torsdag 20 januari 2011

Medberoende

Med Beroende!
Ja vad handlar det om?
Man sopar mattorna,man ställer tillrätta,man önskar,man ger, man går man står kvar.
Man tror,och  man hoppas, man hoppas,man hoppas!
Man önskar,man önskar,man önskar!
Man tror,man tror, man tror,man vill tro!
Man försöker fixa till allt !
Man bedyrar sin kärlek.
Och tror att kärleken ska rädda den som man älskar.
Att kärlekens kraft lust och glädje.
Ska få den inkapabla oåtkomliga,onårbara missbrukaren att vakna upp.
Vakna upp till livet och leva lycklig.
Lycklig i vetskapen om att vara älskad och känna gemenskap.
Njuta av kärleken och kampen och närvaron i intimitet och samförstånd.
Men ingen och ingenting kan rädda en missbrukare.
Utom denne själv.

Med en beroende människa i ens eget liv.
Så tappar man bort sig själv i den så kallade varulvsdansen.
Man bryr sig,förlåter allt,är beredd på  allt konstant !
Man kan förlåta de mest vansinniga saker.
Såsom otrohet,svek, illvilja,känslomässig kyla,
distanserande,manipulationer och lögner.
Man vill själv kunna ställa allt tillrätta.
Gottgöra och fixa till det störda och förstörandet  i relationen.
Som missbrukaren ständigt sysslar med.

Man flyger upp ur sängen som en soldat,som gör givakt.
För att rädda missbrukaren.
Och för att behålla den man tror älskar en själv.
Och den man tror uppskattar ens räddningsinsatser.
Och man rycker in som en brandsoldat.
Redo att rycka ut.
Redo att röja upp i skiten för den som ställt till det för sig själv och för en själv.
Redo att ställa upp på vad som helst, när som helst.
Man kan ställa upp mitt i natten,mitt på dagen, på morgonen, och under kvällen.
Stressa dit till den man är medberoende till.
Stressa som en galning mellan hämtning av barn,(om man nu  har några barn).
Stressa mellan läxläsning  fritidsaktiviteter och  jobb.
Lösa konflikter med barnen,matlagning, städning,tvätta, och handla mat!
Ägnar timmar till att reda upp, allt, alltid, ,alltid alltid!
All tid!
Som man ägnar till oändliga samtal,samt  fruktlösa möten!
Som  tyvärr  aldrig leder fram till en lösning !
Ställa krav,ställer mot väggen, ber om det ena eller andra.
Skriker ibland ut sin förtvivlan,gråter floder, går igenom ångesten.
Oron som man befinner sig i för det mesta om man är medberoende till någon.
Man springer gatlopp men  man kommer aldrig fram i mål !
Man ringer, man skriver och man ställer upp.
Klockan är 03.00 på natten.
Tonåringen är ute än och man oroar sig.
Men sedan visar det sig att ens,så kallade  "partner" också är ute, "och roar sig ".
Ens så kallade vän och solidariska, själsfränden och den stora kärleken.
(Allt som visar sig att vara en lögn)!
Om det handlar om en missbrukare.
(Inklusive en narcissist och psykopat)!
Man ringer bådas mobiler men man får inget svar.
Då smsar man.
Sedan ringer man till den enes hemtelefon.
(Om den inte är uppsagd).
Man talar in en massa ord.
Om vad man tycker och tänker,men ingen ringer upp!
Ingen ringer tillbaka.
Då röker man 20 ciggaretter fast man slutade för 1 månad sedan!
Ringer alla vänner och talar och talar.
Sedan cyklar man, sedan springer man en runda sedan åker man buss.
Sedan tar man en taxi och ringer på dörren men ingen öppnar dörren !
Sedan försöker man sova men lyckas inte,slumrar in med hjärtklappning en stund !
Sedan vaknar man med den sedvanliga ångesten i hjärtat.
Och migrän och även den dagen gick förlorad.
Till en människa som suger all energi.

Med - Beroende.
Med, men utan utan allt och utan respons för vad man själv behöver och vill!
Och utan en verklig  kontakt i en verklig relation!
Utan respekt för en själv,ens egna behov samt önskningar!
Du har tappat fokus inom dig själv.
Allt fokus ligger på den du är medberoende till.
Du befinner dig i ett konstant kris - tillstånd.
I katastrofberedskap som i ett krig.
Det är ett krig att ha med en missbrukare att göra sa en alkoholterapeuft till mig.
När jag berättade om hur min mamma tog mig och min bror med sig en sommardag.
När jag var 5 år gammal och min ena bror var 3 år.
Satte oss på ett tåg och min pappa som var aktiv alkoholist.
Kom in i kupeen för att säga hejdå.
Och vi skulle bara åka bort över sommaren.
Men vi kom aldrig tillbaka igen.
Till mitt barndomshem igen eller till min pappa  och till min halvbror.
(Och det skulle gå 14 år tills vi möttes igen).
Det är som många barn får uppleva när det är krig.

Man brukar tala om toppar och dalar i nära relationer.
Men här rör det sig om att befinna sig i dalen för det mesta.
Några toppar kan inträffa då den man är med -beroende till.
Verkar som att denne  bryr sig om någonting annat än sig själv.
Och verkar vilja möta upp i samhörighet samt överenskommelser!
Men friden varar aldrig länge.
Plötsligt står man där mitt i natten och ringer och mår pest igen !
Plötsligt ligger man där i ens egen säng och gråter floder.
Plötsligt är den man älskar puts väck inte nårbar.
Och har kickat vidare i sitt missbruk.
Och man går sönder igen.
Av den smärtan att veta att man har inte en chans att vinna det kriget.
Och man springer ut och in i sin egen bostad som en missbrukare själv.
Man har förlorat kontrollen över allt.
Sitt liv sin kropp sin själ och sina övriga relationer.
Man har förlorat fokuset igen !
Och personen/missbrukaren själv är onåbar.
Och  bryr sig inte om någonting annat än sig själv på alla plan.

Ett totalitärt ego.
Toppen fanns  någon gång  ifrån starten, men är nu bara en illusion !
Toppen som kanske fanns en gång i tiden,men ledde ner till en dal.
Där inte ens,bergsklättring kommer att lyckas.
För att toppen är onåbar och all klättring uppåt innebär stormvindar,dimma,
samt risken att falla,med dödlig utgång !
Den du är medberoende till lyfter inte ett finger för dig.
Bryr sig inte,flyr och manipulerar !
Du själv skulle kunnat ta flyget till Bombay.
Fast du är flygrädd,och inte vill resa till Indien.
Om den du älskar skulle behöva dig.
Och du gör det bara för att du bryr dig!

Kalla det kärlek och eller för med - beroende.
Men den personen skulle själv  inte ens  ta cykeln tunnel banan eller en taxi.
Eller gå en promenad ifrån Midsommarkransen till Hornstull.
För din skull om du hade behövt det !
Allt detta insåg jag själv när jag kommit ut ur relationen.
Med  en missbrukare av relationer, sex, kärlek och alkohol.
Samt någon form av personlighetsstörning!
Någon har beskrivit relationen till en missbrukare.
Att som medberoende.
Kan man känna sig sjuk till kropp och själ,beroende samt  besatt !
Allt detta som en missbrukare består av själv.
Och  man kan känna sig sjukare än den som missbrukar gör.
Samt att en till tjugo människor påverkas runt en missbrukare.
Det är därför det är så underbart att göra sig befriad.
Ifrån med-beroende till en beroende-personlighet.
Eftersom man kan verkligen bli sjuk.Lika besatt och beroende själv.
Som en missbrukare är!
Och relatera destruktivt både till sig själv och sina närmaste!
Eftersom man  tappar eget fokus på alla plan !
Samt man  ger och ger och får, mycket sällan,eller, aldrig uppbackning,
engagemang,och stöd om man själv skulle behöva det eller ber om det !
Och den kärlek passion och attraktion som man själv känner.
Och tror är ömsesidig och i en verklig relation med en människa.
Existerar inte på ett endaste plan.
Med facit i handen kan man se en missbrukares statiska tillstånd.
Och inse att man var och är bara ett missbruks- objekt på obestämd tid.
En chock för livet att vara med om i en kärleks-relation.
Och som kan kosta ens eget liv i slutändan!

Det är positivt  att vara befriad i från medberoende !
Leva ett  liv med fokus på friska verkliga relationer.
Som ger ett resultat, och verklig kontakt och utveckling samt samhörighet!
Samt det viktigaste av allt !
" Sinnesfrid "
Att befinna sig ett med-beroende relaterande!
Tar all din tid fokus och uppmärksamhet.
Det är så fantastiskt när detta är över i livet.
Efter ett gediget kris-smärt-sorg-ångest och gedigna arbete.
Som har tagit flera år att gå igenom.
Och som kostat blod svett tårar  tid och pengar.
Men det arbetet kan ingen missbrukare ta ifrån mig i fortsättningen i mitt liv!
Att  leva ett liv utan några missbruks - personer i tillvaron.
Är en frihet och lycka.
Inget super - ego som suger all energi och kärlek och empati.
Samt relaterar som en trotsig 2 åring eller tonåring och behandlar en som sin morsa!
Eller vill ha en som en kurator som lyssnar och ställer upp med all empati och engagemang.
Ingen som ständigt flyr och avvisar kärlek och intimitet.
Kränker mig i min styrka sårbarhet passion lust och livsglädje.
Svartmålar och byter ut mig emot vem som helst när som helst.
Utan kärlek och respekt för mig på ett endaste plan.
Samt missbrukar sex kärlek och relationer och alkohol!
Ingen som själv aldrig är där för mig.
Och som aldrig ger mig stöd kärlek och omsorg.
Ingen som sänker och kränker mig.
Som kvinna, individ, partner och eller vän.

Kränker mig i mina behov av kärlek och intimitet.
Och suger ut mig på mitt liv och min kraft.
Och om det skulle finnas en människa med missbruks - problematik i tillvaron.
Så  i så fall bara den som aktivt jobbar med att tillfriskna på alla plan!
(För min egen del så vill jag aldrig mera relatera.I en intim relation.
Till en missbruk-spersonlighet  i återstoden av mitt liv).
Med-beroende innebär för mig att förlora allt!
Allt fokus i mig själv och själva livet förlorar allt liv.
Samt min styrka,mina drömmar,min lust och  min passion.
Min kreativitet,mitt fokus och min livsglädje !
Med-beroende innebär för mig att välja döden istället för livet!
Att förlora riktningen helt och hållet,.
På min livsväg!
Tillfrisknandet ifrån dysfunktionella relationer samt energi och livs- utsugare !
Idag vill jag välja  att leva ett liv som utvecklas framåt,dag för dag, steg för steg,bit för bit.
Och som inte är baserat på någon annans flyktrelaterande samt livslögner !
Samt att ha en relation med någon som ger lika mycket tillbaka som den får.
Och som är baserad på jämlikhet lust glädje och vilja till kärlek och växande.

Såg  Nurse Jackie  i går kväll igen, på TV.
En otroligt bra skildring,av en missbrukares beteende,och relaterande samt agerande!
Samt  suveräna skildringar  i övrigt alla miljöer,repliker samt karaktärer!
Vill verkligen rekommendera denna serie som jag av en slump började att titta på ! 
Det finns en sak som jag tänkt på nu en tid efter att jag tittat på serien.
Att man har glömt att visa hur sjuk en missbrukare blir av sitt missbruk.
Rent fysiskt och humörsvängarna samt ångesten.
Som stegras succesivt av missbruket.
Nursie Jackie jobbar som vanligt på akutmottagningen.
Och verkar vara stark nästan hela tiden.
Trots sitt ständiga pågående tablett- missbruk.

Vill  också  rekommendera boken :
"Bli Fri Från Ditt Medberoende".
Skriven av Melody Beattie!
Hon har kommit ut med en uppföljare till boken,den heter
"Den Medberoendes Guide Till De Tolv Stegen "

För min egen del tackar jag varje dag för att vara befriad från en individ.
Som skapar med - beroende triggar besatthet,beroende och skapar bara tomhet och frustration.
I sitt missbruk av  kärleken och empatin.
Min livskraft,passion och engagemang !
Ett värre helvete än att leva i med-beroende.
Till en missbrukare,av alkohol, sex/kärlek och relationer.
Och av allt som jag som människa har och är.
Kan jag i dag inte föreställa mig.
Den smärtan att älska någon som bara flyr och aldrig är där.
Och som aldrig lyft ett finger för mig utan beräkning.
En chock för livet att ha mött!
Det missbruket och förgörandet av kärleken och intimiteten.
Som höll på att kosta mig mitt eget liv!

Att välja livet det är stort !
Störst av allt !

onsdag 19 januari 2011

Jag går en annan väg nu.

Ja jag går en annan väg nu en ny väg, en frisk väg.
Kärlekens väg,bemötandets väg,försoningens vägar.
Livets väg, där alla vägmärken finns tillgängliga,fria att söka efter, och att finna.
Leendets väg, barmhärtighetens väg,ärlighetens väg.
Där man kan springa med bara fötter,över grus  och sten.
Och man kommer fram,även i regn och snöstormar,även i dimman.
Den  är lika skör som livet själv,men skillnaden är så stor,
för att den här vägen,banar vägen framåt.
Den leder aldrig tillbaka.Och den här vägen,är inte ensam.
Det finns så många,som möter upp där på vägen.
Tillitens väg,ödmjukhetens väg,där alla dörrar går att öppna.
Och att stänga varsamt och försiktigt.Om jag vill.
Eller slå upp stort och överväldigande,fantastiskt och enormt.

Samma hållplats...

Jag åker en annan väg till och ifrån mitt jobb nu.
Bytt riktning en gång till av alla gånger i mitt liv.
Det är livsviktigt att byta vägar i livet.
Och  att  utvecklas framåt.
Jag går den där vägen,tar den där bussen.
Som jag gjorde i en annan tid,ett annat liv!
Och nu är den riktningen borta,som var så viktig då.
Jag minns hur jag mådde,då jag gick vägen hem till den.
Som jag ifrån början trodde var min vän i livet på alla plan!
Min stora kärlek,vän och förtrogna.
Den där längtan att bara få vara med den jag tyckte så mycket om.
Den som tyvärr kostade så mycket för min del av tid och engagemang.
Och som gav mig ett enda stort jobb.
Allt det som jag vet idag med facit i handen.
Bussen stannade vid den hållplatsen.
Som jag hoppade av många gånger efter mitt jobb.
Men nu går jag hem,hem till mig  i  stället !
Hem utan krig,kris och kaos.
Utan att alltid känna mig frustrerad!
Lyckligt befriad i från värsta resan i mitt liv!
Det är märkligt vad lite man vet i detta liv innan.
Att några år senare ska man gå den vägen,man gick hem till någon annan.
Samma hållplats,samma gång-väg som leder upp till gatan.
Men nu är det en annan gata jag ska till.
Där jag bor, mitt hem,och min plats.
Tänk om jag hade vetat vad som väntade mig första gången jag var i detta område.
Att jag skulle vara med om den värsta resan i mitt liv.
All smärta ångest krig kris kaos och sorg.
Allt jobb för att tillfriskna efter "relationen.
Efter att ha mött den stora kärleken och själsfränden.
Som blev en berg och dalbana.
Och så mycket smärta så mycket ångest så många tårar.
Alla känslorna och krossade drömmar, och ett krossat hjärta och kärlek.
Och sedan flera år senare på grund av en massa bostadssituationer hamna i det området.
Efter allt.
Otroligt vad livet rymmer många tillfälligheter och överraskningar.
Tack livet!
Tack mig själv och tack alla kärleksfulla människor.
Som breddar vägen då man befinner sig i det stora arbetet.
Att tillfriskna ifrån effekterna av missbruk och förgörelse av livet kärleken.
Och den man är och den man vill vara!

söndag 16 januari 2011

Du gav en tandborste.

Du gav en tandborste du gav mig flera år av ditt kaos och mörker.
Du gav mig dina missbruk dina manipulationer svek och drama.
Och du gav mig den värsta resan som man kan göra i en "relation".
Du gav mig din botten dit du knäckte ned mig passionen tilliten intimiteten kärleken och "relationen".
Den botten dit du knäcker varje kvinna.
Den kvinnan/objektet hon som du jagar efter kickar upp dig av och missbrukar.

Nu tänker jag på tandborsten,du gav mig,den där första gången,
eller var det andra gången?De gångerna som jag blev kvar,där,där hemma hos dig.
Du tog fram den,oöppnad, inpackad i hårdplast,och gav mig den,lite sådär blyg som du kunde vara.
Och du sade, jag har köpt den här till dig.Och jag minns att jag tänkte att det var ett gott tecken.
Att du ville dela någonting av ditt liv och en viss vardag med just mig.

Och nu hittade jag ett undan stoppat kuvert,bland alla mina fotografier.
Ett kuvert med  några svartvita fotografier på dig,taget på stranden.
Olycksbådande moln bakom dig .Solen som försöker leta sig fram då och då,
men lyckades aldrig komma fram den där sista sommaren.
Den där sista sommaren som det blev med dig och ditt kaos och distanserande och dribblande och dina katt och råtta lekar med mig.


Du ser sådär fin ut,som du kunde se ut.Så där som du kan se ut men det var innan jag visste vem du är där bakom din ytlighet dina manipulationer din kyla och din avundsjuka och hat.
Idag så vet jag vad du rymmer där bakom din till synes lite oskyldiga veka sårbara öppna och engagerade.
Den där tomma kalla illvillige som det aldrig går att förstå hur man kan vara så emot den människa som man själv sökte efter och fick dit.



Det känns sorgligt,när jag på dig  ser bilden av dig.
Det kunde ha varit så annorlunda.Om du inte hade varit,den du visade dig till att vara.
Och bevara.Aldrig där,aldrig här,varvat med spelad vilja,
till den där närvaron,samvaron.



Rum