Det blev ett mönster.
Upprepningar utan synbara konsekvenser.
För att kunna bryta mönster.Så krävs det självinsikt,självrannsakan och mod.
Förmågan att bana nya vägar.
Nya spår.
Och en medveten vilja.
Om viljan saknas.Så fungerar det inte.
Det krävs ett arbete.Ett mål.
En väg som man vill börja att gå på.
Ett sökande efter den där vägen.
Som bär framåt.
Den vägen tar tid.
Steg för steg.
Bit för bit.
Det krävs en önskan till en förändring.
Och en målmedveten strävan dit.
Prenumerera på
Inlägg
Alla kommentarer
onsdag 22 augusti 2012
måndag 20 augusti 2012
Vi Var.Vi Är.
Vi är.
Vi var.
Vi är inte vi längre.
Du är du.
Jag är jag.
Du kunde ha varit du och jag.
Det kunde ha varit ett du och ett jag.
Tillsammans.
Men du är bara ett stort ego.
Och vi är resterna av våra liv.
Vi är den falnande askan efter en brand.
Och jag går fri nu.
Ifrån din tärande aska.
Som du strök mig över allt med.
Ja jag går fri nu.
Så fri ifrån allt som var och är du.
Allt det vackra och det rena.
Som du sökte mig för.Det du såg i mig.
Det du ville ha,ta och bedra.
Allt det finaste som du och jag möttes i.
Allt det som du förstörde.
Allt som du knäckte och raserade.
Ja jag går fri nu.
Fri ifrån din ambivalens och din dominans.
Fri från dina spel och dina turer.
Fri från din icke kärlek.
Fri från dina missbruk.
Och jag är resten av mitt liv.
Resten av min tid.
Mitt liv,min kraft och min kärlek.
Allt det som du sökte ville ha.Tog fick och krossade.
Slog sönder med allt ditt hat.Din kyla.Ditt,förakt.
Och din ambivalens.
Jag är jag och stolt över att jag är jag.
Allt det som du försökte ta ifrån mig.
Bryta ned och förgöra.
Kränka och sänka.
Allt det som du hatade bort ur ditt liv.
Och med alla dina tillgängliga medel.
Och jag är allt det jag alltid har varit.
Och den som jag vill gärna fortsätta att vara.
Befriad ifrån ditt förakt.
Ditt inferno.Och ditt relationsdrama.
Och ditt brutala relaterande.
Befriad ifrån.
Ifrån allt som var du.
Ifrån allt som var ett falskt vi.
Som var bara en som gällde.
Och det var du.
Vi var.
Vi är inte vi längre.
Du är du.
Jag är jag.
Du kunde ha varit du och jag.
Det kunde ha varit ett du och ett jag.
Tillsammans.
Men du är bara ett stort ego.
Och vi är resterna av våra liv.
Vi är den falnande askan efter en brand.
Och jag går fri nu.
Ifrån din tärande aska.
Som du strök mig över allt med.
Ja jag går fri nu.
Så fri ifrån allt som var och är du.
Allt det vackra och det rena.
Som du sökte mig för.Det du såg i mig.
Det du ville ha,ta och bedra.
Allt det finaste som du och jag möttes i.
Allt det som du förstörde.
Allt som du knäckte och raserade.
Ja jag går fri nu.
Fri ifrån din ambivalens och din dominans.
Fri från dina spel och dina turer.
Fri från din icke kärlek.
Fri från dina missbruk.
Och jag är resten av mitt liv.
Resten av min tid.
Mitt liv,min kraft och min kärlek.
Allt det som du sökte ville ha.Tog fick och krossade.
Slog sönder med allt ditt hat.Din kyla.Ditt,förakt.
Och din ambivalens.
Jag är jag och stolt över att jag är jag.
Allt det som du försökte ta ifrån mig.
Bryta ned och förgöra.
Kränka och sänka.
Allt det som du hatade bort ur ditt liv.
Och med alla dina tillgängliga medel.
Och jag är allt det jag alltid har varit.
Och den som jag vill gärna fortsätta att vara.
Befriad ifrån ditt förakt.
Ditt inferno.Och ditt relationsdrama.
Och ditt brutala relaterande.
Befriad ifrån.
Ifrån allt som var du.
Ifrån allt som var ett falskt vi.
Som var bara en som gällde.
Och det var du.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
