Humor

Jag minns din humor.Den där cyniska.
Allt som kan verka illa.
Jag kan höra den där rösten ännu.
Som om allt jag sade.
Skulle förvandlas, och omvärderas.
Ett hånfyllt leende.
Den enda gången du skrattade i telefonen.
Var när du lyckats trigga och skada mig.
Din skadeglädje.
Så vidrig att vara med om i en kärleksrelation.
Och så ofattbar.
Att den man tror är ens partner vän och förtrogna.
Kan må bra av att skada en själv.
Jag såg dig bara gråta en enda gång.
Vet ej än idag om dina tårar bara var spelad ånger.
För dina fula grejer du hade sysslat med i "relationen"
Ett spel för att hålla mig kvar i ditt kalla och illvilliga grepp.
Man brukar säga att den som inte kan gråta kan inte skratta heller.
Och om du log det där finaste ömmaste leendet.
Som jag trodde var du.
Så var du inte där i alla fall.
Aldrig här.
Aldrig där!