Hämnden

Lyssnar till en intervju med filmregissören Susanne Bier angående temat hämnd.
Hon säger att hämnd, handlar om att återställa rättvisan.
Men att hon tror mer på förlåtelsen än hämnden.
Hennes senaste film heter hämnden.
Men den tar inte upp vad som är moraliskt rätt eller fel,angående hämnd, menar hon.
Jag har själv  funderat en hel del omkring känslor av kränkning och de hämnd-känslor.
Som naturligt uppstår inom en människa som har kränkts.
Kränkningar i olika former som har utförts fullt medvetet för att kränka en annan människa.
Och det utan samvete ånger självrannsakan åtagande eller ansvar.
Alla de människor som har använts som ett objekt för en störd och empatilös personlighet.
Vet hur kränkningarna ser ut.Handlar det om en intim relation.
Så kan skadorna bli omfattande och kräva åratal i terapier och  arbete.
För att kunna läka bit för bit.Jag har  insett att det är fullt förståeligt.
När en människa blivit djupt kränkt inklusive sårad besviken sviken och sänkt.
Känner dels känslan av revansch och hämnd.
Dels en ilska blandad med smärta och sorg.

Det finns människor som njuter av att ha skadat, kränkt, och förödmjukat en annan människa.
Det vet alla som suttit i rättsprocesser.Och fått ett flin tillbaka.
Då när man läst upp de skador som tillfogats.
Det är inte för inte som man vet idag att många av de människor som misshandlar andra människor.
Har någon form av en personlighetsstörning.
Samt alla som mött de personlighetsstörda i relationer av olika slag,och utsatts för kränkningar.
Och  har fått uppleva att dessa individer kan gå hur långt som helst.
I sitt kränkande och knäckande av en annan människa.
Kränknigen kan  vara i form av psykisk och eller fysisk misshandel.
Det finns människor som kommer att fortsätta skada, missbruka,och misshandla, andra människor.
Och detta helt utan samvete,ånger smärta sorg skuld eller ansvar.
Samt dessa individer saknar dessutom empati för den eller dem som har kränkts.
Och dessa individer kommer aldrig att be  om förlåtelse.
Eller ens  försöka att gottgöra,eller ställa till rätta.
Det är svårt att veta hur man kan försonas med det faktumet.
Och om man varit med om en sådan människa,som skadat och missbrukat allt som man är.
Allt som man söktes för att man är och den man själv vill och önskar att vara.
Hur man kan förlåta.Och hur man kan försonas med detta inom sig själv,och acceptera.
Acceptera att den människan.
Den som man trodde på och den som man ville vara med om.
Gjorde allt för att knäcka en själv som människa.
Och den störde kommer att fortsätta att leva sitt liv.
I fortsatt missbruk och skadegörande.
Och det utan åtagande ansvar självrannsakan eller empati.
Och är dessutom  nöjd med att ha skadat och saboterat allt i en relation.
Jag tror att när tillhörigheten som vi människor söker hos varandra.
I kärlekens och mänsklighetens tecken.
När den tillhörigheten missbrukas kränks och misshandlas.
Då väcks starka känslor i det allra innersta.Och i mötet med en personlighetsstörd människa.
Så inser man att det finns ingen balans eller  mänsklighet.
Och då kan man undra om den obalansen som har skapats.
Kan återställas till balans.Då kan man undra.
Om det finns någon rättvisa.Revanschen kommer alltid i någon form.
Eftersom en kall  tom och illvillig personlighet kan bara skapa kaos.
Och det kaoset slår tillbaka förr eller senare på denne själv.
Föga tröst för den som ligger där på botten i resterna efter ett målmedvetet krig och förgörande.