torsdag 23 februari 2012

Gone For Ever.

Det där ljuset återigen.
Stigen mellan husen.
Isen som smälter succesivt bort.
Jag ser skogsharen som springer så snabbt,
och ser så stark ut.
Tätt intill motorvägens buller - plank.
Till synes ovetande  om den väntande,blixtsnabba,
ofrånkomliga döden på andra sidan.
Varifrån kommer dessa skogsharar?
Några som jag ser då och då  här i bostadsområdet.
De verkar som om de förirrat sig hit.
Egentligen hör de ju inte hemma här.
Utan i skogarna,fritt löpande över markerna!
Jag samlar återigen orden,
alla de där orden.
Jag samlar dem om och om igen.
Och om jag formulerar dem om och om igen.
Formar dem som kyssar.
Så vet jag.
De skulle falla,en efter en.
Falla ned som droppar,
som kroppar,emot vattenytan.
Splittras direkt.
"Gone For Ever".


4 kommentarer:

Okänd konstnär. sa...

Vackert!

Mavia sa...

"Gone for ever "
det är det bästa en missbrukare vet.
Men gärna lämna spår efter sig,
av krossat glas.
Splittret som den som var där
på riktigt får plocka upp.Och skära upp sina bara fötter och händer på.
Och du vet den där bortvända ryggen som bara går vidare.
Och då vet du det är inte kärlek.
Det var aldrig kärlek där.
Det var en lögn och en illusion.
Ett rus och en kick.
På din bekostnad.

Känd konstnär. sa...

Sensuellt igen.

Sigge sa...

Jag tror att vissa djur och vissa människor,har hamnat dit de bara råkade komma.
De vet inte vart de hör hemma egentligen.
Och det där farliga mötet du skriver om,de där orden som aldrig kan bli rätt med en förgörare av kärleken.
De orden kan du släppa direkt.
De hamnar alltid i soptunnan.
Aldrig värdesatt och älskad,
då vet du vem du mötte.
Håll ihop det vet tom djuren bättre hur man gör.

Rum