Att famla i mörkret.

Det finns något i
dig
något jag söker
ser ljusningar
ibland
men för det mesta
famlar vi i mörkret
efter något vi
inte har kvar.

Den tomma handen
som en kupa sträcks
min hand ut
jag kramar något
som inte finns
upptäcker tomheten
skälver till
en klump  i magen
växer
till en gnidande tomhet.

I väntan på att det är över
Att hoppa av
slänga sig bortom allt
att avslitas från dig.

Som att trampa vatten
medan man står still i
en förtvivlad hopplöshet

Precis som om jag skulle kunna
ändra allt
väcka något som inte finns

Att kämpa mot någon som
inte finns
att ge av sig själv ut
i det tomma intet

För att hoppas på en vändpunkt
en vändpunkt där det finns
en kraft
en kraft som lyfter magin
in i våra utslocknande
kroppar

Orden som aldrig sades
tystnaden outsagda visdom
där bor ett lugn
som genom ord kan förvandlas
till kaos
där bor en styrka
men också en längtan som bara är min.

En längtan som föder krav om
den blir uppfylld
därför lever jag med min saknad
i en utblottad förintelse
och vandrar vidare i livets ocean.

Okänd poet.