Beroende

I centrum för varje beroende liksom i centrum för varje cyklon,
finns ett vakum,en stilla punkt av tomhet som alstrar cirklar
av våldsam rörelse i periferin.
Med beroende menar jag inte det fysiska tvång
som binder en knarkare till heroin eller en rökare till nikotin.
Jag använder ordet för att beteckna det fysiska tillstånd
som ofta började före missbrukarens första kontakt
med sin drog och som förblir oförändrat under hela missbrukskarriären.
Det karaktiseras inte bara av känslor av värdelöshet
övertygelsen att man inte förtjänar ett bättre öde än att bli fyllo eller knarkare.
Utan också av en suddig och svag självkänsla - en grundläggande osäkerhet
om ens egna tillvaro.
Denna osäkerhet väcker hunger ett glupande begär
som måste fyllas bekräftas helas.
När missbrukaren tar sin sil eller alkoholisten sin drink
är det inte i första hand njutning han upplever
utan framför allt en känsla av bekräftelse som han,
till det ögonblicker har saknat.
Hans drog ger honom en kortvarig visshet om hans egna gränser
och hans egen substans den säger honom; Här är du.
Tomrummet kräver gottgörelse - en gottgörelse
som måste upprepas i det oändliga,eftersom tomrummet till sist är omöjligt
att uppfylla  - och den cykel som utgörs av hunger,
tillfällig fullhet och förnyad tomhet kommer att bli
det allt överskuggande dramat i missbrukarens liv.
Det faktum  att missbrukare kan sluta med heroin
bara för att bli alkoholister ger vid handen att missbruket
inte handlar om en speciell drog.
Snarare fyller drogen en lucka i det scenario
som består av hunger,näringsintag och tomhet.
Under en viss tid blir den brännpunkten för missbrukarens strävan.
Källan till hans momentana tillfredställelse,
det som han gör uppror mot i samma stund som han längtar efter det.
Inte bara ämnen utan aktiviteter - spel,ätande ,
och arbete - kan fylla denna funktion.
Missbruk skriver  Stanton Peele i  Love and Addiction
 är inte en kemisk reaktion.
Det är en upplevelse - en upplevelse som växer fram ur
en individs ritualiserande individuella reaktion på något
som har en speciell betydelse för honom - något,
vad som helst som han finner så lugnt och tryggt och lugnande
 att han inte kan vara utan det.
Ur Peter Trachtenbers bok  " Casanova-Komplexet ".
Tack Peter T  för denna fantastiska text !