The Roots - Silent Treatment

The Roots - What They Do (No Subtitles)

Underbara under.

Du fick tillbaka orden,inte så där starka som innan.
Du talade så där som bara du kan, åter,igen.
Engagerad, alltid närvarande.
Du kom tillbaka,ifrån nära döden,
ifrån dödens ingång.
Det var kanske inte dags ännu ?
Att gå igenom den öppna porten,till det där intet.
Du sa lite krasst då när du försökte att tala,
där i sjukhussängen,att man kan ju inte leva för evigt.
Vi som stod kvar där ute i livet,vi ville så gärna ha dig kvar,ett tag till.
Ditt ljus,din envishet,din nyfikenhet,din sprödhet,och all din kärlek,din kärlek,
som du givit oss,som en gåva.
Vi vet vad du givit oss och vi älskar dig så mycket.
Det är bara kärlek nu,som gäller.
Lilla du,nu med dina spröda fingrar,som försöker att fånga,
den här dagen,den här timmen.
Denna stund,en stund till kvar i livet.
Allt som inte var,som inte blev.
Allt som är,det här lilla,det här nu, just nu, liv.
Liv, ditt liv,värt liv.Vårt liv.
Jag höll i din smala hand, där vi satt,med proffsen,och vi tillsammans,
skulle lägga upp din vårdplanering, innan du skrevs ut dagarna,nu innan jul.
Älskade.Käraste.Jag bara gråter nu.

Saknar

Ljudet av ditt leende
och att se ditt skratt lysande
stumt och klart som en chock i mitt minne,

Du håller på att bli tredjeperson
Och jag är ingen
bara ännu en  "andraperson ".

Michael Strunge.

Astrologen

Jag saknar dig så mycket
att jag köper horoskoptidningar i den nattöppna kiosken
för att läsa mig till hur du har det.

Michael Strunge,

Innan Jul.

Det verkar som det gått troll i att det ska hända någonting dramatiskt,just innan jul.
Nu är det sjätte julen i rad lustigt nog.
I år akut allvarlig sjukdom.
Och allt som var så väl förberett i god tid innan jul just i år.
Inköpta julklappar, tågbiljetter inköpta med mera med mera.
Sånt är livet, och det spelar ingen roll om det är innan jul, eller när livets draman kan ske!

En dikt av Michael Strunge.

Djupast i mig ligger
dödens svarta vatten,
det är det
som speglar dig
i mina pupiller : Se här
ditt liv
och bär mitt namn
längst in i knotornas
tysta årtusende.

Det Som Inte Blev.

Du faller ihop igår på ett golv.
Någon fångade upp dig.
Bar in dig i din säng.
Där låg du i timmar ej kontaktbar.
Till sist fattade den som bar dig,
att du skulle aldrig kunna gå nedför tre trappor till en taxi.
Ambulansen kom och du for iväg i ilfart till akuten på lasarettet.
Där blir du kvar nu, om du överlever.