Efter Festen.

Han drömde att han vaknade upp.
Efter festen.
Ensam i sin säng.
Och att han såg sig omkring.
Som i ett helt dött landskap.
Som bestod av svarta träd utan blad.
Med grenar som tecknade sig som spretiga fingrar mot en mjölk- vit himmel.
Han drog med handen över grenarna som blev  grå av sotet.
Sotet som hade täckt alla träd.Som efter en brand.
Han gick barfota över marken.
Som var  en geggig massa som han halkade omkring i.
Varje steg som han tog.Drog liksom honom tillbaka.
Det fanns bara en enda människa där.
Och det var han själv.
Han tyckte att landskapet flöt längre och längre bort.
Och att han rörde sig bort mot horisonten  som i slow - motion.
Någonstans hörde han en ringsignal,och någon som ropade ett namn.
Men han kunde inte uppfatta namnet.
Han vaknade nu upp ur drömmen.Reste sig snabbt upp och kände sig svimfärdig.
Och tänkte jag måste gå på toaletten.
På vägen dit kollade han på sin mobil.22 missade samtal.35 sms.
Han gick emot toaletten.
Och kollade på hemtelefonen som stod på köksbordet och blinkade.
Han lyfte luren.Telefonsvararen svarade.Du har 26 meddelanden.
Han gäspade högt och tänkte jag går och lägger mig och sover ett tag till.
Fan att hon har ringt och tjatat in sina djävla meddelanden igen tänkte han ilsket men förnöjt.
Han lyfte på toalett locket och lät urin-strålen träffa kaklet.
Och när  han såg ner i toalett -vattnet.Så såg han sitt ansikte.
Som liksom flöt omkring därnere utan konturer.
Som när man tittar ned i spegelblank sjö.
Och vattnet rör sig lite av en vind.
Han kände inte igen sitt ansikte där nere i toalett-vattnet.
Och tänkte jag måste sova ett tag till jag mår fan inte bra.
Huvudvärken pulserade vid tinningarna.
Och han kände sig matt och den där diffusa ångestkänslan började att komma liksom krypande i magtrakten.
Han gick tillbaka till sin säng och drömde att han sov igen.
Fast han var vaken.Fast han sov.

BORBOLETA | CARTE BLANCHE | NyNORSK

The Nature Of Desire

Our lives are just one moment,
a breath imagined by the senses.
And that moment is a great thought.
And that thought is a desire,
the urgl to being and to be love.
All at once,altogether,the same.

Skriven av Duane Michals.
Som är fotograf.

Mazzy Star - Fade Into You (Jools Holland 1994)

Du Går Fri Nu

Jag såg på dig igen.Du stod där framför mig.
Du flög fram emot mig.Som alltid.
Är dina kontakt försök.
Som en slags attack.Och det är så svårt att fatta nu.Vem du är.
Det är så svårt att förstå.Att det var dig som jag en gång mötte!
Den som sökte kärleken och intimiteten.
Den till synes så seriöse,sårbare djupa och villige till utveckling!

Och nu långt efter den:"Stora kärleken och Själsfränden".
Så återstår enbart dina projektiler.Då när kriget pockar på inom dig.
Att starta upp igen på de plan,Som du vet att du kanske kan lyckas en gång till.
Att få igång ditt drama.Som bara bygger på din illvilja och ditt hat och ditt svartmålande av mig.
Som det utraderade rätta speglings - objektet!

Du skickar iväg dina frustrationer och dina projektiler av ilska.
Projektilerna av din ambivalens och ditt krig.
Ditt motstånd emot mig.
Allt ditt hat emot mig och kärleken i ditt ständiga krig.
Ditt krig emot kärleken och den som varit där och sett dig.
Och det enda du skapar i dina kontaktförsök med mig.
Är ett drama.
Allt utifrån dina nycker och behov.
Allt utifrån ditt ego och behov av att fylla upp någonting.
Av allt det du fick av mig.Som du gjorde allt för att förgöra.
Som du gör allt för att förstöra.

Trots att du sökte upp mig.Igen.
Den du gjorde allt för att fly ifrån.
Den som du så målmedvetet kränkte.
Den som du missbrukade,avvisade och till sist helt kallt bara bytte ut.
Emot vem som helst.
Bara du kunde lyckas i ditt målmedvetna förgörande.
Av allt som är och var en relation och dess objekt!

Och  nu i år fick du plötsligt ett ryck tydligen.
Att söka kontakt med mig.
Ett ryck som du fick i din just nu tomma och ensamma tillvaro.
Då du kickat upp ditt ego av ännu ett objekt.
Som bekräftat dig och varit attraherad av dig och älskat dig.
Och som du avvisat och distanserat dig ifrån.
Tills även hon gått sönder i all smärta och sorg och saknad.
Och till sist precis som jag.
Hade inget annat val än att  avsluta relationen.
Denna gång hann hon före dig,med att hitta en ny relation och kalla det för att ha gått vidare.
Precis som du alltid talade om och talar om.
Gå vidare som det är det enda som räknas.
Att missbruka relationer och hitta ett nytt objekt för en relation.

(Som varor som man köper och kasserar när förbrukningstiden är över).

(Enligt dig så tog relationen slut,som om det var du som gjorde slut).
Precis som du gjorde med mig.

Som alltid döljer du vissa saker.
Och skryter och skrävlar,om du betett dig riktigt illa, som med mig.
Din jakt på nya kick-objekt och kicken av att ha hittat ett nytt.
I ditt målmedvetna sökande  i jakten då sex och kärleks missbruket pockar på.


Och  nu så angående mig så påstod du att du kände ånger.
Och att du tar avstånd ifrån den du var.
De åren då du relaterade som mest illa och ambivalent och då du flydde som mest.
Ifrån kärleken intimiteten och mig.
Och nu så påstod du att vi hade något genuint tillsammans i grunden.
Samt att du hade tyckt så mycket om mig och tycker så mycket om mig.
Och ville ge mig respekt och ömhet nu!
Och allt annat med mig som du fått och fick.
Verkade du att se nu.
(Efter en så lång tid och frånvaro).Och då du roat klart dig med ett nytt kick-objekt!
Utan att vända dig om och lyfta ett finger för mig.
Efter ditt målmedvetna krig och förgörande av mig kärleken och relationen.

(Så dags att vakna upp nu).
(Om du nu hade vaknat på riktigt)!Vilket aldrig kommer att ske!
Det finns ingen kärlek,skuld, sorg,smärta, ånger och självrannsakan hos dig.
Och vilja till att tillfriskna och söka hjälp för dina missbruk,
och förgörandet av kärleken och intimiteten.
Och det finns ingen kärlek och vilja.
Till att gottgöra och ställa till rätta och ge tillbaka allt som du fick av mig.
Tvärtom allt illa som du kan hitta på i din förgörelse och destruktiva relaterande.
Roar dig i ditt störda relaterande i kärleken och relationerna.
(De få som du lyckats med att få till i ditt relativt långa liv)!

Och all den  ilska som du hade känt inför mig.
(Den du visat så tydligt hur stark den var och är).
I din målmedvetna kränkning av mig kärleken och relationen.
I det fula och ovärdiga avslutet som du gav mig.
Den ilskan som du nu erkände  att du har.
Hade nu runnit av dig påstod du.
Allt som åter visade sig att vara en lögn.
Lögnerna i ditt ständigt pågående relations- drama.
Med närvarande eller frånvarande relations- missbruks-objekt!
Allt som visar sig att vara dina manipulationer.
För att få in ditt kalla grepp igen.
Och därmed kunna lyckas med att trigga igång allt du vill trigga igång.


Ditt grandiosa ego,som visades upp som alltid!
Du visade dig att vara helt onårbar.Som alltid!
I dina missbruk besatthet och beroende.
Och helt utan respekt,ansvar, empati för mig.
Och helt i avsaknad av en genuin vilja till kärlek och försoning.
Helt ofattbart att vara med om återigen.
Att åter få insikten om att det finns ingen kärlek där.
Det finns ingenting hos dig av välvilja.
Kärlek,vänskap stöd och kamp för mig.
Och att allt var bortkastad tid och investering och kärlek för min del.
Och allt det jag gav kommer jag aldrig att få tillbaka.
Tvärtom.
Ju mer skada som du har åsamkat mig kärleken och relationen!
Desto större nöje för dig!

Jag vet ju idag med facit i handen.
Att jag var utbytbar mot vem som helst när som helst.
Och att jag saknar helt och hållet betydelse för dig.
Som människa kvinna och vän.
Ingenting av det jag gav dig betydde någonting för dig.
Mer än som  ett rätt speglings - objekt.
Och som ditt behov av att missbruka en annan människa
Just då just där i livet.
Och att få höra och läsa din kyla och hat återigen.
När vi återsågs,de gånger som blev i år!
Allt det som du visat av vem du är.
Är helt ofattbart att ha varit med om i en relation.
Som man själv gått in i och öppnat sitt hjärta kropp och själ inför.
I tron att relationen handlade om kärlek som var ömsesidig!

Det går aldrig förstå hur en människa som man har varit nära.
Som man investerat sin tid och kärlek för.
Och trodde var en stor kärlek själsfrände och vän för livet!
Kan vara så som du visat dig vara och som du relaterat.
All försoning och förlåtelse.
Som du nu fick möjligheten att ta emot och ge tillbaka.
Visade sig att vara helt utan värde för dig.
Allt som var kärlek och en relation och mig.
Allt som jag gett dig och den som jag är och vill vara.
Måste du självfallet ha bort ur ditt liv.
Och kränka och avvisa igen när du väl fått kontakt!
Och sen påstå att du bara blev ställd emot väggen.
Den lilla killen som aldrig växer upp och tar ett ansvar för sina missbruk.
Utan flyr bara vidare.
På din missbrukare-resa  genom livet.
Genom det nya objektet och de som du kommer att söka.
På din missbrukare- resa.
Genom kroppar hjärtan och själar.
Utan att ta ansvar för dina missbruk.
Och utan skuld,skam självrannsakan sorg smärta eller ånger.
För den som missbrukats av dig.
Tvärtom!
Som alltid.
Som alltid dina kalla villkor som gäller och styr.
Som alltid din makt och kontroll.
Och dina missbruk.

Och du tycker att det är helt ok att fortsätta så.
Att gå in och ut i relationerna.
Trots att du själv säger.
Jag kan inte ha en relation.
Och allt det du inte kan klarar av i en intim relation.
Det som du aldrig  tar itu med inom dig själv.
Ditt ständiga släcka och tända relaterande.
Din kyla ditt förakt och hat.Din ambivalens och behov av din distans.
Ditt sex,kärleks och relations - missbruk.
Och din avundsjuka av den som älskar och är attraherad av dig!

Den värsta resan i all sorg,smärta och separationsarbete.
Det ger du till den som älskar dig som en brutal gåva.
Utan att du tar ansvar.
Och utan skuld skam  sorg ånger eller smärta.
För den som missbrukats av dig.
Och för den  som du själv söker för kärleken.
När det passar dig och dina behov.
Just då just där i ditt liv.
Totalt ansvarsbefriad som du är.

Och idag handlar det om alla dina försök.
Att  spela ut dina nuvarande och frånvarande missbruks - objekt.
Emot varandra som brickor i ett spel.
I dina ständigt pågående spel i dina relationsdraman.
För alla dina behov,drifter,nycker och missbruk.
Och nu har du ju ett nytt objekt att kicka på i din besatthet och beroende.
Någon som sitter kvar i ditt ambivalenta grepp och makt och kontroll.
Och som spelar med i dina katt och råtta lekar.

Och som missbrukade min empati  och öppenhet.
När hon utan förvarning sökte min kontakt.
(Som hon troligen gjorde enbart för att få koll på vad du och jag har för kontakt igen).
Så falskt att söka kontakt med mig.
Och tala omgående om hur fruktansvärt dåligt hon har mått av dig och relationen.
Beklaga sig och söka min empati och förståelse.
För att sedan baktala mig då jag visade mitt stöd.
Att om hon ville kan hon ringa om hon ville prata vidare.
Hur falsk kan man vara som kvinna?
Och konkurrera med den som varit där själv och som har mått lika dåligt.
Av ditt tända och släcka relaterande.
Ditt avvisande av intimitet och kärleken.
Kärleken och intimiteten som du först målmedvetet söker.
När det passar dig.
Och med mig var det den stora kärleken och själsfränden.
Som du körde med för att få tillgång till min kärlek empati styrka och engagemang.
Med henne dikterade du dina kalla villkor direkt som du berättade nu i vårat återseende.
Men självfallet blev det så att hon fick starkare känslor för dig.
Vilket man naturligt får om man har en intim relation.
Och sedan var relationsdramat igång som alltid i dina"relationer".
Kärlek vänskap möten avstånd distanserande och avvisande
I den ständiga varulvsdansen som du skapar i alla dina intima relationer!

Och sedan återstår bara att slå in dina spikar i kistan.
Den kista som du skapar och snickrar ihop.
När du tröttnat på just det just här och just där kick - objektet.
Som du anser dig att behöva!
Och efter den värsta resan som du gav mig.
Utan skuld skam ansvar smärta sorg eller ånger!
Så gick du bara vidare till ett nytt objekt.
Som du relaterade på samma sätt som med mig.
Fast för min del var det ju under en längre tid och en falskare inkörsport.
Tack vare den stora kärleken och själsfrände inlednings fasen.
Så blev jag utsatt för det mer brutala skadegörandet av kärleken och intimiteten.
Och det sista slaget och kränkningen.
I utkörsfasen ut ur relationen och kärleken.

Och nu baktalar hon mig inför dig.
Allt för att vinna din nåd.
Fast i ditt grepp !
Och inte tillräckligt skärpt stark och medveten för att ta sig ut ur ditt grepp.
Tydligen!
Samt lika barn leka bäst heter det ju.
Att delta i varandras besatthet och missbruk.
Det bådar ju gott för framtiden kanske!
Det är bara såna objekt du söker.
Någon som får dig att känna dig så ren som du påstod att jag gjorde.
Och som du sedan gjorde allt för att smutsa ned, knäcka,krossa och förgöra.
Med alla dina snedsteg och dina missbruk!
Eller också söker du målmedvetet någon som är fri att dela dina missbruk.
Och som är fri som dig utan ansvar för någon annan än sig själv!
Och någon som är som du själv.
Inte villig till att tillfriskna i sina missbruk.
Och som aldrig går till botten i vare sig missbruket eller självrannsakan.

Nu är hon din sköld i kriget och förgörandet av kärleken relationen och mig.
Den sköld som du skaffade dig för att gömma dig bakom.
Och som du fortsätter att gömma dig bakom.
Då du inte klarar att gå till botten ensam och på egen hand.
Varför du missbrukar och  förgör allt som är kärlek och intimitet i en relation.
Det enda du pratade om i slutet av vår relation.
Och som du  helt kallt pratade om då vi återsågs nu.
Är ditt gå vidare.
Som om det skulle vara att gå vidare.
Att hoppa in i en ny relation.
Efter en kärleksrelation.


Man går inte bara helt kallt vidare utan en bearbetning i de djupaste skikten.
Om man verkligen varit där.
Och man gör inte som du.
Hatar bort den som varit där i kärleken.
Och där i vänskapen och "relationen" och i kärleken för dig.
Man kränker inte en själsfrände och stor kärlek på alla plan som kan finnas ut.
Som du gjorde på alla plan.
Ditt relationsdrama verkar följa ett mönster av att dumpa eller dumpas.
Varannan gång gäller det tydligen i relationsdramat för din del i ditt liv.
Som en triumf på din missbrukare resa.
Hann du före i relationen med mig.
I ditt målmedvetna sökande efter nya kickobjekt att kicka vidare på i ditt egoliv.
På din fortsatta missbrukare- resa genom hjärtan kroppar och själar.
Och du är inte ens kapabel till att känna sorg,ansvar,ånger och smärta.
Över den som du missbrukade och manglade ned bit för bit.
I ditt ständigt pågående krig emot kärleken.
Tvärtom så tyckte du i din ilska och ditt hat att allt var rätt åt mig.
Det skulle jag bara ha.
Som du sa nu i återseendet några år efter ditt vidriga ovärdiga avslut.
Av mig kärleken och relationen.

Man behandlar inte ens sin värsta ovän på det kalla sättet som du avslutade med mig.
Och det visade mig för alltid vem du är i grunden.
Och alla bitar föll på plats då efter det fula ovärdiga avslutet.
Insikterna och kunskapen om vem jag hade mött.
Bakom den där sårbara killen sökande min empati kärlek vänskap och solidaritet.
Och idag finns det bara en sak som jag ångrar för min egen del nu med facit i handen.
Att jag inte gjorde,då när jag stod kvar där i ditt sjuka kalla ambivalenta relaterande.

Du har inte lyft ett finger  för mig av kärlek och solidaritet och utan beräkning bakom.
Inte en enda handling eller gest som visar att du har brytt dig.
Och bryr dig om mig som en människa som betytt någonting i ditt liv.
Tvärtom har du passat på då du sökt och fått kontakt med mig igen.
Att återigen använda mig i ditt relationsdrama.
Och att spela ut din kyla avvisande och hat återigen.
Ditt ständiga krig och dina ständiga makt och kontrollbehov.

Det är inte så man gör om man går fri.
Du går fri nu.
På din väg.
Den där vägen som du alltid har gått.
Som du troligen kommer att gå på i resten av ditt liv.
Där du aldrig vänder dig om.
Efter den som gick där brevid dig och bakom dig.
Den där vägen där det finns bara en människa som gäller.
Och det är du och dina missbruk
Där du aldrig bryr dig om vad din väg innebär för den som möter dig.
Ledsen att jag kom i din väg.
Sade du en gång under relationen i någon slags vag självinsikt.
Så dags då när jag redan fanns vid din sida.
Och jag ser på din flaxande rock.
Och jag ser på din ensamma rygg.
Och jag ser på spåren.
De som du alltid lämnar kvar.
Efter dina projektiler.
Efter din rygg.
Efter ditt drama.
Efter ditt totala ego.
Efter ditt krig och din förgörelse.
Av allt som är kärlek,Av allt som är solidaritet.Av allt som är tillit.

Jag ser på din kropp som alltid flyr.
Som alltid flyr ifrån dig själv och den du mötte.
Jag ser på all smärta som du aldrig tar itu med  själv.
Jag ser på dig att allt handlar om kärlek.
Den du aldrig kan vara och bevara eller besvara.
Den du söker när det passar dig.
Men som du aldrig kan möta.I en verklig relation.
I respekt och ömsesidighet.

Och jag ser dig gå som alltid.
Jag ser dig springa  iväg som alltid.
Jag ser dig gå bort ifrån den som du aldrig var där hos på riktigt någonsin.

Och jag ser.
Bakom din rygg,då du lämnar allt.
Och jag vet att ingenting skulle ha kunnat hindra din väg.
Ingen skulle ha kunnat lyckas med att få dig att stå kvar där.
Helt naken öppen och utan alla dina försvar.
Utan alla dina lögner.Utan alla dina missbruk.Utan ditt stora ego.
Och jag vet hur det är att ha sett dig.
Och jag vet den smärtan att se din rygg och veta att allt var förgäves.
Och ingenting kunde nås eller fås av dig.
Mera än ditt krig och dina kalla och billiga maktspel.
Du går fri nu.
Så fri så fri.

Ett Verkligt Möte.

Du ser mig.Jag ser dig.
Jag såg dig.
Det du såg finns kvar.
Det jag såg vill jag möta.
Igen och igen.