Tisdag 10.2 1976.
(Ett ljus
och mörker
att skriva i )
.
Tysta, underbara
försvinner i
språket orden
som inte kan tystna
som ljuset i
de gamla fotografierna
det enda ljus vi har
från den tiden
206
Där du är
släpper min närvaro
.
Nära
är vi vår kärlek
där den är
oåtkomlig
oförstörbar
för oss själva
,
Dina ögon sover
ensamma inom mig
.
Är du bara
mitt försök att
avslöja mig
för mig själv
.
Hur skall jag älska
Dig för att
fatta, undgå en
större kärlek
207
Dagen är slut
Och orden blir
mindre och
mindre, outtömliga
Vår mun tiger
i språkets
naknaste ljus
Ner i allt
mörker som
jag älskar
faller jag med
tingen
208
Du simmar
genom natten
och utstöter små skri
som till slut är dina
Ditt ansikte förändras
Du grips plösligt av stillhet
Du är annorlunda
209
När fienden är
osynlig och
dessutom oåtkomlig
förstör jag mig
själv och dig
210
Mitt språk blev obegripligt
när jag skrev för att dölja
211
Jag arbetar
mycket långsamt
jag lägger en
fast grund av
osäkerhet
hos mig själv
för att kunna leva
212
Jag vill älska Dig
jag vill vara kvar
minutiöst
213
Stanna kvar här
så att jag lämnar
den plats som är min
i dina ögon
.
Du och jag var det jag såg
.
Och vi är det avstånd
som återstår för mig
.
Jag vågar mitt liv
för att få det av dig
som du inte kan ge mig
Lars Noren
Nattarbete
Dikter
söndag 6 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ...
-
Har du mött den så "villige".Den så villige just dig som människa. Den så villige just dig som människa. I den ömsesidiga vilj...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar