lördag 3 mars 2012
Ögonen
Ögonen i detta ansikte
två nätter som iakttar dagen
hans medvetandes universum
som medkänslan fördubblar
ingenting annat förslår.
Framför en spegel
tyst som en väg där inga hästar går
föreställde han sig oss
dövstumma
när vi återvände landsvägen
för att betrakta honom där
i mörkret.
John Berger ur boken:
Fickor av motstånd.
två nätter som iakttar dagen
hans medvetandes universum
som medkänslan fördubblar
ingenting annat förslår.
Framför en spegel
tyst som en väg där inga hästar går
föreställde han sig oss
dövstumma
när vi återvände landsvägen
för att betrakta honom där
i mörkret.
John Berger ur boken:
Fickor av motstånd.
Nu Bär Jag Dig.
Älskade lilla mamma !
Tillbaka på sjukhuset igen.
Din lilla spröda kropp,och ditt hjärta.
Ditt hjärta som började ställa till det igen.
Efter sista persen med ryggen och akuten och flera dagar på sjukhuset,nyligen.
Så trodde man ju att nu var allt bättre.
Hemma igen.
Med alla medeciner.
Du var så trött,varje,varje dag och du kunde inte sova, och dålig aptit.
Till sist gav du med dig när jag tjatade om att du måste till läkare.
Nu gäller det liv och död sa jag.
Din spruckna röst som bad förtvivlat om att slippa att ta dig ut.
Men du kapitulerade till sist.
Du åkte taxi till vårdcentralen med din son som hjälper dig nu så mycket.
Och det var allvar.
Akuten direkt och inläggning.
Dödsångesten är i gång inom dig.
Och nu är skräcken här i mig att förlora dig lilla älskade mamma.
Den där djupa separationsångesten i hjärtat har gett sig till känna rejält nu.
Och jag vill bara kasta mig på tåget och åka de där 30 milen till dig.
Men jag avvaktar lite så länge du är under kontroll.
Och det är bara kärlek,kärlek och åter kärlek för dig.
Älskade mamma,din envishet som hållit dig igång i flera år nu.
Du ovetandes om vad som pågick i din allt mer spröda kropp.
Du kämpade dig ut trots svårigheterna att gå och annat.
Och förra söndagen när jag var vid ditt köksbord,och jag sa du kan inte ha det så här mamma.
Och du säger man måste försöka det måste gå.
Så är det bara.
Det var då jag förstod att det är din envishet du gått på hela tiden,hela livet.
Den som ibland är dumdristig,till exempel då du vägrade söka läkare i flera,
år innan allt kom akut och allvarligt.
Älskade mamma.
Jag bär dig nu,jag lyfter dig.
Jag vaggar dig till ro.
Och jag vet att detta tillhör livet .
Vi ska ju alla dö.
Men jag skulle så gärna vilja ha dig kvar ett tag till.
Och det vill vi alla som älskar dig så mycket.
Mamma,mamma.
Jag ber alla böner för dig.
Jag håller din hand.
Jag bär dig.
Jag lyfter dig.
Var inte rädd.
Tillbaka på sjukhuset igen.
Din lilla spröda kropp,och ditt hjärta.
Ditt hjärta som började ställa till det igen.
Efter sista persen med ryggen och akuten och flera dagar på sjukhuset,nyligen.
Så trodde man ju att nu var allt bättre.
Hemma igen.
Med alla medeciner.
Du var så trött,varje,varje dag och du kunde inte sova, och dålig aptit.
Till sist gav du med dig när jag tjatade om att du måste till läkare.
Nu gäller det liv och död sa jag.
Din spruckna röst som bad förtvivlat om att slippa att ta dig ut.
Men du kapitulerade till sist.
Du åkte taxi till vårdcentralen med din son som hjälper dig nu så mycket.
Och det var allvar.
Akuten direkt och inläggning.
Dödsångesten är i gång inom dig.
Och nu är skräcken här i mig att förlora dig lilla älskade mamma.
Den där djupa separationsångesten i hjärtat har gett sig till känna rejält nu.
Och jag vill bara kasta mig på tåget och åka de där 30 milen till dig.
Men jag avvaktar lite så länge du är under kontroll.
Och det är bara kärlek,kärlek och åter kärlek för dig.
Älskade mamma,din envishet som hållit dig igång i flera år nu.
Du ovetandes om vad som pågick i din allt mer spröda kropp.
Du kämpade dig ut trots svårigheterna att gå och annat.
Och förra söndagen när jag var vid ditt köksbord,och jag sa du kan inte ha det så här mamma.
Och du säger man måste försöka det måste gå.
Så är det bara.
Det var då jag förstod att det är din envishet du gått på hela tiden,hela livet.
Den som ibland är dumdristig,till exempel då du vägrade söka läkare i flera,
år innan allt kom akut och allvarligt.
Älskade mamma.
Jag bär dig nu,jag lyfter dig.
Jag vaggar dig till ro.
Och jag vet att detta tillhör livet .
Vi ska ju alla dö.
Men jag skulle så gärna vilja ha dig kvar ett tag till.
Och det vill vi alla som älskar dig så mycket.
Mamma,mamma.
Jag ber alla böner för dig.
Jag håller din hand.
Jag bär dig.
Jag lyfter dig.
Var inte rädd.
fredag 2 mars 2012
torsdag 1 mars 2012
Möte
Jag trodde jag hade mött dig.
Kärleken.
Förtroligheten,samspelet.
Jag trodde du var kärlek.
Jag trodde på dig.
Jag trodde vi hade mötts.
Jag öppnade mitt hjärta för dig.
Du var mötet.
Du var den jag mötte.
Det var ett möte.
Det blev ett möte.
Och snön föll över dina bara axlar.
Där du gick.
Du vände ryggen.
Du gick.
På marken i allt det vita syntes spåren.
Där du hade gått.
Dina händer.
Din hud.
Dina ord.
Dina tankar.
Dina spår.
Där du går.
Där du vänder dig om.
Din rygg.
Kärleken.
Förtroligheten,samspelet.
Jag trodde du var kärlek.
Jag trodde på dig.
Jag trodde vi hade mötts.
Jag öppnade mitt hjärta för dig.
Du var mötet.
Du var den jag mötte.
Det var ett möte.
Det blev ett möte.
Och snön föll över dina bara axlar.
Där du gick.
Du vände ryggen.
Du gick.
På marken i allt det vita syntes spåren.
Där du hade gått.
Dina händer.
Din hud.
Dina ord.
Dina tankar.
Dina spår.
Där du går.
Där du vänder dig om.
Din rygg.
Är Det Här Kärlek?
En mycket klok man sa till mig.
Varje gång du blir osäker på syftet bakom en handling.
Eller ett relaterande,eller vad det nu handlar om!
Fråga dig själv är det här kärlek?
En kärleksfylld handling?
Varje handling i en relation.
Varje gest.
Varje gåva.
Varje gång man får ett svar på en fråga,kommentar eller antydan.
Även efter en relation är frågan aktuell..
Är det här en kärleksfull handling mot den man älskat?
Att berätta det ena och det andra.
Att relatera och agera på det sättet som gjordes,
till den man älskat eller påstod sig ha älskat.
Var det solidariskt och mänskligt?
Och senare höra av sig på det ena eller andra sättet!
Är det en kärleksfull handling?
Är syftet gott?
Är målet försoning,gottgörelse,förlåtelse och eller upprättelse?
En sak är säker, att maktmissbruk,maktfullkomlighet, och maktdemonstration.
Och ett målmedvetet krig emot kärleken och dess objekt,
hör inte hemma i en kärleksrelation.
Har man älskat någon,så vill man också lämna,om man nu måste lämna kärleken.
Då lämnar man den man älskat utan att skada målmedvetet.
Samt man vill väl.
Allt missbruk krig och triggningar under och i slutet av relationen.
Och efter relationen.
Det handlar inte om kärlek.
Det var inte kärlek.
Det kan aldrig bli kärlek.
Det är inte kärlek!
Tack för denna fråga!
Varje gång du blir osäker på syftet bakom en handling.
Eller ett relaterande,eller vad det nu handlar om!
Fråga dig själv är det här kärlek?
En kärleksfylld handling?
Varje handling i en relation.
Varje gest.
Varje gåva.
Varje gång man får ett svar på en fråga,kommentar eller antydan.
Även efter en relation är frågan aktuell..
Är det här en kärleksfull handling mot den man älskat?
Att berätta det ena och det andra.
Att relatera och agera på det sättet som gjordes,
till den man älskat eller påstod sig ha älskat.
Var det solidariskt och mänskligt?
Och senare höra av sig på det ena eller andra sättet!
Är det en kärleksfull handling?
Är syftet gott?
Är målet försoning,gottgörelse,förlåtelse och eller upprättelse?
En sak är säker, att maktmissbruk,maktfullkomlighet, och maktdemonstration.
Och ett målmedvetet krig emot kärleken och dess objekt,
hör inte hemma i en kärleksrelation.
Har man älskat någon,så vill man också lämna,om man nu måste lämna kärleken.
Då lämnar man den man älskat utan att skada målmedvetet.
Samt man vill väl.
Allt missbruk krig och triggningar under och i slutet av relationen.
Och efter relationen.
Det handlar inte om kärlek.
Det var inte kärlek.
Det kan aldrig bli kärlek.
Det är inte kärlek!
Tack för denna fråga!
onsdag 29 februari 2012
tisdag 28 februari 2012
Jag Räknar.
Jag räknar timmarna.
Jag räknar tankarna.
Jag räknar drömmarna.
Jag räknar nätterna.
Jag räknar terapierna.
Jag räknar mötena.
Jag räknar bilderna.
Jag räknar försöken.
Jag räknar ciggaretterna.
Jag räknar telesamtalen.
Jag räknar andetagen.
Jag räknar meningarna.
Jag räknar signalerna.
Jag räknar orden.
Jag räknar samtalen.
Jag räknar hjärtslagen.
Jag räknar smsen.
Jag räknar dagarna.
Jag räknar trapporna.
Jag räknar tårarna.
Jag räknar milen.
Jag räknar alla insikter.
Jag räknar siffrorna.
Jag räknar scenerna.
Jag räknar ljusen över dina ögon.
Lyckan.Nu.Februari .2012.
Jag räknar tankarna.
Jag räknar drömmarna.
Jag räknar nätterna.
Jag räknar terapierna.
Jag räknar mötena.
Jag räknar bilderna.
Jag räknar försöken.
Jag räknar ciggaretterna.
Jag räknar telesamtalen.
Jag räknar andetagen.
Jag räknar meningarna.
Jag räknar signalerna.
Jag räknar orden.
Jag räknar samtalen.
Jag räknar hjärtslagen.
Jag räknar smsen.
Jag räknar dagarna.
Jag räknar trapporna.
Jag räknar tårarna.
Jag räknar milen.
Jag räknar alla insikter.
Jag räknar siffrorna.
Jag räknar scenerna.
Jag räknar ljusen över dina ögon.
Lyckan.Nu.Februari .2012.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ...
-
Har du mött den så "villige".Den så villige just dig som människa. Den så villige just dig som människa. I den ömsesidiga vilj...