När Det Känns Som Allt Har Brustit.

Läser om Kyrkans Nya Skilsmässa i tidningen Metro idag.
Författaren Stig Larsson skriver.
Nu är det två år sedan Natalie och jag skilde oss.
Det känns som jag har kommit över det.
Fortfarande skulle det nog kännas lite jobbigt om jag stötte på henne på gatan.
Men om kanske ett halvår kommer det nog vara helt okej.
En känsla som Kärlek är något som tonar bort.
Lite grand som sorg.
Och så en artikel om en skilsmässoritual som förrättas i Svenska kyrkan.
Som framställs som en rätt positiv tillställning av Stig Larsson.
Jag slås av orden.
En känsla som kärlek är något som tonar bort.
Lite grand som sorg.
Det svåraste som finns i livet är att mötas och att skiljas!
Som några familjeterapeufter sade.
Och man kan aldrig veta innan hur en annan människa tar en separation.
Att möta någon i kärleken och sedan brister allt.
Och den dagen som man  man måste släppa all kärlek.

"Och Det Känns Som Allt Har Brustit".

Då är det fantastisk att sådana här platser finns.
Där man kan gå igenom lite av den sorgen smärtan och separationsångesten som väcks.