måndag 5 augusti 2013

Dikt.

Jag lägger upp mitt huvud
bland himlakropparnas svala barblåsta knippen-
Hur ska jag orka bära denna förmögenhet?
Nu finns här ingenting jag saknar!
Vänta mig inte.

Mare Kandre

Det Finns.

Det finns en tystnad.
Det finns en liten tystnad nu,
här på jorden.
Ett litet mörker,en liten ångest,
en liten visshet om livets förgänglighet.
Så litet,att var människa kan bära det i sitt hjärta.
Så stort att dess natt aldrig tycks ha sin ände.
Visst väntar en otålig gryning i horisonten.
Men just nu finns en tystnad där ett hjärta skulle ha slagit.

Okänd poet.


Du Är.

Du är fjärilen i puppan
med längtan till rymden
skälvande i dina vingar.
Låt solen torka dem,
låt dem fyllas av höjdvinden.

Martin Lönnebo

Rum