Hennes Ögon.

Hennes ögon inramade av svart kajal.
Hon kisar kallt på mig när jag log mot honom.
Hennes arbetskollega?
Ja troligen.
Han som jag känner igen då han jobbade på enheten mittemot.
För flera år sedan.
Han med det där långa vackra ljusa håret.Som han fortfarande har kvar.
Och som han slänger lite med  och ser sådär  stolt och vacker ut.
Jag kommer hit igen sa han, vi ses.
Trevligt sa jag efter en stunds småpratande i bakgrunden av den höga dansmusiken.
Den där som kan kännas så där vemodig.
Hon med de kisande kajalögonen.
Hon är nog förälskad i honom kanske i hemlighet.
Vad vet jag.
Han talade med mig om att kanske flytta tillbaka till Norrland.
Efter många år här i storstaden.
Ja jag kan känna detsamma sa jag.
Efter att jag har börjat att åka uppåt landet nu i år.
Då min mamma blivit sjuk och tacklat av och inte orkar åka ned hit som förut.
Fick syn på några andra också från min gamla arbetsplats.
Platserna kommer tillbaka där man befunnit sig en gång i tiden.
Människor dyker upp i livet emellanåt som gamla fotografier.
Som samlats i en låda med gamla brev.Några så underbart att återse.
Den kärleken och kraften som funnits finns för alltid kvar.
Med alla dem som inte innebär någonting ouppklarat med.

Tar upp ett brev som jag fick i våras.Då livet var kaotiskt till max!
Separationsångest 24 timmar om dygnet.
Hjärtat som skenade iväg i galopp.
Så fort ett brev damp ner och då telefonen ringde i omlott.
Min mamma som blev allvarligt sjuk för tredje gången på kort tid.

Och någon ur det förflutna började plötsligt att höra av sig.
Läser brevet om och om igen .
Det som jag fick efter det tredje mötet som blev
Och inser att det som ryms mellan raderna.
Är ingenting trevligt och kärleksfyllt precis.
Vartenda ord känns ambivalent kallt och översittande!
Inte en gest av kärlek och önskningar!

Och då dimper några vykort ned.
Från himlen.
Det  står så mycket där som jag läser under fullmånens sken.
Vartenda ord rymmer kärlek och vackra tankar.
Det är ju så som det ska vara.
Den där kraften och att vilja väldigt väl.

Scenen  i ditt liv som en terapeuft sa att jag skulle se inom mig.
Då när jag fick lov att boka en tid igen i våras.
I det kaoset som följde av min mammas akuta sjukdomar.
Och att denna människa som kostat skjortan i efterbearbetningen av en fruktansvärd relation.
Som höll på att kosta mig livet att vara med om.
Hörde plötsligt av sig efter flera års avvisande och tystnad.
Och som hade haft fullt upp med sin nya relation.
Som det visade sig att ha tagit slut i höstas.
Och nu plötsligt hörde av sig utan förvarning till mig.

Terapeuften som då bland annat ställde denna fråga till mig. frågade mig.
Vilka vill du ha där på din scen med dig ?
Är det någon som du betyder någonting för.
Är det någon som finns där för dig och som du vill ha med dig i ditt liv!
Han bad mig rada upp de personer som påverkat mig i livet.
Och som stått och står mig nära.
Och säger vill du ha den med där på scenen.
Och den då?
Och den och den?
Det viktigaste menar han är att välja friska relationer givande och kreativa.
Som ger någonting utvecklande.
Och jag vet ju idag.Hur livs- viktigt det är.
Om livet ska kunna vara den resan som leder framåt.
Om livet ska vara det där fantastiska och berikande.
Och om man ska kunna växa under resans gång.