tisdag 27 november 2012

Dikt.

En klang.En ton.En skälvning
genom strupen.
En röst som är min egen.Eller
din?
Ren spegling som jag trodde var
förlupen.

En sång som du var med och
släppte in.
Nu väcks den åter upp och vågar
höras.
En sång som bär all smärta som
var min.


Lotta Olsson.

Inga kommentarer:

Rum