Ett Grin

Det var en gång ett dolt grin.
Det ville ha ett varaktigt hem.Det prövade ansikten
I deras glömska ögonblick,ansiktet till exempel
Hos en kvinna som stötte fram ett barn mellan sina lår
Men det varade inte länge
Ansiktet hos en man så upptagen
Av det flygande stålet i bilkraschens
Ögonblick att han lämnade ansiktet åt sig själv
Det var ännu kortare, ansiktet
Hos en maskingevärsskytt en lång salva inte lång nog och
Ansiktet hos en plåtslagare sekunden
Innan han slog i gatan, ansiktena
Hos två älskande de sekunder
De var så lång inne i varandra att de glömde
Varandra helt det var O.K
Men inget av det varade.

Så grinet prövade ansiktet hos
någon som var upplöst i snyfningar
En mördares ansikte och de plågsamma ögonblick
Då en man krossade allt
Han kunde nå och hade styrka att krossa
Innan han gick utanför sin kropp

De prövade ansiktet
I den elektriska stolen
För att få varaktighet
I den eviga döden, men också det slappnade
Grinet
Sjönk tillbaka, tillfälligt rådlöst,
In i skallen.

Denna dikt  tagen ur   Ted Hughes .:
Kråka