Inlägg
Ser min yngsta dotters leende när hon sneddar uppför trappan.
Hon vinkar ivrigt till mig där jag står och spanar efter henne i fönstret,där vi bor
.Sedan kommer ett utbrott för att jag lät så sur över någonting.
Smäller igen dörren och skriker jag hatar dig rör mig inte.
Jag fortsätter laga middagen i köket.
Och en stund senare så får jag trösta henne när hon gråter floder för någonting som hände under skoldagen.
Vi handlar senare höststövlar och en höstjacka.
Och trängs med alla människor i en fullpackad buss.
Jag säger bara en sak vad vore livet,
utan att få vara med om denna underbara tjej,som växer och växer
.Samt konfronterar mig på alla plan !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar