För Dom Som Älskar

För dom som älskar är det aldrig försent,
sjöng Marie Fredriksson på en skiva för några år sedan.
 Det är Ulf Lundells text.
 För den som älskar är det aldrig försent...
Och det är en tröst, när hjärtat brister !
 " Det kommer en vind och går  och  hela din  världsbild  rasar,
för en fläkt ur syrenernas vår och gullregnens klasar ", skrev Hjalmar Gullberg i sin dikt.
" Han Kom Som En Vind ".
 Ja det är modigt,att våga ta emot vinden,att ha vågat ta steg,
att våga ge,att våga satsa,att våga kärleken,riskera någonting.
Och inte  bara blåsa in som en stormvind,blåsa in och blåsa ut.
Det är därför det är aldrig försent för dom som älskar,som har vågat.
Men den som raserar hela ens världsbild,och aldrig har älskat,bara spelat i  kärlekens tecken!
Där är det nog försent, att verkligen älska,,och att våga att bli älskad, kanske en total omöjlighet ?
För dom som älskar är det aldrig försent för dom,
som älskar är ljuset alltid tänt,
för dom som älskar dom har sin egen lag,
för dom som älskar finns alltid ännu en dag.
Text Ulf  Lundell ur texten,  " För Dom Som Älskar "
flera artister har sjungit denna tonsatta text b.la Marie Fredriksson.

Idag bryr jag mig minst om den som, " Inte kunde älska och bry sig ".
Idag är det bara, " Kärleken som gäller i mitt öppna hjärta "
13.10 2011

Nu Får Dom Varandra

Idag ska det ske det stora påkostade bröllopet.
Framför 1200 människor i kyrkan,
 och framför alla  tv kameror så att  hela svenska folket kan följa deras väg fram till altaret.
Nu får dom varandra !
Stod det på framsidan av Dn idag och en bild på det leende paret.
 Lovefestivalen är slut,
och det blev inte så mycket skräp efter festivalen mest fimpar stod det också i Dn.
Stockhom är väl den singeltätaste staden i Sverige i förhållande till folkmängden.
Den trendiga beteckningen på att leva ensam utan en s.k fast relation.
Som en flock fria fåglar som flyger omkring,
 och slår sig ned vart man vill,
 och om man vill, så att säga !
Det finns lyckliga singlar och olyckliga singlar,
det finns en del av de lyckliga singlarna,
som valt bort en nära relation, med allt vad det innebär,
och älskar att rumla runt,
och göra precis som man vill, när man vill,utan  de.krav, och åtaganden,
som en s.k seriös  relation alltid innebär.
Det finns dom som lekt sig igenom relationer i kärlekens tecken,
och infirat stora förhoppningar, krossat alla drömmar på vägen,
och krossat ett hjärta, eller fler under sin leka seriös relation  ( testar bara. )
Och sedan njuter fullt ut  i sin återintagna position av att vara singel,
och inte behöva lova någonting,
 stort som en seriös  relation alltid  innebär,och innehåller.
Sedan finns det dom som drömmer om kärleken,
 närheten, att få känna sig älskad, omtyckt, trygg och respekterad.
 Drömmen om gemenskap,
kanske barn, framtid, tillsammans,
dela vardagen, ha någon som bryr sig väldigt mycket,
och som finns ,stöttar, ger och bygger någonting starkt tillsammans.
Det är fint att se att det finns människor som vill någonting seriöst med varandra,
som Victoria och Daniel,
 sen att det är ett massmedialt jippo och allt annat runtomkring. 
Det är ju inte det viktiga.
 Love Love Love ett något uttjatat ord,
 men lika viktigt i dag som i alla tider.
 Sedan vad det innebär för alla människor är ju högst individuellt.
Till alla krossade hjärtan, alla brustna drömmar, till alla som längtar och tror på kärleken,
den som rymmer åtaganden, gemenskap, respekt omtanke,bekräftelse,glädje, humor ,ansvar.
Till alla  er vill jag önska att ni alla får uppleva  kärleken  i  livet.
 Oavsett om  den leder till bröllop, barn eller annat,om det inte blir just  det,
så allt annat som är,
 " Love Love Love"
  "Verklig Kärlek". 
med allt vad den inefattar.....!

Det Som Finns Kvar

Det som finns kvar är ingenting.Det finns ingenting kvar.Här av dig.
Men i mig finns vissa spår kvar.Och dom är jag stolt över att ha gjort det stora arbetet.
För att tillfriskna efter dig.
Och att jag har klarat av att resa mig efter allt.
Efter allt det som du projicerade över mig.
Av din destruktiva läggning och din inkapabla personlighet.

Du är inte viktig.
Det viktigaste är livet och du är inte liv.
Du är inte livet.Alla ord som sagts,alla ord som skrevs i alla brev.
Visserligen var det jag som skrev,du själv skickade ett endaste vykort .
Och en liten lapp och två mycket ambivalenta brev.
Där ingenting var på djupet och det sista iskalla brevet.
Det som jag slängde direkt.Då jag såg ditt hat som slog emot mig.
Med full kraft som en piskande vind rakt i ansiktet.

Alla smsen, alla telefonsamtal,alla promenader,alla "möten".
Alla dina manipulationer och ditt målmedvetna förgörande.
Av allt som ingår i en intim relation.All bortkastad tid för mig som gick åt till dig.
Som gick åt till dig och dina missbruksproblem.
Och  alla dina oändliga och olösliga problem med dig själv och ditt ofattbara ego.

Jag står på bron i dag,och det blåser isande vindar,trots att det är Juni månad nu 2010.
Då för 100 år sedan,då var det varmt där uppe på bron,
där vi gick tillsammans, och samtalade.

Det som finns kvar är alla frågor,alla tankar, alla kval,drömmarna dom finns inte kvar.
Illusionerna och önskningarna.Men känslan finns kvar,tomheten,i den finns ingenting kvar
bara  ett gapande hålrum i hjärtats artärer och kammare.
Det som fanns kvar var hoppet att  någonting fint fortfarande kunde ha skett och borde ha kunnat ske.

Men det fanns inga fler landskap att upptäcka påstod du en gång i Maj för tusen år sedan nu.
(Som o du ville någonting ville någonting mera än din destruktivitet).
Det som finns kvar är allt, allt det som var, allt det som är.
(Allt det som inte blev).Jag finns kvar, och alla drömmar ,som jag drömmer på nätterna.
 Den där seglingen som aldrig blev av, den där resan till Berlin, till Amsterdam,
till Köpenhamn,  till skärgården,till fjällvärlden.

Det finns bara din tomhet kvar i mg.
Den som du injicerade och kickade av att göra det.
Du finns inte kvar.Du har gått för tusen år sedan.
Och du kommer aldrig tillbaka.

För du finns inte du har aldrig funnits.
Du vill inte finnas.(Din kick).Din tripp.

I SKOGEN

Jag blickar ut genom fönstret, nu i gryningen,ser bort emot skogen,som nu står  så grön i Juni månad. Jag tror att du  vaknar nu, som du alltid gjorde,i gryningen. Det var då du var så öppen och nära, det var då jag trodde, du hade hittat hem. Hem till mig, och det var där du ville vara. Skogen står så tät där borta, och jag undrar om du sover nu  eller har vaknat, just nu när solen går upp. En hare springer över gatan utanför mitt fönster nu, jag hör bara duvorna här i stan och koltrastarna. Men så hörs en tjäders upprepade som skrik därifrån skogen, därifrån ända hit. Jag försöker att somna om ,men tjäderns skrik följer med mig  in i drömmarna, när jag äntligen sover som i dvala. Jag undrar om du lever fortfarande, därborta i den mörkgröna skogen, jag undrar om du har vaknat nu som du alltid gjorde i gryningen, jag undrar om du fryser, och om du tänker på mig och om du minns när jag höll om dig som om du alltid ville vara här, här hos mig nu i gryningen, nu i soluppgången nu i en ny dag, en till dag ,en av alla de här dagarna, alla de där nätterna, som var som kommer,som väntar,som väntar på dig ,där borta därborta  i skogen, där du sover nu, där du kanske vaknar nu,  nu i gryningen,  nu i ljuset,  ljuset som du väntade på då,   nu, i evigheten,,,

Vackra Förorter

Hälsade på en nära vän som flyttat till Bredäng ifrån Aspudden.
Va!
Var min spontana kommentar när jag fick flyttkortet för 1 månad sedan.
Jag arbetade i närheten av Bredäng för några år sedan och har själv bott i Aspudden i 11 år.
Och får ångest av de där jättelika betongklossarna,
spöklika som hela Bredäng ser ut att bestå av.
Men bostaden var ljus och välplanerad,105 kvm och billigare än min 83 kvm,
som är en mörk dåligt planerad lägenhet.
Men den ligger i stan.
Parabolantennerna var oräkneliga på alla oräkneliga balkonger.
Man håller  ju på att rusta upp i förorterna Skärholmen, Bredäng med flera.
Planterar träd i centrum målar om betongklossarna.
Det var en ofantlig utsikt dessutom från vännens balkong.
Och det finns så mycket natur därute i buschen.
Som ju inte är någon busch alls utan en gammal gedigen förort.
Men jag skulle känna mig så ensam därute på 6e våningen trots all natur och utsikt.
Jag blev indragen på Vivo  i centrumet,
Vivo som är så mycket billigare priser än inne i stan  sa min vän.
Roligt med förorten ibland,men jag trivs här i stan på alla gator och  att se alla människor.
Förutom alla trendiga bostadsrättsinnehavare,oftast ifrån medleklassen
som tagit över stora delar av arbetarklassens områden,
som Södermalm varit en gång i tiden.
Där bodde jag och familjen mina första år i livet.
5 personer i 1 rum och kök.
Min mamma berättade att i en familj så sov pappan i badkaret.
Min pappa sov i hallen i våran bostad.
Jag känner mig deppad  ute i tysta  förorter,där man ser en och annan människa gå utanför husen,
fast  det bor så många, därinne i betongklossarna.
Fast jag kanske måste flytta snart,
på grund av marknadshyror och omvandling till bostadsrätter,
här också i det området jag bott i nu i 16 år och mina 5 första år i livet.
Kanske blir det Telefonplan eller Midsommarkransen  vem vet ?
Föresten  så var jag  i Skarpnäck på  en studentmottagning i fredags,
5 vänner har de  sista 2 åren flyttat ut dit ut ifrån Söder och stormtrivs.
Mycket natur, men jag känner den där tysta deppiga,
 tomhetskänslan därute också,så dött liksom,kanske vore bäst att flytta till en ö.
 Som Mia Skäringer gjorde när hennes barn var små.
 Eller tänk att bo på en båt och bo dit man kommer...