Ser Du Solen Nu ?

Jag ser solen nu.
Från den andra sidan.
Jag ser himlen där.
Och jag ser några moln flyta sakta förbi mitt sovrums- fönster.
Och jag tänker på dig nu.
Du som aldrig var där.
Du som aldrig är.
Du som aldrig kan.
Du som aldrig fanns där för mig.
Du som aldrig finns.
Du som aldrig står kvar.
Du som ställde så oerhörda krav på allt.
Och du som gav så otroligt lite själv.
Du som fick så mycket.
Som tog så mycket tid och kraft.
Och som aldrig visat mig den kraften tillbaka.
Och jag ser  med  klara ögon nu.
Om att möta de där oskyldigt blåa.
Som bara kärlek kan vara.
Jag ser in i stjärnregnet.
In i det där vackra i livet som bara växer och växer.
Och jag tror att om jag hoppar nästa gång.
Ut i det där blå.
Så kommer en fallskärm att veckla ut sig  absolut.
Som ett täcke som omsluter mig.
Ingen risk att falla handlöst igen.
Att falla emot en säker död.
Jag ser natten nu.
Utan några tända ljus.
Som slocknade ett efter ett.
Av ditt mörker.
Är du lycklig nu?
Därute.
Därborta.
I det oändligt  svarta.
I skenet av det blåa ljuset.