Den dag han dog

var det unga årets ljuvligaste dag
den verkliga vårens första sniffande
solens första självsäkerhetsförklaring.

Det var i går. I natt frost
lika skarp som någonsin under hela vintern.
Mars och Saturnus och månen dinglande i en klump
på den hårda, av stjärnor nedsölade himlen.
Idag är det Valentine.

Jorden lagom rostad. Snödropparna mörbultade.
Trastarna sluddrar.
Duvorna trimmar varsamt
samman sina röster, i bitande kyla.
Kråkor knarrar och bryter sig
klumpigt loss från hopen.

De ljusa åkrarna ser omtumlade ut.
Uttrycket  är förändrat,
De har varit på ett förfärligt ställe
och kommit tillbaka utan honom.

Den tillitsfulla boskapen, med frost på ryggarna,
väntar på hö, väntar på värme,
står i en ny tomhet.

Från och med nu måste marken
klara sig utan honom.
Men den tvekar, i den stilla insikten av ljus
likt ett barn, alltför naken i klen sol,
med avskurna rötter
och en stor lucka i minnet.


Taget ur boken.
20 Dikter.
Skriven av
Ted Hughes