Poem

Morgonen slår i sitt genomskinliga sken
en mycket nära värme andas i vår saknad,
jag kan hålla  dig som ett naket hjärta i handen.

Namn ögonblickets tillgivenhet,samlas i en enda gest som strös
ut över rummet och försvinner,
ansiktet brevid mig har en doft av sval gryning,
gardinerna som åldrig gråt,andetag här,hud,hud som lite mild mark.

Willy Granqvist