Right now a moment of time is passing by !
We must become that moment.
Paul Cezanne
5 kommentarer:
Dora
sa...
Hej i vinterkylan!
Vill bara säga att jag nu har läst ut Felicia som försvann i min stund i soffan.
Om boken tycker jag - Inget nytt under solen för så här fungerar och beteer sig totalt självupptagna personer. Helt enkelt omänskligt inför sin medmänniska. Det jag saknar när det gäller boken är att något eller några av Felicias syskon skulle backat upp henne och intygat sanningshalten att deras uppväxt var kaotisk för att Felicias trovärdighet skulle stärkas. Så tycker jag.
Hur en människa kan bli så okänslig inför andra är för mig en gåta men dessa människor finns och det handlar också om att acceptera att det ÄR så utan att för den skull förlåta den peronens illvilliga omänskliga handlingar gentemot dig. Att förlika sig och försonas med det som varit och känslomässigt komma till insikt om att det ALDRIG handlade om dig som du Lycka uttrycker det. Du var bara ett objekt och en förlängd arm åt den som hade dig fast i sitt hänsynslösa grepp för att få all glans på sig. För dessa personer är alla medel tillåtna för de kan aldrig stå i skuggan. De måste på något vis alltid få vara i centrum och när du inte längre bjuder på detta är du uttjänad och förbrukad utan någon som helst förståelse inför dina känslor. Allt blir ditt fel på något konstigt vis! Aldrig har den självcentrerade någon som helst skuld i det som sker. Alltid allt och alla andras fel. Bland det värsta är också att den självupptagne kan manipulera sin omgivning på ett trovärdigt sätt så att du blir monstret och själv går "bödeln" fri ifrån allt.
Du förlorar på grund av att du har empati...du kan aldrig "vinna" över en empatistörd människa, sorgligt men sant, så upplever jag det.
Hej igen och tack för din kommentar! Svaret från den som boken handlar om på Felicias bok var också en typisk kommentar. Jag svarar med att inte ta heder av ....! Alltså ingenting om att ha blivit bedrövad och ledsen över en sådan beskrivning. Så träffsäkert som du också beskriver dessa personligheter som det troligen handlar om även i denna skildring. Denne ska alltid stå i centrum du kan aldrig få rätt i dina känslor av sorg och smärta av att ha blivit både missbrukad och illa relaterad till. Bara ytterligare skuld och skam -beläggning och man är den onde som överhuvudtaget talar om vad man har upplevt. Diktatorn har åter stuckit fram sitt pansar och svärd. Och talar om vad man får säga eller inte säga. Aldrig emottagen, aldrig sedd, och bemött med respekt, ansvar och respekt för vad man känt och upplevt,försvaren haglar, såsom att man bara hittar på och ljuger om verkligheten. Det grandiosa egot som åter dikterar villkoren i sitt ego - härskar-rike, där människor som köper allt som denne dikterar villkoren för går fria från svärdet, men alla andra ska krossas förgöras och huka sig för makten. Därför går det aldrig att försonas eftersom man är inte respekterad i de känslorna man har av det man upplvet av missbrukande kränkningar och förtryck,samt maktmissbruket. Och för den synen baserad på det man varit med om i ett förhållande med ett ego! Angående syskonen så menar ju Felicia att alla har haft sin mamma alltså alla har upplevt sin uppväxt olika. Och hon har skrivit denna bok bland annat för att ge styrka till dom som inte vill eller kan försonas.
Självklart går det inte att FÖRSONAS med den människa som missbrukat dig, det är helt omöjligt för den människan kan inte se eller vill inte se sitt maktmissbruk som yttrar sig på olika sätt.
Det jag menar med FÖRSONING är att jag själv/du accepterar och försonas med verkligheten att det finns människor som är fullständigt självupptagna och lider brist på att värna sin medmänniska på ett gott sätt.
Det jag menar med Felicias bok är att en fullständigt empatibefriad människa GÖR så här utan hänsyn till andra. Tanken och känslan finns inte för andra. Naturligtvis har Felicia med syskon olika syn på sin uppväxt. För att stärka hennes bok bör någon av syskonen stödja henne men de kanske är för rädda därför att denna stensjuka mor har sina barn i ett järngrepp? Alltså, jag nedvärderar inte Felicias bok, den belyser ett enormt problem som finns och boken hjälper andra som sitter fast i en likartad situation.
Att förlåta till vilket pris som helst tycker jag är absurt. FÖRLÅTELSEN är väl ursprungen ur kristendomen.... Jag tycker det är helt vansinnigt fel att förlåta den människa som medvetet fysiskt och psykiskt misshandlar dig och bryter ner dig till en blöt trasa. Att försöka FÖRSTÅ räcker anser jag.
Att förlåta sig själv är en annan sak.Jag förlåter mig min kärlek till den som bröt ner mig. Jag älskade och ville väl. Blev indragen i en fullständigt galen värld där jag sakta men säkert utplånades. Det har tagit tid att "repa" mig men nu kan jag se att jag sögs ut. Det fanns ingen äkta kärlek till mig, jag var bra att ha. Arbete, bil och så drack jag inte. Bättre kan det väl aldrig bli för en blandmissbrukare....? De flesta missbrukare får likartat beteende som Felicia skriver. Griniga, elaka, ironiska, allt är fel, inget är bra. Du kan plocka ner månen och ge personen ett kilo guld men det räcker inte! Ingenting räcker någonsin.
En mycket plågsam insikt för den som älskar att ingenting kan få den "maktlystne" att vända sig inåt och ifrågasätta sitt egna beteende. Helt hopplöst och det gör ont ända in i märgen att bli varse att du medvetet blivit för bakom ljuset. Medvetna lögner och falskhet för att kunna fortsätta "bruka" dig/mig tills inget mer finns att nära sig på. En energidryck och när flaskan är tom så slängs den åt sidan i den stund som det passar den som "druckit upp dig".
Hej igen och tack för din kommentar! Jag förstod att du menade detta med syskon med mera.Troligen är det så att det är den som upplever den stora smärtbearbetningen och mött det våldet som en grandios egocentrisk härskare och tyrann utövar ibland mot en människa barn partner vän,anhörig eller andra konstelationersom går till den totala botten i allt som en missbrukspersonlighet och tillliga härskare och tyrann dumpar över och ger,som till sist ser klart på missbruket och misshandeln.Och hamnar just i liv eller död orocessen och därmed om man överlever kan separera upp sig helt ifrån denna människa komma ut ur den maktfullkomliges sjuka grepp.Och inse jag behöver inte förstå,förlåta eller försonas.Jag behäver bara leva och göra allt jag kan för att aldrig mera bli skadad av den som inte älskade mig för den jag är.Dina kloka ord är precis det det handlar om.Som du skriver jag var bra att ha som en trygg klippa användbar så länge det roade den kicksökande och kärlekssökande.Men när jag visade vad jag såg och stod upp för min mänskliga vilja till kärlek och utveckling då dög inte den rätta speglingen och kickarna av min bekräftelse empati kamp kraft och engagemang. Fullständigt ohanterbart och oförståeligt hur en människa kan leva sitt liv i livslögnerna missbruket och det utan självrannsakan skuld smärta eller sorg.Det maktfullkomliga grandiosa egot i ett nötskal!Därför är det givande att läsa om just detta att inse att man kan inte försonas eller förlåta men man kan läka och separera upp sig själv helt ifrån den som bara kan skada och förgöra utan kärlek.
Ni skriver om det som jag själv mötte i en kärleksrelation.Era ord stärker mig i insikterna om vem jag mötte och att jag är värd att älskad för den jag är oavsett missbrukaren och tyrannens svartmålande och kränkande sjuka relaterande.Tack för era ord!
Inlägg
5 kommentarer:
Hej i vinterkylan!
Vill bara säga att jag nu har läst ut Felicia som försvann i min stund
i soffan.
Om boken tycker jag - Inget nytt under solen för så här fungerar och beteer sig totalt självupptagna personer.
Helt enkelt omänskligt inför sin medmänniska.
Det jag saknar när det gäller boken är att något eller några av Felicias syskon skulle backat upp henne och intygat sanningshalten att deras uppväxt var kaotisk för att Felicias trovärdighet skulle stärkas. Så tycker jag.
Hur en människa kan bli så okänslig inför andra är för mig en gåta men dessa människor finns och
det handlar också om att acceptera att det ÄR så utan att för den skull förlåta den peronens illvilliga omänskliga handlingar gentemot dig.
Att förlika sig och försonas med det som varit och känslomässigt komma till insikt om att det ALDRIG handlade om dig som du Lycka uttrycker det.
Du var bara ett objekt och en förlängd arm åt den som hade dig fast i sitt hänsynslösa grepp för att få all glans på sig.
För dessa personer är alla medel tillåtna för de kan aldrig stå i skuggan. De måste på något vis alltid få vara i centrum och när du inte längre bjuder på detta är du uttjänad och förbrukad utan någon som helst förståelse inför dina känslor.
Allt blir ditt fel på något konstigt vis! Aldrig har den självcentrerade någon som helst skuld i det som sker. Alltid allt och alla andras fel.
Bland det värsta är också att den självupptagne kan manipulera sin omgivning på ett trovärdigt sätt så att du blir monstret och själv går "bödeln" fri ifrån allt.
Du förlorar på grund av att du har empati...du kan aldrig "vinna" över en empatistörd människa, sorgligt men sant, så upplever jag det.
Ha nu en go söndagskväll i vinterkylan.
Hej igen och tack för din kommentar!
Svaret från den som boken handlar om på Felicias bok var också en typisk kommentar.
Jag svarar med att inte ta heder av ....!
Alltså ingenting om att ha blivit bedrövad och ledsen över en sådan beskrivning.
Så träffsäkert som du också beskriver dessa personligheter som det troligen handlar om även i denna skildring.
Denne ska alltid stå i centrum du kan aldrig få rätt i dina känslor av sorg och smärta av att ha blivit både missbrukad och illa relaterad till.
Bara ytterligare skuld och skam -beläggning och man är den onde som överhuvudtaget talar om vad man har upplevt.
Diktatorn har åter stuckit fram sitt pansar och svärd.
Och talar om vad man får säga eller inte säga.
Aldrig emottagen, aldrig sedd, och bemött med respekt, ansvar och respekt för vad man känt och upplevt,försvaren haglar,
såsom att man bara hittar på och ljuger om verkligheten.
Det grandiosa egot som åter dikterar villkoren i sitt ego - härskar-rike,
där människor som köper allt som denne dikterar villkoren för går fria från svärdet,
men alla andra ska krossas förgöras och huka sig för makten.
Därför går det aldrig att försonas eftersom man är inte respekterad i de känslorna man har av det man upplvet av missbrukande kränkningar och förtryck,samt maktmissbruket. Och för den synen baserad på det man varit med om i ett förhållande med ett ego!
Angående syskonen så menar ju Felicia att alla har haft sin mamma alltså alla har upplevt sin uppväxt olika.
Och hon har skrivit denna bok bland annat för att ge styrka till dom som inte vill eller kan försonas.
Självklart går det inte att FÖRSONAS med den människa som missbrukat dig, det är helt omöjligt för den människan kan inte se eller vill inte se sitt maktmissbruk som yttrar sig på olika sätt.
Det jag menar med FÖRSONING är att jag själv/du accepterar och försonas med verkligheten att det finns människor som är fullständigt självupptagna och lider brist på att värna sin medmänniska på ett gott sätt.
Det jag menar med Felicias bok är att en fullständigt empatibefriad människa GÖR så här utan hänsyn till andra. Tanken och känslan finns inte för andra.
Naturligtvis har Felicia med syskon olika syn på sin uppväxt.
För att stärka hennes bok bör någon av syskonen stödja henne men de kanske är för rädda därför att denna stensjuka mor har sina barn i ett järngrepp?
Alltså, jag nedvärderar inte Felicias bok, den belyser ett enormt problem som finns och boken hjälper andra som sitter fast i en likartad situation.
Att förlåta till vilket pris som helst tycker jag är absurt.
FÖRLÅTELSEN är väl ursprungen ur kristendomen....
Jag tycker det är helt vansinnigt fel att förlåta den människa som medvetet fysiskt och psykiskt misshandlar dig och bryter ner dig till en blöt trasa.
Att försöka FÖRSTÅ räcker anser jag.
Att förlåta sig själv är en annan sak.Jag förlåter mig min kärlek till den som bröt ner mig.
Jag älskade och ville väl.
Blev indragen i en fullständigt galen värld där jag sakta men säkert utplånades.
Det har tagit tid att "repa" mig men nu kan jag se att jag sögs ut.
Det fanns ingen äkta kärlek till mig, jag var bra att ha.
Arbete, bil och så drack jag inte.
Bättre kan det väl aldrig bli för en blandmissbrukare....?
De flesta missbrukare får likartat beteende som Felicia skriver.
Griniga, elaka, ironiska, allt är fel, inget är bra. Du kan plocka ner månen och ge personen ett kilo guld men det räcker inte!
Ingenting räcker någonsin.
En mycket plågsam insikt för den som älskar att ingenting kan få den "maktlystne" att vända sig inåt och ifrågasätta sitt egna beteende.
Helt hopplöst och det gör ont ända in i märgen att bli varse att du medvetet blivit för bakom ljuset.
Medvetna lögner och falskhet för att kunna fortsätta "bruka" dig/mig
tills inget mer finns att nära sig på. En energidryck och när flaskan är tom så slängs den åt sidan i den stund som det passar den som "druckit upp dig".
Hej igen och tack för din kommentar!
Jag förstod att du menade detta med syskon med mera.Troligen är det så att det är den som upplever den stora smärtbearbetningen och mött det våldet som en grandios egocentrisk härskare och tyrann utövar ibland mot en människa barn partner vän,anhörig eller andra konstelationersom går till den totala botten i allt som en missbrukspersonlighet och tillliga härskare och tyrann dumpar över och ger,som till sist ser klart på missbruket och misshandeln.Och hamnar just i liv eller död orocessen och därmed om man överlever kan separera upp sig helt ifrån denna människa komma ut ur den maktfullkomliges sjuka grepp.Och inse jag behöver inte förstå,förlåta eller försonas.Jag behäver bara leva och göra allt jag kan för att aldrig mera bli skadad av den som inte älskade mig för den jag är.Dina kloka ord är precis det det handlar om.Som du skriver jag var bra att ha som en trygg klippa användbar så länge det roade den kicksökande och kärlekssökande.Men när jag visade vad jag såg och stod upp för min mänskliga vilja till kärlek och utveckling då dög inte den rätta speglingen och kickarna av min bekräftelse empati kamp kraft och engagemang.
Fullständigt ohanterbart och oförståeligt hur en människa kan leva sitt liv i livslögnerna missbruket och det utan självrannsakan skuld smärta eller sorg.Det maktfullkomliga grandiosa egot i ett nötskal!Därför är det givande att läsa om just detta att inse att man kan inte försonas eller förlåta men man kan läka och separera upp sig själv helt ifrån den som bara kan skada och förgöra utan kärlek.
Ni skriver om det som jag själv mötte i en kärleksrelation.Era ord stärker mig i insikterna om vem jag mötte och att jag är värd att älskad för den jag är oavsett missbrukaren och tyrannens svartmålande och kränkande sjuka relaterande.Tack för era ord!
Skicka en kommentar