Inlägg
Varje gång,så trodde jag det.
Du kommer tillbaka.
Igen.
Som den du var.
Som det du ville ge.
Som det du ville få.
Jag böjer mig ned,för att snudda vid spåren.
Spåren efter dina bara fötter.
Men det är för mörkt nu.
Jag kan inte ens se.
Om de någonsin har funnits där.
De följer mig.
Där jag går.
Men du går inte där.
4 kommentarer:
Aldrig där eller här.Ingen närhet precis.
Men den som alltid göder längtan.
Trista människor i längden.
Tar bedrar och flyr.Kicksökarna som bara är stora och tomma egon.
Vackert och oändligt sorgligt.Glöm aldrig att verklig kärlek är den du själv kände och känner.
Ingen som bara kan rasera kan ta ifrån dig det.
Så vackert.
So true!
Den man trodde var kärlek kommer aldrig tillbaka.
Eftersom en kall tom och samvetslös personlighet odlar inte kärlek.
Utan förgör den med alla betänkliga medel.
Skicka en kommentar