Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
lördag 18 december 2010
torsdag 16 december 2010
onsdag 15 december 2010
måndag 13 december 2010
Jag Kommer Tillbaka....
Det är återigen dags för Lucia.
Jag sover oroligt hela natten rädd för att försova mig, vilket aldrig händer !
Men måste upp tidigt denna mörka morgon för att forsla min dotter.
Till kyrkan där hon ska vara med i Luciakören.
Varje år tänker jag likadant !
Varför ska vi tvinga upp oss ändå tidigare än normalt?
För att fira Lucia.
Lutheranskt plågeri ?
Men när jag väl är i Kyrkan igen.
Så är det ju så vackert med alla tända ljus.
Och den underbara skaran av barn som sjunger för full hals.
Då får jag syn på honom som är en kulturarbetare.
Som så många andra som har barn i en Södermalmsskola !
Han rör sig hela tiden innan konserten börjar.
Fram och tillbaka i bänkraden.
Det kommer en kvinna och smyger sig in brevid honom.
Konserten börjar och dom pratar hela tiden ser jag i ögonvrån.
Plötsligt pilar hon ut ur bänkraden.
Hon tappar en lång svart schal efter sig
Efter en stund går han också ut ifrån bänkraden och viskar till dem som sitter där.
"Jag Kommer Tillbaka " !
Han plockar upp sjalen ifrån golvet.
Och ger till den som sitter närmast på bänken vid gången.
Han vet tydligen inte att det är hennes sjal.
Han kom inte tillbaka under eller efter konserten.
Och inte hon heller !
Jag anar att det var ett bråk som pågick mellan dem!
Och ingen av dem kunde sitta kvar under deras barns konsert och lyssna i lugn och ro.
Och jag minns sådana där stunder.
Då jag inte var där på plats för att deltaga i mitt barns uppträdande eller dylikt.
För att jag var för upptagen med ett ständigt pågående krig.
I min mobil utspelades det kriget
Smsen kom som pistolskott i nacken,och jag sköt tillbaka som en kulspruta.
Och i dag tackar jag några olika gudar för att jag inte är med i ett endaste krig.
Varken med en partner eller med mig själv.
Eller en endaste person i mitt liv och vardag !
Varje dag är en ny gåva.
Och jag hoppas att jag aldrig behöver lämna en kyrkbänk.
Och rusa ut ur en kyrka för ett relations krigs skull.
Att få sitta och titta på alla dessa växande barn i lugn och ro.
Det finns ingenting värdefullare.
Jag sover oroligt hela natten rädd för att försova mig, vilket aldrig händer !
Men måste upp tidigt denna mörka morgon för att forsla min dotter.
Till kyrkan där hon ska vara med i Luciakören.
Varje år tänker jag likadant !
Varför ska vi tvinga upp oss ändå tidigare än normalt?
För att fira Lucia.
Lutheranskt plågeri ?
Men när jag väl är i Kyrkan igen.
Så är det ju så vackert med alla tända ljus.
Och den underbara skaran av barn som sjunger för full hals.
Då får jag syn på honom som är en kulturarbetare.
Som så många andra som har barn i en Södermalmsskola !
Han rör sig hela tiden innan konserten börjar.
Fram och tillbaka i bänkraden.
Det kommer en kvinna och smyger sig in brevid honom.
Konserten börjar och dom pratar hela tiden ser jag i ögonvrån.
Plötsligt pilar hon ut ur bänkraden.
Hon tappar en lång svart schal efter sig
Efter en stund går han också ut ifrån bänkraden och viskar till dem som sitter där.
"Jag Kommer Tillbaka " !
Han plockar upp sjalen ifrån golvet.
Och ger till den som sitter närmast på bänken vid gången.
Han vet tydligen inte att det är hennes sjal.
Han kom inte tillbaka under eller efter konserten.
Och inte hon heller !
Jag anar att det var ett bråk som pågick mellan dem!
Och ingen av dem kunde sitta kvar under deras barns konsert och lyssna i lugn och ro.
Och jag minns sådana där stunder.
Då jag inte var där på plats för att deltaga i mitt barns uppträdande eller dylikt.
För att jag var för upptagen med ett ständigt pågående krig.
I min mobil utspelades det kriget
Smsen kom som pistolskott i nacken,och jag sköt tillbaka som en kulspruta.
Och i dag tackar jag några olika gudar för att jag inte är med i ett endaste krig.
Varken med en partner eller med mig själv.
Eller en endaste person i mitt liv och vardag !
Varje dag är en ny gåva.
Och jag hoppas att jag aldrig behöver lämna en kyrkbänk.
Och rusa ut ur en kyrka för ett relations krigs skull.
Att få sitta och titta på alla dessa växande barn i lugn och ro.
Det finns ingenting värdefullare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
