Central Reservation.

Håller på att packa upp och packa ner.
Finner cd skivan jag gömt undan i 4 års tid.
Beth Orthons Central Reservation.
Lyssnar till låten nr 6.
 "Central Reservation ".
Och gråten kommer precis som då,för några år sedan nu.
När jag grät floder till denna låt.
Lyssnade på den  flera gånger per dag.
Och det som skulle bli 7 veckor av 24 timmars akut separationsångest.
Innan det lättade av att gå till en av de terapeufter som jag sprang till i veckor.
Och jag kunde bara sova någon halvtimma till timma i taget i bästa fall under natten
Och hjärtat kändes som det skulle verkligen spricka av smärtan.
Då var det den första abrupta separationen som skulle bli en av flera.
Alla skapade av den som jag trodde var min stora kärlek,själsfrände,solidariska och vän.
Då visste jag inte att ytterligare smärta skulle komma som i skov under relationen.
Och i alla de separationer.
Som den människan jag hade öppnat mitt hjärta kropp och själ för.
Skapade konstant.I sitt ständigt pågående relationsdrama.
Där ingen kärlek fanns för mig i grunden.
 Bara ett missbruk skulle det visa sig då allting klarnade.
I den långa och smärtsamma bearbetningen efter relationens slut.

Jag tänkte inte ens på att låten hette just
"Central Reservation".
Jag bara lyssnade till, Beth Ortons underbara röst och poesin i låten.
 Det finns en till låt på cdn nr 12 som heter Central Reservation(The Again Version )
Den är lättsammare gladare!
Tänk vad vissa konstnärer,artister lyckas träffa rätt i hela ens själ och kropp.
Som Beths sång gjorde just där och då.