Bara En Dröm.

Vaknade nyss av drömmen.
Den där kylan som jag mötte i dig.
Oåtkomligheten,tomheten.
Just det där,helt ofattbara.
Jag försökte att nå dig,som alltid.
I drömmen var det med orden.
I drömmen,ville jag få dig,att förstå,vad jag skulle behöva,
i någon form av mänsklighet.
Men du var,onåbar, den där ofattbara kylan.
Ditt grandiosa ego.Så outhärdlig att befinna sig i närheten av.
Och denna dröm kom ilskan,av all vanmakt och frustration.
Precis som i verkligheten,som det alltid blev med dig.
Att aldrig kunna få dig att ge någonting av mänskligt bemötande,samt respekterande.
Jag vaknade nyss,försöker att skaka av mig, obehagskänslorna,som drömmen gav mig.
Och jag hoppas att jag slipper drömma om dig igen.