söndag 15 juli 2012

Du Som Var Där.

Till dig som frågade.
Älskar du mig?
Och fick till svar.
Du behöver inte fråga.Eller.
Ja ibland.
Eller.
Ja det gör jag väl.
Eller.
Det behöver man inte säga.
För att det känner man bara.Eller.
Jag vet inte.
Det har hänt för mycket.
Eller.
Varför frågar du ?
Varvat.
Med.
Kärleken det är någonting som man förtjänar.
Till dig som jagades av den där gnagande oron.
Otillfredställelsen.
Ångesten och ett sug av längtan.
Till dig som blev avvisad.
Ofta.
Och målmedvetet.
Kränkt och manipulerad.
I dina känslor.

Samt dissad i det du gav och det du ville ge.
Avvisad  i dina  behov samt önskningar.
Kom ihåg.
Alltid.
Det handlade aldrig om dig.
Vem du var och vem du är.
Vad du än kände.
Vad du än försökte med och aldrig kunde lyckas med.
Vad du än så innerligt gärna skulle velat få uppleva.
Med den du trodde var kärlek var din vän och förtrogna.
En verklig relation i verklig kärlek.

Och du skulle aldrig  någonsin ha behövt undra.
Du skulle aldrig någonsin behövt att fråga.
Älskar du mig?
Om du hade varit älskad.
Och om du hade blivit bekräftad och bemött.
Med respekt och kärlek.

För att den som du mötte var aldrig kärlek.
Var aldrig där för dig.
Var aldrig där.
Var aldrig där på riktigt.
Och du kunde aldrig ha lyckats med att få den du älskade.
Den du trodde var kärlek.
Att bli den som du trodde dig ha mött.
Den du mötte ifrån början i kärleken.
För att den människan var aldrig där.
Aldrig där för dig.
Aldrig där med dig.
Och glöm aldrig.
Det spelar ingen roll vad du än ville än gjorde.
För att.
Det handlar inte om dig.




.

Rum