fredag 5 september 2014

Poem


Morgonen slår i sitt genomskinliga sken
en mycket nära värme andas i vår saknad,
jag kan hålla  dig som ett naket hjärta i handen.

Namn ögonblickets tillgivenhet,samlas i en enda gest som strös
ut över rummet och försvinner,
ansiktet brevid mig har en doft av sval gryning,
gardinerna som åldrig gråt,andetag här,hud,hud som lite mild mark.

Willy Granqvist

Kathryn Williams, Dancing In The Dark, The Convent, Woodchester, Glouces...

Kathryn Williams - Heart Shaped Stone - Songs From The Shed

Kathryn Williams (Ft. Eliza Carthy and Lou Rhodes) - This Woman's Work

Vashti Bunyan - Some Things Just Stick in Your Mind FULL ALBUM [FLAC]

FADER TV: Open Bar With Vashti Bunyan, "Train Song"

Tillsammans

Vi lever alla korta liv
men vi lever
i varandras liv
tillsammans är vi mer
än var och en av oss
och kort
är inte meningslöst


Frances Tuuloskorpi

Poem.

Och världen var likt ett skräckfyllt
hus,den saknade himmel,stjärnor
och ljus


Michail Zosjtjenko

Breven

Det är natt för sista gången
Dina händer för sista gången
över min kropp
I  morgon är det höst
Vi skall sitta tillsammans på balkongen
och se de torra löven virvla över staden
som de brev vi skall bränna
ett efter ett,i våra åtskilda hus

En sådan stilla natt
endast din röst som viskar
du är våt,du vill
och barnet sover som vore han ofödd.
I morgon är det höst.
Vi skall samtala i den lilla trädgården
bland stenbänkar och buskar
ännu svepta i dimma
som möbler kvarlämnade under lång tid.
Se hur löven driver i mörkret.
Vi har bränt bort
allt som stod skrivet på dem.

Louise Gluck

Sårbarhet.

 "Sårbarhet är inte svaghet och vi kan inte välja bort ovissheten,riskerna och den känslomässiga nakenhet
 vi ställs inför varje dag.Det enda vi kan välja är om vi ska ge oss hän eller inte.
Ju mer vi skyddar oss från att bli sårbara,desto mer rädda och isolerade blir vi",säger Brene`´Brown.
Hon är sociolog och forskare och  har skrivit boken.
"Mod att vara sårbar" (Libris förlag).

måndag 1 september 2014

Livet.

Jag tror inte på ett liv efter detta.
Jag tror på detta liv.

Gunnar Ekelöf.

Så.

Så drömmer vi.Så drömmer vi våra allra innersta största vackraste hetaste drömmar.
Som födda ur ett ständigt till-blivande.Orörda går vi vidare som om ingenting har hänt eller berört oss.
I det som vi ständigt lever i.Och som just då var det enda rätta.Men som nästa dag bara vill bort.
Och som maler inom oss.Som ett mantra som säger nej,nej,nej.Och som säger inte jag.Vadå jag?
Jag har väl aldrig.Hmmm,hmm,hmmm......Så går vi vidare bort.Bort mot någonting annat,någon annan.
Någon annan som får ta emot nästa dröm.Nästa mål.Men sanningen är alltid en annan.
Sanningen är alltid något verkligare än det som vi nyss har skapat.Och som vi har varit med om.
Och som vi aldrig borde ha gjort,fast vi tyckte ju just då.Att det kändes så rätt.Ja allt kändes så rätt.
(Och ganska så lätt).Vad är det då som hindrar oss?Är det förnuftet?Är det vårt dömande granskande jag.
Är det alla vedertagna normer och åtaganden.Alla krav som vi förväntas leva upp till under vår livstid.
Vad är det som är viktigare än just det som vi alltid vill undvika.
Nämligen att leva fullt ut.


Dessa maskinskrivna ord fann jag i mina lådor när jag röjde bland gamla fotografier,vykort handskrivna lappar.Kärleksbrev och hälsningar från när och fjärran.


Att vara med om en människa.

 "Jag anser inte,att den största lyckan
 är att helt ha uttytt en annan människa.Det är nog en större lycka,att ständigt hos den som vi älskar
 upptäcka nya djup,som allt mer och mer för oss uppenbarar hennes naturs outgrundlighet i dess eviga djup"

F Dostojevski

Rum