Chris Brown - Turn Up The Music

Dikt

Ett blått sken
strömmar ut från mina
kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Det finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen.

Tomas Tranströmer.

Mår illa.

Ser filmen på Tv  "Antichrist ",den kom ju ut för några år sedan,
och då hade  jag hade ingen som helst lust  att se den.
Men nu nyfiken på vad är det för slags film som blev ganska så omskriven.
Analyserna kommer succesivt under filmens gång.
Vad vill Lars von Trier med denna film?
Det börjar med en man och en kvinna som ligger ned och har sex,
närbilder på deras organ och kroppar
De ligger omslingrade,passionerat och sensuellt.
Under tiden tar sig ett litet barn sig ur sin säng,
och klättrar upp till ett fönster,och faller ut och dör.
Fantastisk hög klassisk musik under tiden dramat pågår.
Sedan  följer moderns sorg och smärta, och hennes pågående krisprocess.
Smärtan och sorgen som stundtals är förlamande och starka ångestattacker,
varvas med hennes sexualitet,som ständigt pockar på.
Och  som hon visar ibland  liksom attackerande emot mannen.
Hon visar att hon vill ha det av och med mannen.
Medan mannen växlar med att gå med på att ha sex,
värjer sig,och avvisar henne bestämt.
Det är han som dikterar villkoren!
Både för hennes behov av sex,och sorgeprocessen hon går igenom.
Hon tar upp olika saker som hon inte varit nöjd med,
under relationen, innan barnets död.
Mannens frånvaro bland annat hans brist på engagemang för henne och hennes arbete.
Samt hans ointresse av henne och barnet.
Han svarar sakligt,avstängt och torrt analyserande.
De hamnar  efter en tid ute i ett hus i naturen.
Där kvinnan ska utmana sin inre skräck,enligt mannens direktiv.
Men naturen som skildras inte som en fredlig,läkande plats.
Utan ett hot om död och förintelse som ständigt närvarande.
Även för mannens del är naturen som ett hot som ständigt visar sig i olika tecken.I
Död och förintelse.
Mannens makt och kontroll över kvinnan,pågår under tiden,
då hon är skör och sårbar i sin sorge - process.
Men plötsligt vänds rollerna till att skildra kvinnan,som den makt och kontrollutövande.
Dessutom,som ondskefull,och härskande,arg,våldsam  och hatisk.
Mannen upptäcker att kvinnan som moder,också visat sig ha varit ondskefull.
Ett dolt fysiskt våld mot barnet som blottar sig på några fotografier som han hittar.
Den onda modern och kvinnan i samma person.
Nu är maktpositionerna  plötsligt ombytta.
Kvinnan är i  i överläge genom sin ilska, kontroll makt,kraft och fysiska våld.
Ett våld emot mannens fysiska kropp.
Hon tar tag i en stor sten plötsligt,
som hon slår emot mannens organ.
Som är i potent ställning visar det sig.
Hon drar bestämt  med sin hand upp och ned i organet.
Blod i stället för liv, sprutar ut, över kvinnan.
Och hon iaktar förvånat det som kommer ut.
Hon stympar ytterligare mannens kropp i ett av benen,
medans han ligger avsvimmad ned.
Våldet som trappas upp,mannen lyckas med att  fly efter ett tag.
Krypandes, omkring på marken,
det  ena benet som har en stor sten inborrat av kvinnan.
Mannen irrar omkring på marken hittar till sist ett tillhåll,
inne i ett hålrum i marken,där en fågel ger sig till känna i mörkret därinne,
Och låter så starkt,så att mannen försöker att döda fågeln,gång på gång med en sten.
Mannen vill ju inte  bli upptäckt av kvinnan i sitt upphittade tillhåll.
Kvinnan letar efter mannen som flytt undan henne,och hon,
skriker efter honom desperat och ilsket.
Mannen lyckas inte med att döda fågeln,
vilket gör  att fågellätet till sist får kvinnan,att upptäcka mannen efter en stund.
Sedan fortsätter det,hennes sexualitet,hon styr mannens hand,emot sitt kön.
Under tiden söker hon efter ett redskap att stympa sig själv med.
Han  ligger brevid henne, han som nu är halvt förlamad av hennes utövade våld.
Sexualiteten varvas med våldet,hatet,vreden.
Mannen nu i underläge som ber om olika saker.
Kvinnan nekar och har full kontroll,över mannen.
Ytterligare stympning av den fysiska kroppen,
nu riktat av kvinnan själv, emot sig själv.
Jag  stänger av mitt i filmen och mår illa några dagar efteråt.
Och blir samtidigt så arg över vad Lars von Trier utsätter sina tittare för.
Talar med min äldsta dotter som säger att hon kände sig både arg och ecklad efter att ha sett filmen.
Och att hon läste om Lars Von Trier att han mådde väldigt dåligt,innan han gjorde filmen.
Och att han gör alltid sina filmer,bara för sin egen skull.
Vilket ansvar har en konstnär kan man undra emot sin publik?
Jag mådde lika illa av "Breaking The Waves ".
Och då hade tydligen väldigt många människor mått fysiskt illa,
av den filmen för den var gjord så att man kunde,uppleva sjösjuka när man tittade.
Vissa delar av temat i  de bägge filmerna var lika.
Kvinnans position och i rollen av underläge,mannen dikterar villkoren.
Kvinnans sexualitet,varvat med besatthet,längtan efter kärlek.
Kvinnans sexualitet som ömsom används kontrolleras och avvisas,
av mannens makt och kontrollutövande.
I Breaking The Wawes, används kvinnans sexualitet i perversa former i några scener.
Våld,varvat med kärlek,förnedring.
Tillfällig föreningar mellan mannen och kvinnan.
Mannens låsta känsloliv,kvinnans desperation.
Jag bara undrar vad ville du med  just denna film, "Antichrist ",
Lars Von Trier ?
Någonting för en psykoanalytiker att lista ut vad det är som du uttrycker?
Från ditt inres skapande visioner och mardrömmar och eller drömmar?
Syftet kan väl inte enbart vara att uttrycka allt du vill i ditt konstnärsskap,
och ge ut i form av en film.
Utan en tanke på vilka reaktioner publiken får.
Och sedan få publiken att må riktigt illa,och i så fall för vilket syfte?

Åter Ljuset.

Det är bländande vitt,precis allt badar i detta vita ljus nu.
Jag lyfter upp drömmen om försoningen.
Det är då jag minns min pappas stela hand.
Minuterna innan döden förlöste livet.
Och jag höll den där handen och kände att döden och livet,
föddes ut ur min kropp.
Ett ögonblick av nåd.
Magiskt.
Men helt stilla.
Sedan återstod sorgen,förlusten,den kom inte då,
en förälskelse kom emellan.
Jag vågade inte vara i den där smärtan utan slut.
Jag kanske skulle dö då,det trodde jag nog.
Men senare många år senare,skulle smärtan komma som i skov,
bit för bit,del för del.
Då mitt hjärta öppnades för " Den stora kärleken ".
Helt och fullt.
Men kärleken visade sig vändas till bara smärta.
Tills allt var genomlevt.
Den där smärtan,sorgen som är hel,hel nu  att känna utan rädslan.
Som att någon andas tillsammans,som under en förlossning,
när någon delar andningen och smärtan lättar lite då.
Och jag vet ju så väl nu,att det var bara kärlek som du hade pappa för mig.
Men du var inte där,du var borta,i din egen lilla värld.
Men ett tag i livet, delade vi lite grann i alla fall.
Och din hand i min hand, då vi sprang genom lekparken fram till gungan.
Du skulle gå och handla ciggaretter,
och frågade om jag skulle sitta kvar där i gungan.
Jag kommer tillbaka snart sade du.
Men du kom aldrig tillbaka.
Den där skräcken,att upptäcka att du inte gjorde det.
Lekparken som var helt tom vad jag minns nu.
Och jag sprang hem över gatan alldeles själv,
och portvakten kom i trappan och undrade varför jag grät.
Jag åkte hissen upp till lägenheten.
Och där satt du med en påse gula sega bananer som om ingenting hade hänt.
Jag antar att du var ganska full då,och hade bara glömt bort mig.
Jag köper alltid dom där bananerna nu som vuxen då jag handlar smågodis.

Återigen.

Återigen får jag insikterna på plats.
De som mött detsamma som mig.
Kick-sökaren,det stora egot,den makt och kontrollerande,besatte,och beroende.
Den tomma och kalla och det grandiosa egot
.I avsaknad av kärlek,respekt,värdighet,ömhet,ånger,skuld skam sorg eller smärta.
För den som söktes som det rätta speglingskick-objektet.
Om det rör sig om en narcissist eller en psykopat inklusive missbrukare.
Den missbrukande som gör allt för att dumpa över allt detta, till den som älskat.
Till den som till sist tar sig ut ur det störda relaterandet!
Och som inte längre kan stå kvar i missbrukarens misär.
Och som måste släppa allt hopp om kärlek och ett tillfrisknande.
Det svaret man får då är den totala ovärdigheten och respektlösheten!
Maktfullkomligheten och missbruket.
Som tydligen måste gå vidare i samma sjuka spår,för den grandiosa missbrukaren,
genom utbytet av kick - objekt.
Brutalt relaterande speciellt i separationsfasen.
Och man som det missbruks- objekt man enbart visade sig att vara,för den som man älskade.
Får utan ett tack och ett adjö.
Illviljan hatet kylan svartmålandet och alla kränkningar.
Och man inser vem det var som man har älskat.
Och som man investerade tid, kärlek, kraft, kamp och passion för.
Och som tack för allt.
Så slängs man bort som en utsugen kanyl i en container.
Missbrukaren i avsaknad av självrannsakan,kärlek,ansvar,mod och vuxenhet.
Destruktiviteten som styr även i en kärleksrelation.
Och i den nedåtgående spiralen den missbrukande alltid skapar!
Respektlösheten,den lilla trotsiga ettåringen som aldrig vuxit upp!
Det är då jag återigen förstår,hur det hela går till i missbrukarens sjuka värld.
Och  för alla de som får röja upp i och efter misären.
Misären,sorgen och smärtan som dessa kicksökare,maktmissbrukare,
sex och kärleksmissbrukare,med flera missbruk,skapar,ger och för vidare !
Skapar,och projicerar, genom deras störda relaterande !
Och man inser i all smärta att man är fullständigt maktlös.
Ingenting kan hindra en missbrukare från att gå vidare i sina missbruk.
Och ingen kan lyckas få en kall och tom grandios personlighet.
Att bli en människa som kan älska och vill bli älskad.
Det är i relationerna som skapas av den tomma kalla och illvilliga  som allt blir synligt.

Yolanda Adams - Open My Heart

Brian McKnight - Home

Famous Last Words - Tears For Fears + Lyrics

Tears for Fears - Famous Last Words (live)

Lyckan Nu: Ljuset Åter.

Lyckan Nu: Ljuset Åter.: Ljuset åter,det där vita. Några av fåglarna har vänt åter! Du tillbaka på sjukhuset,blek,mot kudden ligger du där. Din spröda lilla kropp...

Drama - Erykah Badù

Erykah Badu No more trouble

Ljuset Åter.

Ljuset åter,det där vita.
Några av fåglarna har vänt tillbaka under taket här igen!
Du tillbaka på sjukhuset,blek,mot kudden ligger du där.
Din spröda lilla kropp,jag håller i din spruckna hand,
och jag bara låter tårarna komma.
Du accepterar dom,och så säger du,
leende som en liten flicka.
 - Ja man måste nästan skratta.
 Du letar efter orden, och säger konstaterande,
ja man kan ju inte leva för evigt.
Som att du nu kommit på att,
jaha måste man dö också i detta liv?

Mamma jag lyfter dig,jag bär dig in i rymden,
jag dansar med dig,runt,runt runt.
Nu vet jag vad du gav mig.
Jag behöver inte bevisa någonting för dig!

Sköterskan som kommer,när jag irrar där i korridoren efter,läkaren.
Jag måste få veta diagnosen!
Sköterskan berättar hur man kan komma tillbaka,
få orden åter efter en stroke och tillägger,
jag måste erkänna en sak,
att vi har alla blivit lite förälskade i din mamma.
 - Hon är så himla  gullig din mamma.
Dessa änglar som finns  lite överallt och dyker upp som från ingenstans.
Och då gråter jag ändå mer,inne på toaletten  i ditt enskilda rum.
Och mina barn tittar på mig,när jag kommer ut med rödgråtna ögon.
Och min son frågar är det jobbigt och lägger en hand på min axel.
Men de tar det så lugnt barnen.
Nära mormmor där i sjukhussängen.
Ute ser jag det där ljuset,så bländande,mot allt det vita.

Jag håller i  kassarna med alla dina kläder,och dina matvaror.
Och jag bär dem,trappa,för trappa.
Och jag ber alla böner för dig,
mamma,mamma,mamma...!
Och jag går upp,steg för steg,
till det där blå,där änglarna väntar.

Och nu minns jag pappas stroke,då talet försvann för gott.
Kunde varken tala eller skriva.
Inte svara på alla mina frågor.
Den där  gången som blev den sista som vi sågs i detta liv.
 I sjukhusrummet,den starka vårsolen,ljuset,
och vi bara log och log emot varandra.
Då hade jag inte tillgången till smärtan och sorgen.
Inga tårar.
Bara dödsångesten,dygnet runt,
som varade i 3 månader innan döden slog till.

Och så minns jag dom där orden.
 Alla de där vidriga orden som du som jag älskade sa.
Dom som jag aldrig mera vill ha i mitt huvud.
Och då vet jag att det var bara mörkret som du gav mig.
Din outvecklade,smärta och sorg.
Dina ogråtna tårar,de som du bara stängde av.
Den där gången,minns jag speciellt då jag höll om dig.
Men du flydde som alltid,alltid.
Alltid på väg bort.
Bort från dig själv,smärtan och kärleken.
Aldrig där.
Och ingenting eller någonting skulle ha kunnat hindra dig.
Aldrig där.
Det finns inget ljus,där du går,där,där i dina ögon,i ditt hjärta.
Det är bara ditt mörker,din tomhet och din kyla.
Det som är du,det som var du.
Och det enda som  du gav till mig!
Och jag vet,så väl nu,att det var inte jag,det var du,ditt val,ditt liv,ditt mörker.

"Ett slut betyder inte slut"

Ett värdigt avslut går det aldrig att få med en grandios egoist missbrukare och sadist.
Den grandiose som dränerar den som söktes för "relationen" till botten.
Den botten som den grandiose kickar av att få dit den som söktes för "relationen".
Relationen som är den grandioses arena där denne kan känna sig som någon här i livet.
Genom att.missbruka knäcka och sänka den som har all den potential som den grandiose saknar.
Men söker någon vem som helst för att kicka upp sitt tomma ego för en tid.
Och sedan flyr vidare på sin missbrukare resa genom livet och"relationerna".
Utan att lyfta ett finger för den som "var där".
Utan åtagande ansvar omsorg kärlek solidaritet och ånger.
Den grandiose som söker sina objekt för sitt sex,kärleks och relationsmissbruk av vem som helst.
Och agerar ut sitt vansinne emot den som "är där".

Är där i tron att ha mött en människa som ville någonting.

R'N'B Nu-Soul _ Tamika Nicole - Get It Right ( 2010 Mix )

Whitney Houston - It's Not Right But It's Okay

Vem skulle du helst vilja att vara ?

Vem skulle du helst vilja vara en rockstjärna eller en fotbollstjärna?
Det frågar mannen mig där vi står framför en storbildskärm i en toalett kö.
Det är en match i bild.
Han kom fram från ingenstans och ställer denna fråga till mig.
Ja hm jag funderar en stund,och säger rockstjärna tror jag.
(Tänker jag skulle inte vilja vara någon av dem).
Fotbollsstjärna verkar så pressat all tävlan liksom.Och så huliganerna.
Förresten jag är helt ointresserad av fotboll och jag fattar,
inte hur man kan ägna timmar och kolla på matcherna.
Och dessutom sitta på en pub och kolla på det.
Kvinnor brukar inte fatta det svarar han,min före detta sa aldrig mer en kille,
som gillar att kolla på fotboll på puben och dricka öl de tristaste som finns,ha, ha ha.
Ja jag håller med svarar jag!
Han skrattar och säger ja rockstjärna,
det är nog roligare att vara !
Och när man tänker på hur mycket prestation som det ju krävs i alla matcher,
och så måste man ju träna sten hårt.
Man är väl slut vid 35.
Ja det är ju lite skillnad på att vara en rockstjärna,svarar jag!
Titta bara på de artisterna,som är i 60 och uppåt och lika coola för det.
Häftigt svarar han!
Vill du ha en öl förresten?
Toalett dörren öppnas och det blir min tur.
Om du ska på toa så är herrtoan där pekar jag mot vänster.
Jag har redan sett dörren men den lilla kissande pojke på skylten.
Han svarar snopet  och leende.
Ja fint vi ses i baren.