Underbart är kort

Underbart är kort,alldeles för kort,men följer du livets väg genom dunkla skyar......

Livets hastighet

Det pulserar som blodet från en supernovasstjärnas liv och död
suger till sig som ett svart hål i vintergatans vimmel
av stjärnor,pulsådror som sänder budskap färska från  gamla tider.
Nästa dikt heter  
Jag kommer ihåg
Jag kommer inte att glömma blodet från de krossade frukterna,
skogens sår,stadens stumma,dova smärta.
Jag kommer aldrig att glömma havets sterila svärta,
barnets horisont av betong.
Den gamles fåfänga sökande!
Regnet som spred eld,elden som brände min älskade,min älskades ögon.
Det kommer jag aldrig att glömma!
Jag glömmer inte mig själv trots att nuet cirklar runt mig i raseri..
Jag glömmer inte heller blommans tysta styrka,frukternas saftiga frodighet.
Jag kommer ihåg regnet av ord från våra ögon,
elden som flammade upp av livslust och gav vår kärlek liv.
Min älskade.
Nästa dikt är  
 Och på morgonen.......Och på morgonen blir det sol,
visionerna  smälter och rinner som vatten och blod i rännstenen
i dina ådror,men jag känner din kropp,
förstår att låta ditt blod rinna i den,som jag vill.
Jag kan få dig att rodna eller jämra av minsta beröring!
Det är alltid garanterat natt i våra kroppar,
där drömmarna gömmer sig och förs omkring till alla sinnen,
som lever upp och  laddas upp upp för nya nattliga syner.
Jag gömmer vår stjärna i mitt hjärta,
du gömmer  en måne bakom ditt venusberg.
Och jag kan ofta få den att lysa av liv. 

Michael Strunge
 ur FRAMTIDSMINNEN                                                                

Det kostar så lite...

Det kostar så lite att vara snäll.
Varje dag har jag bestämt mig för att  göra en eller  flera,
 goda gärningar till de människor jag stöter på.
Ute i verklighetens olika miljöer eller om någon  söker min hjälp på något sätt.
Det är ett lyckat beslut.
För varje dag finns det goda möjligheterna att göra gott och  att ge gott.
För människor behöver det och jag själv så klart.
Sådan motsats till att möta illvilja kyla hat och förakt.
Och att aldrig få det man ber om och behöver.
Har fortfarande så svårt att förstå hur man kan bli sån.
Att aldrig bry sig att vara och agera som ett enda stort super ego.
Att drivas av illvilja och ren ondska.
Att veta att man verkligen har gjort någon verkligt illa.
Men man tycker att det är den andres fel och rätt åt den människan.
Ofattbart!

Att bli vän med sin barndom.

Läser om författarinan Hillevi Whal igen.Denna gång i tidningen Kommunalarbetaren.Om när hon fick sitt första barn ,och minnen från sin egna barndom började vakna till liv, Fler och fler minnen dök upp som spridda postit-lappar. När hon skrev "Kärleksbarnet" tvingades hon rada upp lapparna framför sig.Först då insåg hon hur hemsk hennes barndom hade varit.Hon berättar att hon varje dag i arbetet med boken gick sönder.Och att hennes man tålmodigt och kärleksfullt sopade upp bitarna varje dag.Att skriva om sina upplevelser är ett jättebra sätt att läka,säger Hillevi Whal.Men hon kan ändå inte rekommendera alla att göra det just för att det är så jobbigt. -Jag kan ju inte begära det av alla.Det är ju väldigt få som har någon som så där villkorslöst står där.De måste ju ha någon.(Jag  själv tänker då på alla människor som möter någon som tvärtom väcker upp  många svåra känslor.) Och inte är det minsta stöd utan skapar bara ångest och kriser konstant.Eller man börjar må dåligt av andra skäl.Och man har ingen nära och stödjande människa i sitt liv.Då är det fantastiskt att det finns självhjälpsgrupper och även olika former av terapier med mera.Men jag blir verkligen imponerad, av att det finns de som möter villkorslöst stöd och kärlek. Som Hillev Whal har beskrivit sin man som i flera intervjuer.Och att som Hillevi kunnat skriva om sin svåra barndom.