Önska Och Vilja

Mellan konception och skapelse
mellan känsla och genklang
faller skuggan


     Livet är så långt

T.S Eliot

THE SILENCES

1

Now you are back at your window,
Where you live in a strange city,
Now I no longer see you,
Your face is slowly forgotten,

As you are forgetting to watch me,
And I will forget to remember
How lately alike was our wanting,
That wanting which ends in hurting.

Wherever you where, your precense
Still clings to all things in absence;
There is also the pain of touching
What you touched without ever knowing,

And the trees hold the rain in silence
As the rain makes the birds stop singing;
In the sea is a pool where the pressure
Of your body still seems to be moving.

Your body is still and is moving,
As I remove from each mirror
The frost where your face was reflected,
As if coldness could be abstracted.

Silence is pain.You hear it
Most when you cannot bear it.
Tell me if you can bear it,
Far body and near spirit.

2


The air bears nothing on it.
No. But I saw this minute

You slowly move upon it;
Then there was light within it.

I see it now longer,
That light when late we linger

Upon the shore, the distant
Sun growing less persistent,

The moon being  not quiet  present,
And the stars still evanescent.

3

Trance I have loved so surely,
Surely you naked branches have me,
I who have loved your comely
Body of branches moving toward me,

Nightly to sleep so safely
Even the pang of others dreaming
Comes over distance faintly,
That is to bee less lonely, only

What is  there still rearming
The arms I take up in the dark,
The olive branch extending
Into an arrow`s  pointed ending ?

4


Moonlight is half of sleep
And the keepsake of the deep.

I plunge into sleep`s sure crater,
Slowly it fills with water.

Your hands that can never reach me,
How all of their labors touch me !

Weeping at their occasions,
The seasons turn the seasons,

A sound not unlike the ocean`s

5

The inward pleasure of water edges
Drifts as the shifting color battens
On dead wood, filling the golden pockets
Of fall with the falling brown detritus
Of unloved leaves as my eyes go serching
For faces among the stain of the going
Wood on an island filled with the samples
Of revived and reviving underpinnings,
Whose death under white fall soon is coming
But to rise up again in greening
Time. And, in time, the dead start growing.

6

Now I am back at my window,
Where I live in a strange city,
Now you no longer see me,
My face is slowly forgotten,

And the tree hold the rain in silence,
As the rain makes the birds stop singing;
My body still seems to be moving
That  wanting which ends in hurting.


HOWARD MOSS

Det Ofattbara.

Alla som varit med om en nära relation.
Till en grandios personlighet,såsom en narcissist eller en psykopat.
Hamnar i många svåra frågor.Under relationen och i efterarbetet.
I det stora efterarbetet som man får i sviterna efter en egoist och missbrukares framfart.
I ens kropp hjärta och själ.
Och om man till sist har lyckats med att ta sig ut ur greppet.
Det maktfullkomliga och illvilliga greppet.
Greppet som en grandios egoist sätter målmedvetet om sitt objekt.

Väl dolt under den förförande inledningsfasen till  "relationen".
"Den stora kärleken" och Själsfränden.Och i lögnerna om intimitet engagemang,
vänskap solidaritet passion attraktion och i lögnen om den ömsesidiga viljan till varandra.

Det blir en chock den dagen man som människa vaknar upp på botten.
På botten efter ett krig.
Det målmedvetna kriget emot en själv som människa.
Och emot allt som ingår i en mänsklig relation.
Och då man inser som människa att allt var en lögn.
Och ett bedrägeri för den grandiose missbrukaren och egoisten.
Och man upptäcker vem man mötte i "relationen".
Den maktfullkomliga illvilliga avundsjuka hatiska kalla egoisten missbrukaren och sadisten.
Den som visar sitt rätta ansikte bit för bit och del för del.
Tills att allt är krossat raserat och skändat.
Den stora kärleken utsugen som en kanyl och bortkastad i en container.
Samt utbytt till en ny kick och en ny tripp.För missbrukaren och förgöraren av allt.
Allt som ingår i kärleken passionen tilliten och relationen.
Och om objektet har överlevt det perversa våldet.
Så kan det kosta åratal av bearbetning,i terapier och självhjälpsprogram med mera.
För att kunna läka och tillfriskna ifrån det perversa våldet.
Det som det grandiosa vansinnet kallas för.



Jag vill återigen rekommendera böckerna :
Vardagens Osynliga Våld.
Psykopatens Grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Charmör och Tyrann.
Är du gift med en psykopat ?:Om farlig och förförisk kärlek.
Energitjuvar.
Men jag då ?
Casanova Komplexet.

Samt hemsidorna :Det angår oss alla.
www.narcissism./se
TuvaForum.

En Ny Styrka

MARSVÄDER

Ljuset bar fortfarande
alla skiftningar
av den vår
man anat
Men mitt i ljuset föll stora snöflingor

I kyla väntar vi
Varje liten gnistrande solstråle
bär på en tyst fundering
och bussens tidtabell är nedriven
till förmån för
ett hakkors

Vi väntar,
men tror inte riktigt
Var och en söker vi febrilt
efter en alldeles egen värme,
som vi kan bygga skydd av
Ett skydd mot kylan härute

Kylan,
som glittrar över den sovande golfbanan
och knastrar under mina tunna stövlar

Vi som lever
väntar bara
Ingen styr vår väntan
men många gråter
över allt de inte gjort
och andra ångrar ingenting

Du och jag,
älskade lilla barn
vi byggde vägar (inte broar)
över trösklarna
Vi levde,
här,
i världen

Någonting
är så outgrundligt fel
när jag finner behag
i alla dessa  djupa avgrunder
som om och om igen
öppnar sig
framför mina fötter

Mina ögon faller,
förlorar sig
i allt det svarta
Min önskan att följa dem
böljar mörk och het

Men tvivlet gör
hela den väldiga skogen
till ett hav
där vågor av glömska
rullar
omutligt tysta och tunga

I natt
vände vackra vulgära läppar
ut och in
på allt det
som var jag
och inom bråkdelen av en sekund
genomskådat
min utstakade väg

Tårarna vill aldrig lämna mig,
för ljusen
var vackrare och klarare
i natt
än någonsin förr


Anna Wagge
ur boken
Poesi
EN NY STYRKA

Intensitet förväxlad med intimitet

Missbrukare blandar  ihop intensitet och intimitet.
Utagerandet är en mycket intensiv upplevelse för missbrukaren
därför att det innebär att man kämpar emot sig själv.
Under själva utagerandet kan missbrukaren känna sig mycket levande, mycket upphetsad, mycket skamsen, och mycket rädd.
Vad man än känner är det en mycket intensiv känsla.
Missbrukare känner sig starkt förbundna med nuet på grund av intensiteten.
Intensitet är emellertid inte detsamma som intimitet,
 trots att missbrukaren förväxlar dess båda.
Missbrukaren har en intensiv upplevelse och tror att det är en stund av intimitet.

Objekt och händelser som blir beroendeframkallande.

Missbrukare måste inse att de kommer att vilja påverka omgivningen ibland genom sitt missbruk.
När missbrukare blir stressade vill de vända sig till ett objekt istället för till människor eller till den andliga sidan hos sig själva.

Stadier i missbruket.

Allteftersom missbruket utvecklas blir det ett sätt att leva.
Istället för att vara statiskt förändras missbruket hela tiden.
När det förändras medför det även förändringar hos den som lider av missbruket.
När vi studerar missbrukets stadier kommer vi att titta på en speciell process,
 en speciell resa - missbruksprocessen, missbruksresan.
Hos missbrukaren förväxlas intensiteten med intimitet, självkänsla,social trygghet m.m.
Upplevelsen av berusningen för med sig vetskapen om att man genom ett objekt eller en händelse kan förändra sina känslor.
 Människor börjar missbruka när de beslutar sig för att de inte tycker om hur de mår,
och söker en upplevelse som kan förändra situationen.
 Alla som söker en sinnesförändring blir dock inte missbrukare.
Vissa människor kan missbruka objekt och händelser för en  tid,
och sedan välja andra sätt för att tillfredställa sina behov.
Men ändå genom - att gå in i en relation till ett objekt eller en händelse kan man skapa den grundläggande illusion som allt missbruk baserar sig på : att uppnå lindring genom ett objekt.

All text ovan uttagen ur boken.
 Jaget och Missbrukaren,
 skriven av Craig Nakken.