Alicia Keys - Goodbye (Piano & I: AOL Sessions +1)

Little Marbles - Du får Mig Att Förlora (Official Music Video)

"Street Life" - Randy Crawford (2006)

Katie Melua - Closest Thing To Crazy

James Vincent McMorrow - Higher Love

Angus and Julia Stone- Draw Your Swords

Julia Stone - This Love lyrics

Julia Stone - What's Wrong With Me lyrics

Har Inte Träffat Några Val ?

Du kom tillbaka efter kriget.
Lämnade bakom dig någon.
Du sa att det blev lika som med mig.
Var hamnade den som mötte dig och ditt krig?
Det vet ju inte jag.
Men  det vet kanske du ?
Du såg inte speciellt sliten ut.
Det verkar inte finnas några val hos dig.
Det bara blir sådär,sade du.
 - JAG kan inte ha en relation.
Som om den som mött dig och ditt krig.
Bara fortsätter sedan att leva.
Efter "relationen ", dig och ditt krig.
Som om ingenting har hänt.
DU kan inte ha en relation!
Tack och Hej  då liksom.
Men då vet du sa jag.
Valet att aldrig inleda en relation och ett krig finns ju.
Men det höll du inte med  mig om.
Jag ser den där ödemarken.
Bakom dig.
Jag ser någon som försöker att resa sig upp igen.
Någon som försöker att nå dig igen och igen.
Någon som sedan ska göra hela jobbet själv,att släppa dig helt.
För att det finns inget annat val till sist med dig och ditt krig.
Det är du som väljer sa du.
Jag ser de där krossade glasen,alla de spräckta drömmarna.
Den sönderslagna spegeln.
Kärleken du sätter igång och får.
Men lämnar bakom dig.
Som om ingenting har hänt.
Som om den som var där.
Finns inte mera.
Finns bara som ett vakuum.
Som en bortspolad flaska.
Som kanske fylls på igen.
Av dina drömmar,dina löften,dina illusioner.
Dina behov av att leka närhet.
Dina spel om viljan till närhet.
Kärleken du vet att man har som du vill ta och ha.
På dina kalla villkor.
Som blir som alltid ditt  avstånd och din oåtkomlighet.
Ditt tända och släcka relaterande.
Allt på dina villkor.
Har inte menat så sade du.
Det bara blev som det blev.
Du var med i det där kriget sade du.
Jag ser den där dörren som öppnas och som stängs igen och igen.
Jag ser de där tankarna,och konstruktionerna.
Känslorna som blottas.
Din övergivenhet din ensamhet din sårbarhet.
Attraktionen och passionen.
För att sedan bara försvinna.
Längtan efter kärleken.
Efter samhörigheten.
Den som finns där någonstans också hos dig.
Men bara för en viss tid.
Kärleken du får och den du verkar vilja.
Men som sedan slår så  hårt emot den som möter dig.
När den har förvandlats till ett ingenting.
Och man vill bara få fortsätta att älska dig.
All ömhet passion och attraktion och vänskap.
Allt det du sökte fick och slängde bort.
Och bytte bara ut till en ny.
Och man ville älska dig.
Men man  får inte man når inte.
Det går inte.
Kärleken skulle krossas och förvridas till ett mörker och hat.
(Fanns det någonsin kärlek där i ditt hjärta)?
Man hamnar bakom din mur.
Och slängs bort.
Igen och igen.
Om man nu ville tro på din vilja till kärleken,vänskapen,och tro på dig igen.
Jag ser dom där ljusen som slocknade.
Dom där orden som stannade mitt i.
Den där handen som inte höll.
Den där kroppen som avvisar all närhet och ömhet.
Den där evigheten som aldrig fanns.
Och jag vet nu.
Det är ett krig som utövas.
Ett konstant maktspel.
Och kontrollutövande.
Det finns ingen vinnare.
Det finns ingen nåd.
Det finns ingen kärlek där.
Det finns bara förlorad mark.
Död,sorg, längtan och smärta.

När ska du någonsin öppna ditt hjärta?

Anthony Hamilton-The Truth

Ani DiFranco - 32 Flavors (HQ)

Ser Du Mig Nu ?

Ser du mig ?
Någon annan än bara du.
Dig själv och ditt ego.
Kan du se mig ?
Se mig där jag går nu.
Genom spegelglaset.
Mitt leende.
Din mun.
När den rör sig bland dina ord.
Förlorade.
Som stenar som rasar ned.
Rasar ned för ett stup.
Och därnere.
Finns ingen botten.
Ingen mark.
Att stå på.
Ingen grund.
Att vila ut på.
Dina armar.
Som omsluter regnet.
Snön.
Tankarna.
Dina axlar som rör sig.
Emot mig.
När jag kommer.
Och när jag går.
Förbi dig.
Utan ord.
Du sökte mitt ljus.
Mina stjärnor.
Som jag plockade ned.
För dig.
Det är inga kvar här nu.
Utanför mitt fönster.
Det är natt här.
Klockan har vänt alla sina visare tillbaka.
Och jag drömmer.
Jag fantiserar.
Jag glömde bort det där.
Det där egot.
Den där ryggen.
När du går.
Där du går.
Du vänder dig om.
Du går.
Det finns inga tankar kvar.
Där inne.
I rummet.
Som du lämnade kvar.
Du gick.
Du vänder dig om.
När du vänder dig om.
(Om du skulle vända dig om)?
Då vet jag.
Vi kan börja nu.
Vi leker nu.
Det oavslutade mötet.
När du vänder dig om.
Där du går.
Där du stannar.
Står kvar.
Står där en gång i ditt liv.

Det Är Tallarna.

Det Är Tallarna Jag Minns.

Tallarna som finns överallt  i min barndomsstad.
Jag hade glömt dem hur många de är här.
Glömt det där oändligt höga.
Allt det gröna stickiga.
Stammens ytskikt som liksom flagnar.
Jag hade glömt hur de omringar alla husen.
Hur de låter när det blåser häruppe där mamma bor.
Där jag bodde under flera år.
Hur de ser ut nu i gryningen.
Från mammas balkong.
Den vackra utsikten.
Tätt står de där i oändlig mängd.
De har klätt bergen.
Det nu orangeröda ljuset som letar sig dit bort.
Och lyser upp allt det täta gröna.
Det är då jag minns.
Den där  stillheten.
Tystnaden.
Det där regnet.
Den där kylan.
Mörkret.
Avståndet.
Hur jag lade mig ned under en av tallarna.
Kröp ihop som ett litet djur.
Och bad tallen.
Håll om mig, lyft mig,bär mig.
Omslut mig med all kärlek.
Jag behöver dig.
Nu.

overlap ani difranco

Mannen Bland Soporna.

Tillbaka i min hemstad.
Sedan i slutet av förra veckan
Mamma ska komma hem idag.
Svag  och medtagen   hem med en massa medeciner.
Det gör ont i mitt hjärta när jag ser hennes sköra lilla kropp.
Jag gick ned på stan i dag.
Vårsolen.Smält snö,grus små pölar här och där.
Och då minns jag när man fick byta om till lågskorna.
Alla små minnen kommer upp lite här och där.
Och jag ser staden med nya ögon.Nu när jag går här som vuxen.
Hur vacker den faktiskt är.
Så mycket hus,villor.
Allt det som utmärkte staden och klass skillnaderna.
Den som bodde i villa.
Den som bodde i ett hyreshus rivningshus t.om fanns det att hyra då.
Och det värker i hjärtat dessa dagar en molande värk.
Som kommer och går och ibland bara skenar i väg.
Och så står han där mitt i solen och bara ler rakt emot mig.
Vid containrarna för återvinning.
Och min första tanke är vad vill han mig då?
Sådär storstadsreserverat.
Och så säger han du ja sa till Lotta att så mycket som det blåser idag,så blåste det då Estonia förliste.
Det sa jag till Lotta.Och så pratar vi om Estonia och vissa som vi kände som var med.
Och om livet.
Och så säger han du får jag fråga dig en personlig sak?
Du behöver inte vara så djupgående.
Vad tänker du, hur tänker du om livet?
Vi hade nyss talat om döden så jag svarar menar du om döden och så?
Och jag säger ja man kan ju inte tänka på döden varje dag.
Och du jag vet inte exakt hur jag tänker om livet varje dag svarar jag.
Och så Kommer Lotta fram och säger hej till mig glatt.
Och jag tycker det verkar som hon har väldigt mycket skräp att slänga.
Så jag påpekar det för mannen.
Och han svarar vi måste fixa bensinröret förstår du sätta dit lite plåt provisoriskt så länge.
Vi säger hejdå och bara ler och ler.
Och när jag går ned för alla backarna och ser min gamla skola och huset där jag spelade piano.
Då ler jag och smärtan i hjärtat lättar en del.
För att vårljuset är så underbart och en människas varma leende förlänger helt klart livet.
Och då vet jag det är nu som gäller.
Allt som tillhör livet.
Och det finns människor,ljus,helande och kärlek.
Det enda viktiga!

Det Finns Ingenting Där.

Den där brutala insikten.
Återtog sin plats.
I mitt hjärta.
Och det gör så ont där nu.
Som en tandvärk som gnager och fräter sönder.
Att inse återigen.
Att det är tomt och kallt.
Där mittemot dig.
Det där mötet,försoningen,förlåtelse,upprättelsen,
drömmen om en återförening.
Den som mitt hjärta släppte till sist.
Då dyker du upp och inger hopp om möjligheten till det.
Att  åter se på den man älskade.
Att se  att det finns ingenting där.
Bara ett tomt ego.
Som behöver mig för att kicka upp sig igen.
Och det kommer inga tårar längre.
Det gör bara ont.
Det värker och gnager.
Och jag visste det så väl.
Men trodde på livet.
På kärleken i grunden.
Trodde att någon gång skulle du finnas för mig.
När jag behöver dig.
Den där botten som aldrig nås inom dig.
Trodde på det där ljuset.
Som flimrade till,
 i allt mörker som du bara gav mig.
Och jag ser bara din rygg nu.
När du går.
När du vänder dig om.
När du går.
Där du går.
Och då inser jag.
Det finns ingen där.
Det fanns ingen där.
Allt var en lögn.
En konstruktion i din hjärna.
En dröm.
En illusion.
Det finns inget hjärta.
Och jag drömmer återigen,de där drömmarna om nätterna.
Det finns ingen återvändo.
Tillbaka till dig.
Till det där tomma.
Till det där intet.
Där bara längtan föds.
Och som aldrig kan stillas.
Där du går.
Där du vänder dig om.
Där du går.
Din rygg.
Du vänder dig om.
Du går.

Maktfullkomlighet.

. Du kan aldrig ändra på mig.