Ett år som har gått i det skimrande livet.
Och det år som visar oss vägen här på jorden.
Vad människan skapar och kan skapa.
Vad har detta år inneburit för dig?
Vad förväntar du dig av nästa år?
Vad vill jag med mig själv mitt liv och mina relationer?
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
måndag 31 december 2012
söndag 30 december 2012
lördag 29 december 2012
Jag har alltid älskat dig.
Min älskade vän.
Dina ord som jag tänker på nu.
Du föll ihop häromdagen och var borta för evigt.
Ditt liv var inte lätt.
Du var en av dem som föll nedåt bit för bit.I din egen destruktivitet.
Och jag tänker nu du slapp i alla fall lida innan döden kom i sjukdom eller någonting annat.
Åtminstone döden,utan att vänta på den och ett långt lidande innan.
Men ändå.
Det är så många vackra minnen av vår vänskap.
Din kraft, din vildhet,din värme och din charm.
Älskade vän.
Jag hann inte säga någonting innan tiden var för evigt ute.
Älskade stjärna som blinkar långt därborta i kosmos nu.
Jag har alltid älskat dig.
Dina ord till mig och dom ger jag tillbaka till dig nu.
Älskade vän.
Dina ord som jag tänker på nu.
Du föll ihop häromdagen och var borta för evigt.
Ditt liv var inte lätt.
Du var en av dem som föll nedåt bit för bit.I din egen destruktivitet.
Och jag tänker nu du slapp i alla fall lida innan döden kom i sjukdom eller någonting annat.
Åtminstone döden,utan att vänta på den och ett långt lidande innan.
Men ändå.
Det är så många vackra minnen av vår vänskap.
Din kraft, din vildhet,din värme och din charm.
Älskade vän.
Jag hann inte säga någonting innan tiden var för evigt ute.
Älskade stjärna som blinkar långt därborta i kosmos nu.
Jag har alltid älskat dig.
Dina ord till mig och dom ger jag tillbaka till dig nu.
Älskade vän.
fredag 28 december 2012
Jag Fyller Mig.
Jag fyller mig med all kärlek.
Med all kraft,med allt ljus och med allt hopp.
Och jag fyller mig med allt liv.
Med alla drömmar och med alla tankar.
Och jag tänker på dig nu,du som alltid går.
.
Med all kraft,med allt ljus och med allt hopp.
Och jag fyller mig med allt liv.
Med alla drömmar och med alla tankar.
Och jag tänker på dig nu,du som alltid går.
.
torsdag 27 december 2012
onsdag 26 december 2012
söndag 23 december 2012
torsdag 20 december 2012
onsdag 19 december 2012
tisdag 18 december 2012
måndag 17 december 2012
söndag 16 december 2012
lördag 15 december 2012
fredag 14 december 2012
torsdag 13 december 2012
onsdag 12 december 2012
Snö.
Denna morgon.
Denna dag.12.12.12.
Lite magiskt.
Denna snö.
Allt vitt.
Även idag.
Jag fångar en fluga,som stannat kvar sedan hösten.
Och jag visste det så väl.
Det finns en dröm.
Det finns ett hjärta.
Denna dag.12.12.12.
Lite magiskt.
Denna snö.
Allt vitt.
Även idag.
Jag fångar en fluga,som stannat kvar sedan hösten.
Och jag visste det så väl.
Det finns en dröm.
Det finns ett hjärta.
tisdag 11 december 2012
måndag 10 december 2012
söndag 9 december 2012
Denna Morgon Är Ett Liv.
Snö.
Solen som lyser emellan de svarta trädgrenarna.
Som pudrats vita av all denna snö.
All denna gnistrande snö överallt.
Röken ur alla skorstenarna som stiger uppåt den is-blåa himlen.
Ett flygplan tecknar ett streck som flyter ut i det is-blåa.
Och jag tänker på ett hjärta som slår.
Denna morgon är ett liv.
Solen som lyser emellan de svarta trädgrenarna.
Som pudrats vita av all denna snö.
All denna gnistrande snö överallt.
Röken ur alla skorstenarna som stiger uppåt den is-blåa himlen.
Ett flygplan tecknar ett streck som flyter ut i det is-blåa.
Och jag tänker på ett hjärta som slår.
Denna morgon är ett liv.
lördag 8 december 2012
Staden har åter vaknat.
Jag ser solljuset långt därborta.
Och som färgar husen ljust rosa.
En rök som tecknar sig uppåt.
En fiskmås som flyger över de snöklädda taken här.
Allt är gnistrande vitt denna morgon.
All snö.
Och jag minns dig precis som du var.
Utan det minsta förskönande.
Och hjärtat slår några extra slag som alltid då.
Och som färgar husen ljust rosa.
En rök som tecknar sig uppåt.
En fiskmås som flyger över de snöklädda taken här.
Allt är gnistrande vitt denna morgon.
All snö.
Och jag minns dig precis som du var.
Utan det minsta förskönande.
Och hjärtat slår några extra slag som alltid då.
fredag 7 december 2012
torsdag 6 december 2012
Snö
Allt är vitt även denna dag.
Allt ligger inbäddat i sjok av snö snö snö.
Igår såg hela staden ut som i en film.
Människor som försökte gå i den hårda snöblåsten.
Och all snö som täckte över alla hus och allt annat.
Och alla bilar som fastnade i snön.
Jag gick hemåt på kvällen.
Allt såg så vackert ut inbäddat i all denna snö.
Det hade slutat att snöa då.
Några människor försökte att skotta med några spadar i all denna snö.
Och alla undrade var är alla snöplogar som inte synts till under hela dagen.
Inne bland trottoarerna och husen.
Det blir så vackert av all denna snö.
Men kylan den är inte så rolig.
onsdag 5 december 2012
Snö.
Det har snöat hela natten.
Och det snöar nu.
Allt det där vita.
Och jag tänker.
Ska man verkligen bo kvar här.
Och gå in i vintern en gång till.
Den som började så tidigt i år.
Och dessa mörka mornar.
Och jag tänker på er nu.
Ni som får strömmen avstängd.
Ni som lever i den ekonomiska krisen.
Ni som får sitta i denna kyla.
Utan värme och el.
Och det snöar nu.
Allt det där vita.
Och jag tänker.
Ska man verkligen bo kvar här.
Och gå in i vintern en gång till.
Den som började så tidigt i år.
Och dessa mörka mornar.
Och jag tänker på er nu.
Ni som får strömmen avstängd.
Ni som lever i den ekonomiska krisen.
Ni som får sitta i denna kyla.
Utan värme och el.
tisdag 4 december 2012
Snö
Du tog mig med.
Du drog mig med.
In i dina kylrum.
In i isbjörnsgrottan.
En stunds värme under den vita pälsen.
För att sedan frysa till is.
Snö.
Allt är kallt.
Allt är vitt.
Denna morgon.
En hare har tecknat spåren bakom huset.
De enda spåren som blev kvar.
Efter dig.
Du drog mig med.
In i dina kylrum.
In i isbjörnsgrottan.
En stunds värme under den vita pälsen.
För att sedan frysa till is.
Snö.
Allt är kallt.
Allt är vitt.
Denna morgon.
En hare har tecknat spåren bakom huset.
De enda spåren som blev kvar.
Efter dig.
måndag 3 december 2012
Staden har åter vaknat.
Snö :
Staden har åter vaknat.
Jag ser röken långt där borta.
Tecknar sig upp över himlen.
Som en lägereld.
Och allt det där gnistrande vita.
Som bäddar in alla träden och alla taken.
Och jag tänker på dina ord.
De där tomma och kalla.
De där som biter som kylan gör.
Och som svider i huden.
En sådan här dag.
Minus 15 i natt.
Minus 12 nu.
Jag går ut i denna vackra morgon.
Och jag tänder ett ljus i mitt hjärta.
För alla de som fryser i någons mörker och kyla.
Staden har åter vaknat.
Jag ser röken långt där borta.
Tecknar sig upp över himlen.
Som en lägereld.
Och allt det där gnistrande vita.
Som bäddar in alla träden och alla taken.
Och jag tänker på dina ord.
De där tomma och kalla.
De där som biter som kylan gör.
Och som svider i huden.
En sådan här dag.
Minus 15 i natt.
Minus 12 nu.
Jag går ut i denna vackra morgon.
Och jag tänder ett ljus i mitt hjärta.
För alla de som fryser i någons mörker och kyla.
söndag 2 december 2012
Snö.
Snön ligger vit på taken.
Snön formar hela världen till ett enda vitt.
Alla träden allt det där vita och kalla.
Så fantastiskt vackert.
Denna dag.
Detta liv.
Jag sprang ut till allt det där vita glittrande.
Jag åkte en buss långt bort.
Jag mötte den där värmen som finns under en jacka.
En kropp och ett par händer.
Som omsluter kylan.
Som smälter allt det där vita.
När det är dags.
Och du kände aldrig mig.
Du visste aldrig den kraften som finns.
Snön formar hela världen till ett enda vitt.
Alla träden allt det där vita och kalla.
Så fantastiskt vackert.
Denna dag.
Detta liv.
Jag sprang ut till allt det där vita glittrande.
Jag åkte en buss långt bort.
Jag mötte den där värmen som finns under en jacka.
En kropp och ett par händer.
Som omsluter kylan.
Som smälter allt det där vita.
När det är dags.
Och du kände aldrig mig.
Du visste aldrig den kraften som finns.
lördag 1 december 2012
Snö.
Det har snöat hela natten.
Kylan biter i våra kinder.
Där vi går.
Du bär ett hjärta i dina ögon.
Du bär ett hjärta i din hand.
Kylan biter i våra kinder.
Där vi går.
Du bär ett hjärta i dina ögon.
Du bär ett hjärta i din hand.
Fem budord för kreatörer.
1.Använd ditt hjärta.
Var inte rädd för dina känslor.
2.Skäms inte över att tjäna pengar.
Du behöver överleva för att kunna,förverkliga dina visioner,
därför ska du inte skämmas över att göra exempelvis reklamjobb eller den sortens jobb.
3.Stäng av telefonen.De bästa ideerna kommer i lugn och ro.
Det är bara då du får kontakt med intuitionen.
Undvik meningslösa distraktioner,de är hinder på din väg.
4.Var dedikerad.
Du måste jobba och jobba hårt.
Hårt och medvetet.
Det är så du lär dig att behärska teknik.
5.Var generös.
Tänk igenom vad du vill ge till världen,
och nyckelordet är att ge.
Fotograferande och bildskapande ska handla om givande.
David La Chappele.
Fotograf.
Var inte rädd för dina känslor.
2.Skäms inte över att tjäna pengar.
Du behöver överleva för att kunna,förverkliga dina visioner,
därför ska du inte skämmas över att göra exempelvis reklamjobb eller den sortens jobb.
3.Stäng av telefonen.De bästa ideerna kommer i lugn och ro.
Det är bara då du får kontakt med intuitionen.
Undvik meningslösa distraktioner,de är hinder på din väg.
4.Var dedikerad.
Du måste jobba och jobba hårt.
Hårt och medvetet.
Det är så du lär dig att behärska teknik.
5.Var generös.
Tänk igenom vad du vill ge till världen,
och nyckelordet är att ge.
Fotograferande och bildskapande ska handla om givande.
David La Chappele.
Fotograf.
Det Fanns En Människa Där.
Det fanns någon där.
Någon under den glorifierade masken.
Någon utav kött och utav blod.
Någon som kände sitt hjärta slå.
Som kände huden när den ville ha en annan människa.
Så där nära.
Så där nära som det någonsin går att nå.
Det fanns en människa där för dig.
En människa av kött och av blod.
Som ville någonting mera.
Än att slå sig blodig emot en mur.
Som ville kärlek och som ville dig.
Det fanns en människa där.
Det fanns ett möte.
Det fanns en väg.
Det fanns kärlek.
Men inte inom dig.
Någon under den glorifierade masken.
Någon utav kött och utav blod.
Någon som kände sitt hjärta slå.
Som kände huden när den ville ha en annan människa.
Så där nära.
Så där nära som det någonsin går att nå.
Det fanns en människa där för dig.
En människa av kött och av blod.
Som ville någonting mera.
Än att slå sig blodig emot en mur.
Som ville kärlek och som ville dig.
Det fanns en människa där.
Det fanns ett möte.
Det fanns en väg.
Det fanns kärlek.
Men inte inom dig.
fredag 30 november 2012
Snö.
I allt det där vita.
Såg jag dig.
Du log ditt lite blyga leende.
Och snön låg kvar.
Tills regnet kom.
Det föll så stilla.
Det har snöat hela natten.
Allt är vitt denna morgon.
Och mitt leende känns som snö.
Där jag går över marken.
Allt är vitt denna morgon.
Och mitt leende känns som snö.
Där jag går över marken.
torsdag 29 november 2012
Snö.
Snön faller.
I den kolsvarta morgonen.
Dina ögon som söker ljuset.
Jag ville aldrig vara där.
I den där kylan.
Då snön föll över våra bara axlar.
Den föll så mjukt.
Allt det där vita.
Allt det där som blev till ett regn.
Över våra händer.
I den kolsvarta morgonen.
Dina ögon som söker ljuset.
Jag ville aldrig vara där.
I den där kylan.
Då snön föll över våra bara axlar.
Den föll så mjukt.
Allt det där vita.
Allt det där som blev till ett regn.
Över våra händer.
onsdag 28 november 2012
Natt.
Natt svart.
Det blåser även denna natt.
Ditt hjärta är en orkan.
Din mun försöker att forma orden.
De där magiska som ingen annan än du kan säga till mig.
Dina tankar är eldklot som rullar bort.
Bort.
Jag väntar in denna morgon.
Ljuset åter.
Det blåser även denna natt.
Ditt hjärta är en orkan.
Din mun försöker att forma orden.
De där magiska som ingen annan än du kan säga till mig.
Dina tankar är eldklot som rullar bort.
Bort.
Jag väntar in denna morgon.
Ljuset åter.
tisdag 27 november 2012
Dikt.
En klang.En ton.En skälvning
genom strupen.
En röst som är min egen.Eller
din?
Ren spegling som jag trodde var
förlupen.
En sång som du var med och
släppte in.
Nu väcks den åter upp och vågar
höras.
En sång som bär all smärta som
var min.
Lotta Olsson.
genom strupen.
En röst som är min egen.Eller
din?
Ren spegling som jag trodde var
förlupen.
En sång som du var med och
släppte in.
Nu väcks den åter upp och vågar
höras.
En sång som bär all smärta som
var min.
Lotta Olsson.
måndag 26 november 2012
Staden Har Åter Vaknat.
Staden vaknar.
Jag ser solen bakom molnen.
Långt där borta.
Några ljusa stråk som bildar några strimmor.
Emellan de grå molnen.
Och de spetsiga kyrktornen tecknar sig skarpare emot himlen.
Och jag släcker det allra sista ljuset för dig i mitt hjärta.
Lyckan Nu.26.11.2012.
Jag ser solen bakom molnen.
Långt där borta.
Några ljusa stråk som bildar några strimmor.
Emellan de grå molnen.
Och de spetsiga kyrktornen tecknar sig skarpare emot himlen.
Och jag släcker det allra sista ljuset för dig i mitt hjärta.
Lyckan Nu.26.11.2012.
Livet och Döden.
And the days are not
long enough
And the nights are not
long enough
And the slips by like
a field mouse
Not shaking the grass
Ezra Pound
long enough
And the nights are not
long enough
And the slips by like
a field mouse
Not shaking the grass
Ezra Pound
söndag 25 november 2012
November.
Det bleka ljuset som letar sig in i alla rummen.
Eftermiddag.
Skymningen väntar.
Det bleka ljuset som letar sig in i mina egna rum.
Där alla färger mönster och bilderna vibrerar av sitt eget lyster.
Och jag visste det så väl.
Att det fanns ingen där för mig.
Bakom alla lögnerna.
Ingen där bakom den rätta speglingen.
När allt var över.
Och alla speglarna hade krossats en efter en.
Av dig själv.
Och ingen fanns där.
Ingenting fanns.
Bara ett tomt och ekande rum,bakom ett fönster.
Ut mot ett ingenting.
Eftermiddag.
Skymningen väntar.
Det bleka ljuset som letar sig in i mina egna rum.
Där alla färger mönster och bilderna vibrerar av sitt eget lyster.
Och jag visste det så väl.
Att det fanns ingen där för mig.
Bakom alla lögnerna.
Ingen där bakom den rätta speglingen.
När allt var över.
Och alla speglarna hade krossats en efter en.
Av dig själv.
Och ingen fanns där.
Ingenting fanns.
Bara ett tomt och ekande rum,bakom ett fönster.
Ut mot ett ingenting.
lördag 24 november 2012
Poesi är en förort.
"Ska jag alltid finnas kvar i det / där lilla köksfönstret / i en liten tavla"?
" poesi är en förort "
Göran Greider.
Nyutgiven diktsamling. " Och dagarna är som små sekel "
" poesi är en förort "
Göran Greider.
Nyutgiven diktsamling. " Och dagarna är som små sekel "
fredag 23 november 2012
torsdag 22 november 2012
tisdag 20 november 2012
Staden Vaknar Nu.
Det becksvarta mörkret viker av bit för bit.
Gryning.
Ljusgråa fält blandat med rosa och lätt orange,över himlen.
Några lampor i höghusen blinkar långt där borta.
Jag ser ett flygplan som gör ett streck över hela himlen,
som försvinner lite längre bort.
Och det är nu jag minns.
Regnet över våra ansikten.
Regnet över våra skuldror.
Där vi sprang över fältet.
Utan att ens kunna ana.
Det som väntade,det som blev,det som aldrig kunde ha blivit till någonting annat.
.
Gryning.
Ljusgråa fält blandat med rosa och lätt orange,över himlen.
Några lampor i höghusen blinkar långt där borta.
Jag ser ett flygplan som gör ett streck över hela himlen,
som försvinner lite längre bort.
Och det är nu jag minns.
Regnet över våra ansikten.
Regnet över våra skuldror.
Där vi sprang över fältet.
Utan att ens kunna ana.
Det som väntade,det som blev,det som aldrig kunde ha blivit till någonting annat.
.
måndag 19 november 2012
söndag 18 november 2012
lördag 17 november 2012
Besatt Av Makt.
Jag inser att det finns människor som berusas av att kunna utöva makt.
Och det kan handla om en självpåtagen position likväl som i en självklar makt position.
Och det kan handla om en självpåtagen position likväl som i en självklar makt position.
fredag 16 november 2012
onsdag 14 november 2012
måndag 12 november 2012
Återigen.
Återigen.
Vaknar staden.
Och jag ser alla de där lamporna som blinkar i mörkret.
Stråken av de grå molnen.
Som delar sig för solen som sakta stiger upp.
Kyrkklockornas spetsiga torn.
Tecknar sig emot horisonten.
Jag tar din hand.
Och jag viskar.
Du måste vakna nu.
Vaknar staden.
Och jag ser alla de där lamporna som blinkar i mörkret.
Stråken av de grå molnen.
Som delar sig för solen som sakta stiger upp.
Kyrkklockornas spetsiga torn.
Tecknar sig emot horisonten.
Jag tar din hand.
Och jag viskar.
Du måste vakna nu.
söndag 11 november 2012
lördag 10 november 2012
fredag 9 november 2012
En Bok.
"När det känns att det håller på ta slut"
Stig Larssons nya roman.
Den lille prinsen på Lilla Essingen skriver om det som tickar i hans verk,livets gåta:
"Den begravda hunden är ett sårat hjärta".
Återgivet ur recension av den nyutkomna boken,
skriven av Ulrika Milles, i Dagens Nyheter 9.11.2012.
torsdag 8 november 2012
onsdag 7 november 2012
November
De orangefärgade hopskrynklade bladen.
Glittrar som av guld.
På de svarta trädgrenarna.
Här utanför fönstret nu.
Solen nyss uppstigen.
Denna vackra November-morgon.
Och jag ska klistra in alla de där orden i min lilla dagbok.
De som flyger fram i de kalla vindarna.
Och jag drar i min mössa så den blir bara större och större.
Med mina bara händer.
Hittade inte vantarna sedan i vintras.
Stövlarna känns bra att ha på sig.
Fast lite tunga att gå i.
Innan snön faller.
Innan den riktiga kylan kommer.
Och jag ska bära det där barnet inom mig.
Det där barnet av sol.
Det där barnet av regn.
Det där barnet som tog sina första steg.
Ut i alla de där rummen.
Det där barnet som kan själv.
Det där barnet som går stark,frisk och stolt framåt.
Och bär den lilla världen på sina vingar.
Färdig att flyga nu.
Färdig att gå.
Glittrar som av guld.
På de svarta trädgrenarna.
Här utanför fönstret nu.
Solen nyss uppstigen.
Denna vackra November-morgon.
Och jag ska klistra in alla de där orden i min lilla dagbok.
De som flyger fram i de kalla vindarna.
Och jag drar i min mössa så den blir bara större och större.
Med mina bara händer.
Hittade inte vantarna sedan i vintras.
Stövlarna känns bra att ha på sig.
Fast lite tunga att gå i.
Innan snön faller.
Innan den riktiga kylan kommer.
Och jag ska bära det där barnet inom mig.
Det där barnet av sol.
Det där barnet av regn.
Det där barnet som tog sina första steg.
Ut i alla de där rummen.
Det där barnet som kan själv.
Det där barnet som går stark,frisk och stolt framåt.
Och bär den lilla världen på sina vingar.
Färdig att flyga nu.
Färdig att gå.
lördag 3 november 2012
"Stjärna som är din"
Du jag vet en hemlighet
Det finns en stjärna man får ta ner
Det finns en stjärna som är din
Sång skriven av Joachim Thåström.
Poeten från Högdalen.
Det finns en stjärna man får ta ner
Det finns en stjärna som är din
Sång skriven av Joachim Thåström.
Poeten från Högdalen.
Shakespeare är min gud.
- Shakespeare är min gud,jag har honom att tacka för allt.
Han lärde mig saker som skuld,försoning och förlåtelse.
Genom konsten kan man transformera sig själv - det onda kan bli gott,
säger Salvatore Striano,som delvis skyller kriminaliteten på de italienska politikerna.
Teatern frälste Salvatore Striano från den neapolitanska maffian.
Han spelar kejsarmördare i bröderna Tavianis prisade drama,
"Caesar måste dö",som får premiär nästa vecka under Stockholmsfilmfestival.
Återgivet ur artikeln.
Camorran byttes mot Shakespeare.
Dn.2.11.2012
Han lärde mig saker som skuld,försoning och förlåtelse.
Genom konsten kan man transformera sig själv - det onda kan bli gott,
säger Salvatore Striano,som delvis skyller kriminaliteten på de italienska politikerna.
Teatern frälste Salvatore Striano från den neapolitanska maffian.
Han spelar kejsarmördare i bröderna Tavianis prisade drama,
"Caesar måste dö",som får premiär nästa vecka under Stockholmsfilmfestival.
Återgivet ur artikeln.
Camorran byttes mot Shakespeare.
Dn.2.11.2012
fredag 2 november 2012
Jag Ser.
Novemberskymning.
Jag ser bergen där borta nu.
Ser dem från mammas balkong.
Ljuset kommer succesivt under denna november-morgon.
Dimman som lättar.
Jag ser,spåren.
Fotstegen mellan alla tallarna.
Den där vägen jag gick till skolan.
Så många steg nedför alla de där backarna och hem igen.
Den där fruktansvärt fula skolan som liknar en bunker.
Och som jag tillbringade hela högstadiet på.
Den får mig så här långt efteråt nu idag.
När jag återser den med min dotter.
Att känna sorg för att jag gick där.
I den där skolan de där tre oändligt långa åren.
De åren då man är i en kreativ utvecklingsfas.
Och som stoppas in i en mall där enbart prestationen räknas.
Och ingenting av vem man är räknas,och hur man kan utvecklas i det.
Ser in genom fönstren och ser och minns de där gråa långa korridorerna.
Som ringlade sig runt i hela skolan.
De där lektionsrummen fyrkantiga och gråa.
Minns den alkoholiserade fysikläraren.
Som alltid var grinig och trist att ha att göra med.
Och som gömde sina rödsprängda ögon bakom skuggade glasögon.
Och som skällde ut mig inför hela klassen.
Då jag inte klarade av att utföra ett litet experiment.
Och så minns jag de lärarna som var bra.
De var ungefär två stycken.
Han som var mattelärare och hade en beige manchesterkavaj och frågade jämnt.
När han stod böjd över bänken för att hjälpa till med de komplicerade lösningarna.
Luktar jag kaffe!
Och så han som var samhällskunskaps lärare.
En kunnig alert och levande lärare.
Som skapade intressanta lektioner.
Jag ser in genom de långsmala fönstren
Och ser de långa smala hårda träbänkarna.
I de fyrkantiga uppehålls- rummen.
Med de långsmala plåtskåpen.
När jag gick där så var de ljusgråa.
Nu är de tydligen stålblåa.
Och jag ser de tre fyrkantiga rummen brevid varandra.
Sjuan,åttan och nians uppehållsrum.
Hela den bunkerliknande skolbyggnaden med sina långsmala fönster.
Som ser ut som skolbyggnaden är ett fängelse
Det gråa ljuset.Denna november- dag.
Vi letar efter bussen hem till mamma.
Vi hittar den inte min dotter och jag.
Vi går uppför alla backarna med alla matkassarna.
Och vi gör vegetariska pizzor när vi kommit hem igen.
Och november-mörkret lägger sig över kyrkogården.
Och vi ser alla de små tända ljusen som blinkar i mörkret.
Ifrån mammas köksfönster.
Alla de små ljusen som redan satts ikväll.
Fast Allhelgona-aftonen är imorgon.
Och vi springer ut i regnet.
Ned i mörkret till kyrkogården.
Och vi sätter dit alla de ljusen som vi tänder.
En efter en för alla de som är döda nu.
Och vi pratar om att man kan ju säga till den som man önskar,
ska visa sig efter döden att göra det.
Och så skrattar vi och säger att det är ju såklart,
bara dom man tycker om, och de som man älskar.
Som man vill ska visa sig efter döden.
Och då tänker jag på min kära moster Elin,som faktiskt visade sig
i en dröm flera år efter sin död.
Och det känns bra denna November- afton att tänka på döden.
Fast den har gett mig stress hjärtklappning i flera år nu och speciellt detta år.
Då döden kom så väldigt nära mig.
Den ofrånkomliga döden.
Som när som helst kan slå till.
Jag ser bergen där borta nu.
Ser dem från mammas balkong.
Ljuset kommer succesivt under denna november-morgon.
Dimman som lättar.
Jag ser,spåren.
Fotstegen mellan alla tallarna.
Den där vägen jag gick till skolan.
Så många steg nedför alla de där backarna och hem igen.
Den där fruktansvärt fula skolan som liknar en bunker.
Och som jag tillbringade hela högstadiet på.
Den får mig så här långt efteråt nu idag.
När jag återser den med min dotter.
Att känna sorg för att jag gick där.
I den där skolan de där tre oändligt långa åren.
De åren då man är i en kreativ utvecklingsfas.
Och som stoppas in i en mall där enbart prestationen räknas.
Och ingenting av vem man är räknas,och hur man kan utvecklas i det.
Ser in genom fönstren och ser och minns de där gråa långa korridorerna.
Som ringlade sig runt i hela skolan.
De där lektionsrummen fyrkantiga och gråa.
Minns den alkoholiserade fysikläraren.
Som alltid var grinig och trist att ha att göra med.
Och som gömde sina rödsprängda ögon bakom skuggade glasögon.
Och som skällde ut mig inför hela klassen.
Då jag inte klarade av att utföra ett litet experiment.
Och så minns jag de lärarna som var bra.
De var ungefär två stycken.
Han som var mattelärare och hade en beige manchesterkavaj och frågade jämnt.
När han stod böjd över bänken för att hjälpa till med de komplicerade lösningarna.
Luktar jag kaffe!
Och så han som var samhällskunskaps lärare.
En kunnig alert och levande lärare.
Som skapade intressanta lektioner.
Jag ser in genom de långsmala fönstren
Och ser de långa smala hårda träbänkarna.
I de fyrkantiga uppehålls- rummen.
Med de långsmala plåtskåpen.
När jag gick där så var de ljusgråa.
Nu är de tydligen stålblåa.
Och jag ser de tre fyrkantiga rummen brevid varandra.
Sjuan,åttan och nians uppehållsrum.
Hela den bunkerliknande skolbyggnaden med sina långsmala fönster.
Som ser ut som skolbyggnaden är ett fängelse
Det gråa ljuset.Denna november- dag.
Vi letar efter bussen hem till mamma.
Vi hittar den inte min dotter och jag.
Vi går uppför alla backarna med alla matkassarna.
Och vi gör vegetariska pizzor när vi kommit hem igen.
Och november-mörkret lägger sig över kyrkogården.
Och vi ser alla de små tända ljusen som blinkar i mörkret.
Ifrån mammas köksfönster.
Alla de små ljusen som redan satts ikväll.
Fast Allhelgona-aftonen är imorgon.
Och vi springer ut i regnet.
Ned i mörkret till kyrkogården.
Och vi sätter dit alla de ljusen som vi tänder.
En efter en för alla de som är döda nu.
Och vi pratar om att man kan ju säga till den som man önskar,
ska visa sig efter döden att göra det.
Och så skrattar vi och säger att det är ju såklart,
bara dom man tycker om, och de som man älskar.
Som man vill ska visa sig efter döden.
Och då tänker jag på min kära moster Elin,som faktiskt visade sig
i en dröm flera år efter sin död.
Och det känns bra denna November- afton att tänka på döden.
Fast den har gett mig stress hjärtklappning i flera år nu och speciellt detta år.
Då döden kom så väldigt nära mig.
Den ofrånkomliga döden.
Som när som helst kan slå till.
tisdag 30 oktober 2012
Jag Såg.
Jag såg med dina ögon.
Din blick.
Den saknar jag inte.
Jag såg på världen,genom dina ögon.
Jag såg på natten,drömmarna.
Jag såg på kärleken genom dina ögon.
Det fanns ingen där.
Det fanns ingenting.
Din blick.
Den saknar jag inte.
Jag såg på världen,genom dina ögon.
Jag såg på natten,drömmarna.
Jag såg på kärleken genom dina ögon.
Det fanns ingen där.
Det fanns ingenting.
måndag 29 oktober 2012
söndag 28 oktober 2012
torsdag 25 oktober 2012
onsdag 24 oktober 2012
måndag 22 oktober 2012
Av Kärlek Besatta.
Det var de som älskade mest.De som var av kärlek besatta.
Det var dem som frosten tog.
Jonas Gardell.
Återgivet ur serien : Torka aldrig tårar utan handskar.
Det var dem som frosten tog.
Jonas Gardell.
Återgivet ur serien : Torka aldrig tårar utan handskar.
onsdag 17 oktober 2012
fredag 12 oktober 2012
söndag 7 oktober 2012
lördag 6 oktober 2012
fredag 5 oktober 2012
torsdag 4 oktober 2012
onsdag 3 oktober 2012
tisdag 2 oktober 2012
söndag 30 september 2012
Åter Med En narcissist.
" Hur man river sönder ett hjärta."
Standardrepliker från en narcissist eller en psykopat.
Som söker upp det utagerade / utraderade objektet igen.(Och under meningarna).
En dag då andan faller på.
" Och av någon oförklarlig anledning ".
Oftast sker detta.
Då även det nya rätta speglingskick-objektet är utagerat.
(För en viss tid som alltid).
Och någon slags triggning sätts igång inom den kalla och tomma.
Då man visat att man inte längre bryr sig.
Och när man till sist har gett upp allt hopp om att det finns en människa där i grunden.
Och man har insett att det finns bara kyla hat illvilja och förgörelse för en själv där.
Där inom den som man har älskat och trodde var kärlek.
Och då man gjort det stora arbetet att tillfriskna ifrån effekterna.
Av att ha mött en förgörare av en själv kärleken och en relation.
Och då man som objekt har tagit sig ut.
Ut ur det maktfullkomliga och illvilliga greppet!
Och tagit sig bort ifrån den missbrukande och förgörande.
Den som målmedvetet kränkte allt.
Allt det som man är,och den som man vill vara.
Och den som man söktes för att man är och vill vara!
Allt det som målmedvetet kränktes.
Allt som man gav,allt som man ville ge, och försökte att ge.
I tron om att befinna sig i en ömsesidig kärlek och i en seriös och verklig relation.
Och efter allt detta.
Gick förgöraren helt kallt bara vidare.
Och påpekade i åter- träffarna.
Att denne skulle ha satt igång direkt att hitta en "ny",efter den sista nedmonteringen av relationen.
Och efter dräneringen av kärleken och dess objekt.
Om inte en tragisk händelse hade inträffat i dennes liv.
Men sedan gick det snabbt.
Att börja jaga på en dejtingsajt för att hitta en ny kick.
På missbrukare- resan genom livet kroppar hjärtan och själar.
Och det utraderade,krossade,svartmålade och bort
hatade kick-objektet.
Byttes ut till ett vem som helst nytt objekt!
Utan att lyfta ett finger för den som varit "där".
Och utan att vända sig om.
Utan ånger,ångest,smärta,sorg,skuld eller skam.
Utan självrannsakan och utan vilja till att gottgöra ställa till rätta.
Eller ens en vilja till att ge ett värdigt och respektfulllt avslut
Eller ens en vilja till att be om förlåtelse.
För det målmedvetna krig.
Kriget som utövades emot kärleken och dess objekt.
Och med det nya objektet.
Blev det ett lika relationsdrama med.
Trots en helt annan inledningsfas till.
"Relationen".
Och trots avsaknaden av den stora kärleken och själsfrände teatern denna gång.
De kalla villkoren dikterades direkt.
Men det utvalda objektet var även denna gång.
En människa kapabel till kärlek ömhet bekräftelse och den rätta speglingen.
Och kunde användas delvis som ett sex,kärleks och relationsmissbruks-objekt.
Delvis som en container för all kyla,sadism,frustration,aggression, illvilja hat och förakt.
Emot kärleken och intimiteten.
Repliker från återseendet efter kriget.
Efter förgörarens några års frånvaro.
Och utan att denne har brytt sig ett dyft om hur det gått för den som var där.
- Vi kan inte hela varandra.
Efter allt som har hänt.
Och det var mitt mål.(Att målmedvetet förgöra).Och förstöra,krossa,knäcka och kränka.
Allt som är kärlek allt som är vackert. Allt som vill kärlek.
Allt som var kärlek och en relation.Och allt som är du!
Allt det som jag missbrukade.Och sedan raderade ut helt kallt.
Och svartmålade dig kärleken och relationen.
Utan ånger,ansvar,smärta eller sorg.
Tvärtom mitt hat skydde inga gränser för dig under relationen.
Och mitt hat och min förgörelse av dig och kärleken.
Var allt det ville jag visa dig,då du hade genomskådat mig.
Och då jag var färdig med dig som mitt kick-objekt.
(Det skulle du bara ha tyckte / tycker jag).
Det var och är fortfarande den största kicken för mig och mitt kalla och tomma ego.
I mitt målmedvetna förgörande av allt som är kärleken och den som kan älska mig.
Och kicken i mitt gränslösa hat emot dig.
Att visa dig hur jag kunde bara byta ut dig emot vem som helst.
Det var det du skulle bara ha.
Att veta att du kröp omkring efter mitt krig under relationen.
Och sedan.
Då du låg golvad av mitt sista maktmedel emot dig.
Jag vet hur mycket som du försökte och hur mycket du älskade mig.
Och det är det jag hatar.
(Kärleken är ju bara en psykos,för min del).
Och jag vet mycket väl hur illa jag har gjort dig.
(Det är det som är kicken för mig).
Att leva ut allt hat,all avundsjuka allt avvisande och all frustration.
Emot den som kan älska mig.
Och att sedan få känna den där sista spiken köras in i kistan (relationen och dig).
Den stora kicken för mig.
Och att sedan få möta en ny kropp och få den bekräftelse av mig själv igen.
Som den fina och attraktiva killen av en ny kvinna.
Och för att kunna använda en människa som det objekt jag behöver för mina missbruk.
En sådan frihet att få bort dig.
En sådan kick att gå vidare.
En sådan kick att ha knäckt dig och att ha skadat dig i allt fint och vackert som är du,
och som vi möttes i.
Att få smutsa ned dig med allt destruktivt som jag sysslade med i mitt sex,kärleks och relationsmissbruk.
Under relationen som var med dig.
Och som jag ville göra när jag väl fått dit dig in i mitt kalla grepp.
Att kunna kränka dig och avvisa dig,din passion lust och kärlek för mig.
Den största kicken för mig ska du veta.
Jag gick helt kallt bara vidare.
På jakten efter en ny kick och en ny tripp.
I jakten efter att bli älskad och bekräftad.
Och för att återigen utöva ett krig.
(Emot kärleken och dess objekt).
Med ett nytt vem som helst objekt.
Som jag söker målmedvetet när det passar mig i mitt liv.
(Efter kriget emot dig och kärleken).
- Jag kan ju inte bara trolla fram en känsla.
En känsla som ska passa dig.
Jag är inte kapabel till att trolla fram känslor att försonas i.
Eller känslor för varandra att hela varandra i.
(När kickarna är över för mig).
(För det objekt som du var och är).
(Det objekt som jag behövde,just då just där i mitt liv).
- Jag menade ingenting med att höra av mig.
Jag ville bara visa lite mänsklig vilja till att ge dig någonting.
Men det betydde ingenting.
Och om du mår så dåligt av att jag hörde av mig.
Då har jag ju misslyckats kapitalt.
Nej jag hatar inte dig.
Tvärtom!
Men jag kan inte säga att jag älskar dig för det gör jag inte och har aldrig gjort.
Jag ville bara ha dit dig i den kärlek som du kunde ge mig.
För att sedan knäcka krossa rasera och få dig ned till botten.
För då mår jag så bra ska du veta.
(Jag ville bara få bekräftat återigen att jag varit älskad av dig).
Nu när jag sökte upp dig igen och ville få in dig igen i mitt kalla och illvilliga grepp.
Och bolla runt med dig i mitt relationsdrama.
Och bolla runt med dig i mina katt och råtta lekar.
Och gärna få dit igen i din vilja till mig.
Och din längtan efter att få den kärlek och passion tillbaka som du gav mig.
Och sedan betyder du ingenting för mig.
Jag ville bara få dit dig igen.
Och känna min makt och kontroll intakt igen.
Och veta att jag rivit runt i alla gamla sår och skador efter mig.
Och sedan går jag bara.
I hopp om att du ligger där igen.
Golvad knäckt triggad och rosenrasande.
Och gärna börjar att skriva alla dina upprivna brev igen.
Och gärna ringer på dörren hos mig.
Och ber mig om att älska dig och försonas med mig.
Och gärna tala om igen hur mycket du har älskat mig.
Och förhoppningsvis älskar mig fortfarande.
För då mår jag så bra i mitt tomma,grandiosa och kalla ego.
För då känner jag mig lite mindre ensam i min självvalda ensamhet för tillfället.
Sedan när jag är i gång igen i mitt sex,kärleks och relationsmissbruk.
Då kommer jag att använda även den "nya".
Som min sköld i kriget och förgörelsen av allt,
som var kärleken och en relation med dig
För då mår jag så bra av att känna min frihet i mitt ego-liv.
Att kunna gå ut och in i nya kroppar.
Och få det jag behöver som den kick som jag vill ha och mår så bra av.
Och nu när jag har rivit runt i ditt hjärta igen.
Så hoppas jag och önskar att du börjar att ringa mig igen.
Och bönar och ber om att få upprättelse och kärlek och försoning.
Och gärna igen då jag eventuellt har lyckats med att få dit ett nytt kick-objekt.
Som kan vara den där åskådaren i bakgrunden igen.
Till mitt relationsdrama.
Som upprepar sig i alla mina relationer.
I de fall som jag hunnit före med att hitta en ny kick i relationsmissbruket.
Så att jag kan känna mitt grandiosa och kalla ego intakt.
Och få mitt nya objekt att tro även denna gång.
Att du är besatt av mig,och beroende av mig och min kropp.
Och gärna framställa mig själv som den oåtkomliga erövraren.
Som kan få kvinnorna att älska mig och bli besatta av mig.
För då mår jag så bra i mitt tomma och kalla hjärta igen.
Att känna min makt och kontroll intakt igen.
" En slags kick ska du veta".
Och om jag får dig dit igen.
Då kan jag bara gå vidare.
Och känna friheten i mitt ego-liv.
Och må så bra igen av att bara veta att du lider igen av mig.
- Ja jag är väl en psykopat då!
- Varför tycker du om mig som är så djävla knäpp?
Träffa den där Stefan eller vem du vill och skit i mig!
(De sedvanliga grandiosa maktfullkomliga talen).
(Jag är väl störd då).
Men jag kommer aldrig att ta mitt ansvar för hur kall och missbrukande jag är.
Och jag kommer aldrig att be dig om förlåtelse för all skada jag gett och ville ge dig.
Och du kan aldrig få tillbaka all den kärlek som du gav mig.
För att jag kan inte älska någon endaste kvinna.
Och ingen kan ge mig det jag behöver.
Och ingen kan fylla mitt tomma och kalla ego.
Inte ens du kunde lyckas med det.
Fast jag vet att du försökte.
- Jag är inte ambivalent!
Det är du som gör mig sån!
Jag missbrukar den människa /objekt som jag behöver!
Och sen så betyder den människan ingenting för mig.
(Och jag bryr mig inte).
Jag gör vad jag vill när jag vill.
Och hör av mig när jag vill om jag vill något.
- Jag skickade ju bara.
- Kärleken den är bara en psykos.
- Kärleken den bara korrumperar.
(Det är du som korrumperade mig,med all din djävla kärlek).
(Det var därför jag ständigt flydde).
(Det var därför som jag alltid relaterade som en paranoid människa).
- Du lyckades inte med mig trots all din kärlek för mig.
För att ingen kan nå mig i mitt grandiosa ego inte ens med all kärlek och vilja i världen.
För det har jag bestämt och bestämmer.
Att du aldrig ska kunna lyckas.
Och eftersom jag inte kan älska och bli älskad.
Och det mår jag så bra av.
Att du mådde och mår så dåligt av.
Att du aldrig kunde eller kan få tillbaka all kärlek.
All kärlek som du kände för mig och gav mig.
Det mår jag så bra av.
- Ingenting räcker ju för dig heller.
Då är vi väl lika då.
- Du är också en narcissist.
Det är därför som vi har mötts.
- Du ser ju sex bara som en kick.
- Och sen mår du dåligt efter.
När du fått kicken.
- Jag har tänkt på dig också.
(Men inte i kärlek och passion).
För dig.
Jag har ju ett nytt objekt i fokus nu.
(Som jag är besatt och beroende av.
(Och som sitter fast i mitt grepp).
Det vet jag.
(Hon tycker till skillnad från dig att jag är en fin kille innerst inne).
Och även om hon är på avstånd nu.
Så kanske hon vill ha mig igen om än bara för lite sex eller så.
Det är kicken för mig att veta att jag fick dit någon igen som med dig som blev sådär attraherad och beroende av mig och min kropp.
- Hon och jag kommer att bli ihop igen om ett halvår eller så.
För det har jag bestämt.
(Så länge som hon sitter fast i mitt missbruk).
(Och i sitt medberoende).
Och så länge som jag inte har jagat vidare och hittat en "ny".
För då är även hon betydelselös som mitt kick-objekt.
- Du ska veta att,jag är lika maktlös som du är.
(Inför mina missbruk besatthet och beroende).
- Ja jag är väl en psykopat då!
- Ja jag är väl en narcissist då !
- Jag kan inte ha en relation.
- Det är slut nu med relationen efter dig.
-Det blev som med dig allting i relationen.
-Hon blev också lika ledsen som du blev jämnt.
-Hon blev också lika arg som du blev.
När jag var ambivalent och fram och tillbaka,i relationen.
När hon blev avvisad.
- Jag har aldrig avvisat dig.
- Det är bara du som inbillar dig.
- Kärleken är någonting som man förtjänar.
- Ja jag är väl en sex och kärleksmissbrukare då.
- Nej det är jag inte alls.
- Min kärlek är väl lika mycket värd.
- Som den du har!
- Jag har inga behov av att hålla kontakten jämnt.
Med den som jag har en "relation" med.
Jag har inga behov av att hålla på och smsa.
Och jag orkade inte hålla på att svara på alla sms.
- Hon blev lika förbannad som du blev då.
När jag inte svarade direkt.
Och när jag svarade,
sådär som du sa diffust och intetsägande.
- Hon mår inte så bra nu.
Efter att det blev slut.
(Hon gjorde slut).
Precis som du gjorde massa gånger.
Men så länge som objektet sitter fast i mitt grepp.
Så är det jag som bestämmer det slutgiltiga slutet.
(Ja alltså när kickarna är över för min del).
- Men ett slut betyder ju inte ett slut!
- Men vi är vänner i alla fall.
"Ett slut betyder inte ett slut ".
- Den man har älskat älskar man alltid.
(Men jag kan byta ut den som jag älskar hur enkelt som helst).
(Efter att kärleks- kicken är över).
- Jag är vän med "alla" mina kvinnor.
- Hota inte mig nu.
Att du inte vill ha någon kontakt med mig.
(För då förlorar jag min makt och kontroll över dig igen.
Det enda jag söker och vill ha i en relation.
- Du och jag hade någonting genuint i grunden.
- Någonting mycket större än det som blev.
- Vill du verkligen gå in i det destruktiva igen ?
(Allt det som jag skapade och ville ge dig).
(Allt mitt hat emot kärleken och intimiteten).
(Den som jag måste förgöra).
(Allt det vackra du är och har).
(Allt det som jag avundas, hatar,
och därigenom måste förstöra).
- Jag kan vara din vän.
- Jag kan hjälpa dig med allt!
- Jag kan väl vara din älskare?
- Nej det stämmer inte.
Så har jag aldrig sagt.
Du får ju skylla dig själv om du..
Jag gick helt kallt bara vidare efter dig.
- Jag tyckte att det skulle du bara ha.
Efter alla brev som du skrev till mig.
(Efter allt).
- Det var det du skulle ha.
Rätt åt dig.
- Ja vad skulle jag göra då tycker du?
Ha er bägge två eller ?
- Nej jag har aldrig sagt att ni är lika varandra.
- Nej så är inte hon.
Ingen kan vara mer dominant än dig.
- Nu är det inte du som är i fokus.
(Nu är det henne som jag är besatt och beroende av).
(Den jag bytte ut dig till).
Det objekt som jag kickar på.
- Blir du svartsjuk på henne nu ?
(Ha ha ha).
(Det är det enda jag ville).
Med att kontakta dig.
Få dit dig igen i mina katt och råtta lekar.
I mitt relationsdrama!
(Så länge som det roar mig).
Men nu är mitt fokus på henne det nya objektet.
- Det är inte du som är i fokus nu.
Ha,ha ,ha.
Och det ska du bara ha.
Du som är så dominant.
Och du som alltid ska ha och ha.
Du som aldrig är tacksam.
För allt det som jag gav dig.
- Jag har aldrig avvisat dig.
Du borde vara tacksam för det sex som du fick av mig.
(Fast sex och kärlek fick du ju inte).
För det är jag inkapabel till att känna och ge någon kvinna.
Jag kan inte vara tänd på någon kvinna i längden.
(Du minns att jag sa det en gång va när du stod framför mig så där vacker och ville vara med mig).
Jag behöver kickarna av att gå ut och in i nya kroppar.
Jag behöver detta i mitt sex och kärleksmissbruk.
Och de som jag fått dit i kärleken och med kropp hjärta och själ involverat.
De får skylla sig själva.
Det finns ingenting bättre för mitt kalla och tomma ego.
Än att sedan håna och avvisa den som vill ha mig.
En kick ska du veta att känna den där makten och kontrollen.
- Jag har aldrig avvisat dig sexuellt.
- Du bara inbillar dig.Det är bara dina fantasier.
- Jag har inte missbrukat dig.
Och i så fall så var det inte meningen.
- Jag har inte kränkt dig.
- Jag vill aldrig mera gör dig illa igen.
- Bara för att vi var intima nu så betyder det någonting alls.
Vi ska inte börja att träffas igen om du tror det.
-Vi kan inte försonas nu.
- Men sen.
- Kanske.
- Jag lovar att känna in allt.
- Ja jag förlåter dig.
(Men jag själv ångrar ingenting).
Det skulle inte hjälpa dig om jag bara bad om förlåtelse.
(Och det finns ingen anledning heller).
(För allt illa som jag skapade var mitt mål och mening).
- Du vill att jag ska börja krypa för dig.
Och be dig om förlåtelse.
Du vill att jag ska hamna på botten.
Och må lika dåligt som du har gjort.
(Och som jag gärna vill att du ska göra igen).
(Det var ju därför jag sökte upp dig).
Enbart för att få in en kil.
Och om det lyckas.
Och du kryper omkring besatt och beroende igen.
Då droppar jag dig helt kallt igen.
När jag har fått dit dig.
- Men jag tycker att vi kan lämna allt öppet.
Vi kanske kan mötas ute någonstans.
Vi kan väl maila varandra.
Vi kan väl prata lite med varandra.
Ja alltså man vet ju aldrig vad som händer.
Ja om jag möter dig på krogen eller så.
Ja kanske en känsla av någonting kan kicka igång mig.
Några timmar eller så.
Nån gång sådär.
(Ingenting som betyder något för min del).
Jag kan ha sex utan att det är så märkvärdigt.
Jag ser sex som en bonus.
Och jag kan ha sex med vem som helst när som helst.
Det betyder ingenting för mig.
(Ja en slags kick då).
Det spelar ingen roll vad du känner och vad som väcks upp inom dig.
Det är ditt problem.Jag bryr mig inte.
Du kan gärna må lika dåligt av mig igen.
(Det är en kick för mig).
Om du kryper omkring besatt och beroende igen.
Och om jag kan avvisa dig igen.
Sex betyder inte så mycket för mig.(Med en annan människa)
Sex är ju bara sex men om en kvinna älskar mig dessutom.
En slags kick för mitt ego ska du veta.
Jag kan vara utan sex länge.
I de perioder av avhållsamhet i mina missbruk.
Och om jag får dit dig igen i beroendet av mig.
(Då mår jag så bra).
Om du mår så dåligt av mig och min kyla och mitt avvisande av dig.
Det går aldrig att reparera allt destruktivt som det blev med dig.
(Och det var det som var meningen också).
(Att krossa kärleken och gärna dig också).
- Hon och jag kommer säkert att bli ihop om ett halvår igen.
Det vet jag.
Och du och jag kan ju inte.
Jag kan ju inte bara.
- Du kan väl bara låta det vara som det är ?
Vi kan väl lämna allt öppet ?
Jag kan väl vara din vän, i alla fall?
- Jag kan väl vara din älskare i alla fall?
- Nej så har jag aldrig sagt..
- Sa jag så?
- Nu mår jag så dålig för att hon har träffat en ny.
Ja man inser ju sina fel.(När den man behandlat så illa träffar en ny).
Som man inte gjorde då när man var i relationen.
Nej det går aldrig att klara upp.
Det som varit mellan dig och mig.
Och så ska det vara.
(Det har jag bestämt).
- Du är som ett barn.
- Jag själv anser med de som jag har någonting ouppklarat med.
Att jag ska försöka förstå den det gäller.
(Det känns så bra att kunna behålla dig i smärtan).
(Över att aldrig kunna få tillbaka den kärleken som du gav mig).
För du var och är ju bara ett objekt för mig och mina missbruk.
Och du är precis bara det för mig och som alla andra kvinnor som jag mött i sex och i kärleken.
Och jag har ingen kärlek för dig och jag är inte ens kapabel till att ge dig kärlek och har aldrig varit det heller.
Inte med någon.
-Jag kan inte ha en relation.
Och det som inte blev med dig som jag gick ut så stort med dig, det blev inte och det är bra så.
(Det mår jag så bra av).
Det som blev så förstört.
(Det mår jag så bra av).
(Att du har blivit så illagjord).
Det är det jag mår så bra av!
(Det är så jag ville att det skulle bli).
Det går aldrig att reparera.
(Och det är det jag ville).
(Och nu gör jag vad jag vill).
Efter kärlekspsykosen med dig.
I mitt ego-liv.
Det som jag alltid gjort och kommer att göra.
Rumlar runt när jag känner för det.
Träffar henne igen om det nu blir så.
Och så blir det.
(Det har jag bestämt).
(Och hon sitter fast i mitt grepp,det vet jag).
- Det är du och hon och jag nu.
- Du ska veta att jag är lika maktlös som du är.
(Ja alltså inför mitt beroende och besatthet av henne).
- Ok vi gifter oss då!
- Du och jag!
- Ska jag säga så?
-Ja ok vi flyttar ihop imorgon!
Ha ha ha.
Jag bara skojar...
Ha ha ha...
- Ska vi prata ut en gång till då?
Sen så lämnar jag dig ifred ?
Eller?
- Så du kan komma vidare !
Eller?
Man måste ju kunna gå vidare.
(Det var och är det som är mitt mål och min mening med att söka upp dig igen).
Efter kriget.
Du ska sitta kvar i mitt grepp.
I din smärta som jag ville ge dig.
Du ska aldrig kunna älska igen.
Det var det jag ville med att få dit dig.
In i en kärleksrelation.
Förgöra allt som är kärleken.
Skada kränka krossa och radera.
Allt det vackra som är du.
Allt det som du ville ge och gav mig.
Och sen så !
Och du då !
Men jag då!
Och sen så....
Men du själv då.
Nej jag behöver inte gå i terapi.
Jag har inte alls några problem.
Jag mår inte lika dåligt som du gör.
- Du behandlar mig som en skolpojke.
Du behandlar mig som min morsa.
Jag tycker man ska gå vidare.
Jag vet att jag kan få dit någon igen.
När jag är igång i mina missbruk igen.
Och jag vill känna den där friheten.
Att bara kunna få dit någon.
För en kick då jag behöver det.
Så gå vidare du också.
Hur har det gått förresten?
Har du träffat någon då?
Det är bara mitt nya missbruks objekt som kan trigga min svartsjuka nu.
Du är ju utagerad för länge sedan som mitt missbruks-objekt.
Så gör vad du vill i ditt liv.
För jag bryr mig inte.
Och jag har aldrig brytt mig om dig .
Du var bara en kick för mig.
En kärlekskick.
Och vi kan väl se det som att vi har lurat varandra!
Rekomenderar hemsidorna:
TuvaForum.
Det angår oss alla.
www. narcissism.se /
Samt böckerna:
Psykopatens grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Är du gift med en psykopat ? : Om farlig och förförisk kärlek.
Casanova Komplexet.
Charmör och Tyrann.
Vardagens osynliga våld.
Standardrepliker från en narcissist eller en psykopat.
Som söker upp det utagerade / utraderade objektet igen.(Och under meningarna).
En dag då andan faller på.
" Och av någon oförklarlig anledning ".
Oftast sker detta.
Då även det nya rätta speglingskick-objektet är utagerat.
(För en viss tid som alltid).
Och någon slags triggning sätts igång inom den kalla och tomma.
Då man visat att man inte längre bryr sig.
Och när man till sist har gett upp allt hopp om att det finns en människa där i grunden.
Och man har insett att det finns bara kyla hat illvilja och förgörelse för en själv där.
Där inom den som man har älskat och trodde var kärlek.
Och då man gjort det stora arbetet att tillfriskna ifrån effekterna.
Av att ha mött en förgörare av en själv kärleken och en relation.
Och då man som objekt har tagit sig ut.
Ut ur det maktfullkomliga och illvilliga greppet!
Och tagit sig bort ifrån den missbrukande och förgörande.
Den som målmedvetet kränkte allt.
Allt det som man är,och den som man vill vara.
Och den som man söktes för att man är och vill vara!
Allt det som målmedvetet kränktes.
Allt som man gav,allt som man ville ge, och försökte att ge.
I tron om att befinna sig i en ömsesidig kärlek och i en seriös och verklig relation.
Och efter allt detta.
Gick förgöraren helt kallt bara vidare.
Och påpekade i åter- träffarna.
Att denne skulle ha satt igång direkt att hitta en "ny",efter den sista nedmonteringen av relationen.
Och efter dräneringen av kärleken och dess objekt.
Om inte en tragisk händelse hade inträffat i dennes liv.
Men sedan gick det snabbt.
Att börja jaga på en dejtingsajt för att hitta en ny kick.
På missbrukare- resan genom livet kroppar hjärtan och själar.
Och det utraderade,krossade,svartmålade och bort
hatade kick-objektet.
Byttes ut till ett vem som helst nytt objekt!
Utan att lyfta ett finger för den som varit "där".
Och utan att vända sig om.
Utan ånger,ångest,smärta,sorg,skuld eller skam.
Utan självrannsakan och utan vilja till att gottgöra ställa till rätta.
Eller ens en vilja till att ge ett värdigt och respektfulllt avslut
Eller ens en vilja till att be om förlåtelse.
För det målmedvetna krig.
Kriget som utövades emot kärleken och dess objekt.
Och med det nya objektet.
Blev det ett lika relationsdrama med.
Trots en helt annan inledningsfas till.
"Relationen".
Och trots avsaknaden av den stora kärleken och själsfrände teatern denna gång.
De kalla villkoren dikterades direkt.
Men det utvalda objektet var även denna gång.
En människa kapabel till kärlek ömhet bekräftelse och den rätta speglingen.
Och kunde användas delvis som ett sex,kärleks och relationsmissbruks-objekt.
Delvis som en container för all kyla,sadism,frustration,aggression, illvilja hat och förakt.
Emot kärleken och intimiteten.
Repliker från återseendet efter kriget.
Efter förgörarens några års frånvaro.
Och utan att denne har brytt sig ett dyft om hur det gått för den som var där.
- Vi kan inte hela varandra.
Efter allt som har hänt.
Och det var mitt mål.(Att målmedvetet förgöra).Och förstöra,krossa,knäcka och kränka.
Allt som är kärlek allt som är vackert. Allt som vill kärlek.
Allt som var kärlek och en relation.Och allt som är du!
Allt det som jag missbrukade.Och sedan raderade ut helt kallt.
Och svartmålade dig kärleken och relationen.
Utan ånger,ansvar,smärta eller sorg.
Tvärtom mitt hat skydde inga gränser för dig under relationen.
Och mitt hat och min förgörelse av dig och kärleken.
Var allt det ville jag visa dig,då du hade genomskådat mig.
Och då jag var färdig med dig som mitt kick-objekt.
(Det skulle du bara ha tyckte / tycker jag).
Det var och är fortfarande den största kicken för mig och mitt kalla och tomma ego.
I mitt målmedvetna förgörande av allt som är kärleken och den som kan älska mig.
Och kicken i mitt gränslösa hat emot dig.
Att visa dig hur jag kunde bara byta ut dig emot vem som helst.
Det var det du skulle bara ha.
Att veta att du kröp omkring efter mitt krig under relationen.
Och sedan.
Då du låg golvad av mitt sista maktmedel emot dig.
Jag vet hur mycket som du försökte och hur mycket du älskade mig.
Och det är det jag hatar.
(Kärleken är ju bara en psykos,för min del).
Och jag vet mycket väl hur illa jag har gjort dig.
(Det är det som är kicken för mig).
Att leva ut allt hat,all avundsjuka allt avvisande och all frustration.
Emot den som kan älska mig.
Och att sedan få känna den där sista spiken köras in i kistan (relationen och dig).
Den stora kicken för mig.
Och att sedan få möta en ny kropp och få den bekräftelse av mig själv igen.
Som den fina och attraktiva killen av en ny kvinna.
Och för att kunna använda en människa som det objekt jag behöver för mina missbruk.
En sådan frihet att få bort dig.
En sådan kick att gå vidare.
En sådan kick att ha knäckt dig och att ha skadat dig i allt fint och vackert som är du,
och som vi möttes i.
Att få smutsa ned dig med allt destruktivt som jag sysslade med i mitt sex,kärleks och relationsmissbruk.
Under relationen som var med dig.
Och som jag ville göra när jag väl fått dit dig in i mitt kalla grepp.
Att kunna kränka dig och avvisa dig,din passion lust och kärlek för mig.
Den största kicken för mig ska du veta.
Jag gick helt kallt bara vidare.
På jakten efter en ny kick och en ny tripp.
I jakten efter att bli älskad och bekräftad.
Och för att återigen utöva ett krig.
(Emot kärleken och dess objekt).
Med ett nytt vem som helst objekt.
Som jag söker målmedvetet när det passar mig i mitt liv.
(Efter kriget emot dig och kärleken).
- Jag kan ju inte bara trolla fram en känsla.
En känsla som ska passa dig.
Jag är inte kapabel till att trolla fram känslor att försonas i.
Eller känslor för varandra att hela varandra i.
(När kickarna är över för mig).
(För det objekt som du var och är).
(Det objekt som jag behövde,just då just där i mitt liv).
- Jag menade ingenting med att höra av mig.
Jag ville bara visa lite mänsklig vilja till att ge dig någonting.
Men det betydde ingenting.
Och om du mår så dåligt av att jag hörde av mig.
Då har jag ju misslyckats kapitalt.
Nej jag hatar inte dig.
Tvärtom!
Men jag kan inte säga att jag älskar dig för det gör jag inte och har aldrig gjort.
Jag ville bara ha dit dig i den kärlek som du kunde ge mig.
För att sedan knäcka krossa rasera och få dig ned till botten.
För då mår jag så bra ska du veta.
(Jag ville bara få bekräftat återigen att jag varit älskad av dig).
Nu när jag sökte upp dig igen och ville få in dig igen i mitt kalla och illvilliga grepp.
Och bolla runt med dig i mitt relationsdrama.
Och bolla runt med dig i mina katt och råtta lekar.
Och gärna få dit igen i din vilja till mig.
Och din längtan efter att få den kärlek och passion tillbaka som du gav mig.
Och sedan betyder du ingenting för mig.
Jag ville bara få dit dig igen.
Och känna min makt och kontroll intakt igen.
Och veta att jag rivit runt i alla gamla sår och skador efter mig.
Och sedan går jag bara.
I hopp om att du ligger där igen.
Golvad knäckt triggad och rosenrasande.
Och gärna börjar att skriva alla dina upprivna brev igen.
Och gärna ringer på dörren hos mig.
Och ber mig om att älska dig och försonas med mig.
Och gärna tala om igen hur mycket du har älskat mig.
Och förhoppningsvis älskar mig fortfarande.
För då mår jag så bra i mitt tomma,grandiosa och kalla ego.
För då känner jag mig lite mindre ensam i min självvalda ensamhet för tillfället.
Sedan när jag är i gång igen i mitt sex,kärleks och relationsmissbruk.
Då kommer jag att använda även den "nya".
Som min sköld i kriget och förgörelsen av allt,
som var kärleken och en relation med dig
För då mår jag så bra av att känna min frihet i mitt ego-liv.
Att kunna gå ut och in i nya kroppar.
Och få det jag behöver som den kick som jag vill ha och mår så bra av.
Och nu när jag har rivit runt i ditt hjärta igen.
Så hoppas jag och önskar att du börjar att ringa mig igen.
Och bönar och ber om att få upprättelse och kärlek och försoning.
Och gärna igen då jag eventuellt har lyckats med att få dit ett nytt kick-objekt.
Som kan vara den där åskådaren i bakgrunden igen.
Till mitt relationsdrama.
Som upprepar sig i alla mina relationer.
I de fall som jag hunnit före med att hitta en ny kick i relationsmissbruket.
Så att jag kan känna mitt grandiosa och kalla ego intakt.
Och få mitt nya objekt att tro även denna gång.
Att du är besatt av mig,och beroende av mig och min kropp.
Och gärna framställa mig själv som den oåtkomliga erövraren.
Som kan få kvinnorna att älska mig och bli besatta av mig.
För då mår jag så bra i mitt tomma och kalla hjärta igen.
Att känna min makt och kontroll intakt igen.
" En slags kick ska du veta".
Och om jag får dig dit igen.
Då kan jag bara gå vidare.
Och känna friheten i mitt ego-liv.
Och må så bra igen av att bara veta att du lider igen av mig.
- Ja jag är väl en psykopat då!
- Varför tycker du om mig som är så djävla knäpp?
Träffa den där Stefan eller vem du vill och skit i mig!
(De sedvanliga grandiosa maktfullkomliga talen).
(Jag är väl störd då).
Men jag kommer aldrig att ta mitt ansvar för hur kall och missbrukande jag är.
Och jag kommer aldrig att be dig om förlåtelse för all skada jag gett och ville ge dig.
Och du kan aldrig få tillbaka all den kärlek som du gav mig.
För att jag kan inte älska någon endaste kvinna.
Och ingen kan ge mig det jag behöver.
Och ingen kan fylla mitt tomma och kalla ego.
Inte ens du kunde lyckas med det.
Fast jag vet att du försökte.
- Jag är inte ambivalent!
Det är du som gör mig sån!
Jag missbrukar den människa /objekt som jag behöver!
Och sen så betyder den människan ingenting för mig.
(Och jag bryr mig inte).
Jag gör vad jag vill när jag vill.
Och hör av mig när jag vill om jag vill något.
- Jag skickade ju bara.
- Kärleken den är bara en psykos.
- Kärleken den bara korrumperar.
(Det är du som korrumperade mig,med all din djävla kärlek).
(Det var därför jag ständigt flydde).
(Det var därför som jag alltid relaterade som en paranoid människa).
- Du lyckades inte med mig trots all din kärlek för mig.
För att ingen kan nå mig i mitt grandiosa ego inte ens med all kärlek och vilja i världen.
För det har jag bestämt och bestämmer.
Att du aldrig ska kunna lyckas.
Och eftersom jag inte kan älska och bli älskad.
Och det mår jag så bra av.
Att du mådde och mår så dåligt av.
Att du aldrig kunde eller kan få tillbaka all kärlek.
All kärlek som du kände för mig och gav mig.
Det mår jag så bra av.
- Ingenting räcker ju för dig heller.
Då är vi väl lika då.
- Du är också en narcissist.
Det är därför som vi har mötts.
- Du ser ju sex bara som en kick.
- Och sen mår du dåligt efter.
När du fått kicken.
- Jag har tänkt på dig också.
(Men inte i kärlek och passion).
För dig.
Jag har ju ett nytt objekt i fokus nu.
(Som jag är besatt och beroende av.
(Och som sitter fast i mitt grepp).
Det vet jag.
(Hon tycker till skillnad från dig att jag är en fin kille innerst inne).
Och även om hon är på avstånd nu.
Så kanske hon vill ha mig igen om än bara för lite sex eller så.
Det är kicken för mig att veta att jag fick dit någon igen som med dig som blev sådär attraherad och beroende av mig och min kropp.
- Hon och jag kommer att bli ihop igen om ett halvår eller så.
För det har jag bestämt.
(Så länge som hon sitter fast i mitt missbruk).
(Och i sitt medberoende).
Och så länge som jag inte har jagat vidare och hittat en "ny".
För då är även hon betydelselös som mitt kick-objekt.
- Du ska veta att,jag är lika maktlös som du är.
(Inför mina missbruk besatthet och beroende).
- Ja jag är väl en psykopat då!
- Ja jag är väl en narcissist då !
- Jag kan inte ha en relation.
- Det är slut nu med relationen efter dig.
-Det blev som med dig allting i relationen.
-Hon blev också lika ledsen som du blev jämnt.
-Hon blev också lika arg som du blev.
När jag var ambivalent och fram och tillbaka,i relationen.
När hon blev avvisad.
- Jag har aldrig avvisat dig.
- Det är bara du som inbillar dig.
- Kärleken är någonting som man förtjänar.
- Ja jag är väl en sex och kärleksmissbrukare då.
- Nej det är jag inte alls.
- Min kärlek är väl lika mycket värd.
- Som den du har!
- Jag har inga behov av att hålla kontakten jämnt.
Med den som jag har en "relation" med.
Jag har inga behov av att hålla på och smsa.
Och jag orkade inte hålla på att svara på alla sms.
- Hon blev lika förbannad som du blev då.
När jag inte svarade direkt.
Och när jag svarade,
sådär som du sa diffust och intetsägande.
- Hon mår inte så bra nu.
Efter att det blev slut.
(Hon gjorde slut).
Precis som du gjorde massa gånger.
Men så länge som objektet sitter fast i mitt grepp.
Så är det jag som bestämmer det slutgiltiga slutet.
(Ja alltså när kickarna är över för min del).
- Men ett slut betyder ju inte ett slut!
- Men vi är vänner i alla fall.
"Ett slut betyder inte ett slut ".
- Den man har älskat älskar man alltid.
(Men jag kan byta ut den som jag älskar hur enkelt som helst).
(Efter att kärleks- kicken är över).
- Jag är vän med "alla" mina kvinnor.
- Hota inte mig nu.
Att du inte vill ha någon kontakt med mig.
(För då förlorar jag min makt och kontroll över dig igen.
Det enda jag söker och vill ha i en relation.
- Du och jag hade någonting genuint i grunden.
- Någonting mycket större än det som blev.
- Vill du verkligen gå in i det destruktiva igen ?
(Allt det som jag skapade och ville ge dig).
(Allt mitt hat emot kärleken och intimiteten).
(Den som jag måste förgöra).
(Allt det vackra du är och har).
(Allt det som jag avundas, hatar,
och därigenom måste förstöra).
- Jag kan vara din vän.
- Jag kan hjälpa dig med allt!
- Jag kan väl vara din älskare?
- Nej det stämmer inte.
Så har jag aldrig sagt.
Du får ju skylla dig själv om du..
Jag gick helt kallt bara vidare efter dig.
- Jag tyckte att det skulle du bara ha.
Efter alla brev som du skrev till mig.
(Efter allt).
- Det var det du skulle ha.
Rätt åt dig.
- Ja vad skulle jag göra då tycker du?
Ha er bägge två eller ?
- Nej jag har aldrig sagt att ni är lika varandra.
- Nej så är inte hon.
Ingen kan vara mer dominant än dig.
- Nu är det inte du som är i fokus.
(Nu är det henne som jag är besatt och beroende av).
(Den jag bytte ut dig till).
Det objekt som jag kickar på.
- Blir du svartsjuk på henne nu ?
(Ha ha ha).
(Det är det enda jag ville).
Med att kontakta dig.
Få dit dig igen i mina katt och råtta lekar.
I mitt relationsdrama!
(Så länge som det roar mig).
Men nu är mitt fokus på henne det nya objektet.
- Det är inte du som är i fokus nu.
Ha,ha ,ha.
Och det ska du bara ha.
Du som är så dominant.
Och du som alltid ska ha och ha.
Du som aldrig är tacksam.
För allt det som jag gav dig.
- Jag har aldrig avvisat dig.
Du borde vara tacksam för det sex som du fick av mig.
(Fast sex och kärlek fick du ju inte).
För det är jag inkapabel till att känna och ge någon kvinna.
Jag kan inte vara tänd på någon kvinna i längden.
(Du minns att jag sa det en gång va när du stod framför mig så där vacker och ville vara med mig).
Jag behöver kickarna av att gå ut och in i nya kroppar.
Jag behöver detta i mitt sex och kärleksmissbruk.
Och de som jag fått dit i kärleken och med kropp hjärta och själ involverat.
De får skylla sig själva.
Det finns ingenting bättre för mitt kalla och tomma ego.
Än att sedan håna och avvisa den som vill ha mig.
En kick ska du veta att känna den där makten och kontrollen.
- Jag har aldrig avvisat dig sexuellt.
- Du bara inbillar dig.Det är bara dina fantasier.
- Jag har inte missbrukat dig.
Och i så fall så var det inte meningen.
- Jag har inte kränkt dig.
- Jag vill aldrig mera gör dig illa igen.
- Bara för att vi var intima nu så betyder det någonting alls.
Vi ska inte börja att träffas igen om du tror det.
-Vi kan inte försonas nu.
- Men sen.
- Kanske.
- Jag lovar att känna in allt.
- Ja jag förlåter dig.
(Men jag själv ångrar ingenting).
Det skulle inte hjälpa dig om jag bara bad om förlåtelse.
(Och det finns ingen anledning heller).
(För allt illa som jag skapade var mitt mål och mening).
- Du vill att jag ska börja krypa för dig.
Och be dig om förlåtelse.
Du vill att jag ska hamna på botten.
Och må lika dåligt som du har gjort.
(Och som jag gärna vill att du ska göra igen).
(Det var ju därför jag sökte upp dig).
Enbart för att få in en kil.
Och om det lyckas.
Och du kryper omkring besatt och beroende igen.
Då droppar jag dig helt kallt igen.
När jag har fått dit dig.
- Men jag tycker att vi kan lämna allt öppet.
Vi kanske kan mötas ute någonstans.
Vi kan väl maila varandra.
Vi kan väl prata lite med varandra.
Ja alltså man vet ju aldrig vad som händer.
Ja om jag möter dig på krogen eller så.
Ja kanske en känsla av någonting kan kicka igång mig.
Några timmar eller så.
Nån gång sådär.
(Ingenting som betyder något för min del).
Jag kan ha sex utan att det är så märkvärdigt.
Jag ser sex som en bonus.
Och jag kan ha sex med vem som helst när som helst.
Det betyder ingenting för mig.
(Ja en slags kick då).
Det spelar ingen roll vad du känner och vad som väcks upp inom dig.
Det är ditt problem.Jag bryr mig inte.
Du kan gärna må lika dåligt av mig igen.
(Det är en kick för mig).
Om du kryper omkring besatt och beroende igen.
Och om jag kan avvisa dig igen.
Sex betyder inte så mycket för mig.(Med en annan människa)
Sex är ju bara sex men om en kvinna älskar mig dessutom.
En slags kick för mitt ego ska du veta.
Jag kan vara utan sex länge.
I de perioder av avhållsamhet i mina missbruk.
Och om jag får dit dig igen i beroendet av mig.
(Då mår jag så bra).
Om du mår så dåligt av mig och min kyla och mitt avvisande av dig.
Det går aldrig att reparera allt destruktivt som det blev med dig.
(Och det var det som var meningen också).
(Att krossa kärleken och gärna dig också).
- Hon och jag kommer säkert att bli ihop om ett halvår igen.
Det vet jag.
Och du och jag kan ju inte.
Jag kan ju inte bara.
- Du kan väl bara låta det vara som det är ?
Vi kan väl lämna allt öppet ?
Jag kan väl vara din vän, i alla fall?
- Jag kan väl vara din älskare i alla fall?
- Nej så har jag aldrig sagt..
- Sa jag så?
- Nu mår jag så dålig för att hon har träffat en ny.
Ja man inser ju sina fel.(När den man behandlat så illa träffar en ny).
Som man inte gjorde då när man var i relationen.
Nej det går aldrig att klara upp.
Det som varit mellan dig och mig.
Och så ska det vara.
(Det har jag bestämt).
- Du är som ett barn.
- Jag själv anser med de som jag har någonting ouppklarat med.
Att jag ska försöka förstå den det gäller.
(Det känns så bra att kunna behålla dig i smärtan).
(Över att aldrig kunna få tillbaka den kärleken som du gav mig).
För du var och är ju bara ett objekt för mig och mina missbruk.
Och du är precis bara det för mig och som alla andra kvinnor som jag mött i sex och i kärleken.
Och jag har ingen kärlek för dig och jag är inte ens kapabel till att ge dig kärlek och har aldrig varit det heller.
Inte med någon.
-Jag kan inte ha en relation.
Och det som inte blev med dig som jag gick ut så stort med dig, det blev inte och det är bra så.
(Det mår jag så bra av).
Det som blev så förstört.
(Det mår jag så bra av).
(Att du har blivit så illagjord).
Det är det jag mår så bra av!
(Det är så jag ville att det skulle bli).
Det går aldrig att reparera.
(Och det är det jag ville).
(Och nu gör jag vad jag vill).
Efter kärlekspsykosen med dig.
I mitt ego-liv.
Det som jag alltid gjort och kommer att göra.
Rumlar runt när jag känner för det.
Träffar henne igen om det nu blir så.
Och så blir det.
(Det har jag bestämt).
(Och hon sitter fast i mitt grepp,det vet jag).
- Det är du och hon och jag nu.
- Du ska veta att jag är lika maktlös som du är.
(Ja alltså inför mitt beroende och besatthet av henne).
- Ok vi gifter oss då!
- Du och jag!
- Ska jag säga så?
-Ja ok vi flyttar ihop imorgon!
Ha ha ha.
Jag bara skojar...
Ha ha ha...
- Ska vi prata ut en gång till då?
Sen så lämnar jag dig ifred ?
Eller?
- Så du kan komma vidare !
Eller?
Man måste ju kunna gå vidare.
(Det var och är det som är mitt mål och min mening med att söka upp dig igen).
Efter kriget.
Du ska sitta kvar i mitt grepp.
I din smärta som jag ville ge dig.
Du ska aldrig kunna älska igen.
Det var det jag ville med att få dit dig.
In i en kärleksrelation.
Förgöra allt som är kärleken.
Skada kränka krossa och radera.
Allt det vackra som är du.
Allt det som du ville ge och gav mig.
Och sen så !
Och du då !
Men jag då!
Och sen så....
Men du själv då.
Nej jag behöver inte gå i terapi.
Jag har inte alls några problem.
Jag mår inte lika dåligt som du gör.
- Du behandlar mig som en skolpojke.
Du behandlar mig som min morsa.
Jag tycker man ska gå vidare.
Jag vet att jag kan få dit någon igen.
När jag är igång i mina missbruk igen.
Och jag vill känna den där friheten.
Att bara kunna få dit någon.
För en kick då jag behöver det.
Så gå vidare du också.
Hur har det gått förresten?
Har du träffat någon då?
Det är bara mitt nya missbruks objekt som kan trigga min svartsjuka nu.
Du är ju utagerad för länge sedan som mitt missbruks-objekt.
Så gör vad du vill i ditt liv.
För jag bryr mig inte.
Och jag har aldrig brytt mig om dig .
Du var bara en kick för mig.
En kärlekskick.
Och vi kan väl se det som att vi har lurat varandra!
Rekomenderar hemsidorna:
TuvaForum.
Det angår oss alla.
www. narcissism.se /
Samt böckerna:
Psykopatens grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Är du gift med en psykopat ? : Om farlig och förförisk kärlek.
Casanova Komplexet.
Charmör och Tyrann.
Vardagens osynliga våld.
lördag 29 september 2012
Du kan aldrig nå.Du kan aldrig få.
Du kan aldrig som "människa" få det du behöver och själv vill.Det du själv önskar och försöker med.
I mötet med en grandios egoist.
I mötet och i tron att du har mött en människa som vill just dig.
Och som vill dig allt väl här i livet.
Du kan aldrig få den kärlek och intimitet som just du är värd att få.
Och som just du vill ge och möta i en utvecklingsbar relation som leder framåt och växer och frodas.
Du kan aldrig få en relation tillsammans med ett grandiost ego.
I ömsesidighet kärlek och respekt.Eftersom den grandiosa egot består av ett tomt inre.
Som ingen annan människa kan fylla upp.
Den grandiose så väl dold i förförelsen.
Och som senare då greppet har satts runt den "människa" läs:objekt.
Visar sig i all sin målmedvetet skapade förgörelse.
Förgörelsen av en själv som människa och av den "relation" som man som människa gick in i.
I tron att ha mött sin partner vän och förtrogne.
Men som senare ska visa sig vara ett målmedvetet krig utfört av en egoist och sadist.
Och som visade sig som den mest kalla,illvilliga cyniska avundsjuka "människa" som man har mött i detta livet..
Och som ska visa sig som den målmedvetet nedbrytande av allt det som man själv som "människa;läs:objekt söktes för.
Söktes för att kicka upp det tomma kalla grandiose egot.
Och för att spegla egoisten och missbrukaren rätt.
Just då just här i livet.
Och för att denne sedan kan gå vidare som om ingenting har hänt.
Väl medveten om att den "människan" som söktes betydde ingenting.
Mer än som ett av alla missbruks objekt på den grandiosas resa genom livet och "relationerna".
Och som motpart var och är man endast sedd som en förlängning av den grandiosa.
Och om det handlar om en intim relation,
Så är den grandiosas maktfullkomlighet,ambivalens kyla och hat så starka.
Och dennes manipulationer omkring närhet kärlek och intimitet.Styr allt i "relationen".
Ska det visa sig med facit i handen då man som "människa" objekt vaknar upp på botten.
Efter att ha dränerats på allt och brytits ned till botten.
Brytits ned av den "människa" den som man trodde var ens kärlek vän och den solidariske.
Missbruket av "människor" består men objekten växlar för en grandios egoist.
Även om den grandiosa kan se sig själv som en missbrukare som kan styra sina egna missbruk.
Så leder varje intim relation till konflikter ångest kaos och kris.
Delvis för denne själv och delvis för den som älskar.
Och för den "människa" som tror att det finns ömsesidighet välvilja lust glädje och samspel.
Men allt handlar om makt och kontroll för den grandiosa.
Och för det objekt som möter ett kallt och tomt ego.
Så kan det kosta dennes eget liv i slutändan.
Delvis på grund av det missbruk och den målmedvetna misshandeln av objektet,
intimiteten,kärleken och relationen.
Som pågår konstant i det perversa våldet.
Som en grandios personlighet utövar målmedvetet och metodiskt,
Och som de terapeufter och de som har kunskapen om hur en grandios egoist fungerar agerar och relaterar menar att det handlar om ett målmedvetet krig för den grandiosa.
Ett krig som har ett endaste mål.
Att knäcka ned den människan till botten.
Den "människan" läs:objekt som söktes av den grandiosa för dennes missbruk och projiceringar.
Insikterna för objektet kommer ofta under slutfasen i relationen.
Och i den brutala separationen om den sker.
Som aldrig kan ske värdigt och respektfullt.
Eftersom den grandiosa måste känna sin egen maktfullkomlighet intakt.
Och känslorna av skuld,skam,ånger,sorg smärta och övergivenhet.
Är för den grandiosa otänkbart att själv gå ned sig i.
Därför projicerar den grandiosa alla svåra känslor.
Över sitt svartmålade hatade utraderade och utagerade objekt.
Den kärleken och den viljan till en relation baserad på intimitet och närhet.
Som visade sig enbart att handla om en lögn för den grandiosa.
I den förförande inledningsfasen till "relationen".
Allt för att få in greppet om en annan människas innersta känslor och vilja.
Och få tillgång till den kärleken och förmågan till anknytning och intimitet.
Men inte för att tillsammans njuta och dela detta i relationen.
Utan för att kicka upp sitt tomma och kalla ego av den just då just här och just där.
Den "rätta".
Den rätta kicken och den rätta trippen.Den rätta speglingen.
Allt det som objektet trodde sig,att ha mött.
I inledningsfasen till "relationen".
Den till synes sårbara,sökande ömhet kärlek och intimitet.
Delade intressen värderingar önskningar och behov.
Sökande just den människan som man själv är.
Existerar inte mera än som en enda lögn för den grandiose.
Eftersom det handlar om en egocentrisk personlighet.
Som drivs av besatthet och beroende i sitt missbruk av objekt,
substanser och övriga missbruk,som ofta ingår i den grandiosas levnadsstil..
Och när det gäller att söka kärleken för en kortare eller en längre period.
Så handlar det för den grandiosa om att erövra kärleken och ett objekt.
För att senare in i relationen,rasera, knäcka och förgöra och krossa.
Allt som är kärlek, allt som är intimitet och allt som är en verklig relation.
Och just den gemenskapen och just den relationen.
Och just den människan som valdes ut som ett objekt.
För att erövras användas missbrukas och misshandlas.
Allt förgörande av allt det som ingår i en intim relation.
En intim relation som det grandiosa egot ibland.
Utger sig för att vilja ha.Och för att vilja ge.
Men målet är inte ett ömsesidigt givande och tagande.
I kärleken och intimiteten.Som objektet tror.
I den förförande inledningsfasen till "relationen".
Allt det som innebär kärlek och intimitet.
Som senare in i relationen kränks föraktas och avvisas.
När greppet väl har satts omkring de mest intima delarna inom objektet.
Så varvas den spelade kärleken och passionen.
Den spelade samhörigheten och samspelet.
Med den alltmer distanserade.
Kyliga ,distanserande,föraktfulla och ständigt undflyende människan.
Som skapar ständiga konflikter utifrån sin ambivalens.
Sitt inre hat,sin kyla och sina tillkortakommanden.
Och sin avundsjuka, och sina frustrationer.
Och sin inre tomhet.Som aldrig kan fyllas.
Oavsett hur mycket bekräftelse och kärlek.
Som denne själv söker och får.
Eftersom anknytningsförmågan saknas så finns det ingen där för den,
som sökes för sin egen kärlek och potential.
Och skräcken för kärlek och närhet är så stor.
Att den aldrig kan upplevas i ömsesidighet och välvilja.
Utan den grandiosa måste kränka avvisa och distansera sig ständigt.
Ifrån intimiteten och kärleken och dess objekt.
Allt i en intim relation handlar om för den grandiosa.
Att erövra ett objekt enbart för att kicka upp sitt tomma och kalla ego av.
Och för att fylla upp sitt tomma och kalla inre.
Av objektets potential,attraktion, kraft, kärlek, lust glädje och passion.
För att senare in i relationen.Förgöra rasera knäcka och krossa.
Allt som är kärlek,passion,lust samspel och kärlek!
Bit för bit del för del.Tills ingenting återstår!
Av vare sig kärleken eller relationen!
Av gemenskapen,relationen och delade intressen.
Den människan som man tror sig att ha mött.
Vännen, själsfränden, partnern,kärleken,passionen samspelet och den förtrogna.
Existerar bara som en illusion.En lögn och ett bedrägeri.
Och som alla de som har mött en grandios egoist vet.
Så finns det ingenting av en människa där.
En människa som vill väl och som består av ett åtagande ansvar omsorg kärlek och respekt.
Det finns inga gränser i det perversa våldet.
Den dagen då det dränerade objektet ska bara bort och bytas ut.
Hatet kylan föraktet och alla kränkningar.
Som objektet får som ett avslut av relationen och kärleken.
Och gärna med det nya målmedvetna sökta rätta speglings-objektet.
Som en åskådare i bakgrunden till det perversa relationsdramats avslut.
Ett objekt som saknar medvetenheten.Om att den som har "varit där" är bara en av alla objekt.
På den grandioses missbrukare-resa genom livet och "relationerna".
Det nya objektet som används som en sköld i kriget emot kärleken och den som var där.
Och som åskådare ännu inte vet om att den människan,som denne har mött.
Har utövat ett krig emot kärleken och dess förra objekt.
Kränkt missbrukat och misshandlat allt som är kärlek och intimitet.
Och som fortsätter att göra det.
Även i slutfasen och i avslutet av "relationen".
Nu med syftet att få objektet.
Att sitta kvar i det illvilliga och maktfullkomliga greppet.
Genom den målmedvetna sista kränkningen.
Och genom att vägra att ge ett värdigt avslut.
Allt för att lyckas med att kunna behålla sitt kalla och livsförgörande grepp.
Om den som älskat och "varit där".Den "människa" läs objekt som "var där".
Och som ska visa sig i slutet av den grandioses målmedvetna krig och förgörelse av en "relation".
Då allt är utagerat och utraderat för den grandiose egoisten och sadisten.
Då den grandiose visar upp sitt rätta jag i fullt dagsljus.
Den kalla tomma och målmedvetet sadistiska.
Som nu har bara ett mål.
Att bryta ned den människa läs:objekt som har "varit där".
Och den "relation" som pågick för en tid.
Till botten och där vända den "människa" den som "var där" ryggen.
Och fly vidare till en ny vem som helst.
Utan ett tack och adjö.I värdighet och respekt.
Det målmedvetna perversa våldsutövandet.
Allt för att kunna lyckas med att trigga objektet till obalans och gärna agera i affekt.
Så den maktfullkomliga kan visa upp sitt raderade objekt.
Som den galna besatta och beroende.
Det svartmålade,utagerade och utraderade kick-objektet.
Och det finns inga gränser där i slutscenen i relationsdramat.
Som skapats målmedvetet och illvilligt av den grandiosa.
Och dennes största kick är att själv spela offret.
För en galen och besatt kvinna.( Eller man).
Den största kicken.I det perversa våldet!
För den missbrukande och den fega grandiosa.
Som själv inte klarar att ensam gå igenom ett separationsarbete.
I självrannsakan sorg och smärta.
Utan bara klarar av att fortsätta i sitt missbrukare liv.
Att fortsätta att missbruka nya objekt och nya relationer.
Utan skuld,åtagande skam,sorg,smärta eller ånger.
För den "människan" för den som varit där.Varit där i tron att det handlade om en "relation".
Den relation som ska visa sig med facit i handen var ett målmedvetet krig.
Ett krig emot "relationen" kärleken och intimiteten utfört av en grandios egoist och sadist.
Lika målmedveten i sitt förförande av ett lämpligt kickobjekt.
Lika målmedvetet sker nedbrytande av all kärlek samspel samt intimitet.
I den målmedvetna icke-kommunikationen.
Som pågår under hela relationen.
Och som skapar de ständiga konflikterna.
Och de ständiga konfrontationerna.
Som har till syfte att distansera sig från den människan.
Som först söks för att kunna kicka upp sitt tomma och kalla ego av.
För att sedan kränkas och avvisas.
Samt för att missbrukas för sin potential och för att senare dumpas.
Anknytningen finns inte där och samspelet saknas i grunden.
Det är enbart makt och kontroll i relationen.
Som gäller för den grandiosa.Och ett målmedvetet nedbrytande av "relationen".
Och av den "människan" läs:objekt som är där.
Lyckan och glädjen är alltid kortvarig.
I en intim relation med en grandios personlighet.
Eftersom allt är baserat på den personens behov och drifter.
Så länge det roar denne själv.
Och om det gör det så kommer alltid ett bakslag förr eller senare.
Allt missbruk som pågår utifrån den grandiosas ambivalens.
Och behov av makt och kontroll.
Eftersom skräcken för närhet,intimitet och kärlek är så stor.
Att den måste förgöras kränkas och avvisas.
Allt detta som skapar en ständig ångest och frustration.
För den som befinner sig där i relationen.
All denna vanmakt som långsamt bryter ned den människan
Som befinner sig i det maktfullkomliga relaterandet.
Och som påverkar alla andra relationer runtomkring objektet.
Och på grund av att ingenting är möjligt i grunden.
Att kunna ge och få kärlek.
Att få uppleva intimitet utveckling och tillfredställelse för objektets del.
Utifrån dennes behov och önskningar.
Så växer vanmakten och livet blir ett ständigt kaos och en ständig kris.
Som bryter ned en människa mer och mer.
Och handlar det om en kärleksrelation.
Så leder vanmakten till en konstant stress.
Som skapas av den konstanta icke-kommunikationen.
Som narcissisten eller psykopaten målmedvetet skapar i den intima relationen.
Och när man kommit en bit ifrån relationen och den personligheten.
Då kan man se så tydligt att det finns ingen kärlek där.
Det som fanns och finns är den grandiosas ambivalens.
Dennes illvilja avundsjuka hat kyla och förakt.För den man är och det man behöver.
Allt det man vill ge och det man ger.Det man visar och försöker med.
Allt kränks föraktas avvisas och bryts målmedvetet ned till botten av den grandiose egoisten och sadisten.
Eftersom att man som "människa" är bara använd som ett av alla objekt.
Och ingenting betydde någonting.
Vare sig av den kärlek,attraktion och passion som man gav.
Den tid,kraft,lust,glädje,empati och investering.
Engagemang och bekräftelse som man gav.
Som bara påstås vara för mycket eller för lite av.
Eller som inte ens har existerat enligt den grandiosa.
Och som alltid påstås ej vara tillräckligt av.
Utbytbar till vem som helst.När som helst.
Och om man åter söks upp igen.
Så visar det sig att det enbart handlar om för det grandiosa missbrukande egot.
Att få in sitt kalla grepp igen.
Genom att kasta ut några krokar i spelad välvilja och intresse.
Och i något ryck som denne tydligen fick i sin ensamhet.
Men skulle det visa sig efter det första återmötet!
Så var och är man värdelös åter igen.
För att kunna användas och missbrukas.
När den grandiosas,besatthet och beroende har triggats igång igen.
Av att det nya rätta speglingsobjektet för en tid är borta ur bilden.
Det nya objektet som det också tog slut med.
Det sadomasochistiska relaterandet upprepas i alla den grandiosas relationer.
Den ständiga ambivalensen och oförmågan till att skapa friska relationer,
samt verkliga relationer.Som består och utvecklas genom olika faser.
Och insikten kommer återigen om vem man mötte,i den stora kärleken själsfränden och vännen.
Ett grandiost ego som saknar all kärlek respekt och omsorg,om en själv som människa.
Och som är i avsaknad av all bekräftelse, kärlek empati och omtanke för en själv.
Allt detta som tar tid i terapier och tillfrisknande- program.
Allt detta som kostar tid pengar ångest sorg och smärta.
Och som en människa med tillgång till kärlek och känslor.
Och tro på att alla människor har en frisk kärna innerst inne.
Och att det finns kärlek och vilja till försoning och en verklig relation.
Men som objekt för ett grandiost ego som det visade sig att relationen handlade om.
Och man får återigen.
Uppleva avvisandet av allt som är kärlek och försoning.
Och det man får som ett utraderat rätta speglings-kick-objektet.
Det är föraktet i det grandiosa vansinnet.
Det vansinnet utan nåd kärlek åtagande ansvar respekt och omsorg.
Jag rekommenderar hemsidorna:
www.narcissism/se.
Det angår oss alla.
TuvaForum.
Samt böckerna :
Vardagens osynliga våld.
Psykopatens grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Har du mött en psykopat ? : Om farlig och förförisk kärlek.
Charmör och tyrann.
Casanova Komplexet.
Men Jag Då ?
Energitjuvar.
Och kom ihåg att det handlade inte om dig i mötet med en grandios egoist.
Det handlade om det grandiosa vansinnet som ingen människa kan utvecklas av.
Och som ingen annan människa kan förlösa.
Vare sig av kärlek kamp och vilja.
I mötet med en grandios egoist.
I mötet och i tron att du har mött en människa som vill just dig.
Och som vill dig allt väl här i livet.
Du kan aldrig få den kärlek och intimitet som just du är värd att få.
Och som just du vill ge och möta i en utvecklingsbar relation som leder framåt och växer och frodas.
Du kan aldrig få en relation tillsammans med ett grandiost ego.
I ömsesidighet kärlek och respekt.Eftersom den grandiosa egot består av ett tomt inre.
Som ingen annan människa kan fylla upp.
Den grandiose så väl dold i förförelsen.
Och som senare då greppet har satts runt den "människa" läs:objekt.
Visar sig i all sin målmedvetet skapade förgörelse.
Förgörelsen av en själv som människa och av den "relation" som man som människa gick in i.
I tron att ha mött sin partner vän och förtrogne.
Men som senare ska visa sig vara ett målmedvetet krig utfört av en egoist och sadist.
Och som visade sig som den mest kalla,illvilliga cyniska avundsjuka "människa" som man har mött i detta livet..
Och som ska visa sig som den målmedvetet nedbrytande av allt det som man själv som "människa;läs:objekt söktes för.
Söktes för att kicka upp det tomma kalla grandiose egot.
Och för att spegla egoisten och missbrukaren rätt.
Just då just här i livet.
Och för att denne sedan kan gå vidare som om ingenting har hänt.
Väl medveten om att den "människan" som söktes betydde ingenting.
Mer än som ett av alla missbruks objekt på den grandiosas resa genom livet och "relationerna".
Och som motpart var och är man endast sedd som en förlängning av den grandiosa.
Och om det handlar om en intim relation,
Så är den grandiosas maktfullkomlighet,ambivalens kyla och hat så starka.
Och dennes manipulationer omkring närhet kärlek och intimitet.Styr allt i "relationen".
Ska det visa sig med facit i handen då man som "människa" objekt vaknar upp på botten.
Efter att ha dränerats på allt och brytits ned till botten.
Brytits ned av den "människa" den som man trodde var ens kärlek vän och den solidariske.
Missbruket av "människor" består men objekten växlar för en grandios egoist.
Även om den grandiosa kan se sig själv som en missbrukare som kan styra sina egna missbruk.
Så leder varje intim relation till konflikter ångest kaos och kris.
Delvis för denne själv och delvis för den som älskar.
Och för den "människa" som tror att det finns ömsesidighet välvilja lust glädje och samspel.
Men allt handlar om makt och kontroll för den grandiosa.
Och för det objekt som möter ett kallt och tomt ego.
Så kan det kosta dennes eget liv i slutändan.
Delvis på grund av det missbruk och den målmedvetna misshandeln av objektet,
intimiteten,kärleken och relationen.
Som pågår konstant i det perversa våldet.
Som en grandios personlighet utövar målmedvetet och metodiskt,
Och som de terapeufter och de som har kunskapen om hur en grandios egoist fungerar agerar och relaterar menar att det handlar om ett målmedvetet krig för den grandiosa.
Ett krig som har ett endaste mål.
Att knäcka ned den människan till botten.
Den "människan" läs:objekt som söktes av den grandiosa för dennes missbruk och projiceringar.
Insikterna för objektet kommer ofta under slutfasen i relationen.
Och i den brutala separationen om den sker.
Som aldrig kan ske värdigt och respektfullt.
Eftersom den grandiosa måste känna sin egen maktfullkomlighet intakt.
Och känslorna av skuld,skam,ånger,sorg smärta och övergivenhet.
Är för den grandiosa otänkbart att själv gå ned sig i.
Därför projicerar den grandiosa alla svåra känslor.
Över sitt svartmålade hatade utraderade och utagerade objekt.
Den kärleken och den viljan till en relation baserad på intimitet och närhet.
Som visade sig enbart att handla om en lögn för den grandiosa.
I den förförande inledningsfasen till "relationen".
Allt för att få in greppet om en annan människas innersta känslor och vilja.
Och få tillgång till den kärleken och förmågan till anknytning och intimitet.
Men inte för att tillsammans njuta och dela detta i relationen.
Utan för att kicka upp sitt tomma och kalla ego av den just då just här och just där.
Den "rätta".
Den rätta kicken och den rätta trippen.Den rätta speglingen.
Allt det som objektet trodde sig,att ha mött.
I inledningsfasen till "relationen".
Den till synes sårbara,sökande ömhet kärlek och intimitet.
Delade intressen värderingar önskningar och behov.
Sökande just den människan som man själv är.
Existerar inte mera än som en enda lögn för den grandiose.
Eftersom det handlar om en egocentrisk personlighet.
Som drivs av besatthet och beroende i sitt missbruk av objekt,
substanser och övriga missbruk,som ofta ingår i den grandiosas levnadsstil..
Och när det gäller att söka kärleken för en kortare eller en längre period.
Så handlar det för den grandiosa om att erövra kärleken och ett objekt.
För att senare in i relationen,rasera, knäcka och förgöra och krossa.
Allt som är kärlek, allt som är intimitet och allt som är en verklig relation.
Och just den gemenskapen och just den relationen.
Och just den människan som valdes ut som ett objekt.
För att erövras användas missbrukas och misshandlas.
Allt förgörande av allt det som ingår i en intim relation.
En intim relation som det grandiosa egot ibland.
Utger sig för att vilja ha.Och för att vilja ge.
Men målet är inte ett ömsesidigt givande och tagande.
I kärleken och intimiteten.Som objektet tror.
I den förförande inledningsfasen till "relationen".
Allt det som innebär kärlek och intimitet.
Som senare in i relationen kränks föraktas och avvisas.
När greppet väl har satts omkring de mest intima delarna inom objektet.
Så varvas den spelade kärleken och passionen.
Den spelade samhörigheten och samspelet.
Med den alltmer distanserade.
Kyliga ,distanserande,föraktfulla och ständigt undflyende människan.
Som skapar ständiga konflikter utifrån sin ambivalens.
Sitt inre hat,sin kyla och sina tillkortakommanden.
Och sin avundsjuka, och sina frustrationer.
Och sin inre tomhet.Som aldrig kan fyllas.
Oavsett hur mycket bekräftelse och kärlek.
Som denne själv söker och får.
Eftersom anknytningsförmågan saknas så finns det ingen där för den,
som sökes för sin egen kärlek och potential.
Och skräcken för kärlek och närhet är så stor.
Att den aldrig kan upplevas i ömsesidighet och välvilja.
Utan den grandiosa måste kränka avvisa och distansera sig ständigt.
Ifrån intimiteten och kärleken och dess objekt.
Allt i en intim relation handlar om för den grandiosa.
Att erövra ett objekt enbart för att kicka upp sitt tomma och kalla ego av.
Och för att fylla upp sitt tomma och kalla inre.
Av objektets potential,attraktion, kraft, kärlek, lust glädje och passion.
För att senare in i relationen.Förgöra rasera knäcka och krossa.
Allt som är kärlek,passion,lust samspel och kärlek!
Bit för bit del för del.Tills ingenting återstår!
Av vare sig kärleken eller relationen!
Av gemenskapen,relationen och delade intressen.
Den människan som man tror sig att ha mött.
Vännen, själsfränden, partnern,kärleken,passionen samspelet och den förtrogna.
Existerar bara som en illusion.En lögn och ett bedrägeri.
Och som alla de som har mött en grandios egoist vet.
Så finns det ingenting av en människa där.
En människa som vill väl och som består av ett åtagande ansvar omsorg kärlek och respekt.
Det finns inga gränser i det perversa våldet.
Den dagen då det dränerade objektet ska bara bort och bytas ut.
Hatet kylan föraktet och alla kränkningar.
Som objektet får som ett avslut av relationen och kärleken.
Och gärna med det nya målmedvetna sökta rätta speglings-objektet.
Som en åskådare i bakgrunden till det perversa relationsdramats avslut.
Ett objekt som saknar medvetenheten.Om att den som har "varit där" är bara en av alla objekt.
På den grandioses missbrukare-resa genom livet och "relationerna".
Det nya objektet som används som en sköld i kriget emot kärleken och den som var där.
Och som åskådare ännu inte vet om att den människan,som denne har mött.
Har utövat ett krig emot kärleken och dess förra objekt.
Kränkt missbrukat och misshandlat allt som är kärlek och intimitet.
Och som fortsätter att göra det.
Även i slutfasen och i avslutet av "relationen".
Nu med syftet att få objektet.
Att sitta kvar i det illvilliga och maktfullkomliga greppet.
Genom den målmedvetna sista kränkningen.
Och genom att vägra att ge ett värdigt avslut.
Allt för att lyckas med att kunna behålla sitt kalla och livsförgörande grepp.
Om den som älskat och "varit där".Den "människa" läs objekt som "var där".
Och som ska visa sig i slutet av den grandioses målmedvetna krig och förgörelse av en "relation".
Då allt är utagerat och utraderat för den grandiose egoisten och sadisten.
Då den grandiose visar upp sitt rätta jag i fullt dagsljus.
Den kalla tomma och målmedvetet sadistiska.
Som nu har bara ett mål.
Att bryta ned den människa läs:objekt som har "varit där".
Och den "relation" som pågick för en tid.
Till botten och där vända den "människa" den som "var där" ryggen.
Och fly vidare till en ny vem som helst.
Utan ett tack och adjö.I värdighet och respekt.
Det målmedvetna perversa våldsutövandet.
Allt för att kunna lyckas med att trigga objektet till obalans och gärna agera i affekt.
Så den maktfullkomliga kan visa upp sitt raderade objekt.
Som den galna besatta och beroende.
Det svartmålade,utagerade och utraderade kick-objektet.
Och det finns inga gränser där i slutscenen i relationsdramat.
Som skapats målmedvetet och illvilligt av den grandiosa.
Och dennes största kick är att själv spela offret.
För en galen och besatt kvinna.( Eller man).
Den största kicken.I det perversa våldet!
För den missbrukande och den fega grandiosa.
Som själv inte klarar att ensam gå igenom ett separationsarbete.
I självrannsakan sorg och smärta.
Utan bara klarar av att fortsätta i sitt missbrukare liv.
Att fortsätta att missbruka nya objekt och nya relationer.
Utan skuld,åtagande skam,sorg,smärta eller ånger.
För den "människan" för den som varit där.Varit där i tron att det handlade om en "relation".
Den relation som ska visa sig med facit i handen var ett målmedvetet krig.
Ett krig emot "relationen" kärleken och intimiteten utfört av en grandios egoist och sadist.
Lika målmedveten i sitt förförande av ett lämpligt kickobjekt.
Lika målmedvetet sker nedbrytande av all kärlek samspel samt intimitet.
I den målmedvetna icke-kommunikationen.
Som pågår under hela relationen.
Och som skapar de ständiga konflikterna.
Och de ständiga konfrontationerna.
Som har till syfte att distansera sig från den människan.
Som först söks för att kunna kicka upp sitt tomma och kalla ego av.
För att sedan kränkas och avvisas.
Samt för att missbrukas för sin potential och för att senare dumpas.
Anknytningen finns inte där och samspelet saknas i grunden.
Det är enbart makt och kontroll i relationen.
Som gäller för den grandiosa.Och ett målmedvetet nedbrytande av "relationen".
Och av den "människan" läs:objekt som är där.
Lyckan och glädjen är alltid kortvarig.
I en intim relation med en grandios personlighet.
Eftersom allt är baserat på den personens behov och drifter.
Så länge det roar denne själv.
Och om det gör det så kommer alltid ett bakslag förr eller senare.
Allt missbruk som pågår utifrån den grandiosas ambivalens.
Och behov av makt och kontroll.
Eftersom skräcken för närhet,intimitet och kärlek är så stor.
Att den måste förgöras kränkas och avvisas.
Allt detta som skapar en ständig ångest och frustration.
För den som befinner sig där i relationen.
All denna vanmakt som långsamt bryter ned den människan
Som befinner sig i det maktfullkomliga relaterandet.
Och som påverkar alla andra relationer runtomkring objektet.
Och på grund av att ingenting är möjligt i grunden.
Att kunna ge och få kärlek.
Att få uppleva intimitet utveckling och tillfredställelse för objektets del.
Utifrån dennes behov och önskningar.
Så växer vanmakten och livet blir ett ständigt kaos och en ständig kris.
Som bryter ned en människa mer och mer.
Och handlar det om en kärleksrelation.
Så leder vanmakten till en konstant stress.
Som skapas av den konstanta icke-kommunikationen.
Som narcissisten eller psykopaten målmedvetet skapar i den intima relationen.
Och när man kommit en bit ifrån relationen och den personligheten.
Då kan man se så tydligt att det finns ingen kärlek där.
Det som fanns och finns är den grandiosas ambivalens.
Dennes illvilja avundsjuka hat kyla och förakt.För den man är och det man behöver.
Allt det man vill ge och det man ger.Det man visar och försöker med.
Allt kränks föraktas avvisas och bryts målmedvetet ned till botten av den grandiose egoisten och sadisten.
Eftersom att man som "människa" är bara använd som ett av alla objekt.
Och ingenting betydde någonting.
Vare sig av den kärlek,attraktion och passion som man gav.
Den tid,kraft,lust,glädje,empati och investering.
Engagemang och bekräftelse som man gav.
Som bara påstås vara för mycket eller för lite av.
Eller som inte ens har existerat enligt den grandiosa.
Och som alltid påstås ej vara tillräckligt av.
Utbytbar till vem som helst.När som helst.
Och om man åter söks upp igen.
Så visar det sig att det enbart handlar om för det grandiosa missbrukande egot.
Att få in sitt kalla grepp igen.
Genom att kasta ut några krokar i spelad välvilja och intresse.
Och i något ryck som denne tydligen fick i sin ensamhet.
Men skulle det visa sig efter det första återmötet!
Så var och är man värdelös åter igen.
För att kunna användas och missbrukas.
När den grandiosas,besatthet och beroende har triggats igång igen.
Av att det nya rätta speglingsobjektet för en tid är borta ur bilden.
Det nya objektet som det också tog slut med.
Det sadomasochistiska relaterandet upprepas i alla den grandiosas relationer.
Den ständiga ambivalensen och oförmågan till att skapa friska relationer,
samt verkliga relationer.Som består och utvecklas genom olika faser.
Och insikten kommer återigen om vem man mötte,i den stora kärleken själsfränden och vännen.
Ett grandiost ego som saknar all kärlek respekt och omsorg,om en själv som människa.
Och som är i avsaknad av all bekräftelse, kärlek empati och omtanke för en själv.
Allt detta som tar tid i terapier och tillfrisknande- program.
Allt detta som kostar tid pengar ångest sorg och smärta.
Och som en människa med tillgång till kärlek och känslor.
Och tro på att alla människor har en frisk kärna innerst inne.
Och att det finns kärlek och vilja till försoning och en verklig relation.
Men som objekt för ett grandiost ego som det visade sig att relationen handlade om.
Och man får återigen.
Uppleva avvisandet av allt som är kärlek och försoning.
Och det man får som ett utraderat rätta speglings-kick-objektet.
Det är föraktet i det grandiosa vansinnet.
Det vansinnet utan nåd kärlek åtagande ansvar respekt och omsorg.
Jag rekommenderar hemsidorna:
www.narcissism/se.
Det angår oss alla.
TuvaForum.
Samt böckerna :
Vardagens osynliga våld.
Psykopatens grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
Har du mött en psykopat ? : Om farlig och förförisk kärlek.
Charmör och tyrann.
Casanova Komplexet.
Men Jag Då ?
Energitjuvar.
Och kom ihåg att det handlade inte om dig i mötet med en grandios egoist.
Det handlade om det grandiosa vansinnet som ingen människa kan utvecklas av.
Och som ingen annan människa kan förlösa.
Vare sig av kärlek kamp och vilja.
fredag 28 september 2012
Hennes Ögon.
Hennes ögon inramade av svart kajal.
Hon kisar kallt på mig när jag log mot honom.
Hennes arbetskollega?
Ja troligen.
Han som jag känner igen då han jobbade på enheten mittemot.
För flera år sedan.
Han med det där långa vackra ljusa håret.Som han fortfarande har kvar.
Och som han slänger lite med och ser sådär stolt och vacker ut.
Jag kommer hit igen sa han, vi ses.
Trevligt sa jag efter en stunds småpratande i bakgrunden av den höga dansmusiken.
Den där som kan kännas så där vemodig.
Hon med de kisande kajalögonen.
Hon är nog förälskad i honom kanske i hemlighet.
Vad vet jag.
Han talade med mig om att kanske flytta tillbaka till Norrland.
Efter många år här i storstaden.
Ja jag kan känna detsamma sa jag.
Efter att jag har börjat att åka uppåt landet nu i år.
Då min mamma blivit sjuk och tacklat av och inte orkar åka ned hit som förut.
Fick syn på några andra också från min gamla arbetsplats.
Platserna kommer tillbaka där man befunnit sig en gång i tiden.
Människor dyker upp i livet emellanåt som gamla fotografier.
Som samlats i en låda med gamla brev.Några så underbart att återse.
Den kärleken och kraften som funnits finns för alltid kvar.
Med alla dem som inte innebär någonting ouppklarat med.
Tar upp ett brev som jag fick i våras.Då livet var kaotiskt till max!
Separationsångest 24 timmar om dygnet.
Hjärtat som skenade iväg i galopp.
Så fort ett brev damp ner och då telefonen ringde i omlott.
Min mamma som blev allvarligt sjuk för tredje gången på kort tid.
Och någon ur det förflutna började plötsligt att höra av sig.
Läser brevet om och om igen .
Det som jag fick efter det tredje mötet som blev
Och inser att det som ryms mellan raderna.
Är ingenting trevligt och kärleksfyllt precis.
Vartenda ord känns ambivalent kallt och översittande!
Inte en gest av kärlek och önskningar!
Och då dimper några vykort ned.
Från himlen.
Det står så mycket där som jag läser under fullmånens sken.
Vartenda ord rymmer kärlek och vackra tankar.
Det är ju så som det ska vara.
Den där kraften och att vilja väldigt väl.
Scenen i ditt liv som en terapeuft sa att jag skulle se inom mig.
Då när jag fick lov att boka en tid igen i våras.
I det kaoset som följde av min mammas akuta sjukdomar.
Och att denna människa som kostat skjortan i efterbearbetningen av en fruktansvärd relation.
Som höll på att kosta mig livet att vara med om.
Hörde plötsligt av sig efter flera års avvisande och tystnad.
Och som hade haft fullt upp med sin nya relation.
Som det visade sig att ha tagit slut i höstas.
Och nu plötsligt hörde av sig utan förvarning till mig.
Terapeuften som då bland annat ställde denna fråga till mig. frågade mig.
Vilka vill du ha där på din scen med dig ?
Är det någon som du betyder någonting för.
Är det någon som finns där för dig och som du vill ha med dig i ditt liv!
Han bad mig rada upp de personer som påverkat mig i livet.
Och som stått och står mig nära.
Och säger vill du ha den med där på scenen.
Och den då?
Och den och den?
Det viktigaste menar han är att välja friska relationer givande och kreativa.
Som ger någonting utvecklande.
Och jag vet ju idag.Hur livs- viktigt det är.
Om livet ska kunna vara den resan som leder framåt.
Om livet ska vara det där fantastiska och berikande.
Och om man ska kunna växa under resans gång.
Hon kisar kallt på mig när jag log mot honom.
Hennes arbetskollega?
Ja troligen.
Han som jag känner igen då han jobbade på enheten mittemot.
För flera år sedan.
Han med det där långa vackra ljusa håret.Som han fortfarande har kvar.
Och som han slänger lite med och ser sådär stolt och vacker ut.
Jag kommer hit igen sa han, vi ses.
Trevligt sa jag efter en stunds småpratande i bakgrunden av den höga dansmusiken.
Den där som kan kännas så där vemodig.
Hon med de kisande kajalögonen.
Hon är nog förälskad i honom kanske i hemlighet.
Vad vet jag.
Han talade med mig om att kanske flytta tillbaka till Norrland.
Efter många år här i storstaden.
Ja jag kan känna detsamma sa jag.
Efter att jag har börjat att åka uppåt landet nu i år.
Då min mamma blivit sjuk och tacklat av och inte orkar åka ned hit som förut.
Fick syn på några andra också från min gamla arbetsplats.
Platserna kommer tillbaka där man befunnit sig en gång i tiden.
Människor dyker upp i livet emellanåt som gamla fotografier.
Som samlats i en låda med gamla brev.Några så underbart att återse.
Den kärleken och kraften som funnits finns för alltid kvar.
Med alla dem som inte innebär någonting ouppklarat med.
Tar upp ett brev som jag fick i våras.Då livet var kaotiskt till max!
Separationsångest 24 timmar om dygnet.
Hjärtat som skenade iväg i galopp.
Så fort ett brev damp ner och då telefonen ringde i omlott.
Min mamma som blev allvarligt sjuk för tredje gången på kort tid.
Och någon ur det förflutna började plötsligt att höra av sig.
Läser brevet om och om igen .
Det som jag fick efter det tredje mötet som blev
Och inser att det som ryms mellan raderna.
Är ingenting trevligt och kärleksfyllt precis.
Vartenda ord känns ambivalent kallt och översittande!
Inte en gest av kärlek och önskningar!
Och då dimper några vykort ned.
Från himlen.
Det står så mycket där som jag läser under fullmånens sken.
Vartenda ord rymmer kärlek och vackra tankar.
Det är ju så som det ska vara.
Den där kraften och att vilja väldigt väl.
Scenen i ditt liv som en terapeuft sa att jag skulle se inom mig.
Då när jag fick lov att boka en tid igen i våras.
I det kaoset som följde av min mammas akuta sjukdomar.
Och att denna människa som kostat skjortan i efterbearbetningen av en fruktansvärd relation.
Som höll på att kosta mig livet att vara med om.
Hörde plötsligt av sig efter flera års avvisande och tystnad.
Och som hade haft fullt upp med sin nya relation.
Som det visade sig att ha tagit slut i höstas.
Och nu plötsligt hörde av sig utan förvarning till mig.
Terapeuften som då bland annat ställde denna fråga till mig. frågade mig.
Vilka vill du ha där på din scen med dig ?
Är det någon som du betyder någonting för.
Är det någon som finns där för dig och som du vill ha med dig i ditt liv!
Han bad mig rada upp de personer som påverkat mig i livet.
Och som stått och står mig nära.
Och säger vill du ha den med där på scenen.
Och den då?
Och den och den?
Det viktigaste menar han är att välja friska relationer givande och kreativa.
Som ger någonting utvecklande.
Och jag vet ju idag.Hur livs- viktigt det är.
Om livet ska kunna vara den resan som leder framåt.
Om livet ska vara det där fantastiska och berikande.
Och om man ska kunna växa under resans gång.
torsdag 27 september 2012
Den förnekande.
Det får de allra flesta individer erfara som har mött en människa.
Som har utsatt en annan människa för sitt missbruk och sin misshandel.
Och som de flesta individer får erfara.
Som har varit i en intim relation med en grandios personlighet.
Den personlighetsstörde som aldrig erkänner någonting,
av sitt destruktiva störda livsförgörande relaterande.
Och sitt egodrama.(Den grandiose i allt sitt vansinne).
Den grandiose egoisten och missbrukaren som agerar ut sitt hat sin cynism,
sin kyla sin tomhet sin avundsjuka sin illvilja.
Emot en annan "människa" läs:objekt.
Utan åtagande ansvar utveckling respekt eller värdighet.
(Kicken och trippen för den grandiose).
Man brukar inom psykologin beskriva dessa grandiosa personligheter,
som en tvååring som aldrig har vuxit upp.
Och som inte klarar av att känna sorg smärta skuld eller samvete.
Och som heller inte klarar av att separera på ett sunt och respektfullt sätt.
Allt det som den "människa:läs:objekt som söktes för sin potential.
Kommer att inse på botten efter att ha varit med om det grandiosa vansinnet.
Och kommer att inse efter att ha gjort det stora arbetet.
För att tillfriskna ifrån effekterna av att ha varit med om ett krig.
Det krig som den grandiose egoisten och missbrukaren målmedvetet agerar ut emot den "människa".
Som söktes för sin potential.
Och som har all den potential som den grandiose själv saknar och hatar avundas och kränker.
Det spelar ingen roll för den grandiose egoisten och missbrukaren vad som har skett.
Under eller efter relationen.Oavsett arten av kränkningar,missbruk och misshandel.
Den egocentriska maktfullkomliga kalla och tomma personligheten.
Går helt kallt bara vidare i sitt liv.Efter sitt krig emot en annan "människa".
Och sitt sjuka drama som har agerats ut emot den "människa" som "var där".
Och kommer att visa sitt rätta jag i varje möte.
Den tomma och oengagerade som aldrig växer upp.
Och tar sitt ansvar för sina missbruk och störningar.
Jag rekommenderar hemsidorna:
www.narcissism /se.
Tuva Forum.
Det angår oss alla.
Samt böckerna :
Är du gift med en psykopat? : Om farlig och förförisk kärlek.
Casanova Komplexet.
En slags kärlek.
Charmör och Tyrann.
Psykopatems Grepp -Vägen ut ur farliga relationer.
Men Jag Då?
Varför hatar män kvinnor som älskar dem?
måndag 24 september 2012
Jag Ser.
Ser solen nu.
Lysande genom de blekgröna björkbladen.
Kyrkogården bakom.
Utsikten här ifrån mammas kök.
Och jag minns kyrkogården.
När den låg täckt av snö.
Allt det där vita.
Emot alla de där,gråa och svarta gravstenarna.
Då när vi skulle ut och dansa.
Mina kompisar och jag .
Sminkade och så snyggt uppklädda.
En av de där. Alla helgons dagarna.
Då hela kyrkogården lyste upp av alla de små tända ljusen.
Vi såg bara de vackra ljusen.
Ingen som vi saknade då.
Jo det skulle bli en som lite senare skulle försvinna för alltid.
Hon som sniffade solution ur en tub och dog i ambulansen.
Jag minns hennes kompisar den där kvällen då det hände.
De kom in helt uppjagade till fritidsgården .
Och berättade att hon hade bara blivit blå i ansiktet.
Så där plötsligt och slutade att andas.
Med lim - trasan i handen.
En liten fågel på en gravsten.
Det blev den kvällens resultat.
Av den där nyfikenheten att testa någonting nytt.
Några ord och hennes namn inristat i den gråa stenytan.
Var det fjorton år som hon blev?
Ja jag tror att det var så.
Och jag minns den där röd-orangefärgade skogen.
20 mil av bara skog.
På väg upp till skolan som låg där mitt i skogen.
Efter helgerna hemma hos mamma.
Höst och Norrlands skogar.
Mmmm så vackert!
Känner suget varje år.
Man kanske ska satsa på en liten stuga häruppe om några år.
Långt från storstadens fullpackade miljö.
Skogarna som rymmer träd efter träd.
Lyckan Nu.24.09-2012.
Lysande genom de blekgröna björkbladen.
Kyrkogården bakom.
Utsikten här ifrån mammas kök.
Och jag minns kyrkogården.
När den låg täckt av snö.
Allt det där vita.
Emot alla de där,gråa och svarta gravstenarna.
Då när vi skulle ut och dansa.
Mina kompisar och jag .
Sminkade och så snyggt uppklädda.
En av de där. Alla helgons dagarna.
Då hela kyrkogården lyste upp av alla de små tända ljusen.
Vi såg bara de vackra ljusen.
Ingen som vi saknade då.
Jo det skulle bli en som lite senare skulle försvinna för alltid.
Hon som sniffade solution ur en tub och dog i ambulansen.
Jag minns hennes kompisar den där kvällen då det hände.
De kom in helt uppjagade till fritidsgården .
Och berättade att hon hade bara blivit blå i ansiktet.
Så där plötsligt och slutade att andas.
Med lim - trasan i handen.
En liten fågel på en gravsten.
Det blev den kvällens resultat.
Av den där nyfikenheten att testa någonting nytt.
Några ord och hennes namn inristat i den gråa stenytan.
Var det fjorton år som hon blev?
Ja jag tror att det var så.
Och jag minns den där röd-orangefärgade skogen.
20 mil av bara skog.
På väg upp till skolan som låg där mitt i skogen.
Efter helgerna hemma hos mamma.
Höst och Norrlands skogar.
Mmmm så vackert!
Känner suget varje år.
Man kanske ska satsa på en liten stuga häruppe om några år.
Långt från storstadens fullpackade miljö.
Skogarna som rymmer träd efter träd.
Lyckan Nu.24.09-2012.
söndag 23 september 2012
Lyckan Nu: Den dag han dog
Lyckan Nu: Den dag han dog: var det unga årets ljuvligaste dag den verkliga vårens första sniffande solens första självsäkerhetsförklaring. Det var i går. I natt fr...
lördag 22 september 2012
fredag 21 september 2012
Jag Ska Dela Alla Timmarna.
Jag ska dela det som du var.Det som du delade med mig.
Jag ska stanna kvar här.
Och jag vet att det är nog dags snart.
För dig att lämna allt.
Det går ej att tänka på.
Den resan som vi gjort i detta liv.
Tillsammans.
Det som du var.
Det som var vårat liv.
Det som vi delat.
Och när du går.
Jag vet att du går.
Dit vi alla ska gå.
En dag.
Då ska jag dela alla timmarna med dig.
I mitt hjärta.
Jag ska stanna kvar här.
Fst jag inte vet om jag kommer att klara det.
Utan dig.
Utan din ljusa ande.
Utan din kärlek.
Utan din kraft.
Din ömhet.
Din skärpa.
Dina ord.
Allt liv som var vi.
Allt som var du.
Allt som var tid,som var livet.
Allt som var den tiden.
Jag ska dela alla timmarna.
Allt som var du.
Jag ska dela det med dig.
När du går.
Och jag vet att du går.
Dit du måste gå.
Jag ska stanna kvar här.
Och jag vet att det är nog dags snart.
För dig att lämna allt.
Det går ej att tänka på.
Den resan som vi gjort i detta liv.
Tillsammans.
Det som du var.
Det som var vårat liv.
Det som vi delat.
Och när du går.
Jag vet att du går.
Dit vi alla ska gå.
En dag.
Då ska jag dela alla timmarna med dig.
I mitt hjärta.
Jag ska stanna kvar här.
Fst jag inte vet om jag kommer att klara det.
Utan dig.
Utan din ljusa ande.
Utan din kärlek.
Utan din kraft.
Din ömhet.
Din skärpa.
Dina ord.
Allt liv som var vi.
Allt som var du.
Allt som var tid,som var livet.
Allt som var den tiden.
Jag ska dela alla timmarna.
Allt som var du.
Jag ska dela det med dig.
När du går.
Och jag vet att du går.
Dit du måste gå.
Tillbaka Till Bergen.
Jag är tillbaka.
In i din famn.
Bergen som omsluter mig.
Skymningen som är så oändligt vacker här och nu.
Och jag kryper ihop under dig.
Jag låter mig sköljas ren av din kärlek och din kraft.
Du väntade bara på detta ögonblick.
Och jag visste det så mycket.
Det var detta vi bara väntade på.
Himlen kan vänta.
Vi bara är.
Här och nu.
In i din famn.
Bergen som omsluter mig.
Skymningen som är så oändligt vacker här och nu.
Och jag kryper ihop under dig.
Jag låter mig sköljas ren av din kärlek och din kraft.
Du väntade bara på detta ögonblick.
Och jag visste det så mycket.
Det var detta vi bara väntade på.
Himlen kan vänta.
Vi bara är.
Här och nu.
torsdag 20 september 2012
onsdag 19 september 2012
måndag 17 september 2012
Undvik Triggers.
Det finns människor som älskar att trigga andra människor.
Just i det som de vet är skadat.Och som kan trigga igång gamla sår.
Och det är viktigt för ens eget själsliga välbefinnande.
Att inse.Att självrannsakan saknas helt hos en sådan individ.
Man kan aldrig få rätt.Bli bemött med respekt och omtanke.
Bli sedd och få upprättelse.
Efter det målmedvetna skadegörandet och missbruket som man har varit med om.
All skuld,skam orsak projiceras på objektet.
Och det finns ingen vilja till att gottgöra ställa till rätta och ge tillbaka.
Det som missbrukades och bröts ned.Målmedvetet och illvilligt.
Och försvaren är så starka.
Egot är så stort.
Skuld skam sorg eller ånger är så förträngda känslor.
Att de inte existerar.
Inom den skadegörande och destruktiva missbrukande individen.
Speciellt om triggaren är en narcissist eller en psykopat.
Det går aldrig att förstå innebörden.Av hur en kall och tom och illvillig personlighet.
Fungerar.Innan man själv har fått insikten i det relaterandet.
Just i det som de vet är skadat.Och som kan trigga igång gamla sår.
Och det är viktigt för ens eget själsliga välbefinnande.
Att inse.Att självrannsakan saknas helt hos en sådan individ.
Man kan aldrig få rätt.Bli bemött med respekt och omtanke.
Bli sedd och få upprättelse.
Efter det målmedvetna skadegörandet och missbruket som man har varit med om.
All skuld,skam orsak projiceras på objektet.
Och det finns ingen vilja till att gottgöra ställa till rätta och ge tillbaka.
Det som missbrukades och bröts ned.Målmedvetet och illvilligt.
Och försvaren är så starka.
Egot är så stort.
Skuld skam sorg eller ånger är så förträngda känslor.
Att de inte existerar.
Inom den skadegörande och destruktiva missbrukande individen.
Speciellt om triggaren är en narcissist eller en psykopat.
Det går aldrig att förstå innebörden.Av hur en kall och tom och illvillig personlighet.
Fungerar.Innan man själv har fått insikten i det relaterandet.
söndag 16 september 2012
lördag 15 september 2012
Hela Relationer.
Friska relationer:Ger dig glädje och välbefinnande.
Ger dig kraft och lust.Ger dig bekräftelse och uppbackning.
Består av kommunikation och bemötande.Engagemang och välvilja.
Och en relation som leder framåt.
Och som får dig att växa som människa.Bit för bit,steg för steg.
Och dag för dag.Får dig att upptäcka nya dimensioner och visioner.
Ger dig livslust och livskraft.Ger dig kärlek.
Och ser dig som den människan du är.Värd att älskas för den du är.
Får dig att känna dig stark och uppskattad.
Sjuka relationer:
Består av manipulation.Svek och lögner.
Icke-kommunikation.Illvilja.Förtryck.
Maktmissbruk.Drar ned dig din självkänsla och ditt självvärde,till botten.
Får dig att må sämre och sämre.Dränerar dig på din energi.
Din lust glädje kraft och passion.Gör dig illa.
Får dig att spendera mer och mer av din egen tid.
Till att fundera över den människan.Som får dig att må dåligt.
Får dig att tappa ditt inre fokus bit för bit.
Får dig att känna dig värdelös och utsugen.
Att välja livet det är stort.
Störst av allt.
Lyckan Nu.
Ger dig kraft och lust.Ger dig bekräftelse och uppbackning.
Består av kommunikation och bemötande.Engagemang och välvilja.
Och en relation som leder framåt.
Och som får dig att växa som människa.Bit för bit,steg för steg.
Och dag för dag.Får dig att upptäcka nya dimensioner och visioner.
Ger dig livslust och livskraft.Ger dig kärlek.
Och ser dig som den människan du är.Värd att älskas för den du är.
Får dig att känna dig stark och uppskattad.
Sjuka relationer:
Består av manipulation.Svek och lögner.
Icke-kommunikation.Illvilja.Förtryck.
Maktmissbruk.Drar ned dig din självkänsla och ditt självvärde,till botten.
Får dig att må sämre och sämre.Dränerar dig på din energi.
Din lust glädje kraft och passion.Gör dig illa.
Får dig att spendera mer och mer av din egen tid.
Till att fundera över den människan.Som får dig att må dåligt.
Får dig att tappa ditt inre fokus bit för bit.
Får dig att känna dig värdelös och utsugen.
Att välja livet det är stort.
Störst av allt.
Lyckan Nu.
torsdag 13 september 2012
Logic And Imagination.
Logic will get you from A to B.
Imagination will take you everywhere.
Albert Einstein
Imagination will take you everywhere.
Albert Einstein
tisdag 11 september 2012
Our Bodies Our Garden.
Our bodies are our garden
- Our wills are our gardeners.
William Shakespeare.
- Our wills are our gardeners.
William Shakespeare.
måndag 10 september 2012
söndag 9 september 2012
fredag 7 september 2012
onsdag 5 september 2012
"Relationen" med en narcissist.
Allt vad som skapas i relationerna i förhållande till andra människor.visar vilka vi är.
Och vad vi förmår och vad vi vill åstadkomma i våra liv.
Och vad vi förmår och vad vi vill åstadkomma i våra liv.
Och det viktiga att inse i mötet med en grandios egoist och missbrukare/ narcissist.
Det är att inse att det spelar ingen roll vem du är vad du ger och vad du vill.
Vad du önskar vad du satsar vad du bekräftar och vad du förmår.
Eller hur du ser ut vilken ålder status könstillhörighet eller övrigt.
Vilken bakgrund du har familjesituation föräldraskap eller i övrigt.
Eftersom allt utgår ifrån egoisten/narcissistens behov drifter missbruk och egoism.
Den rätta kicken den rätta trippen.
För sex,kärleks och relationsmissbrukaren.
Den utan respekt solidaritet omsorg ansvar och åtagande.
Den utan sorg smärta eller ånger över sitt missbruk av en annan "människa".
Och över sitt störda relaterande.Den utan utveckling eller vilja till att växa och utvecklas.
Du betyder ingenting som "människa" läs:objekt mer än den rätta speglingen för en tid.
Och just du som "människa" läs:objekt är värdelös som den "människa" du är.
Du är utbytbar emot vem som helst och när som helst
Av vem som helst ska det visa sig för den rätta på botten efter ett krig.
Det krig som den grandiosa personligheten målmedvetet utövar emot en annan "människa".
Den människa som sökes för sin potential.För att kicka upp det tomma egot för en tid.
Samt det viktiga som människa är att inse att det spelar ingen som helst roll för narcissisten..
Det är att inse att det spelar ingen roll vem du är vad du ger och vad du vill.
Vad du önskar vad du satsar vad du bekräftar och vad du förmår.
Eller hur du ser ut vilken ålder status könstillhörighet eller övrigt.
Vilken bakgrund du har familjesituation föräldraskap eller i övrigt.
Eftersom allt utgår ifrån egoisten/narcissistens behov drifter missbruk och egoism.
Den rätta kicken den rätta trippen.
För sex,kärleks och relationsmissbrukaren.
Den utan respekt solidaritet omsorg ansvar och åtagande.
Den utan sorg smärta eller ånger över sitt missbruk av en annan "människa".
Och över sitt störda relaterande.Den utan utveckling eller vilja till att växa och utvecklas.
Du betyder ingenting som "människa" läs:objekt mer än den rätta speglingen för en tid.
Och just du som "människa" läs:objekt är värdelös som den "människa" du är.
Du är utbytbar emot vem som helst och när som helst
Av vem som helst ska det visa sig för den rätta på botten efter ett krig.
Det krig som den grandiosa personligheten målmedvetet utövar emot en annan "människa".
Den människa som sökes för sin potential.För att kicka upp det tomma egot för en tid.
Samt det viktiga som människa är att inse att det spelar ingen som helst roll för narcissisten..
Vem du själv är vem du var och vem du själv vill vara som människa.
Eftersom en annan människa ses enbart som en förlängning av den grandiosa själv.
Och som ett objekt för den grandioses vansinne.
Det vansinne som alla som har varit med om en egoist missbrukare/narcissist vet hur det ser ut.
Det vansinne som kan kosta den människa som är med om det sitt eget liv.
Och som tar all tid energi lust och glädje för den som " är där".
Är där i tron av att ha mött en annan människa.
Den glädje lycka kärlek vilja och ömsesidighet.
Allt det som du söktes för och somsom du själv kunde känna i mötet med en människa.
Den människa som du trodde dig till att ha mött i ett verkligt möte här i livet.
Och i en verklig relation och i viljan till varandra.
Den människan existerar inte mer än som en lögn.
En lögn för att få dit dig och knäcka ned dig till botten.
Och där vända ryggen och fly vidare på sin missbrukareväg genom livet och "relationerna".
Relationen som är den arena där den grandiose kan bli någon och känna sig som någon.
Genom att kicka upp sitt ego av en annan människas potential.
Och där göra allt för att sänka den människan som söktes för sin potential.
Och där vända ryggen utan att lyfta ett finger för den "människa" som "var där" och som är där.
Och som nu kryper omkring på botten dränerad på allt.
På botten av den grandioses hat avundsjuka egoism och målmedvetna förgörelse av allt.
Av allt som är det du vill det du ger önskar och försöker med.
Och av allt som innefattar kärlek och som är kärlek.
Av allt som är ömsesidighet respekt och solidaritet.
En enda stor lögn för den grandiose.
Glöm aldrig att det handlade inte om dig.
Eftersom en annan människa ses enbart som en förlängning av den grandiosa själv.
Och som ett objekt för den grandioses vansinne.
Det vansinne som alla som har varit med om en egoist missbrukare/narcissist vet hur det ser ut.
Det vansinne som kan kosta den människa som är med om det sitt eget liv.
Och som tar all tid energi lust och glädje för den som " är där".
Är där i tron av att ha mött en annan människa.
Den glädje lycka kärlek vilja och ömsesidighet.
Allt det som du söktes för och somsom du själv kunde känna i mötet med en människa.
Den människa som du trodde dig till att ha mött i ett verkligt möte här i livet.
Och i en verklig relation och i viljan till varandra.
Den människan existerar inte mer än som en lögn.
En lögn för att få dit dig och knäcka ned dig till botten.
Och där vända ryggen och fly vidare på sin missbrukareväg genom livet och "relationerna".
Relationen som är den arena där den grandiose kan bli någon och känna sig som någon.
Genom att kicka upp sitt ego av en annan människas potential.
Och där göra allt för att sänka den människan som söktes för sin potential.
Och där vända ryggen utan att lyfta ett finger för den "människa" som "var där" och som är där.
Och som nu kryper omkring på botten dränerad på allt.
På botten av den grandioses hat avundsjuka egoism och målmedvetna förgörelse av allt.
Av allt som är det du vill det du ger önskar och försöker med.
Och av allt som innefattar kärlek och som är kärlek.
Av allt som är ömsesidighet respekt och solidaritet.
En enda stor lögn för den grandiose.
Glöm aldrig att det handlade inte om dig.
Det är inte heller ditt fel.Att en annan människa är störd.Och kan ingenting annat.
Än att agera ut sin ambivalens sitt hat sin tomhet och sin kyla.
Och som inte vill någonting annat i sitt grandiosa egoliv.
Och som aldrig kommer att växa upp gottgöra eller ge upprättelse.
Till den "människa" som missbrukades.
Utan tvärtom som kickar av sitt vansinne och av sig själv som egoist och missbrukare.
Jag rekommenderar böckerna:Vardagens osynliga våld.
Psykopatens Grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
CasanovaKomplexet
Charmör och Tyrann.
Är du gift med en psykopat? : Om farlig och förförisk kärlek.
Samt hemsidorna:
www.narcissism.se/
Tuva Forum
Det angår oss alla.
Än att agera ut sin ambivalens sitt hat sin tomhet och sin kyla.
Och som inte vill någonting annat i sitt grandiosa egoliv.
Och som aldrig kommer att växa upp gottgöra eller ge upprättelse.
Till den "människa" som missbrukades.
Utan tvärtom som kickar av sitt vansinne och av sig själv som egoist och missbrukare.
Jag rekommenderar böckerna:Vardagens osynliga våld.
Psykopatens Grepp - Vägen ut ur farliga relationer.
CasanovaKomplexet
Charmör och Tyrann.
Är du gift med en psykopat? : Om farlig och förförisk kärlek.
Samt hemsidorna:
www.narcissism.se/
Tuva Forum
Det angår oss alla.
måndag 3 september 2012
lördag 1 september 2012
Ansvarig För Sitt Handlande.
Det krävs ett erkännande för att en försoning ska kunna ske.
Menade en psykolog angående brutala handlingar
emot en eller flera människor.
Gällande missbruk och misshandel av relationer och människor.
Så gäller detsamma.
Att ta ansvar för sina handlingar och att söka självrannsakan.
Samt en ärlighet och mod och vilja till att tillfriskna.
Allt det som krävs för att kunna gottgöra den eller dem som skadats.
Allt detta som man som människa som varit med om,
en skadegörande relatering.
Kan hoppas och drömma om att det ska kunna ske.
Och så länge som man tror att det finns en frisk kärna,inom alla människor.
En genuin vilja till att söka kärlek, förlåtelse, och försoning.
Så kan hoppet finnas under lång tid.
Och det sista en människa släpper är ju hoppet sägs det.
Men ibland så kommer man till den insikten.
Ofta efter ett gediget sorg och smärtfyllt separationsarbete.
Som kostat en lång tid av kraft,självrannsakan, ärlighet och mod.
Och i det arbetet har insikten vuxit fram under resans gång.
Att det finns ingenting att hoppas på.
Verkligheten har visat sig alltför många gånger.
Att allt det som man som människa tror på.
Och vill tro på finns inom alla människor.
Och den försoning och förlåtelse som man själv är kapabel till att ge.
Blev aldrig emottagen.
Utan kränktes och kastades bort helt utan betydelse.
Man inser att man kommer bara att bli lika besviken igen och igen.
Man kommer att hamna där i samma slags vanmakt,
ilska,sorg,frustration, ångest och smärta.
Och man kommer till sist fram till den insikten.
Att man måste släppa allt som har med den människan att göra.
Det sista hoppet släpps i samma veva.
I insikterna att det finns ingen välvilja eller kärlek där för en själv.
En smärtsam insikt.
Då gäller det att hitta en styrka i det friska i relationer till andra människor.
En styrka i det goda vackra och kärleksfulla som finns och kan växa.
I tillit gemenskap,ärlighet,närhet,kreativitet,liv och kraft.
Samt en kamp och vilja till kärlek och utveckling!
En lycka utav stora mått.
Att välja livet.
Menade en psykolog angående brutala handlingar
emot en eller flera människor.
Gällande missbruk och misshandel av relationer och människor.
Så gäller detsamma.
Att ta ansvar för sina handlingar och att söka självrannsakan.
Samt en ärlighet och mod och vilja till att tillfriskna.
Allt det som krävs för att kunna gottgöra den eller dem som skadats.
Allt detta som man som människa som varit med om,
en skadegörande relatering.
Kan hoppas och drömma om att det ska kunna ske.
Och så länge som man tror att det finns en frisk kärna,inom alla människor.
En genuin vilja till att söka kärlek, förlåtelse, och försoning.
Så kan hoppet finnas under lång tid.
Och det sista en människa släpper är ju hoppet sägs det.
Men ibland så kommer man till den insikten.
Ofta efter ett gediget sorg och smärtfyllt separationsarbete.
Som kostat en lång tid av kraft,självrannsakan, ärlighet och mod.
Och i det arbetet har insikten vuxit fram under resans gång.
Att det finns ingenting att hoppas på.
Verkligheten har visat sig alltför många gånger.
Att allt det som man som människa tror på.
Och vill tro på finns inom alla människor.
Och den försoning och förlåtelse som man själv är kapabel till att ge.
Blev aldrig emottagen.
Utan kränktes och kastades bort helt utan betydelse.
Man inser att man kommer bara att bli lika besviken igen och igen.
Man kommer att hamna där i samma slags vanmakt,
ilska,sorg,frustration, ångest och smärta.
Och man kommer till sist fram till den insikten.
Att man måste släppa allt som har med den människan att göra.
Det sista hoppet släpps i samma veva.
I insikterna att det finns ingen välvilja eller kärlek där för en själv.
En smärtsam insikt.
Då gäller det att hitta en styrka i det friska i relationer till andra människor.
En styrka i det goda vackra och kärleksfulla som finns och kan växa.
I tillit gemenskap,ärlighet,närhet,kreativitet,liv och kraft.
Samt en kamp och vilja till kärlek och utveckling!
En lycka utav stora mått.
Att välja livet.
Jag Ser In I Regnet Nu.
Jag ser regndropparna i ditt tunna hår.
Längst där bak har det glesnat en del.
Jag ser på regnet i ditt hår.
Det finns inga tårar där.
Det finns inga drömmar där.
Det finns ingen kärlek där.
Och jag ser regnet som kommer och går.
Över dina tankar.
Igenom din kropp och dina ögon.
Jag ser alla timmar,alla dagar,alla nätter.
Alla tider som har samlats till en fontän av glömska.
Och jag minns den där början.
Då tiden stod stilla mellan våra kroppar.
Mellan våra fingrar.
I kraften från ett vattenfall.
Stod vi därunder och bara log emot varandra.
Vi stod där under regnet.
I allt vattnet som svepte in våra ansikten.
I allt det där regnet som suddade ut konturerna tillfälligt.
Och vattnet föll över oss.
Allt det där regnet som svepte in våra händer,våra läppar,
våra ögon och våra hudar.
Våra kroppar i allt regn.
I allt det där vattnet.I allt det där regnet.
Och nu då jag ser regnet.Regnet i ditt hår.
Regnet där du går.
Regnet där du är.
Då ser jag bara den där dagen.
Den där dagen då regnet hade upphört att falla.
Då jag föll emot ett klippblock.
Och du tog inte ens tag i min hand.
Du vände dig bara om.
Åt det andra hållet.
Längst där bak har det glesnat en del.
Jag ser på regnet i ditt hår.
Det finns inga tårar där.
Det finns inga drömmar där.
Det finns ingen kärlek där.
Och jag ser regnet som kommer och går.
Över dina tankar.
Igenom din kropp och dina ögon.
Jag ser alla timmar,alla dagar,alla nätter.
Alla tider som har samlats till en fontän av glömska.
Och jag minns den där början.
Då tiden stod stilla mellan våra kroppar.
Mellan våra fingrar.
I kraften från ett vattenfall.
Stod vi därunder och bara log emot varandra.
Vi stod där under regnet.
I allt vattnet som svepte in våra ansikten.
I allt det där regnet som suddade ut konturerna tillfälligt.
Och vattnet föll över oss.
Allt det där regnet som svepte in våra händer,våra läppar,
våra ögon och våra hudar.
Våra kroppar i allt regn.
I allt det där vattnet.I allt det där regnet.
Och nu då jag ser regnet.Regnet i ditt hår.
Regnet där du går.
Regnet där du är.
Då ser jag bara den där dagen.
Den där dagen då regnet hade upphört att falla.
Då jag föll emot ett klippblock.
Och du tog inte ens tag i min hand.
Du vände dig bara om.
Åt det andra hållet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
