Lycka Nu: Qickfix

Lycka Nu: Qickfix: Jag frågar min inre vägledare min egen lilla guru min högre kraft. Kan du inte ge mig bara lite qickfix? Som lindrar den här smärtan som ...

Borderline - personlighetsstörning

Följande kriterier är angivna för en borderline - personlighetsstörning.

Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet
med avseende på mellanmänskliga relationer,självbild och affekter.
Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder
och tar sig minst fem av följande uttryck.

( 1 ) Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer.

( 2 ) Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer
       som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.

( 3 ) Uppvisar identitetsstörning,dvs varaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla.

( 4 ) Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv
      ( t ex slösaktighet,sexuellt äventyrlighet,drogmissbruk,vårdslöshet i trafik, hetsätning ).

( 5 ) Uppvisar upprepat suicidalt beteende,suicidala gester
        eller suicidhot  eller självstympande  handlingar.

 ( 6 ) Är affektiv instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet
        att reagera med förändring av sinnesstämningen
      ( t ex intensiv episodisk nedstämdhet, irritatibilitet eller ångest
       som vanligtvis varar  i några timmar och endast sällan längre än några dagar.

( 7 ) Känner en kronisk tomhetskänsla.

(8)  Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser
    ( t ex ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål ).

( 9 ) Har övergående,stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.

All text återgiven ur boken : Varför hatar män kvinnor som älskar dem ?
Skriven av Eva Ruisz.

Neborskys modell

En forskare vid namn Robert Neborsky har föreslagit en modell för hur olika känslor,
hos hatfulla män kan ha uppstått under männens barndom.
Nebrosky använder den traditionella ryska dockan - som innehåller ett varierande antal mindre dockor innanför det stora skalet - som en metafor.
Hatets känslomässiga utveckling kan ske i olika lager.
Den minsta dockan är själva kärnan i oss, som vi föds med.
Den innehåller förmågan att kunna komma känslomässigt nära vår mamma i första hand,
och förmågan att kunna utveckla och behålla starka band med mamma och pappa.
Nebrosky menar att om barnet inte får komma känslomässigt nära
båda eller någon av föräldrarna (eller någon annan vuxen person )
 uppstår en kolossal inre smärta,
som till en början förstås är ordlös.
Smärtan skapar en stor sorg inom det lilla barnet.
Ur detta kan uppstå en stark vrede som kan innehålla olika vedergällningskänslor.
 ( " Du gav inte mig det jag verkligen behövde.
Jag fick inte det jag behövde från dig.
Jag är arg på dig mamma.
Du kontrollerade mig för mycket, jag fick inte leka med de andra barnen.")
Omedvetet lagras detta, utan språk,inom det lilla barnet.
Men ju äldre barnet blir, desto mer medvetet blir det om vad det inte fått uppleva
 och jämför sig med andra barn.
Barnet kan kan skapa olika tankemässiga föreställningar
om vad som skulle krävas för att det skulle slippa känna som det gör,
dvs känslor av övergivenhet,ensamhet och rädsla.
Och så kan barnet utveckla olika negativa tankar : " Hoppas att hon dör snart".
"Hoppas hon blir sjuk  ".
Skuldkänslorna över att tänka så negativt om sina föräldrar växer under uppväxten.
Samtidigt tvingas dessa barn leva med och acceptera att deras föräldrar
fortsätter att nonchalera dem,beter sig illa mot dem, trycker ner och kontrollerar dem.
Eftersom ett barn inte klarar sig undan sin vårdgivare förrän  det är en ung vuxen som gör uppror.
Som vuxna kan dessa män återupprepa sitt barndomstrauma
genom att välja kvinnor som påminner om deras mammor.
De dras till den typ av kvinnor som de omedvetet eller medvetet känner igen,
deras tidiga känslomässiga rollmodeller.
Det innebär inte  att de fyra männens kvinnor är kopior av deras mammor,
utan att det är känlomässiga  minnensfragment som dar igång männens hat.
Och genom att göra så fortsätter de att bestraffa sig själva om och om igen,
omedvetna om den vrede de bär på inombords som blossar upp i samspelet med kvinnor
som omedvetet eller medvetet påminner om deras mammor.
( Men det kan också gälla deras pappor eller någon annan person
 som stod dem närmast under spädbarnstid och uppväxt.)
Därför kan enligt Nerborsky vuxna män tycka att deras mammor kan dö,deras kvinnor likaså.
Inom dessa män har lagrats känslor som snabbt kan aktiveras
och ta sig uttryck som gestaltar den vreden över att de som barn
inte fick komma mamma  ( eller pappa, i vissa fall )  nära.
Det sker i form av snabba utfall,snabba kränkningar, snabba hot och slag.
Hatet kan alltså skapats inom dem då de var barn
men det fortsätter att späs på då de i vuxen ålder går in i relationer med kvinnor.

Följande situationer utlöser hatet hos de fyra männen.

Kvinnan har en avvikande åsikt.
Mannen känner sig avvisad.
Kvinnan vill förändra relationsbalansen.
Mannen tror att kvinnan vill göra slut.
Mannen känner sig kritiserad.
Mannen känner sig ifråga satt.
Mannen känner sig avslöjad.
Mannen känner sig utanför och ensam.
Mannen känner sig mindervärdig.

En jämförande studie gjordes med män som var hustrumisshandlare  och män som inte var det.
Männen fick titta på videofilmer där relationsscenarion visades,
och de fick sedan tillsammans med testledaren uttrycka i ord vad de upplevde och tänkte.
De män som hade misshandlat sina fruar var mer benägna än de övriga att överdriva,
att dra godtykliga slutledningar och se saker antingen i svart eller vitt.
Slutsatsen man drog av studien var att män som är våldsamma mot kvinnor
tänker annorlunda än andra män.

All text återgiven ur boken : Varför hatar män kvinnor som älskar dem ?
Skriven av Eva Ruisz.

Att Skapa Sitt Eget Lidande

De hatfulla männen ingick ingen förlovning med mamma eller pappa.

Ingen av de fyra männen visade intresse
för att utforska sin partner annat än i början av relationen.
Männens själviska beteenden styrde det gemensamma livet.
De hade till synes inga problem med att vara åtskilda från sina kvinnor,
dvs de uttryckte ingen längtan när de var ifrån varandra
och heller ingen särskild glädje vid återföreningar.
Männens beteende var representativt;det upprepades trots att deras partner
om och om igen kommunicerade att det fanns
ganska mycket i männens beteende som skapade otrygghet.
Samtliga dessa fyra  män  har enligt kvinnornas berättelser
helt klart genomlevt en barndom med ganska stora känslomässiga brister.
Om barnets känslomässiga och fysiska behov
 inte tillgodoses kan man som vuxen få följande problem.

Låg självkänsla . Man får stora svårigheter att hantera stress,
dålig självkontroll och problem med att reglera känslor.

Svårigheter att behålla och utveckla djupare relationer.
Man drar sig undan och opponerar sig mot personer
 som på ett känslomässigt omedvetet plan i hjärnans minnesbank i stunden
 representerar de upplevelser man hade i barndomen.

Ett osocialt beteende i nära relationer.
Ett  antisocialt beteende.Man bryter mot vedertagen moral och lagar.
En benägenhet att lösa situationer med aggressioner och våld.
Ett bestraffande beteende.
Bristande tillit. Man har svårt att komma andra intimt
eller känslomässigt nära och att visa känslor.
En pessimistisk livsinställning. Depressiva drag.
Bristande empati och brist på skuld  -  och skamkänslor .
Besatthet - av mat, sex eller droger.

Att skapa sitt eget lidande

Anknytningsstörda män har en tendens att på ett omedvetet plan
söka återskapa de situationer de har lidit mest av i livet.
De skapar alltså sitt eget lidande, trots att de inget hellre vill än att slippa fortsätta lida.
De har lidit hela sitt liv och fått kämpa för att överleva och försöka anpassa sig till sina föräldrar.
De vill ha kärlek,de vill uppleva en nära parrelation där de känner sig trygga och sedda,
men kan inte uppnå detta eftersom de bär på trauman
från den tid i livet då de skulle ha fått uppleva känslomässig trygghet.
På ett intellektuellt plan vet de hur de ska uppvakta en kvinna
och de vet vilka beteenden många kvinnor finner attraktiva och " manliga ".
Detta har de kunnat läsa sig till eller lärt sig genom att betrakta sin omgivning och ta efter,
dvs härma hur andra män beter sig.
Problemet för dessa män är just den inre kampen mellan förnuft och känslor.
De vill ha en fungerande relation, men när de äntligen har nått sitt mål
 måste de rasera allt de har byggt upp.
Inte heller detta sker dock  på ett förnuftsmässigt plan utan på ett omedvetet känslomässigt plan.

All text är återgiven ur Eva Rusz bok:
Varför hatar män kvinnor som älskar dem?

Till Minne Av Amy Winehouse.

Såg dokumentären om dig och din karriär och ditt liv, Amy.
Alla bilder av dig och inspelade filmer,alla dina framträdanden och konserter.
Du,med ditt breda leende,och din fantastiska röst,
du var aldrig så där framåt,och inställd på en karriär.
Men det blev en karriär, för att din röst, och du var en naturbegåvning,och det upptäcktes.
Och du levde i energin av din röst som du älskade att använda i ditt artisteri.
Allt det som du gav ut till alla som ville höra den och se dig där på scenen.
I all din begåvning och ditt inre ljus,så fanns baksidan,
din destruktivitet,ditt missbruk av alkohol och droger.
Den drivkraften som tog över mer och mer.
Och till sist blev din död.En alltför tidig död.
För dig var kärleken det viktiga som din far nämnde efter din död.
Kärleken som alltid fanns där för dina närmaste.

Dina kärleksrelationer blev aldrig långvariga och stabila.
Och några av dem påverkade dig så negativt.
Att  du föll nedåt, in i det där mörkret, gång på gång.
Din skuggsida som blev de där dåliga inslagen i ditt sjungande och artisteri .
Du balanserade konstant på den där linan av din begåvning lusten och glädjen,
Den där skuggan som fanns där av din destruktiva livsstil .
De sista konserterna du gav visar den tragiska verkligheten,
vad droger och  alkohol gör med en människa.
Ditt förfall kunde inte döljas, inte ens din förmåga att sjunga fungerade.
Ditt liv blev kort Amy, du är saknad av många.
Din röst finns kvar och lever vidare i all musik och alla låtar,
som skapades under ditt korta och intensiva liv i sången och din karriär.
Och varje gång som jag  lyssnar och ser dig där på scenen.
Så påminns jag om vilken artist du var.En av de största och oförglömlig.