torsdag 13 maj 2010

Frånvaro

1 Jag letar efter dig mellan klädernas viskande vithet men jag finner ingen.
 ( Sängkläderna viskar om vår samvaro)
Jag går ut i nattens stumma svärta men när jag vänder åter i gryningen
 berättar redan trappan för mig att du har gått.
 ( Natten tänker på dig och din frånvaro får tingen att tala )
 2 Jag älskar den del av dig som är i mig för jag kan inte nå dig själv
   det finns många outtalade ord på de stilla vägarna mellan oss som du gick då du gick
   Jag talar med den del av mig som är tingen omkring mig
   för jag kan inte nå mig själv det finns för mycket natt mellan mina ögon
  Vars bild av dig du tog med dig när du gick
  ( Vår frånvaro från varandra gör att tingen i mitt rum kan höras )

  Michael Strunge

4 kommentarer:

Anonym sa...

Michael Strunge oersättlig,
poeten som skrev med sitt eget liv.

LyckanNu sa...

Den fantastiske poeten håller
på med att läsa en biografi om honom nu och han var en väldigt psykiskt instabil människa med lite olika diagnoser,hans konstnärskap lever vidare den korta tid han levde.Hans poetiska konstnärssjäl och begåvning av ovanligt slag.

Anonym sa...

Väldigt speciell människa kan man ju konstatera men en unik begåvning.
Ofta är ju dessa själar inkapabla till kärleken verkar det som .Alltid smärta frånvaro separationer med mera.

Anonym sa...

Det här var den jag älskade i ett nötskal!

Rum