Kvinnoroller

Funderar på hur långt utvecklingen kommit gällande mans och kvinnorollerna i vår värld i vårt land idag, 2010. Idag när kvinnor kan både vara mamma älskarinna arbeta och sköta om sig sjäv,så att säga. En gång i tiden drog männen hem födan efter jakten.Om kvinnan var bunden vid barnafödsel och att skydda barnen ifrån vilda djur,och därför måste stanna kvar i hemmet. Idag får många kvinnor både dra hem käket, fixa käket,fixa barnens tillvaro,fixa pengarna till allt som behövs i en vardag, i ett hem.Samtidigt så ska livet utvecklas vidare framåt på alla plan och kännas ok.Vad är jämlikhet? Vad är mans och kvinnorollerna? Vilka är förebilderna?

- ÄR NI KÄRA?

- ÄR NI KÄRA?
 På denna fråga svarade Prins Charles, tveksamt - Ja.... vad nu kärlek betyder.
Detta skedde på en presskonferens i samband med offentlig-görandet,
 av förlovningen mellan honom och den blivande prinsessan Diana.
 Denna replik, som kan tolkas som ärlig eller enbart blase,
 beroende på vem man frågar,
blev startskottet för serietecknaren Liv Strömquvists nya album,
 "Prins Charles känsla".
Om hennes serietecknarskap, läser jag i dag i DN,
 och citerar vidare hennes tankar och ideer.
Liv Strömqust är född 1978 bosatt i Malmö.
 I "Serien De Fyras Gäng"
drar Liv S paraleller mellan Tim Allen och tre andra amerikanska komiker,
 Jerry Seinfeldt, Ray Romano och Charlie Sheen.
 Förutom att de är vita män i ungefär samma ålder,
 och har avlöst varandra på listan över de bäst betalda tv-komikerna,
 så har de ett likartat förhållande till kvinnor.
I deras respektive världar har kvinnan i egenskap av flickvän mamma eller fru en hämmande funktion.
 De har ett ambivalent förhållande till kvinnor.
Hon framställs som en begränsning,
 en boja som de hela tiden försöker undvika.
 Men om de verkligen känner så,
varför flyttar de då inte ut i skogen och startar ett mansseparatistiskt samhälle,
 som Nalle Phu och Christoffer Robin?
 - Jo därför att mansrollen blir extremt bräcklig utan den sortens bekräftelse.
 För att kunna leva självständigt,
 och förverkliga sig själv måste mannen hämta kraft någonstans ifrån.
Det sker via tillfälliga sexuella förbindelser.
 I seriesviten "Vårda en man - VM",
En sorts nobelpris i omvårdnad,
 fortsätter Liv S i samma tankebanor.
Här får läsaren möta de kvinnor som tagit hand om Ernest Hemingway,
Ronald Reagan och Charlie Chaplin på ålderns höst.
Det behövs en villkorslös kärlek och en solid grund för att kasta sig in i kreativa projekt.
Det är inget fel med att vara kärleksfull eller visa omsorg - det jag saknar däremot är fler 60 åriga kvinnor som är fulla och odrägliga och pissar på Dramatens fasad.
Kvinnor som tas om hand av inoljade män som är 20 år yngre än dem själva.
 Inte tvärtom (skratt).
Liv S är både serietecknare och programledare.

ÄR DU KÄR ?

Uppvaknandet

Jag vaknar med hjärtklappning av en hög ringsignal på telefonen.Glömde stänga av den.
Innan jag lade mig i går kväll.Hjärtat fortsätter att slå snabbt, en lång stund efteråt.
Skräckkänslan att någonting är fel.Hjärnan hinner aldrig koppla samtidigt, med hjärtat.
Tänka vad är det som känns hotande. Förlust?Saknad?Någon är borta för evigt.
Inte död men inte närvarande.Och aldrig här aldrig där.
Kanske hjärtat slutar att slå så här snabbt en dag?När allt är över,
och friden kanske  kommer tillbaka.Innan allting började,det plågsamma,
det som blev så fel.Du är borta ?Du som jag trodde var min stora kärlek.
Själsfrände,vän och förtrogne.Jag minns när du skrev,äntligen har jag hittat rätt i livet.
(Tänk att någon kan bli så fel som kändes så rätt).
Du skrev så fint där och då att jag har funnit dig och kärleken i mitt liv.
Men allt var tydligen bara en illusion för dig och en enda stor lögn.
Den narcissistiska illusionen som den som sökes för kärleken och intimiteten.
Dras med i.I tron att allt är på riktigt.
I tron att det handlar om ett verkligt möte mellan två själar och två kroppar.
Som ville varandra.Jag önskar att allt det jag såg hos dig var den jag mötte.
Och att kärleken kommer tillbaka.Den önskan delar jag med många andra.
Alla de som har varit med om mötet men fick vara med om värsta resan.
Resan mot botten med en missbrukare av kärleken och passionen.

Maktlöshet

Så var det dags igen, hyresrätten blev bostadsrätten,nu lyckades hela bostadsrättsföreningen.
 Hela detta stora bostadsområde som så många andra  hyreshus,här i innerstan är nu bostadsrätt.
Vad jag vet är hela Hornstull omvandlade hyresrätter till bostadsrätter.
Här sitter jag och blir inte godkänd av bankernas hårda iskalla villkor
.Det känns som när jag var  5 år och min mamma ,min bror och jag fich lämna mitt barndomshem, med min pappa och en bror kvar.
Vi kom aldrig tillbaka, och jag återsåg min pappa och bror på eget initativ efter 15 års tystnad och frånvaro.
Vi ägde ingenting, vi fick bo provisoriskt i ett sommartorp i några år med vedspis utedass och dragiga väggar.
När det var 25 minusgrader och snö upp till halva fönstren.
Barnets utsatthet,väcks upp nu i maktlöshetskänslan.
 Att det bara handlar om makt, pengar kapital vinster.
 Och de som har råd kan fixa till det, vi andra får huka oss krypa till korset, och be om nåden att få låna pengar till kontant insatsen, och till miljoner.
Men vi får avslag för vi tjänar för lite ,och saknar medlåntagare,m.m.
 Det är skrämmande att en hel  hyresrättsmarknad har utarmats av kapitalstarka vinst intressen.
Där klasstillhörigheten syns tydligt.
 Vilka kan bo kvar i innerstaden? Vilka av våra barn som växer upp kommer att ha någonstans att bo?
 Vi som inte tjänar mera än en normalinkomst?
 Och inte har föräldrar med god ekonomi bakom ryggen? 
Och redan nu så sitter vuxna barn, kvar hemma hos föräldrar mycket längre än vad som är sunt.
På grund av ekonomiska situationer
.  Jag vet hur det känns att ens hem känns hotat.
Jag har varit där ,utan hem och trygghet.
 Och nu tvingas jag att flytta trots att jag trivs här och min dotter vill bo kvar och går i skolan i närheten.
På grund av kapitalstarka marknadskrafter,som vill äga, göra vinster och har makten och tillgångarna att styra över bostadsmarknaden.
 Det är verkligen en het politisk fråga ,bostadsmarknaden.
 Klass-skillnaderna .
Segregationen.
Så länge det råder ojämlika uppväxtvillkor,och stora klyftor ekonomiskt sett, så har vi ett klass-samhälle,som är ojämlikt, orättvist och som leder till stora negativa konsekvenser i alla avseenden.
Såsom psykisk och fysisk ohälsa ,utanförskap utslagning.
 Det känns inte ok,
 och det ger maktlöshetskänslor som utarmar livskraften på många plan.
Och det är inget som är positivt för hela samhällssystemet i stort.

Sann Lycka

Ser min yngsta dotters leende när hon sneddar uppför trappan.
Hon vinkar ivrigt till mig där jag står och spanar efter henne i fönstret,där vi bor
.Sedan kommer ett utbrott för att jag lät så sur över någonting.
Smäller igen dörren och skriker jag hatar dig rör mig inte.
Jag fortsätter laga middagen i köket.
Och en stund senare så får jag trösta henne när hon gråter floder för någonting som hände under skoldagen.
Vi handlar senare höststövlar och en höstjacka.
Och trängs med alla människor i en fullpackad buss.
Jag säger bara en sak vad vore livet,
 utan att få vara med om denna underbara tjej,som växer och växer
.Samt konfronterar mig på alla plan !

Kärlek Och Krig

Idag vaknar tusentals,kanske miljoner människor upp i ett krig.
Med sönderslagna hjärtan, krossade drömmar,
och  en förödelse till kropp och själ.
Kärlekens land, har förvandlats till en krigszon.
Slagen kan handla om att vilja få rätt, rätt i att känna de känslor man har rätt till att känna.
Det kan handla om åratals besvikelser, behoven som aldrig tillfredställdes
försök till att reda upp konflikter,
som lagrats som pistolskott som ligger i en låda,
och bara väntar på att få användas som vapen,till att kriga med.
Ett krig som bara kommer att leda till nya strider,nya konflikter.
Och ingenting går att lösa den vägen.
Många människor hamnar då i rättsprocesser,vårdnadstvister, m.m.
I vissa fall kan striderna avta, och  man kommer till en konfliktlösning.
Man uppnår fred.
Men i andra fall, fortsätter striderna,tills en av de stridande, ger upp och  kapitulerar.
Fredszonen i ens eget hjärta går att upprätta,
även om den andre aldrig ger upp sitt krigande.
Med ett enda mål att aldrig ge sig.

Det är de här krigen som kostar liv och skördar nya offer.