Att Kapitulera

Att komma in i hamn under full storm efter att ha tappat motor.
Det är för mig vad medberoende innebär.
Efter att det medberoende som man som människa har befunnit sig i.
Har bearbetats klart.Och allt kan kännas som att det är bearbetat.
"Ifrån botten till toppen".
Likt en missbrukares väg till ett tillfrisknande ifrån sitt beroende.
Så kan vägen till ett tillfrisknande ifrån ett medberoende.Se likartat ut.
Att inse sin egen maktlöshet och att göra det stora arbetet för att kunna tillfriskna och för att läka.
Allt man gör som människa får konsekvenser.
Och de konsekvenserna flyr ofta missbrukaren ifrån.
Medan den medberoende sopar mattan och ställer tillrätta.
Oftast helt utan resultat-


Att befinna sig i medberoende till en missbrukspersonlighet.
Det är att befinna sig ute på öppna havet i full storm.Du befinner dig oftast i ständig storm.
Du vet aldrig om du kommer i hamn.En dag så har kanske stormen upphört.(För tillfället).
Du och den du älskar har mötts i kärleken igen.Vattnet ligger  åter spegelblankt.
Solen lyser,över era sammanslutna kroppar.Allt är lycka i återföreningens glädje.
Ni omfamnar varandra och bedyrar er kärlek.(Det man vill tro är en ömsesidig kärlek).
Tills den dagen man vaknar upp ur alla illusioner och drömmen om kärleken.
Tills den dagen man vaknar upp där på botten.Och inser att man har förlorat allt.
Allt som man själv vill önskar och av allt som är kärleken.
Tilliten respekten och ömsesidigheten.Och man inser i all smärta att man var och är.
Enbart ett objekt för en missbrukare.Den människan den som man trodde var ens vän och partner.

Och man kanske också upptäcker att missbrukaren kan vara kärlek.
Men är så sjuk i sitt missbruk så att ens egen kärlek blir som en sjukdom i just medberoende.
Gäller det en missbrukare som har en personlighetsstörning så kanske
man inser där på botten.Att man alltid kommer att ses som ett objekt.
Och att den "människan".Den som man själv trodde var kärleken.
Den människan och den kärleken den existerar inte.
Och den dagen då man inser att den " människan" .
Den som man har satsat all sin egen kärlek och empati till.
Den personligheten visar sig i fullt dagsljus.Då när kickarna är över för missbrukaren.
Och man ser att den personligheten den är inte beredd att lyfta ett finger för en själv.
Utan den personen den flyr vidare på sin missbrukareväg genom livet och "relationerna".
Utan att lyfta ett finger för den som "var där".
Utan att vända sig om efter den som "var där".

Rör det sig om en personlighetsstörd missbrukare.Så var och är kärleken en av alla lögner.
Kommer det att visa sig med allt facit i handen.
Den brutala erfarenheten att ha mött en personlighetsstörd individ kan komma att kosta ens eget liv.
Och den erfarenheten den önskar man efter att  man har rest sig efter ett krig.
(Om man nu har rest sig).
Att ingen annan människa ska behöva att möta och att behöva att gå igenom värsta resan.
Den resa som det innebär att krossas till botten.
Och bli dränerad på allt som man själv är och vill vara.
Och den resan som det innebär att bli kränkt sviken och sänkt på alla möjliga plan och områden.

Man kan tro så länge som  man sitter fast i "relationen".Att kärleken finns där i grunden.
Där inom den  den "människan".Den "människa" den som sökte en själv för "kärlekens skull".
Att den människan har kärleken inom sig själv.
Och att den personen kan känna kärleken för den man är.
Och för den människa den som man vill vara och för den som man har visat.
Men allt ska visa sig att vara en enda  lögn och ett bedrägeri.

Alldeles nyss var döden nära och alldeles nyss så var ångesten total.
Då efter alla turer efter allt drama det dramat som en missbrukare skapar och ger.
Och man känner att lyckan finns ändå där i föreningens frid.
Och så underbar och så ljuvlig.Men friden varar aldrig länge med en missbrukare.
Åter igen blåser havet upp till storm.Och ingenstans kan du gå rak där i båten.
Den du älskar raglar omkring och är helt onåbar.
Eller har hoppat ur båten och befinner sig i en annan famn.
Du gråter du skriker du famlar i mörkret.Det mörker som en missbrukare skapar ger och iscensätter.
Gång på gång utan självrannsakan utan ärlighet och utan respekt.
Du bönar och ber om kärleken.Den kärlek den som du trodde fanns där för dig.
Du säger att du ska ställa upp på allt.Och att du vill och att du önskar att ställa allt tillrätta.

Du förlåter allt.Du visar allt och du ger allt.
Du älskar och du försöker du lyssnar på alla lögner på alla orsaker på alla behov.
Du ger allt av din ömhet.Du ger allt av din kamp och av din kraft och av din empati.
Men du får inte ens ett lillfinger tillbaka.
Det du får som svar är en missbrukares manipulationer och livslögner.
Samt det trots och den ilskan.Den aggressiviteten och den cynismen.
Det hatet och det hyckleriet emot den som påminner denne själv.
Om sin egen otillräcklighet och om sitt sjuka missbruksrelaterande.
Om sin ständigt pågående flykt ifrån verkliga känslor och verkliga relationer.
Alla försvar som finns att ta till tar en missbrukare till.
För att behålla illusionen om att missbruket fyller upp behoven.
Samt mättar driften av besattheten och beroendet,och är en berättigad flykt.
Du får alla försvaren och manipulationerna.För att du har stört missbrukaren med all din kärlek.
Med all din ilska dina behov och med alla dina önskningar och alla dina "krav".

Krav på att relatera på ett kärleksfullare och,omsorgsfullare sätt.
Krav på att bli respekterad och relaterad till på ett ansvarsfullare sätt.
Krav på att få själv få någonting tillbaka någon gång.
Kraven som ingår i varje relation.Ett åtagande och ett ansvar.
Du blir kallad sårbar,krävande,dominant,och dum i huvudet.
Som kan älska en sån som missbrukaren.

Samt din kärlek är ju ingen kärlek att tala om säger missbrukaren.
Vem som helst duger när som helst och hur som helst,eftersom du var och är bara ett objekt.
Du var och du är och du kommer alltid att vara.En av alla.Ett av alla objekt.
En av de utbytbara kick - objekten.(Ska det visa sig).
Ofta rör det sig då om en personlighetsstörd missbrukare.
I avsaknad av skuld,skam,smärta,sorg och saknad.
I avsaknad av empati kärlek åtagande ansvar och engagemang.

Det enda som du har gjort påstår missbrukaren.
Det är att du har stört missbrukaren med alla dina krav.
Samt du blir bortstött,kränkt,svartmålad, och avvisad.Och utbytt till ett lättare kick- objekt.
Läs : Den rätta speglingen,just då just där just här.
På missbrukare resan.På missbrukare vägen.
Den som går genom kroppar,själar och hjärtan.
Ett objekt som missbrukaren kan bli bekräftad av på ett lättare sätt.
Lögnen om rätt person styr ofta den störde,kalla,tomma,hatiska och illvilliga personligheten.
Om det rör sig om en personlighetsstörd missbrukare.
Behovet av rätt spegling som håller bara för en viss tid.
Eftersom ingen kan fylla upp det tomma,grandiosa,illvilliga och kalla egot.
I avsaknad av självrannsakan och ansvar att söka sitt eget tillfrisknande.
Ett tillfrisknande som aldrig kommer att ske.Eftersom det är  missbruket som styr.


Läser just nu Robin Norwoods bok :"Varför Just Jag" ?
Där hon tar upp missbruk som en väg till djupgående förändring.
Att en missbrukare har valt missbruks - vägen.
För att klara upp massor av gammalt  karma inom en enda livstid.Eller om flera livstider.
Just för att vägen till tillfrisknande kräver att man ger avkall på egen vilja.
Och överlämnar sig helt och fullt åt en högre makt.
Just därför väljer själen att satsa på missbruket.
Därför att det är den snabbaste och mest effektiva vägen.
Till målet - som är kapitulation,uppvaknande och förvandling.

Mycket bra och insiktsfylld bok,om att befinna sig i kris,och möjligheterna till utveckling.
Och som får mig att inse att en missbrukare har sitt eget val i livet.
Det som kan vara en tröst i den värsta smärt - fasen,eller i övriga kriser i livets drama.
Men speciellt då man tappat allt fokus och är helt uppsnurrad.
I den missbrukande,stördes nät,av lögner,kaos,förgörelse, manipulationer,svek och förödelse.
Eller i det stora efterarbetet.Om man nu har  lyckas med att sig ut ur den stördes härva och nät.
Av kaos svek manipulationer och förödelse.Och när hela misären och det nedbrytande kaoset är över.
Misären att befinna sig i en missbrukares kaos kris och krig.Så släpper allt hopp successivt.
Efter att man har gått igenom eld och vatten,genom mörker och ljus.
I all smärta,vanmakt,förtvivlan,kamp,sorg och kärlek.
Och av att till sist inse att det handlar om liv eller död för ens egen del.
All kamp kärlek och investering man själv ger och vill ge. I vad man tror är kärlek och ömsesidighet.
Visar sig  att vara helt utan resultat.Gällande den missbrukande personligheten.
Så länge missbruket pågår.Så finns det ingen möjlighet till en stabil och utvecklande och ömsesidig relation.
Baserad på tillit och omtanke.

Gällande medberoende så tror jag att den enda vägen där också är kapitulation.
Att inse att man är fullständigt maktlös,inför en annan människas val att välja missbrukets väg.
Samt fullständigt maktlös i sitt eget medberoende.
Allt tid,kris och kaos som det innebär att vara i relation till  en missbrukare.
Det arbetet att försöka reda ut saker och ting i det oändliga utan resultat.
Och jag minns idag med stor sorg och smärta i mitt hjärta kropp och själ.
Eter allt arbete för att ta mig ut ur "relationen".
Och efter allt arbete för att kunna tillfriskna.Och med livet och sinnet i behåll.
Jag minns all bortkastad tid kraft engagemang kamp och empati.
Jag minns nu alla de otaliga samtal i telefonerna och i de möten.
Som jag hade med vad jag trodde var min stora kärlek och själsfrände.
Och övriga utredningssamtal,samt några gemensamma terapisamtal.
Tack och lov att jag inte kastade bort flera kronor eller timmar i terapirum.
Eller flera dagar veckor månader och år.För en egoist och sadist.

För den  missbrukande som aldrig var där eller här.
Som alltid var  borta,onåbar på väg,någonstans eller ingenstans.
Eller sjukt ambivalent, i alla de mötena.De som jag trodde att vi hade.
Det som var kärleken och gemenskapen.Tillsammans trodde jag.
Men med facit i efterhand vet jag ju att det var en missbrukare.
Som  jag hade en "relation" med.En kärlek för mig även om jag blev sjukt medberoende.
Så var min kärlek för denne människa stark och stor.
Helt utan betydelse för den störde personligheten.Ju mer kärlek, desto större hat och avundsjuka.
Föraktet och kylan emot kärleken är ofattbar att ha mött.I en kärleksrelation.
Och den kränkningen av intimiteten som just denna personlighet utsatte mig för.

Allt måste smutsas ned och förgöras i ett sjukt krig.
Som den störde alltid utövar i en nära relation.I det här fallet.
En kärlek sex och relationsmissbrukare och kemisk missbrukare dessutom!
Samt någon form av personlighetsstörning!
Som vanligt var det dramatik,kris och kaos och någonting hade hänt som alltid.
Personen var själv helt inne i sitt missbruk av mig,samt av alkoholen,relationen,


Samt missbrukaren visade mig sin rätta personlighet.
I slutfasen av det målmedvetna kriget emot kärleken mig och "relationen".
Som bara var ett  enda stort  stort ego,och som hade både missbrukat mig.
Och utövat ett krig emot kärleken och dess objekt.

Men jag var inte bara sjukt medberoende, i min passion och kärlek för denna person.
Jag ställde krav och visade min sårbarhet.
Jag var rosenrasande,jag visade mina egna behov av kärlek och empati.
Allt detta roade den störde som ett krig och utmaning på obestämd tid.
Helt och hållet medvetet och uträknat skulle det visa sig i efterarbetet,
i åratals terapier och sökande kunskapen om vem jag hade mött.
Självfallet utan den minsta gottgörelse eller ett värdigt avslut,
från den maktmissbrukande illvillige ambivalente missbrukaren.
Tvärtom ytterligare maktspel och kränkningar av mig.
Min personlighet,min ålder,mitt föräldraskap,
mina tidigare relationer,min uppväxt och  min bakgrund.
Min sårbarhet och min styrka,min kärlek och min passion.
Och kränkningar av allt det jag gett satsat och försökt med i relationen.




Det finns missbrukare som aldrig når en botten,och som aldrig kapitulerar.
Utan fortsätter att missbruka relationer och substanser av olika slag.
Detta kan man aldrig påverka på något sätt.Vare sig genom kärlek stöd empati och engagemang.
Men man kan bli medberoende nog att tro det.

Jag vill rekommendera böckerna :
Jaget och Missbrukaren.
Bli Fri Från Ditt Medberoende.
Casanova Komplexet.
En sorts kärlek.
Psykopatens Grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Vardagens osynliga våld.
Charmör och Tyrann.
Är du gift med en psykopat? : Om farlig och förförisk kärlek.


Samt hemsidorna:

Tuva Forum.
Det angår oss alla.
www.narcissism.se/