Guano Apes - Rain (1998) HQ

Inget Svar.

Att vänta  kan i vissa fall vara ren terror för själen.
När man själv inte kan påverka någonting av det man väntar på.
Att vänta på svar.
Får ett svar idag utan ett svar.
Provet måste göras om.
När då undrade jag, när jag äntligen fick ett samtal ifrån läkaren på ortopeden.
Det kan inte jag svara på svarade han.
Det är röntgenläkaren som avgör det.
Jag går i bitar känns det som.
Eftersom att bara vänta nu i veckor har redan varit en påfrestning i sig.
Fast jag har tagit det för min del ovanligt lugnt.
Men sedan jag började att läsa på nätet om Sarkom då slog det till.
Oron och ångesten över att det kan vara någonting farligt,
kommer sakta smygande mer och mer.
Och nu väntan igen och det läskiga provet biopsin som jag vet nu hur det går till.
Vilket inte gör mig lugnare precis.
Som att föda barn flera gånger.
Det gör inte mindre ont för varje gång.
Och det kan sitta kvar i åratal efteråt.
Det starka smärtminnet varje gång,som man måste befinna sig i en liknande utsatt situation så att säga.
Provtagningar och annat.
Livet kräver tålamod och prövningarna ska tydligen träna upp,någon eller flera förmågor.
På det verkliga djupet helt klart.
Har verkligen uppskattat sann och verklig vänskap denna tid.
Och jag kan idag tack och lov i mångt och mycket ta emot det stöd som ges.
Ensam är inte stark.
Och en människa kan inte klara av hur mycket som helst.
Gällande påfrestningar,kriser,svåra perioder och prövningar.
Har alltid tagit ett stort ansvar i livet och varit stark på alla plan.
Och har sällan  bett om stöd då jag skulle ha behövt det.Och tyckt att jag fixar det mesta själv.
Men då jag befann mig i en akut kris för ett antal år sedan.
Och befann mig så djupt ner man kan komma i livet.
Bara en hårsmån från döden i all smärta och övergivenhet,på den  totala botten.
Som orsakades av en människa,som missbrukade allt som ingår i en kärleksrelation.
Så började jag att visa det som jag förut aldrig visade.
Min sårbarhet och sorg och smärta.
Är oerhört tacksam för den förmågan idag och insikten att jag är inte mer än en människa.
Trots min styrka ansvarsförmåga,kamp,kraft och starka vilja.
Tack för livet och modet att våga.
Tack för alla kärleksfulla människor som ger och tar emot varandra i det som ingår i livet!

Det Regnar Nu.

Det regnar.
Det regnar.
Det blåser.
Regnet blåser hårt emot fönsterglasen.
Jag vaknar nu.
Till ljudet av regnet.
Och jag tänker på livet dessa dagar.
Jag tänker på döden.
Jag läser en artikel som handlar om Plura Jonsson.
Han har stor mage och röker 60 cigaretter om dagen.
Han kunde dricka 2 flaskor vin till frukost och snorta kokain hela dagen efter frukosten.
Då när han levde som värst.
Och han är 60 år nu och lever ännu.
Trots ett hårt liv i missbrukskarusellen i många år.
Och nu dricker han väl rätt måttligt verkar det som.
Förutom för några år sedan då han hade druckit en och en halv flaska vin.
På ett hotellrums balkong i Göteborg.
Och gjorde någonting så dumt som att köpa kokain.
Och så blev han tagen av polisen .Och fick ett straff.
Samhällstjänst som bestod att sälja fisk i en fisk affär och att arbeta i en restaurang.
Och han tyckte att det var kul att avtjäna det straffet.
Och han lagar mat i TV och  gör en massa kokböcker och röker 60 cigaretter om dagen.
Ja jag vet inte varför just de där 60 cigaretterna påminner mig om någonting.
Det regnar nu.
Och hjärtat slår väldigt fort varje morgon.
Jag väntar på ett svar.
Och att vänta är ren terror för själen.
Men jag röker i alla fall inte.
Och  jag skulle inte ens ha tid att röka 60 cigaretter om dagen.
Om jag nu skulle vilja röka varje dag.