Marsha Ambrosius - "Take Care" (Live in London, July 2009)

Verklig Kärlek

Återigen tågresa till Norrland.
Mamma inlagd för 3 e gången akut på kort tid.
Den här gången visade det sig vara ändå allvarligare.
Jag kastar mig iväg på tåget fixar med barnen och jobbet.
Mamma, mamma,väl framme stegar jag upp till det stora sjukhuset.
Hjärtintensiven där ligger mamma.
Med sina släta kinder och lite rosafärgade.
Och jag gråter inte som jag tänkte att jag kommer att göra.
För nu är jag där,där jag ska vara.
Man brukar säga att när nöden är som störst så ser man vilka vänner man verkligen har.
Och jag tänker på all välvilja,och omtanke.
Den ena vännen som erbjuder sig att följa med upp hit,för min skull.
Den andre som säger ring mig när du vill även om mitt i natten.
Och i onsdags  nu i veckan då jag fick vara med om och bestämma med en överläkare i telefonen.
Om man ska sätta in en medecin som medför vissa andra risker.
Då ringde jag akut till några av de vännerna.
Det är kärlek.
Verklig kärlek.
Och som någon sa jag vet att du skulle göra detsamma för mig.
Kärlek bara är.
Den dribblar inte den kör inga spel,den manipulerar inte.
Den avvisar inte,kränker inte och gör ned.
Den vill väl och den gör väl.
Den består av omtanke,empati och förståelse.
Den visar sig i kärleksfulla handlingar,gång på gång.
Så är det bara.
Och jag vill bara gråta av den här kärlekskänslan och av all separationsångest.
Av att hela det liv vi delat mamma och jag som kommer att försvinna med henne.
Alla minnen,allt vi talat om  allt som vi tillsammans har varit med om.
All gemensam kamp i livet.
All solidaritet,systerskap,och stöd.
Jag såg  en rörlig bild mitt i värsta separationsångesthjärtklappningen,natten till onsdagen.
Mitt i den djupaste övergivenheten som känns rakt in i hjärtat,
hjärtat som slår så hastigt och gör så ont.
Jag såg som en avlång bil som körde rakt in i ljuset.
Och det var bara ljus som allt liksom flöt in i och upplöstes.
Och det är det jag vill tänka på nu älskade mamma, din kärlek,
ditt ljus och ditt mjuka leende.
Din kamp och din livskraft.
Din livsglädje din intelligens och din nyfikenhet.
Din välvilja,och din ibland krävande flickaktighet.
Och ja visst har vi bråkat och visst har jag varit så arg och tjafsat med dig,
i många år för länge sedan.
Och lite då och då lite smågnabb när vi mötts.
Men det är bara kärlek nu,och jag vet att jag alltid varit älskad.
Det enda viktiga i grunden
Det vet jag så innerligt nu i all smärta,
i all sorg och separationsångest.
I hjärtat som öppnades för kärleken.

Jag bär dig.
Jag lyfter dig.
Var inte rädd.

Den Rätta Speglingen

Att möta en narcissist i  livet och i kärleken.
Är en brutal resa i känslor och insikter.
En resa som kan kosta en människa livet att vara med om.
Och som kostar,vanmakt,frustrationer,
engagemang,sorg,smärta,och bearbetning.
Ibland i åratal, även efter relationen.
Ett högt pris att betala.
För att möta all illvilja och förgörelse.
Ifrån en människa som man trodde på.
Och som man trodde älskade en själv.
Men som enbart visade sig att vara en missbrukare och förgörare.
Av allt som är kärlek solidaritet och intimitet.

Själv lever den skade-görande individen bara vidare i sitt ego-liv.
Utan skam,skuld,ånger,smärta sorg och självrannsakan på djupet.
Och går helt kallt bara vidare till nästa kick och nästa objekt.
Utan att vända sig om.
Och man får den smärtsamma insikten om.
Att som det för tillfället rätta speglings-objektet
Att den som man bekräftat stöttat,gett empati till.
Och som man har stått kvar för  och engagerat sig i.
Älskat och investerat tid och känslor för.
Har aldrig älskat en själv värderat och uppskattat någonting.
Man är och var enbart ett rätt speglings-objekt.
Just då just där för den kalla tomma och illvilliga.
Har man inte speglat rätt.
Och då väckt upp narcissistens outvecklade skam och skuld.
Den ambivalente objektifierande missbrukaren.
Av kärlek intimitet solidaritet och humanitet.
Den  missbrukande  narcissisten som  aldrig vågar att se sig själv i fullt dagsljus.
Kapitulera inför sitt eget missbruk och misshandel.
Sin egen sorg,smärta övergivenhet och skräck för närhet och kärlek.
Sökande tillfrisknande seriöst och ansvarstagande.
Tillfrisknandet från att använda människor som objekt.

Det man får man som svar igen.
(Om man blir uppsökt efter missbruket och utbytet till ett annat objekt).
Det maktfullkomliga svaret.- Du kan inte ändra på mig.
Om man nu trodde på försoningen.Upprättelsen och gottgörelsen.
Efter all skadegörelse.
Om man nu trodde att det fanns kärlek hos den man älskade.
Trodde att det fanns en vilja till utveckling och en verklig relation.
Men svaret kom snabbt denna gång.
Och vem man verkligen har mött.
Visar sig direkt efter att man speglat fel på något endaste plan.
Det är den ofattbara kylan,avståndstagandet,
ambivalensen,distanserandet, hatet och föraktet.
För den man är,för den kärlek man kände,känner och vill känna.
Som en verklig människa med tillgång till både kärlek,passion, lust och glädje.
Samt vilja till intimitet kärlek och utveckling.
Men man avvisas som alltid.
I sina egna önskningar och behov!
Ett verkligt möte i försoning verkligt möte och kärlek existerar inte för narcissisten.
Inte heller äkta ånger självrannsakan och gottgörelse.
Det handlar bara för denne om att återupprätta sitt krossade ego.
Om man visat sitt eget avvisande av missbrukaren och misshandlaren.
Och talat om vad man upplevt och gått igenom.
Misshandlaren  av kärleken och en verklig relation.
Den man mötte i tron att man mött äkta kärlek och intimitet.
Finns inte.
Narcissisten visar sig i dennes avsaknad av alla möjligheter till försoningen.
Försoningen som denne själv sökte upp,en själv för att få och ge.
Trodde man.
Och som denne själv verkade söka och vilja åstadkomma.
Men som visar sig som alltid.
Bli ett möte med en ambivalent avvisande och maktfullkomlig människa.
Som enbart är ute efter att få rätt spegling igen.
Och  att använda ett objekt för att kicka upp sitt tomma och kalla inre.
Tanka upp sitt ego och mätta sina tillfälliga behov av intimitet,bekräftelse och kärlek.
När det passar denne.
Det handlar som alltid om att projicera sitt inre mörker, och sina frustrationer.
Sina egna tillkortakommanden,avundsjuka,illvilja,hat och kyla.
Sin djupa ambivalens och oförmåga till samspel kärlek och intimitet.
Och för att få sitt objekt kränkt, avvisad,besatt och beroende.
Allt går ut på att trigga fram längtan och behov.
Allt för att få in greppet igen.
Allt mörker och ambivalens projiceras över sitt nuvarande eller frånvarande objekt.
Samt allt bygger i grunden inom narcissisten,på distansering,objektifiering,makt och kontroll.
Samt att utsätta den som älskar och har tillgång till kärlek
empati omsorg intimitet och vilja till utveckling och närhet.
För avvisandet av allt detta som ingår i en kärleksfylld relation.
En relation som är byggd på respekt,empati,ömsesidighet ansvarstagande och välvilja.
Samt vilja till intimitet utveckling och växande.
All oförmåga projiceras på sitt objekt som får bära hela skulden,att aldrig duga och räcka till.
Eller enligt narcissisten ska bära halva skulden.
Skulden för det destruktiva relaterandet.
Det missbruk som narcissisten sysslar med av kärlek,relationer och sex.
Samt de kemiska missbruken.
Missbruket av en annan människa som ett objekt,
för narcissistens behov drifter och projiceringar.
Allt detta som kan kosta en människa livet att vara med om.
Och speciellt i en kärleksrelation.
Att möta den där vreden när man exempelvis ska bytas ut mot ett nytt objekt.
Möta, kylan,hatet, föraktet och svartmålandet.
Kränkningarna av det man gett försökte att ge.
Den man är och den man vill vara och valdes ut för att man är.
Men enbart som det rätta speglings-objektet ska det visa sig!
Det är och förblir ofattbart hur en människa som man har älskat.
Som man har stöttat,investerat tid energi och uppbackning till.
Den man trodde var ens partner,själsfrände vän och förtrogne!
Och  narcissisten själv som påstod sig ha älskat en själv.
Men som sedan visar sig kan helt kallt bara byta ut,
den människa man är kärleken och relationen.
Till vem som helst bara den störde kan fly.
Fly som alltid på sin missbruk och misshandlarresa.
Genom livet kärleken,hjärtan kroppar och själar.
En katastrof och förödelse för den eller dem som möter denna personlighet.
Ett missbruk som kostar liv och skördar nya offer.
Att använda en människa och dennes kärlek,kropp själ och hjärta.
Allt detta som öppnas för kärleken i kärleken.
Den  människan som narcissisten själv söker för att få tillgång till allt detta.
Men enbart för att fylla upp sitt tomma kalla inre.
Och enbart som ett objekt att missbruka och förgöra all närhet kärlek och samspel.
Kärleken,den man är,den man  och den man vill vara.
Ingenting av relationen betyder vilja till utveckling.
Eftersom det handlade bara om rätt spegling just där just då.
I den stördes tomma missbrukarliv.
Den man vill och försöker att vara,en solidarisk,älskande,
värdefull,satsande, öppen, ärlig och välvillig människa.
Allt detta som den störde ville ha men  bryr sig  inte ett dyft om  att vara själv.
Den man försöker att vara i kärleken och relationen.
Och med rätt att både ställa krav på respekt bekräftelse uppbackning intimitet och närvaro.
Allt detta som narcissisten själv sökte ett objekt för och själv begär,kräver, vill ha och fick.
Självfallet med alla narcissistiska försvar för hur denne själv ser på relationen,
sitt eget missbruk och misshandel av kärleken och intimiteten.
Den man  var den man är och vill vara.
Men används bara som det objekt,den störde behöver.
Ett objekt för  att missbrukas, krossas och förgöras av narcissisten.
Hör narcissisten senare av sig då denne har mättat sina behov av ett nytt objekt.
Och återigen missbrukat en annan människa.
Och sedan lyckats med att få bort även den människan ut ur relationen.
På egen hand eller den maktfullkomliga har hunnit före att göra "slut".
Om nu inte objektet farit tillräckligt illa.
Och själv börjat inse att relationen är livsförgörande att vara med om.
Och börjar att bryta sig ut ur narcissistens grepp.
Hör narcissisten senare av sig och påstår sig ha insett någonting om sig själv.
Påstår sig uppskatta den man är den man varit.
Visar ånger för sin destruktivitet och illagörande.
Så handlar det enbart om att narcissisten vill bli speglad rätt.
Få egot tillfredställt, mättat och bekräftat igen.
Av de attraktiva egenskaperna man en gång blev utvald för att man har.
Få upprättelse i sitt missbruk och förgörelse av kärleken relationen och den man var.

Speglar man inte rätt då eller något senare,eller i försoningsmötet.
Det så kallade försoningsmötet som bara var ett spel för narcissisten att få in sitt grepp igen.
Få smörja in sitt tomma kalla ego av lite attraktion och längtan efter kärlek.
Få spela ut sin oåtkomlighet igen,trigga fram lite gammal frustration,längtan,sorg och smärta.
Lust hopp,behov och önskningar igen.
Enbart för att sedan spela ut sin maktfullkomlighet,
sitt missbruk, sin kyla hat och förakt, illvilja och avundsjuka igen.
Och visar sig redan vid första mötet,
som den distanserade,ambivalente,och avvisande,av kärleken och intimiteten.
Speglar man inte rätt efter det så kallade " försoningsmötet ".
Så kommer den narcissistiska vreden åter fram i dagsljuset.
Man är återigen hatad och kylan och föraktet skyr inga gränser.
Som svar på ens behov och önskningar om förlåtelse,intimitet,
upprättelse, stöd och kärlek och försoning.
Så får man ett iskallt meddelande.
I form av ett kallt möte,telesamtal, sms,brev eller mail.
Eller ett kallt avvisande av sex, kärlek och intimitet.
Nu helt utan den sökande försoning och ångerfyllde välvillige.
Helt utan kärlek,tillmötesgående,vilja till försoning möte och förening igen.
Vad man än gett vad man än sagt,visat och försökt med.
 Betyder ingenting som alltid i slutändan.
Vare sig känslomässigt eller mänskligt sett.
Allting handlar om ett spel med känslor en sadistisk katt och råtta pervers lek.
Som bygger på distans,flykt,separationer,spel om attraktion,
tillfälliga möten,besatthet och beroende.
Man är enbart sedd som ett rätt speglings - objekt att användas och missbrukas för.
För narcisstens,ego,drifter, behov,missbruk och projiceringar.
Det spelar ingen roll om man har en svår situation i sitt eget liv.
En dödsjuk anhörig.
Ekonomiska problem eller  egna behov och önskningar.
Eller andra smärtsamma svårigheter.
Egen sjukdom eller annat som man skulle själv behöva kärlek och empati för.
Stöd och uppbackning.
Istället för att nu verkligen ge stöd visa den påstådda kärleken,empatin och välviljan.
Försoningen gottgörelsen och upprättelsen.
Då ta narcissisten chansen igen att visa sin kyla oåtkomlighet och maktspel.
Och sitt avvisande av närhet.
Det är då man inser återigen att man  bara var ett objekt för en annan människa.
Allt är på dennes kalla villkor.
Och det enda man används till är att spega rätt och bekräfta narcissisten på alla möjliga plan.
Kicka upp dennes tomma och kalla ego.
Och speglar man fel avvisas man brutalt och kallt som alltid.
Speglar man rätt är ändå allt på narcissistens kalla villkor.
Dennes avvisande av ens egen längtan och vilja till intimitet och kärlek.
Det är allt det här som är helt ofattbart att förstå hur en annan människa kan fungera så.
Samt att inse det finns ingen kärlek och en vilja till en verklig relation.
Allt detta som narcissisten är inkapabel till.
Men kan ändå inte låta bli att använda människor som missbruks - objekt.
Självrannsakan och ånger är  bara konstruktioner uppe i hjärnan.
Ett spel för att verka sårbar seriös och villig till försoning.
Hjärtat är tomt och kallt.
Onåbar.
Sluten och oåtkomlig.
Om inte en kemisk kick,av tillfällig attraktion och vilja till intimitet,
triggas igång av ett tillfälligt alkoholrus.
Eller något annat missbruksobjekt i olika former.
Ingen kärlek och empati och välvilja för en själv  finns,
och visas återigen att den saknas helt i grunden.
Man är bara ett rätt speglingsobjekt,så länge man duger som det.
Speglar man fel då finns det ingen nåd som alltid!


Det finns ingen kärlek.
Det fanns ingen nåd.
Det finns ingen nåd.
Där man trodde att man funnit sin vän själsfrände partner och förtrogna.
Den man öppnade sitt hjärta för och själv påstod att denne gjorde det.
Men allt var och förblir en lögn för en kall och tom människa.
Helt ofattbar att ha mött och att möta.