De orangefärgade hopskrynklade bladen.
Glittrar som av guld.
På de svarta trädgrenarna.
Här utanför fönstret nu.
Solen nyss uppstigen.
Denna vackra November-morgon.
Och jag ska klistra in alla de där orden i min lilla dagbok.
De som flyger fram i de kalla vindarna.
Och jag drar i min mössa så den blir bara större och större.
Med mina bara händer.
Hittade inte vantarna sedan i vintras.
Stövlarna känns bra att ha på sig.
Fast lite tunga att gå i.
Innan snön faller.
Innan den riktiga kylan kommer.
Och jag ska bära det där barnet inom mig.
Det där barnet av sol.
Det där barnet av regn.
Det där barnet som tog sina första steg.
Ut i alla de där rummen.
Det där barnet som kan själv.
Det där barnet som går stark,frisk och stolt framåt.
Och bär den lilla världen på sina vingar.
Färdig att flyga nu.
Färdig att gå.
onsdag 7 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är många människor som befinner sig i en farlig relation, eller har tagit sig ur en farlig/förgörande relation. Sedan finns det många ...
-
Vill påpeka att denna text handlar inte om de människor som har valt att leva i fria relationer. Eller riktar sig till dem som mår bra av ...
2 kommentarer:
Vackert vackert och det största och det bästa.
Det det där barnet som man alltid bär inom sig och som flyger fritt en dag........
Flyger fram fritt och faller då och då!
Skicka en kommentar