Du gav en tandborste.

Du gav en tandborste du gav mig flera år av ditt kaos och mörker.
Du gav mig dina missbruk dina manipulationer svek och drama.
Och du gav mig den värsta resan som man kan göra i en "relation".
Du gav mig din botten dit du knäckte ned mig passionen tilliten intimiteten kärleken och "relationen".
Den botten dit du knäcker varje kvinna.
Den kvinnan/objektet hon som du jagar efter kickar upp dig av och missbrukar.

Nu tänker jag på tandborsten,du gav mig,den där första gången,
eller var det andra gången?De gångerna som jag blev kvar,där,där hemma hos dig.
Du tog fram den,oöppnad, inpackad i hårdplast,och gav mig den,lite sådär blyg som du kunde vara.
Och du sade, jag har köpt den här till dig.Och jag minns att jag tänkte att det var ett gott tecken.
Att du ville dela någonting av ditt liv och en viss vardag med just mig.

Och nu hittade jag ett undan stoppat kuvert,bland alla mina fotografier.
Ett kuvert med  några svartvita fotografier på dig,taget på stranden.
Olycksbådande moln bakom dig .Solen som försöker leta sig fram då och då,
men lyckades aldrig komma fram den där sista sommaren.
Den där sista sommaren som det blev med dig och ditt kaos och distanserande och dribblande och dina katt och råtta lekar med mig.


Du ser sådär fin ut,som du kunde se ut.Så där som du kan se ut men det var innan jag visste vem du är där bakom din ytlighet dina manipulationer din kyla och din avundsjuka och hat.
Idag så vet jag vad du rymmer där bakom din till synes lite oskyldiga veka sårbara öppna och engagerade.
Den där tomma kalla illvillige som det aldrig går att förstå hur man kan vara så emot den människa som man själv sökte efter och fick dit.



Det känns sorgligt,när jag på dig  ser bilden av dig.
Det kunde ha varit så annorlunda.Om du inte hade varit,den du visade dig till att vara.
Och bevara.Aldrig där,aldrig här,varvat med spelad vilja,
till den där närvaron,samvaron.