyckan i att ha krossat och raserat allt och knäckt ned mig till botten.
Lyckan i ruset av ditt vansinne som du hade agerat ut till botten.
Lyckan där att känna dig fri nu och känslan av att jaga vidare efter nästa kick.
I ditt missbruk av en annan människa för att fylla upp din tomhet.
Och lyckan i allt ditt hat och svartmålande av mig som det nu uttömda objektet.
Som hade kickat upp ditt ego för en tid där i ditt egoliv.
(Lyckan i ruset av ditt vansinne din enda sanna lycka troligen).

Med ditt svar lycklig är man väl aldrig landade jag där på botten.
(På botten efter ditt krig).

Lyckan kan vara total det vet jag idag.Inom mig själv.
Kärleken den finns.Kärleken minns.Och den kan läka och göra oss människor hela.
Kärlekens kraft är stor det vet jag nu den kan gå över berg och ned i djupa dalar.
Den kan springa tusentals mil för att möta just den som man älskar och kämpar för.
Den kan kämpa till botten.Kärleken finns och den minns.
Den känns ända in i hjärteroten och i varje cell i nervsystemet.
Den kan se in i ögon som vill ge och som kan ta emot.
Den kan vara bestående om vi vågar möta den och vara i den.
Om vi bara vågar öppna våra hjärtan.Och stanna kvar där.
Kärleken kan öppna smärta och sy igen de sår som blöder.
Men bara i verklig kärlek som vill ge och som vågar att möta den.

Själva lyckan den kommer och går.Själva lyckan är aldrig evig.
Men lidandet är inte konstant.Genom lidandet renas själen,säger vissa läror.
Därför kan vi uppnå lycka.Men inte utan att genomlida smärta,
utan den kan aldrig verklig lycka uppnås.
Meningen är inte att skapa lidande,och ge andra smärta.

Lyckan finns helt klart där i hjärtat.Och som Dalai Lama säger
 "Vi är skapta för att leva lyckliga".

Utan konflikterna i själen skulle ju allt vara så enkelt.
Men vi består inte av smärta.

Hej Mamma

Hej Mamma! Dom här blommorna är från Älva till dig.Hittade en lapp som min dotter ställde på köksbordet i somras framför en liten vas med sommarblommor.Blev så glad över blommorna och den lilla lappen. Underbara barn!

Återfinning

Tänker på det här med återvinning.Tänk om man kunde återvinna skräpet som en människa samlar på sig mentalt.Man kastar allt i en container.Och så kommer någonting annat ut efter återfinning.Man gör om soporna till en vacker plastblomma eller ett par nya skor att vandra vidare på livets vägar i.Man återfinner den människa man mötte ifrån början.Bakom alla sopor som samlades på hög.Så slipper nästa och nästa generation röja upp i skräpet.Positivt för den mentala sfären.Och hela universum.Med tanke på Karma och detta livet.

Återvinning

Läste för några veckor sedan, att nu har vi människor levt av detta jordklotets resurser till en sista gräns,för vad jordklotet kan bära.Vi skulle behöva 3 till 4 jordklot till om vi fortsätter leva på detta viset.Det säger ju sig själv att gränsen är nådd.Tänker på återvinning av skräp. Hur mycket skräp ett enda hushåll,samlar ihop till på ett par dagar bara.Istället för att bötfälla människor som slänger skräp i parkerna m.m,som man nu börjat med att göra.Kan man inte få en liten belöning varje gång man slänger i contaniers, skräp som går att återvinna.En liten skylt som slår upp ovanpå containern,när man slängt i skräpet.Där det står,tack för att du slängde ditt skräp här i dag.Och så ramlar det ut några kronor.Varje människa bidrar ju med mycket avfall till sopberget. Så en liten insats,några gånger i veckan, kan ju göra en del för atmosfären.Där sopavfallet åker upp efter förbränning. Jag vet inte om man ska komma på en bra lösning som är bättre än att bötfälla de som slänger skräpet lite överallt. Kan man se det symboliskt att ju mer skräp på gatorna och i parkerna man ser är ett uttryck för att man inte bryr sig? Bryr sig om den närmiljö vi lever i och skulle vara så mycket vackrare utan en massa hundbajs, på trottoarerna, och fimpar.glas m.m.m.m.Efter en härlig picknick i en underbar park, ligger högar av skräp kvar.Ja vad behövs,för att röja upp i skräpet? Vilket alternativ ska få människor att låta bli att dumpa skräpet efter sig,i parkerna och på gatorna?

Höst

I detta vackra röda,gula orange,guld,flyger en sista rest utav sommaren igenom,bladverket.Solen värmer några dagar till.Borden och stolarna står ensamma,och väntar på de sista människorna,som söker strålarna,innan regnet faller.Innan snön faller,innan isarna har lagt sig ovanpå.jorden,vattnet,som fortfarande blänker i blått.Mina tankar drömmer sig tillbaka till havet.Ökenhettan solbränd hud.Och simtagen utåt horisonten,som nu läggs i mörker tidigare och tidigare för varje kväll.Vi tänder ljusen,vi öppnar alla böcker som legat och väntat hela sommaren på att bli öppnade.

Jag Har Varit Där

Ja jag har varit där.
Där i det vackraste, och i det närmaste.
Som kan uppstå mellan två människor.
Jag var där,men du var aldrig där!
Jag vet inte varför du var där överhuvudtaget?
Varför just jag skulle möta dig?
Och varför sökte du just mig?
Vad var meningen med det?
Men det är väl som många säger.
Det finns ingen mening,med katastrofer.
Bara den man kan skapa själv.Ur det till synes meningslösa.
  "Jag Har Varit Där".
Och jag vet att jag kan få uppleva det igen!
Den kärleken som jag själv kände.
Och när hjärtat kroppen och själen öppnas i kärlek.
Jag har varit där.
Och jag vet att jag kan vara där igen.
Som någon sade efter den smärtsamma chocken och insikten.
Att ha fått veta att den man älskade.
Och som man trodde att man delade kärleken och intimiteten med.
Solidariteten i det mest intima.
Visade  sig att kunna vara med vem som helst.
Och när som helst.

Jag har varit där.
Och jag vet att jag kan vara där igen
Jag trodde att det var med dig.
Som jag skulle få vara med om den stora kärleken.
Men det visade sig brutalt.
Att du var inte kärlek.
Och det sörjer jag.
Det låter cyniskt att säga gå vidare.
(Som du själv alltid talade om).
Och som du så enkelt bara kunde göra.
Skulle det visa sig med facit i handen.
Som att det är att gå vidare.
Att genom att byta ut en människa som varit där.
Mot en en annan och emot vem som helst.
Och det så enkelt och så kallt och så målmedvetet.
Som du själv har visat.
Att du kunde bara göra.
Som om människor och den kärleken man får möta.
De gånger i ett liv som det sker.
Bara enkelt och smärtfritt.
Kan  bytas ut som på ett löpande band.

Så enkelt kan det aldrig vara.
Om man har varit där på riktigt.
Då tar det tid och bör göra det.
Och för mig ska det ta sin tid.
I  all smärta sorg och separationsarbete.
För att jag vill aldrig mera i mitt liv.
Möta det jag mötte hos dig, eller av dig igen.

Var allt en lögn...

Var allt en lögn ?
Det är en fråga som många människor,  frågar sig.
När den brutala sanningen uppdagas.
När allt, precis allt visade sig vara en lögn !
Att hitta tillbaka till den verklighet,
man själv tror på, och vill leva i.
Det är den enda vägen, ut ur lögnernas träskmarker.
Att se sanningen är inte roligt.
Jag tror på att få uppleva det som jag själv kände och som var verklighet för mig !
Jag har varit där !
Jag tror på att jag kommer att få uppleva det igen !
" Jag har varit där " som någon sa.
Så vackert!
Så stort !

Lycka

Lycka kan aldrig ske på någon annans bekostnad! Lycka kan vara,att ha rett upp allt som är möjligt.Att ha gett det bästa,att vilja väl.Att bry sig,att hantera möten på ett respektfyllt sätt,på alla plan.Att skapa goda förutsättningar,att ha gett någonting av sig själv,till en annan människa.Utan att tänka på egen vinning.Att gå till mötes.Det är där man kan växa,utvecklas och skapa ringar på vattnet.Som berör flera människor på ett bra sätt.För det är genom att ge som vi får,och genom att förlåta, som vi får förlåtelse.Det är genom att älska som vi blir älskade.Detta borde ju vara självklarheter.Men tyvärr så ser ju inte verkligheten ut så i vissa sammanhang och möten, på vår livsresa.Det är någonting större, som behövs,då det inte är möjligt att åstadkomma detta.Och detta större,kan vara det minsta möjliga.Det borde vara enkelt.Men det behövs goda grunder för allt detta.När grunden saknas.Då får man börja bygga den,tegelsten för tegelsten.Materialet behöver införskaffas först.Var hittar man det? Det kan man bara avgöra själv.Det är det stora ansvaret som människa man bär.Det går, om man är villig att försöka.