Hur Går Det Till ?

Hur går det till,i en förgörande, " kärleks  relation " ?

Det är det många som undrar!
Man brukar tala om att man  alltid är två i en relation.

Men i en misshandels,missbruks - relation,
är det en förövare och ett offer som det handlar om.

Det går till på ett omärkligt sätt,makt - obalansen,som skapas,av förgöraren,
i det så kallade "greppet ".
Det grepp som sätts redan i inkörsporten till " kärleksrelationen ".
Och  som kan skapas och sker genom ett falskt utgångsläge i inlednings - fasen till relationen.

Den makt - fullkomliga,som döljs väl av den spelade,sårbara,öppna,varma,välvilliga.
Sökande kärleken,den spelade engagerade,passionerade,seriöst intresserade och attraherade!
Och som  går ut med lögnerna om kärleken,intimiteten,attraktionen,passionen och ömsesidigheten.

Allt för att få tillgång till motparterns alla delar i personligheten.
Där kropp,hjärta och själ öppnas för kärleken!

De delar som förövaren vill ha tillgång till,enbart för att sedan,
kunna missbruka  och misshandla,kärleks - kick - objektet!
Samt för att dumpa över alla sina tillkortakommanden,sitt hat kyla och förakt,
samt sin frustration och sitt outvecklade själsliv!
Och för att missbruka och misshandla den människan,
som söks för sin styrka livskraft och förmåga till kärleken och intimiteten.
Med målet att  förgöra kärleken och dess objekt.

Greppet som sätts omärkligt,men målmedvetet omkring,de mest sårbara delarna i motparten.

De delarna som blottas naturligt speciellt i en intim relation.

När greppet väl  har satts,så börjar manipulationerna,missbruket och misshandeln.

Det tar sin tid att se på den man älskar, och tror är ens partner vän och förtrogna.

Att se att det är ens egen  fiende, förgörare och missbrukare,av allt det man är,
ger och investerar i  " kärleks " relationen !

Man brukar tala om en berg och dalbana i en destruktiv relation,och man kommer aldrig ut ur spåren.

Det osynliga våldet,ibland synliga, stegras ofta,
när offret börjar att vakna upp ur lögnerna och manipulationerna.
Samt börjar att ta sig ut ur greppet.

Det handlar inte om som många tror att den människan,
som hamnar i sådana här relationer,är en svag och osäker människa.

Tvärtom kan det handla om att just den personens,styrka, öppna, och empatiska,personlighet.

Sökande kärleken,och en " seriös relation "eftersöks målmedvetet av en störd människa.
Som vill ha in ett objekt, i sitt sjuka grepp,missbruk och misshandel.

Allt väl dolt bakom en förförande inledningsfas till  " kärleks relationen ".
Själsfrände - skapet, och den seriösa relationen !

Efter en tid i relationen då offret inte är  lika omedveten om förgörandet.
Samt  börjar mer och mer att protestera och reagera,
på missbruket och misshandeln som pågår konstant.
Och om offret,fortfarande är vid liv.
Så börjar den makt - fullkomlige förgöraren av kärleken och dess objekt,
målmedvetet att leta efter ett nytt  objekt,offer.
Allt för att få bort sitt färdigförbrukade objekt.
Utan skuld,empati, skam eller ansvar,för s objektet,offret.
Så går den maktfullkomliga missbrukaren och misshandlaren bara vidare i sitt liv!
Det perversa våldet som utövats mot den som älskat och vågar att bli älskad.
Hatet kylan och föraktet som,utövas målmedvetet,
 och som syns tydligast i slutfaserna i "kärleks" relationen.
Det grandiosa tomma kalla egot.
Svikaren och förgöraren.
Sex och kärleksmissbrukaren i fullt dagsljus.
Ett hat och kyla utan gränser!
Kränkningarna mot den som investerat i relationen.
När objektet ska bort,och bytas ut så sker det med ett ofattbart hat och svartmålande.
Makten får aldrig gå förlorad för en störd människas sjuka relaterande.
Och det perversa våldet som utövas.
I ett förgörande krig,emot kärleken och dess objekt.
Ett krig som aldrig  kan vinnas av den som utsätts för det.
Ett våld som kostar liv och skördar nya offer.

Sade - Frankie's First Affair (with lyrics).flv

Rumer -thankful -The hay sessions - live - acoustic

Rumer - Slow

Du Kommer Tillbaka.

Du kommer tillbaka i drömmarna.
De som inte kan styras av analyserna.
Du är som en skugga i drömmen.
Otydlig,odefinierbar.
Som ett omen.
Men där vi möttes,det är det tydliga i alla de där drömmarna.
Platsen dit jag återvänder i drömmarna.
Varje gång undrar jag varför ska jag hit igen,till den här platsen.
Tänk om du undrar,tänker jag i drömmen,varför jag kom tillbaka dit igen?
Och så vaknar jag,varje gång,och vet att allt bara var en dröm.
Och du kommer aldrig att komma tillbaka.
Du har gått för länge sedan.
Du var aldrig där.
Du har alltid gått,det finns ingenting,eller någonting, som kan hindra dig.
Den missbrukande,den som alltid flyr,den som aldrig vågar att stanna.
Den som aldrig tar sitt eget ansvar,och söker  tillfrisknande.
Gottgör,försonas och kämpar.
Det är då det är så underbart att möta dem som stannar kvar,som står där mitt i.
Som vågar att berätta,som har slutat att fly.
Och som gråter sina tårar,sitter där, i allt,allt som är,och som varit,allt som inte blev,och som blev.
Jag öppnar Kristian Lundbergs bok om och om igen.
" Och allt ska vara kärlek "
Och jag gråter den där sorgen igen,den som öppnades,och nu kan gråtas då och då.
För allt som är livet,lyckan,kärleken,övergivenheten,sorgen,smärtan och glädjen.
Och jag vet att jag älskar livet.
Och jag vet att livet är här och nu.
Lyckligt befriad ifrån den alltid flyende,undvikande,
svekfulla,kalla,tomma,egoistiska, förgöraren av allt som är kärlek.
Den alltid ambivalente diffusa och likgiltiga.
Och det som alltid finns där då.
Krig, kyla,tomhet,kaos och kris!

Bob Dylan & Van Morrison - Crazy Love

Van Morrison - Someone Like You

Staden Har Vaknat.

Staden har vaknat nu,
jag ser röken, som fladdrar ut i det röda stråket,i himlen,som en lägereld.
Trummor,och händer, en jojk,som tonar ut,över bilarna,som ser ut att krypa fram,långt därborta.
Jag vaknade nyss upp av en dröm,där jag stod i en dörr.
Och skrek ett namn,rakt ut i mörkret.
Min röst liksom ekade,då jag gång på gång ropade,och ropade namnet.
Jag såg ryggtavlan på personen,som gick bara längre och längre bort.
Men plötsligt vände sig om för att komma dit jag stod.
Men då visade sig det vara någon annan person som sänts fram i stället.
Nej det är inte dig jag ropar efter sa jag.
Jag vaknade upp med hjärtklappningen.
Skrikande namnet en sista gång i drömmen.
Kylan biter sig kvar,någon försöker med att få loss en fastfrusen,
vindrutetorkare på bilrutan.
Och nu  minns jag  även händerna, i drömmen,någons ömma händer,som tog tag i mina handleder.
Lade dom i kors för att visa hur man bäst trummar på ett bord.
Jag var lycklig i drömmen av de där händerna,av den människan.
De glada ögonen,den varma,vidöppna utstrålningen.
Förälskade,satt vi där intill varandra,lite blyga,leende,sådär som man ler då!
Och den där glädjen,inom mig av att veta,att vi vill varandra.
Skulle jag våga att visa det,var känslan i drömmen.
Staden vaknar nu,jag tänker på fåglarna,i kylan.
Kvinnan som varje dag,går förbi huset med sin hund,
och bär en kasse fylld med bröd.
Kråkorna som flyger i flock efter henne,och hunden.
Brödsmulorna som små steg bakom dem.
Dom verkar känna igen dig sa jag,igår,till henne.
Ja jag går ju här med hunden varje dag.
Jaha är det därför sa jag,du matar dem.
Ja  i flera år nu sade hon och log lite generat.

Jag Har Gått Vidare.

Det var så du sade.

Jag har gått vidare....
Ditt alltid maktfullkomliga,kalla,tomma och grandiosa ego!

Det finns inga spår kvar efter dina bara fötter.

Några harspår i snön.

Skogshararna som har irrat sig dit,in bland husen.

De står där,så stilla,med flera meters mellanrum ifrån varandra.

Avvaktande,lystrande,sen springer dom snabbt bort.

Snön föll över spåren,som frös till is.

Utplånade.

Som om de aldrig har varit där.

Några tussar ligger kvar,där på den vita snön.

Då ser jag det,blodstänken.

Fågelkroppen som har stelnat.

Var det dom, hararna ?

Som ?

Nej jag tror inte det !

Harar vill väl inte äta fåglar, eller ?

Var det katten som liksom flyger iväg där över stigen ?

Ingen som vet,ingen att fråga heller.

De där fotstegen,som bara gick vidare.
Ingenting eller någonting skulle kunnat ha hindrat dem.

Som om dom aldrig hade gått där.
På stigen, genom mitt hjärta, kropp och själ!
Kylan och tomheten,är vad du lämnade kvar,utan mod,kärlek och ansvar.
Inga nya steg.Allt det du alltid saknat i ditt liv.Allt som du ger som en brutal gåva för den du söker för ditt ego och dina missbruk.

Jag ser upp emot fullmånen,
och jag vet att jag hade aldrig kunnat göra någonting mera för dig i kärlek eller i kampen för att nå dig.
Och jag vet att jag står rak i mig själv och att den tomheten och inkapabiliteten som styr dig och ditt livsval den kan ingen fylla upp inom dig.