Läser en artikel om en dotter till en känd offentlig person,som nu skrivit en bok om sin uppväxt.
Jag slås av orden.
" Man måste inte försonas ". "Man måste inte förlåta ".
Allt det som vi matats in med i något slags kristligt mantra.
Att det går alltid att förlåta,vänd den andra kinden till.
Förlåt den som slår dig,förlåt den som ville döda dig.
Förlåt den som dödade all kärlek.Förlåt den som kränkte dig till botten.
(Det betydde ingenting sa denne efteråt).Förlåt för allt missbruk.
Förlåt för all kärlekslöshet.För den människan kan inte älska någon.
Förlåt för allt vidrigt som utspelades i "relationen".
(Du var värd det sa personen efteråt).Förlåt för alla svek.
Förlåt för allt manipulerande.
Förlåt för alla lögner.Förlåt för allt översitteri.
Förlåt för allt, förlåt för att jag finns.Förlåt för att jag minns.
Förlåt den som gör andra människor illa på dennes väg.
Förlåt för all smärta som gavs,förlåt för allt arbete som blev.
Efter en smärtsam relation för att kunna tillfriskna.Förlåt för alla handlingar.
Och det är väl klart att man kan aldrig förstå ondskan och dess innebörd.
Förrän man mött den,och varit nära döden.
Och i den smärtan som det innebär att möta ett kallt tomt och grandiost ego.
I avsaknad av respekt ånger skuld sorg smärta och självrannsakan.
I hela mitt liv fram till en stor omvälvande livsbearbetning,som varade under 5 år ungefär.
Drevs jag av att försoning var ett av de viktigaste i livet.
Tills jag för något år sedan efter denna långa kris - bearbetning.
Insåg att det är inte det viktigaste längre.
Längtan och hoppet om att det finns kärlek i grunden.
Längtan efter att den som jag älskade. Och som jag öppnade mitt hjärta kropp och själ inför.
I tron att kärleken och "relationen".Var ömsesidig och ville väl.
Och att den människan som jag gav min kärlek och tid till.
Skulle till sist.Efter alla svek.Och lögner.Inse sin egen kärlek för mig.
(Det kom inga förlåtelse-brev).Det kom inga tårar.Det kom ingen sorg.Det kom ingen ånger.
Och det kom ingen respekt eller gottgörelse heller.
Och jag gav till sist upp allt hopp och all längtan.
Att vi skulle till sist försonas i förlåtelse och respekt inför varandra.
Och i tron på att varje människa.Har en kärna där det alltid finns en längtan efter kärlek.
Och att det finns en stark längtan till att vilja ge kärlek.
Och ett litet frö som kan gro och växa.
Allt detta fick jag släppa i mötet med en människa.
Då jag efter all kamp och all smärta.Fick till sist inse.
Att det finns ingen där.Det finns ingenting.Inom ett grandiost ego.
Det finns ingen kärlek där för mig.
Ingen längtan efter kärlek och hopp.
Eftersom att allt var en lögn om kärleken och en verklig relation.
En lögn och relationen för ett grandiost ego.Var och är baserat.
På ett missbruk av en annan människas potential!
Och man som en människa är enbart sedd och använd som ett objekt.
Ett objekt för en grandios,illvillig,missbrukande,kall och tom personlighet.
Jag förstår denna dotter att hon säger så.
Hon har haft ett 10 årig icke kontakt med sin egen mamma.
För mig handlar det inte om att försonas eller förlåta.
Någon av mina föräldrar,den ene är död.
Jag har försonats med dem.Jag var älskad, jag är älskad !Det enda som gäller för mig.
Därför har jag försonats i mitt hjärta!Att mina föräldrar inte var vuxna som föräldrar och fullt ut.
Och speciellt min pappa.Och det finns ett osynligt band av kärlek som aldrig gick eller går av.
Trots det stora sveket.Att han aldrig tog sitt ansvar för sitt alkoholmissbruk.
Och ej tog ett vuxet ansvar i övrigt.Han finns nu inte längre kvar här på jorden.
Sedan rätt många år tillbaka.
" Man måste inte försonas ". " Man måste inte förlåta ".
Handlar för mig om att jag aldrig behöver försonas eller förlåta.
Att en människa relaterat,på ett sätt som det aldrig går att försonas med.
Det viktigaste idag är att jag insett detta.Och att det handlar inte om mig.
Jag behöver inte försonas eller förlåta.Jag behöver bara fortsätta vara den människa,jag vill vara.
Och som försöker att vara den jag själv vill vara och den som jag själv vill möta.
Jag hade så gärna ha velat möta den jag trodde var kärlek i just försoningen.
Och jag fick inse i all smärta att det finns ingen där. Ingen där.
Som vill nå mig i försoning och respekt.Även om det sista som man släpper som människa.
Är hoppet.Men i all smärta och ångest.
Över att möta icke kärleken så släpptes det sista hoppet. Och längtan finns inte längre kvar.
"För att försoning ska kunna ske,måste ett erkännande finnas"
Som en psykolog sade angående att kunna försonas.
(Och idag förstår jag helt och fullt dessa ords innebörd).
Mycket intressant artikel om boken och författarinnan.
Den ska jag läsa!
Idag den fann jag boken på Pocketshop.
Jag har sträckläst den nu i två timmar och den är helt underbar.
Språket,tonen,smärtan,sorgen och övergivenheten.
Vanmakten,förtvivlan, hoppet,viljan till kärleken försoningen och förlåtelsen.
Trasigheten.Missbrukandet.Grandiositeten.Maktfullkomligheten.
Och det går inte,det går inte att försonas,det håller inte,det går inte att förlåta.
Det går inte att nå fram ,det går aldrig att bli sedd och att bli hörd.
Att bli respekterad utifrån sina egna behov och önskningar.
Eftersom denna människa som boken handlar om.
Går inte att nå i sitt grandiosa ego, i sin oåtkomlighet.
Som leder till kärlekslösheten.
Och det finns ingen förmåga till att se den andra människas,utifrån dennes känslor och behov.
Aldrig där.
Prenumerera på
Inlägg
Kommentarer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ... -
Har du mött den så "villige".Den så villige just dig som människa. Den så villige just dig som människa. I den ömsesidiga vilj...
18 kommentarer:
En klockren beskrivning av en egocentrisk personlighet som gör vad den vill oavsett sitt eget barns väl och ve.Ofta förekommer det i en familj att ett av barnen blir den som far mest illa av narcisstens våld och förtryck.Ofta den som liknar denne själv i sin outvecklade sårbarhet.
Håller med om att det är en stark skildring.Många kan känna igen sig oavsett om det handlar om ens förälder eller partner eller vän.
Om man själv inte blir lika störd som barn till en narcissist så mår man ofta så dåligt som författarinnan gjort,allt vänds inåt.
Och i vissa fall utvecklas en missbrukspersonlighet eller till självskade beteende eller ätstörningar.
Tack för kommentar,det kan också bli så att den som är för stark för narcisstens förtryck gör att den störde i sitt hat och kyla gör allt för att knäcka den starke.Ett inte ovanligt beteende i en kärleksrelation.
Att förstå orsaken/er till ett mindre gott beteende är en sak men att förlåta är en annan sak.
Att förlåta en människa som medvetet använder dig som en projektion för sin egen inre smärta och tillkortakommanden och medvetet vill såra dig för att känna "tillfredsställelse" behöver inte förlåtas för sina "onda" handlingar gentemot dig tycker jag.
Att försöka förstå din medmänniskas bakomliggande orsaker till sitt "fientliga" beteende ihop med sin "persontyp" är att reflektera och komma till eftertanke och ur summan av de du förstår och genomskådar så blir det då också lättare att "handskas" med denna människa
som vill använda dig som denne/as slagpåse. Som Lycka skriver, narcissisten hatar den som är "stark" inför denne/a och vill på alla möjliga sätt försöka "knäcka" den som inte vill LYDA eller få den BEKRÄFTELSE som den fullständigt självupptagna människan söker. Att få vara i centrum inför allt och alla.
Att vara med en sådan människa innebär en daglig kamp.
Om den som är "sund" inte lämnar eller blir lämnad så slutar det med att den sunde som blivit medberoende och som sitter fast i energitjuvens klor själv blir galen, fysiskt sjuk, tar sitt egna liv eller blir dödad antingen psykiskt eller fysiskt.
Att förlåta den som medvetet vill lägga över sin inre smärta, avståndstagande,utnyttjande, förakt,kyla,förlöjligande, förödmjukande,ironi,lögner,
offermentalitet, härskartekniker och mycket mer varvat med beröm,
flyktig närhet och en liten gnutta "kärlek" har inte min FÖRLÅTELSE för sina medvetna onda handlingar gentemot mig, endast min FÖRSTÅELSE inför dessa medvetet utförda kränkande och försök till krossa mig handlingar därför att jag bara var ett OBJEKT som passade den "sjuke" just då när tillfället infann sig att dra in mig i spindelnätet på grund av min naivitet, min goda tro på människan och min oerfarenhet.
Jag var ett lätt byte för den som behöver en annan människa att vältra sin egen skit över utan några som helst empatikänslor inför mig och mitt inre.
Jag säger numera - ALDRIG MER att någon ska få trampa sönder mig!
Nej, att förlåta onda beräknande handlingar vore helt FEL så känner jag och det står jag för.
Jag önskar dig Lycka och alla er andra ett befriande och gott 2012 hur ni än har det just nu.
Tack Dora igen för dina skärpta ord.Jag tror som författarinnan sagt i någon intervju omkring boken att man kan helas på andra sätt än genom försoning och eller förlåtelse.
Det viktigaste som jag ser det i dag är att jag befriat mig från all kränkning och projicerande ifrån ett grandiost ego som missbrukat och skadat kärleken och kränkt allt som ingår däri.Men det handlar inte om mig utan ett sjukt projicerande och medvetet missbrukande,vilket i sig är oförlåtligt.Hur skadad en människa än är så har man aldrig rätt att kränka någon speciellt inte den som älskat och söktes för kärleken.Men så stört ser det ju ut i dessa störda personligheter.
Mycket tacksam att det finns så många som kan dela sina erfarenheter idag så att ingen ska behöva tro att det är ens eget fel att man mötte en skadegörare av en relation.Ju flera som skriver och talar om detta osynliga våld ibland synliga desto bättre.Ha det så bra själv nu !
God morgon
Tack för din värme inför mina tankar och känslor men så skärpt är jag nog inte.
FÖRLÅTELSE som du skriver behöver inte alls ske och absolut inte om den som förorsakat dig lidande inte överhuvudtaget ber om din förlåtelse och ger en förklaring på sitt beteende.
FÖRSTÅELSE inför en persons beteende och handlingar är utgångspunkten för att du själv ska kunna förändra en situation för dig själv och andra.
FÖRSONING är behövlig inför det som har hänt dig själv.
Att försonas med det som hänt och varit för att kunna släppa taget, resa sig och kunna möta livet på nytt är nödvändigt. Försoning utan att lägga något VÄRDE i det som har skett.Bara faktumet att detta har hänt.
Om du ser en film (dig själv i vad som har hänt)och följer handlingen separerad ifrån tankar och känslor och när filmen är slut analyserar den utifrån varje medverkandes roll då ser du filmen på avstånd, utplockad ifrån ditt inre.
Först då, åtskild, kan du se hela handlingen, från början, mitten och ett slut.
Här kommer VÄRDERING inför varje skådespelares roll i filmens handlingar.
Värdering inför varje människas handlingar gentemot dig och dina handlingar gentemot din medmänniska. Ingen går fri därför att vi alla är delaktiga i en "dans" hur den än dansas.
Men en person kan naturligtvis vara mer skyldig till en bisarr verklighet än en annan.
FRIGÖRA sig ifrån en annan människas psykiska,fysiska misshandel tar enormt mycket tid, energi och ger djup obeskrivlig känslomässig smärta, för vem vill tro att den man bryr sig om medvetet vill skada dig/mig för att kunna fortsätta få göra egna
känslomässiga och kanske ekonomiska VINSTER på din/min bekostnad.Det gör vansinnigt ont inombords att bli varse när rullgardinen går upp.
Ett missbruk går alltid först för den som är beroende och missbruket förändrar den person som sitter fast till ett MONSTER.
Det behöver inte alltid finnas något missbruk, egotrippade människor finns överallt som använder andra efter eget behov.
Förlängning av sig själva för att få vara mer viktiga än andra.
Självupptagna intill onåbara inför andras känslor och behov.
Människor som bara ser sig själva och om dom bemöts med ett NEJ så
är det alltid den som sätter en gräns som får skulden för att vara missunsam, elak eller ett stort ego. Aldig det sanna egot själv.
Huja för dessa människor som går fram som ångvältar över andra.
Jag ska läsa Felicia som försvann, den ger säkert mer aha-upplevelser,
förståelse och kunskap för att kunna bli mer medveten inför människors beteenden. Tack för din upplysning om boken!
Tack Dora igen!En mycket bra vägledning till inre frid och frihet som du skrivit om här.
Att helt separera upp sig själv ifrån en annan människas destruktivitet och missbruk och misshandel av en annan människa.
Är det viktigaste och speciellt,
när det är man själv som var eller är den andre människan.
När separationsprocessen med allt vad det innebär,
som just författarinnan beskriver tycker jag,
när den är klar och man själv
står där i sin egen fulla frihet oavsett familje - band,
kärleksband blodsband,
eller andra slags band och förhållande.
Då är man själv befriad ifrån den destruktiva skadegörande störda
individens relaterande.
Och då är man i sin fulla kraft,
att kunna leva ett friskt och helande liv.
Istället för att befinna sig i den ständigt pågående,
smärta och vanmaktsresan
som den resan innebär att vara barn eller partner eller anhörig på något sätt till
en missbrukande och egocentrisk maktfullkomlig individ.
Detta tycker jag denna bok
berättar om.
Man kan ju "försvinna ",
som den man är,
och är ämnad att vara,
om man befinner sig i en annan människas maktmissbruk och övriga missbruk av substitut och en själv.
Ja en mycket talande och insiktsfull bok om just detta som många har upplevt som barn, anhörig eller andra relationer till en människa som relaterar på det sättet som författarinnan skriver om.
Helt fullkomligt rätt är uttrycket "att försvinna" som person och människa under missbrukandet av dig/mig/oss ifrån en annan individ/er och det är väl den känslan och sanningen vi delar med varandra som fullkomligt har sugits ut av en människa/or som använder sig av andra för att slippa ta ansvar inför sina egna mindre goda eller rent av avskyvärda handlingar.
Att stå där i tomma intet efter en omänsklig relation och försöka hitta tillbaks till sig själv när du själv försvann till utplåningens gräns är fasanfullt och där räcker inga ord till.
Jag kan aldrig med mina ord få fram denna överväldigande smärtsamma känsla eller alla de andra känslor som då tog mig i sin besittning.
Att endast ha näsborrarna över vattenytan för att kunna andas men där infann sig kraften för att klara livhanken och genom en lång resa står jag nu på fast mark och kan andas samtidigt som jag hittat tillbaks till mig själv.
Helt otroligt och fantastiskt!
Så ge aldrig upp, bjud på motstånd och kämpa för din frihet inför dig själv och tillsammans med andra som kan och vill hjälpa dig.
Att vilja och våga komma till något bättre är ett första steg inför att bli synlig och mänsklig igen så tror jag.
Det ska bli spännande att få läsa boken som nu är beställd på biblioteket. Ännu ett tack för tipset!
Tackar för din kommentar och respons på dessa tankar.Läste en recension om boken där recesenten gjorde en analys att det bara handlade om en missbrukare och hur stört det kan bli då trala la la liksom.Så enkelspårigt tror jag knappast att det var om man läser vad författarinnan beskrev.
Recensionen var väldigt kall och kliniskt inför förövare och offer beskrivningen.
Ja man blir ju inte förvånad eftersom de människor som inte vet vad missbruk och psykisk misshandel misshandel överlag och makt missbruk handlar om kan ju göra om allt till just denna form av analys.
Jag tycker att boken var väldigt bra formmässigt innehållsmässigt och känslomässigt.
Att kunna uttrycka det som författarinnan gör är både begåvat och modigt gjort.Sedan om det rör sig om att vara barn eller anhörig till en känd eller okänd person spelar ju ingen roll inför vissa saker i livet kan vi alla vara igenkännande.
Vill tillägga att som partner till en narcissistiskt personlighetsstörd,
människa så finns det bara en väg att gå,och det är bort,
och inse att du aldrig kan få rätt,kärlek,gemenskap och välvilja.
Eftersom allt handlar om ett ego som tar vad den vill ha och spelar ut sina inre frustrationer, använder sin makt och kontroll och hävdelsefullhet i alla sina relationer.
De som köper allt detta,
går under eller blir sjukt medberoende och beroende av den störde som manipulerar sitt objekt till att tro att man inte duger och det vad man än gör gett eller försökt med.
Ingenting räcker ingenting kan lyckas eller ska lyckas.Allt handlar om ett enda stort tomt och kallt ego!
Instämmer till fullo i det du skriver.
Att upptäcka och avslöja din partners "rätta" jag är oerhört
smärtsamt, för vem kan tro, vill tro att den man älskar bakom sin påsatta spelade mask djupt inom sig vägrar ta emot kärlek, glädje, samhörighet och allt det goda och ljusa som andra vill ge utan istället är avskärmad ifrån andra med ett syfte och det är att suga ut och förgöra den som vill känna glädje för att på något oförklarligt sätt kunna fortsätta spela sin roll hur den än gestaltar sig.
Som du skriver med en sådan människa i din närhet så blir du för eller senare själv galen eller sjuk. Det finns bara en väg att gå för att överleva och det är bort ifrån den som bakom sin falska mask håller kvar dig till din sista blodsdroppe så länge du kan nära den som behöver din näring på ett eller annat sätt.
Att gå är lättare sagt än gjort när osynliga kedjor håller dig fast men ju mer medveten du blir desto fler kedjor brister och det leder till din frihet så småningom och när du då ser in i ögonen på den människa som missbrukat dig ser du också en tom blick utan skam. Det är ruggigt att ta till sig.
Tack igen Dora för din fullständiga beskrivning om vad det handlar om.
I mötet med en egocentrisk individ personlighetsstörd eller ej,men i fullständigt missbruk av en annan människas potential och försök och vilja till mänskligt bemötande och relaterande.
Alla som befunnit sig eller befinner sig i en maktfullkomlig missbrukande människa vet vad det handlar om.
Men som sagt att kunna separera upp sig själv och inse att man är maktlös inför en sådan individs relaterande och man skapar ett liv med friska relationer så långt det nu är möjligt.Dessa individer som skapar förödelse och förgörelse omkring sig är ingenting man vill vara med om igen.Vis av erfarenheten förhoppningsvis.Tack och lov för all tillgänglig kunskap idag och att man skriver om detta och de som varit med om det hela kan dela sina erfarenheter.Just för att inte gå under av all sorg smärta och vanmakt som sådana här relationer skapar och ger!
Uttrycket för den fullkomligt självupptagna människan som inte har viljan eller förmågan till självrannsakan gällande sitt egna beteende och hur det skadar andra kan vara
Levande död
Din blogg ger energi och kraft för att läkas, Tusen Tack!
Tackar för dina insiktsfulla inlägg som gett mig ytterligare insikt och bekräftelse på vad det innebar att möta en illvillig dränerande människa,som enbart vill skda och missbruka allt vad kärlek solidaritet och mänsklighet innebär.
Därför är det så bra att många delar sina erfarenheter och skudl och skambefriar sig från en totalt ansvarsbefriad människa som gör allt för att dränera och förgöra.Ofattbart att dessa individer går omkring och rumsterar om utan skuld skam eller ansvar.
All kraft och värme till dig!
Helt rätt!Det som dessa personligheter vill få en att tro att man inte gjort det och det så då kan man ju inte få kärlek få sex och allt som ingår i en frisk relation.Nu menar jag såklart en kärleksrelation.Om man då är både sårbar som vi alla normalfuntade individer är i en nära relation,så blottar man ju sitt inre.Det spelar ju ingen roll om man är stark svag eller vad fan som helst i förhållande till en misshandlare tillika en sex och kärleksmissbrukare.Man blir kränkt och skadad och det njuter sådana här sjuka människor av.Självfallet så hamnar man i kris i och efter en sån här misshandlarrelation.Och då kommerofta just gamla saker upp som bottnar i ens egen barndom.Det är ju väldigt få människor som är så kallat klarbearbetade från sin barndom och få som haft en alltigenom lycklig barndom.
Tack för det du skriver !
Tack återigen Dora för dina erfarna skärpta och känslomässigt närvarande inlägg tack för er allas delade erfarenheter av smärtan och sorgen av att ha mött det grandiosa egot missbrukaren och misshandlaren av kärleken och det sårbaraste och vackraste som varje människa består av men som kan förstöras och tyvärr förgöras av den som inte kan hantera sin egen sårbarhet!
Du fick mig att förstå den där smärtan i ditt hjärta.
Du fick mig att förstå att kärleken vinner.
Att styrkan i den finns och där coh endast där i det öppna hjärtat kan en försoning komma till stånd.
Tack och tack igen.
Tack lycka o alla andra hade ni inte funnits hade jag inte vetat vad jag råkat ut för. Nu kan jag bearbeta det som hänt mig. Hade jag inte fått denna information hade jag nog gått ner mig totalt. Alltid tänkt genom mig själv känner jag andra. Men vi som råkat ut för en sån här människa vet nu att det finns onda människor. Jag känner mig inte naiv länge tack vare er. Jag känner mig snäll,god o kärleksfull precis som n
i. Tack alla
De som mötte ett grandiost ego speciellt i en intim relation.
Kan tappa fotfästet helt och hållet i sitt eget liv.
Och den största insikten genom all tillgänglig kunskap och erfarenhet.Så vet jag och många andra att det finns ingenting där som kan se och känna skuld ansvar smärta sorg eller ånger.
Aldrig där aldrig här och förorsakar alla som möter det tomma egot stor smärta sorg och bedrövelse.Det finns ingen som helst vilja till försoning heller och förmåga att se den andra människan.
En svår erfarenhet av att behöva att möta.
Skicka en kommentar