Inlägg
Gråt inte vid min grav
Jag är inte där, jag sover inte
Jag finns i vindens milda sus,
i diamantglittret på snön
Jag finns i strandens varma sand,
och i solens gyllene sken
Jag är höststjärnorna
som lyser er hem om natten
Vet att jag alltid är er nära
när ni vaknar i gryningen
Stå inte vid min grav och gråt
Jag är inte där, jag är fri.
Återgiven ur en dödsannons.
(Okänd skribent för mig).
14 kommentarer:
Gråt inte, en väldigt vacker och känslofylld dikt skriven inför den dagen vi inte andas mer.
Visst är vi alla skapade av "Big bang", kemiska föreningar och sammanfogade av olika stoft.
Nu lever vi och jag har skrivit en liten dikt för dig och andra människor som har hamnat på fel sida om den äkta kärleken.
Din kärlek som visade ett annat ansikte än det du förväntade dig.
Att bearbeta det som varit,så här kan det också kännas/vara -
Kontrast
I ditt sinne,
omväxlande bländande ljus och svartaste mörker.
Stiltje och orkan.
Klarblå himmel, regntunga skyar.
Värme och kyla.
I stark kontrast du klamrar dig fast i mitt diffusa minne.
I stark kontrast finns minnena kvar, av det som var med dig.Tyvärr kan jag inte minnas något ljus från dig,
ditt svartaste mörker styrde hela relationen din ambivalens och din inkapabilitet till varaktig kärlek och gemenskap.Du hade väl ingenting mera än så i ditt tomma inre.Men helt fel att inge kärlekens vilja när du gav mig ett enda jobb.Var finns din livskraft och mod ?
Den som flydde flyr alltid,
den som du trodde du mötte ,
den som var din stora kärlek och livsvän
var ett evigt spelande och undflyende,
ingen kärlek ryms i det hjärtat,ingen närvaro ärlighet ,kamp och lust.
Destruktiviteten,och missbrukandet följer i dennes spår tills döden och livet tar över.All lycka förvrängs till dennes lidande som denne alltid bör och ger till den som älskar.
Gråt absolut inte vid någon grav.
Men sörj den du trodde dig ha mött.
Din sorg går över den som aldrig kan sörja och går bara vidare kommer aldrig att leva ett liv i kärlek lust och glädjen.Graven står alltid där väntande.
Stiltje och orkan mörker och ett helvete.Du gick igenom min kropp och själ.Du tog mitt hjärta i dina händer enbart för att krossa det.Du står inte och gråter det vet jag så väl.
Gråt och gråt aldrig vid dennes grav.Inte värd en dag i ditt liv.
Fick allt bekräftat i mötet med den jag älskade som bara gick vidare.Som du skriver man var bara ett redskap en kick o ett tidsfördriv så länge det roade den störda missbrukaren av kärlek o sex.
De upprepar sina mönster i evighet.De intilligenta känslomässigt sårbara missbrukarna söker till sist hjälp för att tillfriskna.Men en psykopat eller patologisk narcissist använder andra människor och bryr sig inte.Hoppas att du läkt och mött kärleken på riktigt nu.Kram A.
Gråt inte för ett kallt och tomt ego.Inte värd en minut av din tid kraft och kärlek.
Ja visst är det så man måste se den som skadat allt .Men se det som största vinsten att man har tagit sig bort ifrån allt vad ett ego ger en.
Alltså bara ingenting.
Så skönt att mitt ex har fokus på den nya.Friheten åter för min del att slippa hans kyla och dissande på alla plan.
Speciellt gällande passion och kärlek.Man blir dissad i allt utom när egot själv vill ha något.
Tack för dina texter och lycka till nu efter ett jobbigt år och efter allt annat.
Den där kontrast låter som den flummiga missbukaren i ett nötskal.Aldrig där aldrig här katt o råtta lekarna som slutar i misär.
Vackert och lika vacker som du är,att läsa.
Tackar för allt och dina ord du är en fantastisk själ keep the spirit.
Kram.
Tack du själv för dina vackra dikter. Och allt annat du skriver av skärpa och analys och egen svår erfarenhet av att som du skriver möta det stora egot.Svek gör som ondast i en relation med en kall och egoistsik partner.
Som denna fantastiska förfatarinna Ingalill Roos skriver om i sina fina böcker.
Och håller om den som farit illa av de äkta svikarna.Som drar igenom våra liv i vår utsvultna hjärtan och längtar efter kärlekar.
diffusa minne fasen så flummigt.
Diffusa personligheten säger allt menar inget.
Kram till di
Tiden har gått och allt klarnar.
Man ser allt klart och minns de där konstiga detaljerna som visade den grandiosa egoisten del för del.
När man gjort sig fri finns alla sår kvar men bleknar bit för bit.
Tack för all kunskap på vägen.
Och kom ihåg en viktig del i det hela.
Den där egoismen kommer aldrig att bli till något annat.
Kärleken är bara ett tomt skal hos dessa grandiosa personligheter.
Dom växer aldrig upp och klarar ingenting av allt det som objekten måste göra för att läka.
Dessa personligheter spelar offer för sig själva.Avundsjuka hat och illvilja får objektet möta åter och åter när alla spel och turer är utagerade för egoisten och missbrukaren.
Hatet skyr inga gränser inom den outvecklade som aldrig växer upp.
Skicka en kommentar