Det krävs ett erkännande för att en försoning ska kunna ske.
Menade en psykolog angående brutala handlingar
emot en eller flera människor.
Gällande missbruk och misshandel av relationer och människor.
Så gäller detsamma.
Att ta ansvar för sina handlingar och att söka självrannsakan.
Samt en ärlighet och mod och vilja till att tillfriskna.
Allt det som krävs för att kunna gottgöra den eller dem som skadats.
Allt detta som man som människa som varit med om,
en skadegörande relatering.
Kan hoppas och drömma om att det ska kunna ske.
Och så länge som man tror att det finns en frisk kärna,inom alla människor.
En genuin vilja till att söka kärlek, förlåtelse, och försoning.
Så kan hoppet finnas under lång tid.
Och det sista en människa släpper är ju hoppet sägs det.
Men ibland så kommer man till den insikten.
Ofta efter ett gediget sorg och smärtfyllt separationsarbete.
Som kostat en lång tid av kraft,självrannsakan, ärlighet och mod.
Och i det arbetet har insikten vuxit fram under resans gång.
Att det finns ingenting att hoppas på.
Verkligheten har visat sig alltför många gånger.
Att allt det som man som människa tror på.
Och vill tro på finns inom alla människor.
Och den försoning och förlåtelse som man själv är kapabel till att ge.
Blev aldrig emottagen.
Utan kränktes och kastades bort helt utan betydelse.
Man inser att man kommer bara att bli lika besviken igen och igen.
Man kommer att hamna där i samma slags vanmakt,
ilska,sorg,frustration, ångest och smärta.
Och man kommer till sist fram till den insikten.
Att man måste släppa allt som har med den människan att göra.
Det sista hoppet släpps i samma veva.
I insikterna att det finns ingen välvilja eller kärlek där för en själv.
En smärtsam insikt.
Då gäller det att hitta en styrka i det friska i relationer till andra människor.
En styrka i det goda vackra och kärleksfulla som finns och kan växa.
I tillit gemenskap,ärlighet,närhet,kreativitet,liv och kraft.
Samt en kamp och vilja till kärlek och utveckling!
En lycka utav stora mått.
Att välja livet.
lördag 1 september 2012
Jag Ser In I Regnet Nu.
Jag ser regndropparna i ditt tunna hår.
Längst där bak har det glesnat en del.
Jag ser på regnet i ditt hår.
Det finns inga tårar där.
Det finns inga drömmar där.
Det finns ingen kärlek där.
Och jag ser regnet som kommer och går.
Över dina tankar.
Igenom din kropp och dina ögon.
Jag ser alla timmar,alla dagar,alla nätter.
Alla tider som har samlats till en fontän av glömska.
Och jag minns den där början.
Då tiden stod stilla mellan våra kroppar.
Mellan våra fingrar.
I kraften från ett vattenfall.
Stod vi därunder och bara log emot varandra.
Vi stod där under regnet.
I allt vattnet som svepte in våra ansikten.
I allt det där regnet som suddade ut konturerna tillfälligt.
Och vattnet föll över oss.
Allt det där regnet som svepte in våra händer,våra läppar,
våra ögon och våra hudar.
Våra kroppar i allt regn.
I allt det där vattnet.I allt det där regnet.
Och nu då jag ser regnet.Regnet i ditt hår.
Regnet där du går.
Regnet där du är.
Då ser jag bara den där dagen.
Den där dagen då regnet hade upphört att falla.
Då jag föll emot ett klippblock.
Och du tog inte ens tag i min hand.
Du vände dig bara om.
Åt det andra hållet.
Längst där bak har det glesnat en del.
Jag ser på regnet i ditt hår.
Det finns inga tårar där.
Det finns inga drömmar där.
Det finns ingen kärlek där.
Och jag ser regnet som kommer och går.
Över dina tankar.
Igenom din kropp och dina ögon.
Jag ser alla timmar,alla dagar,alla nätter.
Alla tider som har samlats till en fontän av glömska.
Och jag minns den där början.
Då tiden stod stilla mellan våra kroppar.
Mellan våra fingrar.
I kraften från ett vattenfall.
Stod vi därunder och bara log emot varandra.
Vi stod där under regnet.
I allt vattnet som svepte in våra ansikten.
I allt det där regnet som suddade ut konturerna tillfälligt.
Och vattnet föll över oss.
Allt det där regnet som svepte in våra händer,våra läppar,
våra ögon och våra hudar.
Våra kroppar i allt regn.
I allt det där vattnet.I allt det där regnet.
Och nu då jag ser regnet.Regnet i ditt hår.
Regnet där du går.
Regnet där du är.
Då ser jag bara den där dagen.
Den där dagen då regnet hade upphört att falla.
Då jag föll emot ett klippblock.
Och du tog inte ens tag i min hand.
Du vände dig bara om.
Åt det andra hållet.
torsdag 30 augusti 2012
onsdag 29 augusti 2012
Ser Du Solen Nu ?
Jag ser solen nu.
Från den andra sidan.
Jag ser himlen där.
Och jag ser några moln flyta sakta förbi mitt sovrums- fönster.
Och jag tänker på dig nu.
Du som aldrig var där.
Du som aldrig är.
Du som aldrig kan.
Du som aldrig fanns där för mig.
Du som aldrig finns.
Du som aldrig står kvar.
Du som ställde så oerhörda krav på allt.
Och du som gav så otroligt lite själv.
Du som fick så mycket.
Som tog så mycket tid och kraft.
Och som aldrig visat mig den kraften tillbaka.
Och jag ser med klara ögon nu.
Om att möta de där oskyldigt blåa.
Som bara kärlek kan vara.
Jag ser in i stjärnregnet.
In i det där vackra i livet som bara växer och växer.
Och jag tror att om jag hoppar nästa gång.
Ut i det där blå.
Så kommer en fallskärm att veckla ut sig absolut.
Som ett täcke som omsluter mig.
Ingen risk att falla handlöst igen.
Att falla emot en säker död.
Jag ser natten nu.
Utan några tända ljus.
Som slocknade ett efter ett.
Av ditt mörker.
Är du lycklig nu?
Därute.
Därborta.
I det oändligt svarta.
I skenet av det blåa ljuset.
Från den andra sidan.
Jag ser himlen där.
Och jag ser några moln flyta sakta förbi mitt sovrums- fönster.
Och jag tänker på dig nu.
Du som aldrig var där.
Du som aldrig är.
Du som aldrig kan.
Du som aldrig fanns där för mig.
Du som aldrig finns.
Du som aldrig står kvar.
Du som ställde så oerhörda krav på allt.
Och du som gav så otroligt lite själv.
Du som fick så mycket.
Som tog så mycket tid och kraft.
Och som aldrig visat mig den kraften tillbaka.
Och jag ser med klara ögon nu.
Om att möta de där oskyldigt blåa.
Som bara kärlek kan vara.
Jag ser in i stjärnregnet.
In i det där vackra i livet som bara växer och växer.
Och jag tror att om jag hoppar nästa gång.
Ut i det där blå.
Så kommer en fallskärm att veckla ut sig absolut.
Som ett täcke som omsluter mig.
Ingen risk att falla handlöst igen.
Att falla emot en säker död.
Jag ser natten nu.
Utan några tända ljus.
Som slocknade ett efter ett.
Av ditt mörker.
Är du lycklig nu?
Därute.
Därborta.
I det oändligt svarta.
I skenet av det blåa ljuset.
tisdag 28 augusti 2012
Att Vara Med Om En Narcissist.
" Jag levde med en narcissist ".
Andreas 48, trodde att han hade hittat sin livs kärlek
- sedan började helvetet.
"Jag föll som den största furan i den djupaste skogen",
säger Andreas när han beskriver deras första dejt.
Men redan en vecka senare började svartsjukan smyga sig in.
Hon krävde kärleksfulla sms,ett välfyllt kreditkort och åtlydnad varje dag.
Andreas trodde först att han hade hittat sitt livs kärlek.
Men snart stod det klart att kvinnan han åtrådde var narcissist.
Texten är början på en artikel tagen ur Aftonbladet 28.8.2012.
Psykologen Eva Rusz : En narcissist är alltid perfekt.
Vad utmärker en person med narcissistisk störning ?
- En grandios självbild som kräver speciell behandling av omgivningen.
Alla personer kan ha narcissistiska drag,men en störning innebär att personen ifråga
inte kan förändra sitt beteende och anpassa sig efter andra.
Det är konstant.
- Narcissister kan inte spegla sig själva
och blir ofta fruktansvärt förolämpade om de får kritik av andra.
Den klassiska narcissistiska vreden är ett välkänt begrepp.
De tar sällan till våld,men kan ändå orsaka stor skada.
Det kan vara knäckande att leva i en sådan relation.
Hur många i befolkningen lider av störningen ?
- Jag vet inte om det finns någon siffra på det,
eftersom narcissister sällan söker sig till vården.
Bland psykopater talar man om ungefär 4 procent.
Det ligger i sakens natur att det är svårt att få
en narcissist att sätta sig i terapisoffan.
" De är ju "perfekta " !
Vad orsakar den ?
- Jag tror inte att någon föds till narcissist.
Däremot kan faktorer från uppväxten ha betydelse.
Det kan röra sig om isolering,att du som barn
har blivit hyllad och upphöjd på ett osunt sätt,
eller motsatsen - att du har blivit utnyttjad och manipulerad.
Men det kan också bero på inbetingad uppmärksamhet,det vill säga att föräldrarna förstärker
vissa delar av personligheten och struntar i andra.
Det är knäckande att leva i en relation med någon
som har en grandios självbild.
All text återgiven ovan ur Aftonbladet.28.8.2012.
Jag vill rekommendera hemsidorna :
www.narcissism.se/
Tuva Forum.
Det angår oss alla.
Samt böckerna :
Vardagens osynliga våld.
Psykopatens Grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Charmör och Tyrann.
Casanova Komplexet.
Är du gift med en psykopat ? : Om farlig och förförisk kärlek.
Energitjuvar.
Men jag då ?
Andreas 48, trodde att han hade hittat sin livs kärlek
- sedan började helvetet.
"Jag föll som den största furan i den djupaste skogen",
säger Andreas när han beskriver deras första dejt.
Men redan en vecka senare började svartsjukan smyga sig in.
Hon krävde kärleksfulla sms,ett välfyllt kreditkort och åtlydnad varje dag.
Andreas trodde först att han hade hittat sitt livs kärlek.
Men snart stod det klart att kvinnan han åtrådde var narcissist.
Texten är början på en artikel tagen ur Aftonbladet 28.8.2012.
Psykologen Eva Rusz : En narcissist är alltid perfekt.
Vad utmärker en person med narcissistisk störning ?
- En grandios självbild som kräver speciell behandling av omgivningen.
Alla personer kan ha narcissistiska drag,men en störning innebär att personen ifråga
inte kan förändra sitt beteende och anpassa sig efter andra.
Det är konstant.
- Narcissister kan inte spegla sig själva
och blir ofta fruktansvärt förolämpade om de får kritik av andra.
Den klassiska narcissistiska vreden är ett välkänt begrepp.
De tar sällan till våld,men kan ändå orsaka stor skada.
Det kan vara knäckande att leva i en sådan relation.
Hur många i befolkningen lider av störningen ?
- Jag vet inte om det finns någon siffra på det,
eftersom narcissister sällan söker sig till vården.
Bland psykopater talar man om ungefär 4 procent.
Det ligger i sakens natur att det är svårt att få
en narcissist att sätta sig i terapisoffan.
" De är ju "perfekta " !
Vad orsakar den ?
- Jag tror inte att någon föds till narcissist.
Däremot kan faktorer från uppväxten ha betydelse.
Det kan röra sig om isolering,att du som barn
har blivit hyllad och upphöjd på ett osunt sätt,
eller motsatsen - att du har blivit utnyttjad och manipulerad.
Men det kan också bero på inbetingad uppmärksamhet,det vill säga att föräldrarna förstärker
vissa delar av personligheten och struntar i andra.
Det är knäckande att leva i en relation med någon
som har en grandios självbild.
All text återgiven ovan ur Aftonbladet.28.8.2012.
Jag vill rekommendera hemsidorna :
www.narcissism.se/
Tuva Forum.
Det angår oss alla.
Samt böckerna :
Vardagens osynliga våld.
Psykopatens Grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Charmör och Tyrann.
Casanova Komplexet.
Är du gift med en psykopat ? : Om farlig och förförisk kärlek.
Energitjuvar.
Men jag då ?
måndag 27 augusti 2012
Glöm Aldrig.
Glöm aldrig att du är värdefull.
Värd att älskas för den du är och för den du vill vara!
Och om någon har påstått någonting annat.
Så glöm det!
Värd att älskas för den du är och för den du vill vara!
Och om någon har påstått någonting annat.
Så glöm det!
Underbara Möten
Finns det någonting underbarare här i livet,än att få möta en annan människa.
I kärlek och i djupt samförstånd.
Att bara prata med varandra och känna det där flödet som inte kan beskrivas med ord direkt.
Det bara känns och ryms i varje ord och gest!
Att se på den människan som man bara gillar rakt av.
Och man bara vet och känner att det är ömsesidigt och det är på riktigt.
Ett verkligt möte.En verklig vilja till kärleken.
Kan aldrig förstå även nu efter en helt annan typ av relaterande.
Hur en annan människa kan söka kärleken i en annan människa.
Enbart för att missbruka och förgöra den.
Och för att målmedvetet sabotera all solidaritet,lojalitet gemenskap och en relation.
Allt som ingår i en verklig relation och i verklig kärlek och intimitet.
Och söka själv det hos den människan,
som har förmågan till att både ge och ta emot kärlek i intimitet och ömsesidighet och respekt och välvilja
Men gör det enkom för att själv tanka upp sitt tomma och kalla inre.
Och för att knäcka allt det som den människan har och ger och vill ge och vill ta emot.
Och skapar själv allt detta förgörande i ren illvilja och ett målmedvetet sadistiskt förgörande.
Hur en människa kan vilja leva sitt liv så och fortsätter så utan självrannsakan,
samvete smärta sorg eller ånger.
För vad den skapat och bara lämnar bakom sig.
Utan den minsta ansats till att röja upp,ställa till rätta,ge kärlek och försoning.
Och ta emot den möjligheten till kärlek och försoning och försöka att gottgöra.
Allt som skadats och kränkts.
Det är lika ofattbart idag som igår.
Och då vill jag återigen tacka för alla verkliga möten,all verklig kärlek och vänskap.
Verklig lojalitet och solidaritet.
Verklig mänsklighet och verkliga relationer.
Är så tacksam för att jag har förmågan till att uppskatta allt detta.
Och att välja kraften, kampen och det vackra och fina i livet.
Och att kärleken och respekten för livet och människor kan fortsätta att leva vidare.
Och skapas för de människor som finns och vill det bästa kämpar för det och skapar det.
Tack livet och tack alla människor som banat vägen och banar vägen.
I kärlek och i djupt samförstånd.
Att bara prata med varandra och känna det där flödet som inte kan beskrivas med ord direkt.
Det bara känns och ryms i varje ord och gest!
Att se på den människan som man bara gillar rakt av.
Och man bara vet och känner att det är ömsesidigt och det är på riktigt.
Ett verkligt möte.En verklig vilja till kärleken.
Kan aldrig förstå även nu efter en helt annan typ av relaterande.
Hur en annan människa kan söka kärleken i en annan människa.
Enbart för att missbruka och förgöra den.
Och för att målmedvetet sabotera all solidaritet,lojalitet gemenskap och en relation.
Allt som ingår i en verklig relation och i verklig kärlek och intimitet.
Och söka själv det hos den människan,
som har förmågan till att både ge och ta emot kärlek i intimitet och ömsesidighet och respekt och välvilja
Men gör det enkom för att själv tanka upp sitt tomma och kalla inre.
Och för att knäcka allt det som den människan har och ger och vill ge och vill ta emot.
Och skapar själv allt detta förgörande i ren illvilja och ett målmedvetet sadistiskt förgörande.
Hur en människa kan vilja leva sitt liv så och fortsätter så utan självrannsakan,
samvete smärta sorg eller ånger.
För vad den skapat och bara lämnar bakom sig.
Utan den minsta ansats till att röja upp,ställa till rätta,ge kärlek och försoning.
Och ta emot den möjligheten till kärlek och försoning och försöka att gottgöra.
Allt som skadats och kränkts.
Det är lika ofattbart idag som igår.
Och då vill jag återigen tacka för alla verkliga möten,all verklig kärlek och vänskap.
Verklig lojalitet och solidaritet.
Verklig mänsklighet och verkliga relationer.
Är så tacksam för att jag har förmågan till att uppskatta allt detta.
Och att välja kraften, kampen och det vackra och fina i livet.
Och att kärleken och respekten för livet och människor kan fortsätta att leva vidare.
Och skapas för de människor som finns och vill det bästa kämpar för det och skapar det.
Tack livet och tack alla människor som banat vägen och banar vägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ...
-
Har du mött den så "villige".Den så villige just dig som människa. Den så villige just dig som människa. I den ömsesidiga vilj...