Ett möte i Mexiko

För ett antal år sedan reste jag och en vän runt i Mexiko.
Vi hade studerat en tid i Kalifornien och hoppat av utbildningen.
Och fick impulsen att också hinna med Mexiko, innan vi skulle resa tillbaka till Sverige igen.
Resan runt i Mexiko,varade i en månad och en hel del strapatser hände under resans gång.
Vi drabbades b.la av, " Monsunas hämnd "
Som en elak magbakterie kallas för,och som enligt flera reseskildringar,
och reseböcker har beskrivit är  den mycket vanlig, att man får just i Mexiko.
Den började efter att vi bodde 2 nätter hemma hos en familj,
 i väntan på en båt som väntade ut stormen.
Innan den kunde åka ut  men stormen visade sig inte alls ha avtagit efter 3 dagars väntan.
(Men det är en annan historia)
Monsunas hämnd pågick under den månaden vi var i Mexiko och resulterade i diarre varje dag.
Mineralvatten och skorpliknande bröd utan någonting  på,samt kamommilte var rekommendationen,
som diet för att lugna ner magen emellanåt.
På vägen hem från Mexiko fick jag låna en tjock resebok av en person,
och där stod det att man kunde köpa  en medicin, mot Monsunas hämnd,
som innehöll något morfinliknande preparat,som det fanns risk att bli beoende av,
så det var ju bra att vi aldrig tog nåt sånt medikament mot den elaka bakterien.
När min vän fyllde jämnt satt vi på stranden med mineralvatten,och de torra bröden och firade födelsedagen.
När vi en dag skulle resa hemåt, först till Kalifornien,
så reste vi med tåg genom ett öken - landskap mil efter mil i hettan.
Väl framme i den staden som var gränsen till Kalifornien,
så inträffade en inte ovanlig situation, i denna del av världen,
vi blev inte beviljade utresetillstånd av en  mycket tuff Amerikansk gränspolis.
För att vårt pass hade fått en stämpel från Amerikanska ambassaden för ett år framåt.
Fast vi skulle bara vara kvar i  2 veckor till denna gång i San Fransisco för att gå en teaterkurs
Och var fanns pengar för uppehållet?
Vi hade inga bevis på att det fanns några pengar för ett år framåt.
Och vi  hade ju inte mycket pengar kvar precis,efter fem månader innan i Kalifornien.
Och vi skulle inte stanna mer än 2 veckor till i San Fransisco,
och med lånade pengar för uppehälle, samt en Commedia dell`art kurs,
som vi ville gå innan hemresan till Sverige.
Men stämpeln med 1 års uppehållstillstånd  låg oss nu i fatet.
Vi lomade runt nedstämda och oroliga,efter avvisandet,
och tog in på ett mycket billigt hotell över natten,för att nästa dag ta en buss till närmaste stad,
där  det fanns en Amerikansk ambassad.
Bussen kom aldrig och vi  frågade då  en man om vägen till ambassaden,
han erbjöd oss skjuts i sin bil.
Där fick vi vänta i några timmar på vår tur,mannen satt tålmodigt kvar och väntade på oss.
Vi fick stämpeln för 2 veckor,och vi fick skjuts ända fram till gränsen av den snälle mannen.
Han avböjde vänligt men bestämt ersättning för skjutsen.
Vi blev genomsläppta över gränsen och pustade ut.
Väl där låg en hamburgerrestaurang där,så blev vi  bjudna av mannen på måltiden.
Efter att ha ätit upp hamburgaren och pommesfriten,
så upptäckte vi att vi behövde ej springa till toaletten som vi hade fått göra i en månads tid i Mexiko.
Bakterien var puts väck !
Den där mannens generositet och hjälpsamhet den minns jag ännu.