Inlägg
I tidskriften Vi fick Birgitta Stenberg frågan om hur hon föreställde sig döden.
Och det här var hennes svar.
- Jag tror att det är så enkelt att som man svischar iväg.Kommer hem.
Och när man är på ett främmande ställe får man hjälp att komma hem.Det tror jag.
Det är ju en djäkla massa varelser som ska komma hem.Jag har gjort mitt.
Det lustiga är att jag fick en dag till.En tid till.
1 kommentar:
Hej lyckan nu.Tack för din tröst i många lägen.Saknaden är stor efter min stora kärlek.
Han som visade sig som den du har beskrivit så bra i alla dina texter om att möta en missbrukare inklusive grandios egoist.Inget hopp finns kvar efter djävulsresan.
Snurret som var hans och som drog ned mig till botten.All tid som jag ägnade till han och alla hans problem med relationen.
Relationen som var som du skriver endast ett missbruk i hans sex och kärleksmissbruk av kvinnor.Han gick vidare som alla de där egoisterna och missbrukarna gör utan ansvar och ånger.
Idag är jag fri och frisk ifrån hans misär.
Och även om jag ej vågar öppna mig för kärleken nu så har jag min egen kärlek och mina vänner och anhöriga som jag älskar och dom mig.
Lyckan är fantastisk när man har tagit sig ur helvetet.Hatet för hans ego och hans medvetna nedbrytande av mig och kärleken och relationen.
Men jag vet ju att han kan aldrig bli lycklig och det räcker för mig.Men visst kan jag tycka synd om den kvinnan som möter honom hoppas bara att hon är lika stark som mig i slutändan så att även hon orkar resa sig efter honom som jag gjorde.Men inte utan det stora arbetet som man måste göra på egen hand för att läka ihop efter ett krig.
Tack för dina tips om de forum man kan söka och gå till.Kram och all lycka till dig.
Skicka en kommentar