Inlägg
Det bleka ljuset som letar sig in i alla rummen.
Eftermiddag.
Skymningen väntar.
Det bleka ljuset som letar sig in i mina egna rum.
Där alla färger mönster och bilderna vibrerar av sitt eget lyster.
Och jag visste det så väl.
Att det fanns ingen där för mig.
Bakom alla lögnerna.
Ingen där bakom den rätta speglingen.
När allt var över.
Och alla speglarna hade krossats en efter en.
Av dig själv.
Och ingen fanns där.
Ingenting fanns.
Bara ett tomt och ekande rum,bakom ett fönster.
Ut mot ett ingenting.
1 kommentar:
Känner igen mig i dina ord.
Insikten som man åter drabbas av i varje möte lång tid efter den värsta resan i en kärleksrelation.
När man får se och höra att det finns ingen kärlek där för en själv,när kicken är över och ett nytt objekt är hittat.
Tack och lov så vet man sin egen styrka och ens egen kraft i kärleken efter en sjuk relation.
Gäller bara att ge den till den som är värd den och framförallt kan ta emot den och ge den.
Skicka en kommentar